|
|
|
Rajasthan
Så småningom kom vi i väg. Tut, tut, tut … kom fram till Mount Abu cirka 2. Det
var för sent att äta på ashramet de letade efter, så till slut på restaurang. Snabb
vy av sjön och sedan till det mycket fina Jain-templet. Det kändes mycket
konstigt att bli transporterad av en mycket fin jeep, ivrigt tutande, bland alla
turister - mest indier - som strövade omkring.
Vi blev avsläppta i Sirohi för att därifrån ta bussen ta bussen till Udaipur. Klockan
var bara 6, men nästa buss skulle inte gå förrän klockan 10.
Så gick några steg till det lilla centrum. Drack te och tog in på hotell bredvid. Till
middag beställde jag en söt röra! Men då fick vi också chapati med ghee och
dhal och grönsakssoppa (de sista mycket stark). Rätt gott.
Söndag den 26 september: Sirohi->Udaipur
Drack bara te på morgonen och jag åt en banan (@1 rupee). Vandrade lite för att
eventuellt ta bilder. Log mot en mor med två barn över gatan. Snart gick vi över
dit och kunde ta bilder. Många andra strömmade till. Det blev till en av dessa
oförglömliga stunder, då man kände som man kan komma som västerlänning till
indiska familjer. Bjöds på te och tog några andra bilder. Indierna var mycket
nyfikna att titta på bilderna i kameran.
Vi tog “local bus” till Udaipur. Nästan alla andra passagerare åkte bara korta
sträckor, och stannade och tog med eller släppte av passagerare hela tiden. De
flesta av dem var kvinnor i färgsprakande Rajasthani-kläder. Det var otroligt att
se dem alla passerar förbi våra säten nära ingången. De flesta medförde barn
och/eller packning.
Udaipur
Vi fick ett fint och prisvärt hotell - för fint för vår smak, rent och med marmorgolv,
så vi bestämde byta till ett i mera typisk Haveli-stil. I princip hade vi sjöutsikt.
Men den stora sjön som hade funnits år 2000, var nu nästan helt torr. Men
utsikten var fortfarande fantastisk från toppen av vårt hotell.
Antalet affärer verkade ha mångdubblats. Oupphörligen blev vi stoppade för att
gå in och titta i affärer, oc det var mycket tröttande. Fick utsikt malai kofta. När vi
fick in te, satte man igång en videofilm. Vi flyttade genast i avsky. Många franska
turister i sta’n, och många indier som kunde franska. Myggen kom mot slutet.
Måndag den 27 september: Udaipur
Mycket vacker morgon och jag gick upp på taket för att ta bilder. Otroligt så
många palats mm man kunde se här uppifrån. Vi hittade en liten gaturestaurang
och beställde in 2 te och 2 “kallt ris blandat med diverse” - allt mycket gott.
Promenerade sedan ned huvudgatan och såg många havelis - men inte så
många väggmålningar som jag väntat. Hittade en skräddare, som kunde kunde
göra två tygpåsar åt oss. På vägen tillbaka beställde vi en “camise och pyjamas”
till Ghislaine, hos en annan skräddare.
På eftermiddagen vandrade vi ut på sjän alldeles nära Lake Palace (där det
funnits gott om vatten år 2000). Gick sedan längre bort till några byggnader jag
inte kände igen. Det visade sig vara ett helt nytt hotell, det dyraste i Rajasthan
med priser mellan $250 och $2.000 per natt. Vi fick gå in och titta. Visst var det
storslaget (utom taket i gammal stil, som vi inte tyckte om). Men var fanns alla
människor? Bara några anställda här och där, som städade och vakterna vid
ingången. Vi skulle inte ha velat bo där, även om det vore gratis.
Vi hämtade kläderna på eftermiddagen och strövade omkring lite, hittade många
målningar, Jag köpte en dhoti.
Middag på taket på restaurangen. Mycket gott men en aning oljigt.
Tisdag den 28 september: Udaipur->(på tåget)
Vi gick söderut, mot muren, genom alla fina frescer. Även om muren var rätt
imponerande, hittade vi inte det ställe där jag gått år 2000.
Fortsatte till tågstationen och köpte biljetter. Ricksha tillbaka till hotellet. Åt raita
och korma till lunch.
Sedan gick vi än en gång över torra sjön, till byggnaderna tvärs över. Många fina
hotell, men lite färre försäljare. Tog bron tillbaka. Mitt på hade 4-5 kor placerat
sig och det var inte lätt för bilar, rickshor och cyklar att ta sig förbi. Drack en te.
Ghislaine fick kokosolja i håret och vi slockande snart utan middag.
Onsdag den 29 september: Udaipur
Lunch på vanliga stället. Ghislaine beställde in alo masala i stället för den
vanliga”poho”, risblandningen. De såg förvånade ut när hon inte ville ha något
till. Och den var för stark för henne. De förklarade, att man aldrig äter den
ensam, det var som en kryddblandning till annan mat.
Så många kan franska här! Det finns en fransk skola. Vi gick till Udaipurs palats,
som var fint. Lunch på hotellet. Skrev lite, men vilade sedan i ett annat rum
(eftersom vi hade checkat ut).
Köpte några bananer på tågstationen. Vår vagn var nästan helt tom. Inga
försäljare. Eftersom det var “meter gauge” kunde man inte gå mellan vagnarna.
Men vi somnade snart (tåget gick ½8 på kvällen). Lite senare regnade det
kraftigt ute och det var lite kyligt. Och en del mygg.
Torsdag den 30 september: Udaipur->Ajmer->Pushkar->Jodhpur
Anlände 9, efter att den sista timmen haft tre rajasthani-kvinnor och fyra män
bredvid oss och tagit bilder. Köpte bananer till frukost och tog en Ambassador för
att ta oss till Pushkar. Vi åkte över ett lågt pass och sedan in i ett berglandskp.
Han stannade först vid sjön, som var mycket intressant - badande man, män
som bar upp tunga sten-skivor, kvinnorna som bar med småstenar ovan på
huvudet. Mycket piktoreskt och här kunde vi ha stannat ett tag. Drack te bland
turister.
Vandrade in i staden. Turister, turister, turister … men också vanliga
restauranger.
Stannade vid vacker sjö i Ajmer på vägen och sedan till templet. Vi var tvungna
att gå en rätt lång bit, men det gjorde inget, ty här fick vi uppleva det “verkliga”
Indien där nästan allt pågick, som kunde pågå i Indien. Auto-rickshor, cykel-
rickshor, motorcykel-rickshor, häst-tankas … men inga bilar tillåtna.
Templet var stort och där fanns massor av människor där, men så där otroligt
intressant var det nog inte. Vi körde sedan till busstationen (tåget skulle gå om
1½ timmar och komma fram 9 på kvällen) och hittade en buss som gick snart
och kom fram ½7.
Föraren var heltokig, och många gånger satt jag och oroade mig för andra
“små”-trafikanter. Föraren var helt hänsyslös. Men fram kom vi.
Shashi serverade oss middag klockan 8, vi var för hungriga för att vänta till 9,
eftersom vi inte haft tid att äta lunch. Tvättade kläder i deras tvättmaskin.
Fredag den 1 oktober: Jodhpur->Parodi
Frukost (gröt med kruddor och joghurt - ovanligt men gott) och sedan snart iväg.
Ca 3 timmar med evigt tutande. Två andra män i bilen. Shashi hade sagt att de
skulle dela ut en del saker till äldre människor (antagligen något de bestämde sig
att göra efter Gandhi-konferensen i Ahmedabad).
När vi anlände till Parodi fanns det ett tält uppspänt med massor av människor
(100?) sittande i indisk stil. Kvinnor med sina vackrfa kläder och stiliga män med
lång mustach och sina vackra turbaner. Musik spelades. Vi placerades precis
bakom podiet.
Efter ett tag upphörde musiken ocn borgmästaren började prat. An började med
att inviter ett antal personer, en i taget, att att kliva upp och plaerca sig på en
höjd avdelning bakom podiet. Vi blev också uppbjudan efter ett tag och en 90-
årig kvinna (den enda kvinnan som uppbjöds) bland de första.
Sedan började talen … och fortsatte … I all oändlighet, tguckters det. Det
verkade som Tyagi hade bett olika personer att säga något om ålderdomen.
Först några män, som pratade helt kort. Sedan flera kvinnor, som höll längre tal.
Fler män med längre tal. Jag höll ett ganska kort tal, översatt av Shashi. Sedan
mot slutet en man, som nog pratade bortåt en halvtimme.
Men till slut, eftere flera timmar, var talen färdig.Hungriga hade vi varit sedan
länge. Då började presentutdelningen. En persons namn nämndes. Denne tog
en krans och placrade på en annans persons huvud samt gav den personen en
tygpåse med en enkel men fin duk. Ghislaine gav åt den gamla kvinnan bredvid
och fick dessutom en egen påse. Lite senare gav jag ut tre stycken, en kvinna,
en man samt gick med Shashi till en man längre bort, som hade svårt att röra
sig. Men han reste sig för att ta emot presenten.
Klockan 3 var allt färdigt. Då kördes vi kort bit till ett ställe där ett antal personer -
i Gandhistil - bara satt och protesterade mot att rika människor tagit över
betesmarken ofh börjat odla där - så att fattiga inte kunde anfända den som
betesmark till sina djur. Regeringen hade inte gjort något för att stoppa den
olagliga odlingen.
Sedan med samma bil ut till ett av GRAVIS center. Fick två bananer var på
vägen. Det verkade helt öde när vi kom, men där bor ca 15 personer permanent.
Ca 5 fick vi en mycket god middag.
Våra ryggsäckar placerades i ett rum och vi fick reda på att vi skulle sova där.
Förvånande men perfekt för vår del. Tyagis försvann lite senare. En man skulle
ta oss runt nästa morgon.
Stilla kväll, vi läste lite och satt ute en stund. Indierna gjorde inte heller så
mycket, lågmält prat utomhus.
Lördag den 2 oktober: Parodi->Jaisalmer
Vaknade 7. Fick senare först te och sedan risröra (god) på rummet. Gav oss iväg
klockan 10 med guide plus chaufför plus en man till. De körde oss först 25
kilometer på vägar och sedan en bit ut i halvöknen till en “kadin”. Det hade inte
alls regnat i år, så inget hade såtts. Fick reda på att antalet “below powerty line” i
Rajasthan var 40% (under 1500 rupees per månad). Det klarade normalt de som
hade en “kadin”. Förra årets regn hade varit hyfsat. Men i år hade stora delar av
Rajasthan inte fått tillräckligt med regn.
Körde sedan till en “thanka” i byn. Efter ett tag strömmade byborna till och jag
tog en del bilder. Vi fick te och vatten inne i en liten hydda - mycket ren. Många
småbarn där, och jag tog flera bilder.
Tog sedan bussen till Jaisalmer, där vi som vanligt möttes av en hop skrikande
taxichaufförer. Det regnade lite, i flera timmar! Till slut tog vi en billig, som inte
skrek om hotell. Vi stannde dock i ett på vägen, som vi inte alls tyckte om.
Släpptes av vid infarten till The Fort. Regnade oss undan regnet och drack te.
Hittade senare bätte - men ej perfeckt - rum i The Fort. Och bestämde oss
senare för att ta en safari med dem.
Söndag den 3 oktober: Jaisalmer
Paratha på hotellet. Fick sedan alla bilder kopierade till en CD (som var svindyr).
Gick mer omkring i fortet.
Sedan ner till marknaden. Hade rättt dålig lunch. Hittade intenet-ställe där vi
kunde ladda upp 16 bilder på vår hemsida. Det tog flera timmar.
Tittade på fin haveli (som jag också sett år 2000). Imponernade hur
uppfinningsrika de var på den tiden.
Strömavbrott på kvällen. Åt dålig “dhal” på “italiensk” restaurang under
strömavbrottet.
Måndag den 4 oktober: Jaisalmer->(öknen)
Ricksha till tågstationen, där vi kanske väntade 1½ timmme. Inte så många
framför oss, men det tog en evig tid varje person. Sedan ricksha till postkontoret.
Gick och fick vårt paket till Johnny ihoppsytt och senare ihoplackat. Bra
restaurang I närheten (bara lite oljigt) som vi prövade - mycket bättre än alla
turistrestauranger upp i The Fort.
Halv två gav vi oss iväg med PaloSoda, vår guide, och jeep-chauffören. Körde
först söderut I ca ½ timme mot Balmer, och sedan in I den väglosa - men ej
stiglösa - öknen. Stannade i ca 5 byar. Den första liten men intressant. Den
tredje var muslimsk, men det syntes inte alls. Det var nog den vi tyckte bäst om.
Vi var på en så kallad “non tourist” tour till skilland från en “tourist” sådan. Vi såg
heller inte andra uritster. Tyckte ibland att tempot var lite för högt, hade velat
stanna längre i några byar.
Vid den sista byn gav sig Palo och chauffören iväg med jeepen för att laga
middag. Två kameler presenterades för oss. Ghislaine bestämde sig för att hon
inte ville rida ensam, så jag satte mig bakom henne och vi använde inte den
andra kamelen.
Ghislaine var mycket stel i början, men det blev bättre mot slutet. Om det inte
varit för alla barn som gick förbi, hade det varit perfekt. Tyvärr störde de med allt
sitt prat. Vi fick god middag, “bymiddag”.. Palo och de andra två serverade oss
och åt själva senare - det störde oss lite. Sedan fick vi sova ute i det fria under
den stjärnklara himlen - man kunde nästan se vintergatan. Frågade ut Palo
senare, men det var lite svårt eftersom hans grammatik var så dålig (däremot
hyfsat ordförråd).
Tisdag den 5 oktober: (öknen)->Jaisalmer
Sov mest, men vaknade då och då. Mot morgonen hördes “haunting” sång
länge, kanske en timme. Palo väckte oss när solen gick upp, så vi traskade upp
till toppen av dynerna. Mycket vackert ökenlandskap.
Åt frukost nere vid jepen. Sedan tillbaka samma väg och stannade i en av
byarna för att bjudas på te.
Tillbaka klockan 10 och tillbaka in på samma hotell, med dålig dusch och mycket
varmt och inte så trivsamt (men bara 120 rupees). Gick ner till marknaden.
Hittade kuvert till CDn till Louise. Åt sedan god lunch i närheten. Jag åt thali och
Ghislaine raita.
Lugn eftermiddag. Drack te senare på eftermiddagen och åt curd-rätter på
hotellet. Märkbart mycet flera turister än i går. Vi tyckte att vi borde ha gett oss
iväg.
Onsdag den 6 oktober: Jaisalmer->(på tåget)
Gick till Jain-templet, mycket intressant. Vilade lite och tog sedan ricksha - ännu
fler turister idag, det väller av dem på sina platser - till marknaden. Åt utsökt
palak paneer och malai kofta. Sedan te, till stationen. Ganska lång väntan tills
tåget avgick 16:15. Lugn tågresa.
Torsdag den 7 oktober:
(på tåget)->Jaipur
Anlände 5:15! Alldeles för tidigt. Satte oss att vila i väntrummet och senare
utanför när det ljusnade. Restaurangen öppnade 7, och då fick vi omelette och
tråkigt bröd. Sedan cykel-ricksha till Evergreen Hotel, där vi fick tråkigt rum.
Men gården var fin (och jag hade redan varit där två gånger tidigare). Tog te där.
Sedan cykel-ricksha till diverse intressanta platser. Sedan av vid Birla Mandir,
tempel och muséum. Intressanta, men egentligen var jag inte på muséum-
humör.
Gick sedan tillbaka genom de gamla stadsmurarna med alla skära färger. Gick
till Hawa Mahal - lika fint som alltid. Kom upp till affär med fin utsikt, och gick
seda in i palatset.
Ricksha tillbaka till restaurang vid hotellet. Åt usökt malai kofta och bra bröd nan
samt OK raita. Duschade och tog det lugnt i hotellet, och började förfråga oss
om att se danser. Så gick sedan till ett “före detta” hotell (det var i MYCKET
bättre skick när Surain och jag misslyckades äta hennes födelsedagsmiddag där
år 2000). Rum kostade 300 rupees där, säkert mycket trevligare än vårt rum för
250.
Vilade i gräset där en stund och tog sedan ricksha till Sheraton, där man kunde
se danser varje dag, sades det. Den elegant klädde dörröppnaren tittade konstigt
på mig, med mina smutsiga byxor. Han var då tvungen att stå ut med mjycket får
utländska turister! Fast det var nog tur att jag inte kom i min dhoti. När vi väl
kommit förbi dörrvakten, var det inte någon som bråkade.
Vi fick reda på att det skulle vara nere i restaurangen, så gick för Snackbaren
och tog hissen ner. Restaurangen pppnade inte förrän halv åtta, så strövade
omkring lite. Bra bijafför, och och köpte en bok om “The Untouchables”. Men
klockan 7 kom musiker och dansare och började spela och dansa. Så vi “brydde
oss inte om” att gå in i restaurangen, utan njöt av en timmes underhållning. Det
var baravi två först, men sedan kom också ett amerikanskt par.
Vi blev inviterade att vara med med och dansa och efter en del trugande gjorde
jag det. Första gången jag gjort något sådant! Tog sedan en cykel-ricksha
tillbaka med en stackars man som inte verkade ha en aning om var han var.
Fredag den 8 oktober: Jaipur->(på tåget)
Checkade ut efter frukost och ha kollat e-post. Ricksha till observatoriet, där vi
stannade ca en timme. Ricksha tillbaka till hotellet, hämtade våra ryggsäckar och
annan ricksha till tågstationen.
Den vanliga oredan när man ska ta ett tåg. Ricksha-chauffören sa att det var
spår 2, anslagstavlan sa spår 5, och när vi frågade en officiell kvinna sa hon spår
3. Det visade sig vara spår 2. Ricksha-chauffören var bäst informerad! Tåget var
40 minuter försenat.
Delade kupén med indiskt par med två skrikande barn, som störde friden (utom
under större delen av natten). Tåget körde genom Alwar-Agra-Lucknow - gamla
kända trakter för mig, fast nu var det mörkt ute. Pt bara tre bananer var till
middag.