Söndag den 17 oktober: (på tåget)->Mahabalipuram

Andhra Pradesh

         Vaknade 20 över 5 av att tåget stod stilla. Ett tag bakom oss fick köra förbi oss. Men det var ju vi som var “Superfast Express”. Två mötande tåg kom senare. Sammanlagt stod vi stilla i 2 timmar. Lång dag genom Ändhra Pradesh, och varmt var det. Träffade 4 fransmän på tåget, som var på väg till Pondy.

Tamil Nadu
Mahabalipuram

         Mer krypkörning på kvällen, så vi anlände till vår station ½12 i stället för ½9 på kvällen. Då inga andra färdmedel stod till förfogande, tog vi en auto-ricksha de 30 kilometrarna. Det tog 40 minuter eller så, och vi hamnade på ett dyrt hotell klockan ett.
         Duschade. Ghislaine visade mig en liten knöl hon fått vid högra bröstet. Vi blev bägge oroliga över vad det kunde vara och bestämde oss för att uppsöka doktor. Vi sov inte så bra, men den varma fuktiga luften med långsam fläkt hjälpte inte.

Måndag den 18 oktober: Mahabalipuram->Pondicherry

         Det regnade lite under natten och nästa morgon var det blandat regnskurar och störtregn. Vintermonsunen hade just anlänt! Vi hittade en utsökt restaurang inte så långt borft, och åt idli med vada. Köpte paraplyer.
         Gick ut och tittade på staden med alla båtgarna. Sedan hittade vi bas-releief templet mitt bland alla skurarna. Dit behövde man fortfarande inte betala inträdet.

Pondicherry

         Vi skulle ta bussen till Pondicherry, men en taxi dök upp som tog oss dit för samma pris. Sedan betalade vi honom lite extra för att ta oss till Christines våning med 3 ynglingar (som vi hade mött på tåget). Christine hade utan vår vetskap ordnat med läkarmöte för Ghislaine för att kolla hennes knöl. Så vi drack en kopp te och åkte sedan till läkaren. Han undersökte Ghislaine men hittade som tur var ingen cancer och bara en “cyst”. Ghislaine bestämde sig för att ta bort den följande morgon.

Tisdag den 19 oktober: Pondicherry

         Lätt frukost och sedan iväg till sjukhuset - 10 minuters promenad, lång bussresa, kort ricksha. Vänliga kvinnor som pratade utmärkt engelska hjälpte oss på traven. Registrering, väntan, indisk förbrylling, men sedan fick vi se kirurgen igen. Det tog ca 30 minuter, och det var en kvinna som gjorde det med honom bredvid. Ghislaine fick några stygn som skulle tas ut efter 6-9 dagar. Det amerikanska sjukhuset var MYCKET rent och modernt.
         Åt lunch och tog sedan 1-bussen direkt tillbaka och hamnade vid busstationen. Ricksha tillbaka till centrum. Hittade ej e-post-ställe för att träffa Christine, och var rätt irriterade. Ghislaine klarade det förvånansvärt bra efter operationen. Drack kaffe och v ar på internet-ställe. Gick i en del affärer men gick hjem så småningom.
         Fick vänta i timme på att komma in, ingen hemma. Lagade sedan semi-indisk mat på kvällen.

Onsdag den 20 oktober: Pondicherry->Thanjavur

         Gav oss iväg ca ½10 pch kom på buss till Chidambaram ½11, och sedan på buss till Thanjavur klockan 1. Han inte avsluta måltiden eftersom bussen kom tidigare än beräknat. Den andra bussen tutade oupphörligen och det var mycket störande. Regnade kraftigt mot slutet, men upphörde som tur var strax innan vi steg av bussen.

Thanjavur

         Steg ur, drack kaffe, hittade bra hotell. Mycket god middag i deras restaurang. Jag åt “ragi dosa”, som jag inte vet om jag prövat tidigare. MYCKET starkt. Gjorde internet på kvällen och förberedde att uppdatera hemsidan.

Torsdag den 21 oktober: Thanjavur

         Åt god idli i hotellet-restaurangen. Men jag tyckte inte om det sätt han glodde på oss när vi åt, och väntade på betalnin medan jag fortfarande åt och var kladdig em handen.
         Gick sedan till templet. Det var lika fint som jag mindes det (och inget inträde!). Tittade sedan på en kyrka tillägnat en dansk (?) född i Preussen, och på en fin park bredvid. Ricksha tillbaka.
         Jag åt “meals” och det var fantastiskt gott. Eftermiddagen gick åt att försöka skicka bilder till vår hemsida - det lyckades till slut. Handlade dhoti och tyg som skräddaren skulle sy skjorta blus av.

Fredag den 22 oktober: Thanjavur->Madurai

         Picked up the shirt/blouse. Rickshaw to train station and one hour wait for train,which was punctul. A little scramble to get seats in 3rd class, but we made it. Surprising that so many were so well dressed. Train stopped for a long time at two places, otherwise it was pretty fast. Less crowded after Trichy. Took several pictures among the people.

Madurai

         Arrived around 5:30. Short rickshaw to India Handbook hotel, T.M. Lodge. Very Indian, OK, but not inspiring.

         People said that we could see the “Bharat Natya” dances at the tmeple, which was all lit up. Confusion, people wanting to sell us things. But eventually got into temple and to music stage. A number of women singing. It was fun for 10 minutes.
         So walked ut för att hnitta npgo att äta. En man tog oss till “The Government Imporium” med hiss upp pp taket för afantastisk utsikt. Sedan förstås trappa ner för att titta på jhela affären. Han pratade mycket bra engelska och sa att det inte skulle vara någon Bharat Natya dans idag på grund av festivalen. Så vi gidck tillbaka och åt middag nära hotellet.

Lördag den 23 oktober: Madurai->Kanya Kumari

         Gick till templet på morgonen. Ghislaine fick än en gång bli klappad av en elefant. Hpn köpte några portmonnäer, jag 1 dhoti plus 2 skjortor. Hämtade senare två skräddarsydda skjortor (som vi beställt dagen innan) och tog kort ricksha till tågstationen.
         ½3 tåget var en halvtimme försenat. 3e klass och inga sittplatser. Vad göra? Ghislaine erbjöds sittplats - folk flyttade lite på sig - omgående. Jag klättrade upp på overhyllan och satt där 3 timmar. Tog bilder och ganska lång konversation mellan Ghislaine och flera av kvinnorna. Men nästan hela tiden låg en äldre kvinna där och sov (hon hade kunna lämna plats åt mig t ex).
         Närmare Tirunelveli steg flera av så jag fick sittplats och sedan steg massor av, så Ghislaine kunde sitta med mig och t o m lägga sig. Men nu började också de indiska tågens signalproblem (“broad gage” bana). EFTER vi mött tre tåg stod vi och väntade långa perioder och krypkörde ofta. Men vi mötte inte ett ENDA tåg från endera riktningen.

Kanya Kumari

         Till slut anlände vi i alla fall 9:45. Tog taxi till Kanya Kumari och in på ett icke- fantastiskt - men dyrt, 875 rupees - hotell alldeles vid det stora strandtemplet. Vrålhungriga hittade vi lätt en restaurange och åt nordindisk mat som omväxling.
         Sedan gick vi ner till stranden, tittade på vågorna, insöp havsluften och tittade på tempelceremonier.

Söndag den 24 oktober: Kanya Kumari

         Pujan började ca 5 och vi var precis bredvid strantemplet och vi tog full del av den hägljudda musiken vare sig vi ville eller inte. Beställde in kaffe när när musiken till slut tystnade. Gick och åt idli på en annan restauragn b redvid. Gick sedan för att ta båten ut till Vivekananda Rock, men kön ringlade sig i all oändligehet. Jag hade aldrig sett den så lång förut.
         Så i stället vandrade vi ned i fiskebyn längs Indiska Oceanen. Det är fjärde gångne jag är i Kanya Kumari - 1975 med Ghislaine. Men medan övriga Kanya Kumari hade vuxit betydligt med många stora hotell för alla indier som kommer hit (men einte många växterlänningar), hade fiskebyn till min glädje inte ändrats mycket. Den enda påtagliga ändringen var att alla fiskebåtar nu hade motorer. Men större var de inte och alla stod fortfarande i dem i de största vågor.
         Vi fortsatte förbi fiskebyn till stranen bredvid The Vivekananda Foundation. Piren där jag för två år sedan hade spritt Surains aska fanns fortfaradne kvar, det var fortfarande helt folktomt här och jag tyckte fortfaradne att den nakna piren som löåpte ut rakt mot den stormande Indiska Oceanen var en förträfflig plats att sprida askan för en kvginna som älskade have och stormar. Men det var mycket blåsigare nu än för två år sedan, och man kunde inte gå ända ut utom om man ville bli dygnsur.
         Vi gick tillbaka och åt lunch - jag en fantastisk “meals” och Ghislaine gurk-“raita”. Sedan gick jag ensam för att hitta hotell. Madhini, som Surain och jag trivdes så mycket i 1995/96. Till min lyckla och tur fanns det ett rum kvar med fantastisk havsutsikt och bakkong. Så vi flyttade genast dit- Det kostade 950 mot 875 för det andra, men var många gånger bättre.
         Gick ner på hotellrestaurangen strax efter 7. Satt ute i trädgården och det såg mycket trevligt ut. Ingen “uttapam” så dags, så jag tog aloo ghobi i stället. Just när maten kom in, kom störtregnet och fick oss att skynda in. Min mat var inte särdeles god, Ghislaines biriany var för oljig. Vi hade stora svårigheter att förklara att vi ville bära upp 2 kaffe till rummet. Den eleganta indiska restauragen, där elegansen bara finns på ytan och servicen kan vara usel. Frustrerade fickvi till slut den andra koppen kaffe, lyckades betala, gav oss iväg utan dricks och ick upp med kallt kaffe.
         Lite senare gick vi ut och kollade internet. Jag åt parathi på en liten gaturestaurang.

Måndag den 25 oktober: Kanya Kumari

         Ingen tempelmusik på morgonen, skrikande indier 6-½7 på morgonen i stället! Jag hade sovit gott, men blev förvånad att det var så vått på golvet. Ghislaine berättade att det hade ösregnat under natten. Som vanligt hade jag lagt de flesta av mina tillhörigheter på golvet, och på samma golv hade en ävl forsat … jag hittade våta pass, våta vvaxinationeskort, båta flygbiljetter, fuktiga pengar, dyngsura sovlakan och några kläder (som vi omgående lämnade till “landry service”) mm.
         Åt idli på närbelägen liten resturange av något tveksam kvalitet. Sedan kön till båten ut till Vivekanande Rock, som inte var alltför lång. Vad vi inte sett av fiskebåtarna igår, såg vi nu. Seglande med stående tamiler ochn vackra segel. Båt ut fylld av indier och 2 européer. Vivekananda Memorial var lika fint som alltid (med den förfälrliga statyn av poeten från Tamil Nadu på ön bredvid - nu stängd för reparation barfa 4 år senare).
         Gick till posten och köpte massor av frimärken. Vandrade sedanare ned till Gandhis tempel/moské/kyrka - ser konstig och lite anskrämlig ut först, men när man varit i det och sett oc läst text av Gandhi, förstår man det bättre. Gick sedan längs baösarerna ner till där Aindien slutar och Indiska Oceanen tar vid. Massor av män badade och några kvinnor också.

Tisdag den 26 oktober: Kanya Kumari->Suchindram->Kanya Kumari

         Högljudda indier väckte mig ½6. Ste upp och tittade på havet när det började ljusna strax senare. Hundratals seglelbåtar på väg ut - verkligen en grann syn. Det började duggregna, senare lite kraftigare. Gick ut för idli, men höll oss annars till hotellet.
         Framåt 12 hade regnet lättat lite, så vi tog bussen de 13 kilometrarna till Suchindram-templet. Under vägen ut upptäckte vi att det var stängt ½12 och 5, och klockan var 12! Men vi fortsatte ändå. Och blev inte alls besvikna. En stor tank framför templet med en liten tempelbyggnad i mitten och mycket vackra hus omkrin. Vandrade runt sjön och tog bilder av skolflickor, som bjöd in oss till deras föräldrarhem.
         Man såg den stora Gopuram frn templet, men inte så myhcket mer. Vi telefonerade till sjukhuset och fick bbekräftat att Ghislaine hade en “cyst” och inte caner!!!!!
         Buss tillbaka. Kollade e-post och slocknade sedan på hotellet. ½5 vaknade jag till liv igen. Regnet hade upphört för några timmar sedan, men nu mörknade himlen allt mer. Det var fortfarande ljust över fiskebåtarna nedanför, och ljuskontrasten var fantastisk. Just när vi gick ut från hotellet hann regner ikapp oss.
         Gick ut och åt en mycket försenad lunch/middag klockan 5, uttampam. Kollade e-post. Det regnade och stormade och höll på att mörkna och alla båtar föreföll att ligga i hamn. Men - man förberedde en båt och lade tunga vikter i botten på den och sedan gav den sig enssam iväg för att fiska hela natten.

Onsdag den 27 oktober: Kanya Kumari->Vattakolai.>Kanya Kumari

         Efter frukost gick vi ner för att titta på fiskarna rensa näten. Och nu insåg iv att “tyngden” vi sett igår var helt enkelt de tunga näten man bar ombord/i land. Vi såg massor av vad föreföll vara sardiner och några större fiskar, som man verkade ta hem i stället för att sälja.
         Sedan fick Ghislaine sina stygn borttagna. Lite rött men den företroendeingivande kvinnliga doktorn verkade inte alls oroad.
         Tog sedan ricksha till “Circular Fort” i Vattakottai. Det var större och mycket mer välbehållet än väntat, men det var nästan tomt åå innehåll. Gick sedan ner till stranden nedanför och jag gick ut en bit, men det fanns skarpa stenar och större bågor, s jag höll mig innanför stenarna.
         Gick ut till huvudvägen (en kilometer), drack en te och tog sedan bussen tillbaka. Fick mina 3 dhotis och lungi tråcklade. Tog det lugnt i hotellet sedan på eftermiddagen. Ljuset örjade bli mycket vackert och fiskebåtarna började ge sig iväg. Så vi skyndade oss ned för att följa gärgsprakande sjösättningar. Det fanns inga segelbåtar idag, alla gick för motor. Men vinden var mycket svagare. Det måste helt enkelt vara så, att alla seglar när det är god vin d men går för motor annars. Och alla står fortfaraden upp hela tiden.
         Vandrade sedan ned till solnedgångsstranden, där det vimlade av månniskor, många badande. Det blev inte mycket av solnedgången, men när det mörknade seglade en fullmåne upp. Mycket gott tecken på vår ettårsdag!
         Klädde upp oss till middag och åt baigan bharta (så där), malai kofta (god) och palak paneer (för oljig).

Torsdag den 28 oktober: Kanya Kumari->Varkala

         Snabb stående frukost och ricksha till tågstationen. Men ett litet problem: 8:40 går inte förrän 11:15 (fel i tågtabellen). Klockan var bara 7:32. Vad göra? Ricksha till busstationen för att ta en buss med byte till en annan buss. Vi bestämmer oss snabbt för att vänta och läsa våra böcker och var mycket glada över beslutet, när vi senare gled igenom risodlingar, bananträd och kokosnötter och ännu mer kokosnötter från ett bekvämt tåg (2a klass) med sovmöjlighet.

[gå tillbaka till Madya Pradesh]

[fortsätt till Kerala]