Bulgarien

Det regnar fortfarande lika häftigt när Björne stänger av motorn utanför stationsbyggnaden. Två amerikanska folkabussar står parkerade. De berättar irriterade, att de har stått här och väntat några timmar på att få köra och förstår inte varför de måste vänta. Så lämnar vi över våra pass till vakterna. En fruktansvärd rotvälska utbryter. När den har tunnats ut lite, lyckas jag få tag på en vakt som kan lite tyska. Han förklarar att vi måste åka tillbaka till Bors för att fylla i formulär och få dem stämplade. Jag berättar om Rumäniens egen James Bond men förgäves. Åk tillbaka till Bors säger han. Det blir dock en viss aktivitet på stationen när det uppdagas att det är en rumän som har felat.

Vad göra ? Henkan och Jolly ger sig ut i ösregnet och springer tillbaka till vakten för att leta upp de sönderrivna formulären. Efter en stund kommer de lyckligtvis triumferande tillbaka. Vi visar upp formulären, får passen stämplade och slipper igenom. Jenkarna får också åka i samma veva. Några hundra meter längre bort ligger en turistbyggnad. Vi går in där, växlar lite pengar och skaffar en försäkring - gröna kortet gäller inte här.

Solkusten
Skördetröskor

Vi lämnar snart slättlandet bakom oss och landskapet blir åter igen vackert grönkulligt. Regnet upphör efterhand. Vi passerar några skördetröskor som uppfyller tre fjärdedelar av vägens bredd. Mörkret faller på. Vi börjar bli hungriga och letar efter lämpligt matställe. Det dröjer inte länge förrän vi har hittat ett, som verkar bra. Maten är god, liksom ölet till. När vi ska betala har vi bara dollar som vi visar upp för kyparen. Han smusslar med pengarna, vi behöver bara betala fyra dollar fast det kostar tjugofem spänn. När vi ska gå försöker vi växla mer med honom men han ser helt oförstående ut. Tydligen är det någon olämplig person i närheten.

Så når vi Varna, en turistort. Här är dock betydligt trevligare än i Mamaia. Vi parkerar Blixten och går ut på stan för att försöka växla svart. Vi har dock ingen tur. Vi kör vidare. Bensinen är på upphällningen. En släckt bensinmack dyker upp. Vi tar en liten sidoväg för att försöka nå havet, men når aldrig fram. Slutligen stannar vi helt sonika vid sidan av vägen och går och lägger oss.

Nattparkering

Måndagen den tjugoåttonde juli.

Vi äter frukost och återvänder ut på huvudvägen till macken. Där tankar vi fullt. Sedan sträcker vi fram dollar. Enligt M:s PM ska det gå bra att pröjsa med dolaros här. Bulgarerna ser dock helt oförstående ut. De vägrar ta emot dessa pengar. En bulgar som dyker upp i en mikrobuss lovar hjälpa oss. Henkan och jag hänger med honom. Där bak ligger också ett köttstycke som han tydligen skall leverera någonstans. Bussen som är av polsk tillverkning och verkar relativt ny, är fruktansvärt risig för sin ålder. Han tar också ut mesta möjliga av motorn på respektive växlar. Motorbromsning tycks inte ha slagit igenom. Vid varje inbromsning pumpar han med bromsarna. Han levererar köttstycket, som för övrigt är fullt av flugor och kör tillbaka oss till macken. Han kör tämligen vilt. Sedan börjar en lång diskussion på olika språk (bulgariska och engelska) om växling. En snut står i närheten så vi måste vara försiktiga. Efter diverse missförstånd och lätt våld från hans sida får vi femtio leva för tjugo dolaros, vilket är 1,25 gånger kursen.

Burgas ...
... skyfall

Vi glider in i Burgas, en annan turistort. Det regnar ihållande. Vi slår oss ner i en uterestaurang med tak. Några svenska röster hörs i vimlet. Vi är alla mycket hungriga och beställer in tre rätter var med bärs till. Gott och inte speciellt dyrt. Det är stora vattenpölar på gatorna i Burgas, så mycket har det regnat på sistone. Vi hittar ut på kustvägen söderut. Regnet har upphört. Vägen är mycket bred men utan filmarkering. Efter några mil ersätts den av en mycket smal och skumpig väg. Vi stannar utanför campingplatsen i Mekurin och köper lite förnödenheter (bland annat vin). Asfalten är slut, det är grusväg. Efter några få kilometer hittar vi den. Viken. En perfekt vik för oss själva tänker vi. Jag kör ner och parkerar Blixten i det mjuka gruset.

Solnedgång över öde vik

Snart är vi alla fyra ute och simmar i det sköna badvattnet. Det är lite stenigt vid stranden så man får se sig för när man går i. Några få bilar kör förbi på grusvägen och tittar på oss, men de stannar inte och stör oss. Vi tvättar kläder i havsvattnet och hänger dem på tork på buskarna. Så slår vi oss ner i Blixtens baksäte och dricker lite mer vin. Ingen är hungrig så middagen struntar vi i. Det är varmt ute och Henkan och Jolly ligger för första gången ute och sover i sina dyra sovsäckar. Innan vi lägger oss ser vi hur solen kommer fram bland molnen och det blir en vacker solnedgång.

Tisdagen den tjugonionde juli.

Nästa morgon ...
... får stör sömnen

Björne och jag vaknar först. Vi äter frukost. Jag går ut och känner på tvätten men den är fuktig än. Plötsligt ser vi en stor fårskock närma sig platsen på sluttningen där H och J sover. När fåren är alldeles i närheten vaknar sjusovarna, vänder sig om, sätter sig upp i sovsäckarna, ser förvånade ut. De står upp och stirrar dumt på fåren som delar på sig och drar förbi. En fåraherde kommer efter.

Städning
Henkan ritar Svin Insekt Packning

Vi badar och funderar på att stanna ytterligare en natt. Vi städar Blixten vilket var välbehövligt. Vid lunchen bestämmer vi oss för att trots allt fortsätta till Turkiet. Kläderna torkar inte i den fukiga luften. En svinhjord drar förbi. Platsen var kanske inte fullt så perfekt som vi från början tyckte! Så stuvar vi in alltihop och återvänder till Mekurin.

Vi kör en liten smal väg in mot landet. Enligt M:s PM skall det inte finnas någon gränsstation här, men på kartan är en väg utritad så vi chansar. Landskapet är kulligt och småtrevligt. Det märks att vi inte längre är på ett turiststråk, byarna ser mycket fattigare ut. Till slut är vi endast några få kilometer från gränsen. Då dyker några militärer upp och stoppar oss. De säger att vägen har rasat och att vi måste återvända till Burgas. Det finns gott om småvägar som skulle betyda genvägar. Vi pekar på kartan. Men vakten skakar på huvudet åt alla av dem. Det där med att vägen har rasat verkat uppdiktat, snarare är det nog något militärt på gång.

Kor på vägen

Så vi vänder tillbaka de åtta nio milen till Mekurin och fortsätter därifrån till Burgas. Men vi har gripits av en helig ilska och beslutar att nå Turkiet denna dag. Det är ju bara femtiosex mil dit. Det är Jolly som kör när vi efter Burgas viker av in mot landet. Vägen är bra. Mörkret faller strax därefter. Björne och jag kritiserar H och J för dålig orientering. De har missat avtagsvägen till Jambol, vilket skulle ha betytt en genväg. Efter Sliven tar vi över orienteringen. Vi börjar inse att de är vissa svårigheter, skyltar förekommer mycket sparsamt och endast med ryska bokstäver. En vansinnig skylt en bit innan staden Mapnua gör att vi kör några extra mil i en cirkel innan vi når Mapnua. Äntligen kommer vi ut på europavägen E-femman.

Här märks det att bulgarerna velat göra ett gott intryck på turisterna. Det är en i det närmaste perfekt väg, bred och rak och med tydliga skyltar med vanliga bokstäver. Det dröjer inte länge förrän vi når gränsstationen Kapitan Andreevo. Klockan är ungefär tolv. Det gick lätt att komma ut ur östblocket, stämpling i passen och en summarisk titt i Blixten. Det var med blandade känslor vi passerar stängslet som utgör gräns och kör in i Turkiet.

[del 4]