|
|
|
Måndag den 20 september: Orléans->Charle de Gaulle->Paris
Klockan ringde 6 och det kändes nästan som höst. Fast det var ju
höstdagjämning. . Allt gick som smort, vi tog tåget 7:21, tunnelbana till Gare du
Nord och pendeltåg till Charles de Gaulle - och där stod vi lite fundersamma när
vi gick av tåget 1 timme 50 minuter före avgång. I tåget hade jag sett att Delta
gick från terminal 3, så efter en stund hittade vi upp till bussen, och det var
nästan kaos. Man var tvungen att gå runt bussen, eftersom dörrarna fanns på
andra sidan. Vi hittade buss #3 och klämde in oss där med 200 andra
människor. Den stannade vi terminal #2F, 2D, 2E … och då frågade Ghislaine
chauffören. Vi var på fel buss!
Man borde ta #5. Vid nästa stopp bytte vi till #5. Vi kom så småningom tillbaka till
tågstationen, terminal 2F, parkeringen långt bort och så terminal 3. Där var man
tvungen att gå 300 meter under en tunnel - och till slut kunde vi stiga in i
Termninal 3, ganska exakt en timme efter vi steg av tåget. Men fortfarande 50
minuter tills planet skulle gå.
Jag tittade på listan över plan som skulle avgå, men kunde inte hitta Delta eller
Mumbai eller något plan som skulle gå 11:20. Vad göra? Jag frågade på
informatione och och fick reda på att planet gick från terminal 2C! Vad göra?
Tillbaka under tunneln 300 meter, ombord på samma buss igen och av på nästa
ställe. Där fick man gå ytterligare 100 meter (hur skulle äldre människor klara sig
ensamma på den här flygplatsen?).
Och till slut, långt bort i terminalen, hittade vi Delat Airlines. Det var nu bara 30
minuter kvar till avgång. En kvinna kom strax för att kolla våra biljetter. Hon
tittade konstigt på oss, rynkade på näsan och sade att incheckningen redan var
stängd. Vi började argumentera, och när kvinnan fick veta att vi inte behövde
checka något bagage (lite desperat kanske, men jag var villig att slänga bort
kniven för att komma med planet), tog hon våra biljetter och försvann på några
minuter. Men till ingen nytta. Hon sa att vi kommit för sent (fast de var
fortfarande 25 minuter kvar till avgång).
Så mycket snopna och besvikna gick vi bort till Delta för att boka om. Det fanns
plats nästa dag, men skulle kosta 100€ per person att boka om. Eftersom det
fanns gott om tomma platser på flyget, valde vi Stand-By för att slippa avgiften.
Vi gick bort för att ta en kaffe, tittade på varandra och skrattade. Ghislaine ringde
Louise för att “boka sängplats” för natten. När vi tog RER tittbaka till Paris,
kollade jag att det verkligen stod terminal #3 för Delta. Nej, det gjorde det inte,
dete stod 2E (närmare 2C i alla fall).
* Det var tredje gången jag kommit för sent till ett flygplan.
Tisdag den 21 september: Paris->Mumbai
Ännu mörkare och kallare ute, när vi gick hemifrån. Allt gick som smort och vi
kom till flygplatsen 8:20, exakt tre timmar innan planet skulle gå Följande
skyltarna tog vi den rullande gångvägen och kom till terminal 2C efter 3 minuter!
(I går tog det 1 timme och 20 minuter.) Delta låg först, och var antagligen det
flygbolag som var närmast tåget på hela flygplatsen.
Allt gick som en dans, även om det tog lång tid. Mannen vid förkontrollen var helt
grön. Man frågade om mitt “Residence permit” i Frankrike, om mitt “Green Card”
i USA. När vi kom till incheckningsdisken, tittade kvinnan konstigt på min lilla
plastsäck och undrade varför jag inte bar den med mig på planet. Så jag
berättade om kniven. Hon gick och hämtade en större plastsäck att lägga det
hela i. Bandet som transporterade bagaget till det långa bandet hängde upp sig.
Kvinnan bredvid kröp försiktigt under, och fick igång det igen. Så undrade hon
om vi inte hade passerat den första säkerehetskontrollen, sprang bort och
kollade. Men till slut fick vi fortsätta - lyckliga över våra Boarding Pass.
Vi flög över Insbruck och Ljubljana. Senare försvann landet och det kom ett stort
hav. Någon timme senare, när vi satt och halvsov, utbrast Ghslaine plötsligt att
det fanns ett fantastiskt vackert, mycket torrt landskap under oss. Vad kunder
vara? Jordanien? Ett stort, snörikt berg dök upp norr om oss. Det kunde inte vara
något annat än Ararat i östra Turkiet. Därmed var vi nära gränsen till Iran. Mycket
berg, och mycket mycket torrt. Men det fanns en del byar och städer och en del
åkerbruk.
Indien
Maharashtra
Mumbai
Landade ½12 på kvällen. Lätt att komma igenom tullen och växlade pengar. En bil tog oss till ett svindyrt hotell, 1800 rupees, som inte var värt mer än en tredjedel.
Onsdag den 22 september: Mumbai->(på tåget)
Svårt att somna. Sedan sov jag som en stock till 9:15! Vi tog snart hotellbilen
tillbaka till flygplatsen för att köpa tågbiljetter. 15 minuters kö. Vi fick ingen
sovvagn, Waitlisted 100 och 101. Inte bra!
Vi åt idli på restaurangen där - Ghislaine konstaterade att det indiska teet var
bättre än mitt! Taxi från hotellet och lite taxi-statistik: Taxi från Vile Parle i
närheten till flygplatsen under natten 500 rupees (år 2002), hotellet igår 100
rupees, taxi idag 70 rupees, hotellbilen idag gratis!
Ricksha till Vile Parle (de använde taxametern!), köpte medicin och bananer och
tog packat förortståg till Bandra och sedan tåget klockan 3. Vi fick så småningom
sovplatser på tåget. Middag kom mycket sent - med plast, plast, plast. Vi
bestämde oss snabbt för att undvika plast. Te fick bli ett undantag.
Gujerat
Torsdag den 23 september: (på tåget)->Jodhpur->Mount Abu
Rajasthan
Tyagis mötte oss när vi kom till deras hus klockan 11. En betjänt följde oss till en
symakare i närheten och vi beställde snabbt två byxor och två skjortor.
Lunchen var fantastisk. Kläderna var färdiga halv fyra, och vi tyckte om dem.
Drack te och sedan iväg i deras jeep, med chaufforen som vanligt. Bekväm bil
och bra väg i början, men jag blev alltför väl påmind om varför jag inte tycker om
bussar i Indien. Det eviga tutande och det eviga bromsandet.
Stannade vid ett hotell i Abu Road och åt sedan medhavd middag.
Fredag den 24 september: Abu Road->Ahmedabad
Åt medhavd frukost, te och iväg igen.
Gujerat
Ahmedabad
Mycket bättre väg i Gujerat. Tut, tut, tut …
Nådde Gandhi-konferensen och satt och lyssnade ett tag på hindi-svadan. Jag
kände igen “donate”, “television”, “media”, m.m. och diverse ord men inget
sammanhang. Vi presenerades för den person som nu tagit över rörelsen (med
flera i mellan) efter Mahatma Gandhi.
När vi tvättade händerna, började vi prata med en av kvinnorna som lagat maten
(nog den bästa sydindiska soppa jag någonsin ätit). På stapplande engelska
förklarade hon att hon var Gandhis sondotter. Vi skulle gärna stannat och pratat
mer, men blev bortropade.
Vi kördes tvärs över vägen och fick en säng var i ashramet. Vilade och sov.
Klockan 5 lyssnade vi på Gujerats landshövding prata. Senare fint Jain-tempel
och middag - samma utsökta soppa. Sedan fick vi ställa frågor till en av de som
nu leder Gandhi-rörelsen.
Lördag den 25 september: Ahmedabad->Mount Abu->Sirohi
Te och bisquite. En man, som praktiserade yoga, var 83 år gammal och uppenbarligen i utsökt form. Han kllämde på olika delar av kroppen. I en av dessa gjorde det mycket ont - i ringtån. Han sa att det berodde på dåligt blodcirkulation. Det var ingen dålig analys. Han sa att jag borde klämma hårt två minuter varje dag för att få det att gå bort (Ghislaine hade ont i nästan alla ställen han klämde).