Stockholms mellan- och ytterskärgård i juli 2014

Sjökort mellan Stockholm och Sandhamn

2010: Herrviksnäs-Sandhamn-Herrviksnär: Grönt sträck
2010: Herrviksnäs-Stockholm: Blått sträck
2011: Stockholm-Lillsved: Svart sträck
2014: Saltarö-Sandhamn-Saltarö: Rött sträck

Från Saltarö till Sandhamn och tillbaka

Tre år hade redan förflutit sedan vi kapsejsade vår franska Nautiraid kajak på väg från Stockholm till Saltarö (på Värmdö). I början kände vi oss inte så motiverade. Vi hade dessutom diverse kajakreparationer att ta hand om, inte bara den som fick oss att kantra och slå runt (när allt kommer omkring byggdes kajaken i Frankrike 1985. Jag köpte den i andra hand nära Seattle i december 1992. Jag hade flugit med den tio gånger redan, till bland annat Alaska, Mexiko, Fiji och Indonesien).

Vi hade också haft många andra aktiviteter under sommrarna. I år beslöt vi oss dock verkligen att få ut kajaken på vattnet igen. Den hade legat på Saltarö under hela den här tiden, inte särskilt långt från vattnet på Värmdö.

Längs Vindö

Djurö lunch- paus

Vi paddlar längs Vindö/Djurö

Efter frukosten den 20 juli transporterade vi ned kajaken till en liten hamn med sjösättningsramp. Där satte vi ihop den och fyllde den med all vår utrustning, mat, kläder, osv. Detta tog 1½ timme, eftersom vi inte hade gjort det på länge. Så kastade vi loss och kom snart ut ur den långa viken på Värmdös östra sida. Vi styrde söderut längs Vindö och Djurö (som i själva verket är förbundna med en smal landtunga).

Det fanns inte många båtar ute och vinden var svag, så det var lätt och trevligt att glida fram på vattnet. Vi gick i land på Djurös sydspets precis före bron för att äta lunch.

Djurö till vänster nära Stavsnäs

Efter bron kom vi in i Stavsnäsområdet med massor av båttrafik, så vi höll oss nära kusten på vår vänstra sida för att vara ur vägen. Sedan korsade vi över till Runö, där vi hade sovit den första natten under vår första kajaktur 2010. Då hade vi varit på västsidan. Den här gången ville vi ha morgonsol, så vi fortsatte längs nordkusten. Sommarstugor överallt! Vid nordostudden ebbade de ut och vi såg ett trevligt område. Trots att vi tittade runt lite, fanns det ingen enkel landningsplats inom synhåll. I stället fortsatte vi österut till nästa ö, Råbocken.

Nattläger på Råbocken

Vilken trevlig överraskning! En vacker, öde ö med fina och jämna klippor. Solen gassade och lockade till bad. Middagen avåts "on the rocks" i väntan på den sena solnedgången. En gammal träbåt passerade förbi.

Det var lite knivigt att hitta ett ställe för tältet OCH tältpinnarna med klippor överallt omkring oss, men det gick i alla fall. Pinnarna skulle ha ryckts ur marken, om det hade blåst mycket ...

Morgon på Råbocken

En sådan lugn och vacker morgon! Vi åt frukost på klipporna, ordnade våra saker och gled sedan försiktigt ut på vattnet.

Lunch på den lilla Rönnklippan

Vinden förblev svag hela dagen. Efter att vi paddlat några timmar (och korsat farleden mellan Stavnäs och Möja och sedan hamnat på betydligt lugnare vatten) hittade vi en charmerande liten kobbe, Rönnklippan, precis norr om Runmarö. Vi hade ätit lunch där under vår första kajaktur i Stockholms skärgård, så ett stopp här kändes som ett måste, även om det var lite tidigt.

Avsaknaden av andra kajakpaddlare var förvånande. Under hela turen såg vi bara två andra kajaker.

2. Sandhamn

Hamnen

Land- höjning

Stran- den

Sandhamn

Det var några timmars paddling till Sandhamn, där vi landade på den "stora Trouville-stranden". Det fanns massor av människor på stranden och ute i vattnet, eftersom det var varmt och soligt. Vi kom in till stranden utan att stöta emot någon. En kort promenad ledde till mina bröder med familj och sommarstugor. Snart var vi ute bland simmarna på den "lilla stranden" (bild) för att kyla av oss och vila lite.

Lite senare studerade jag klipporna nedanför huset och det låga vattenståndet. Mina föräldrar byggde detta hus 1964 för precis 50 år sedan. I det här området är landhöjningen ungefär 4 millimeter per år (landet höjer sig efter vikten av den tjocka inlandsisen, som smälte bort för ungefär 10.000 år sedan!). På 50 år hade landet alltså höjt sig 20 centimeter. Denna skillnad var lätt att se - vilken otrolig känsla att studera Geologi i arbete!

Seglats utanför Sandhamn

Vi följde med på en segeltur på Östersjön. Allt verkade perfekt - fin segelbåt, vackert väder, trevligt sällskap, god mat - men det var för perfekt! Nästan ingen vind alls ...

3. Från Sandhamn tillbaka till Saltarö

Avgång från Sandhamn

Vi återtog kontrollen över kajaken nästa morgon, när stranden var nästan tom. Vår båt hade varit omgiven och avskärmad från vattnet under nästan hela tiden här på Sandhamn - stranden hade varit smockfull. Vi styrde nordost på utsidan av ön och rundade Korsö likaledes på östra sidan. Fjärdarna var tomma bortsett från en enda segelbåt.

Norrut på Rödkobbsfjärden

Vi kom in i Rödkobbsfjärden, ett stort, öppet vatten med några små öar långt borta till höger, som skyddade fjärden från det öppna havet. Det var lugnt ute, så vi paddlade nära kobbarna för att utforska dem. Vattnet var mycket klart och i skyddade områden såg vi många blommor och andra planter som växte i vattnet.

På en liten kobbe fanns det en flock skarvar.

Lunch på Skottholmen

Färden bar vidare norrut längs den mestadels öppna fjärden, men vi passerade ett antal kobbar och skär. Vid ett av dessa, Skottholmen, skimrade vattnet ovanför de brunaktiga klipporna och såg särskilt inbjudande ut. Det gick att ta sig i land och dra upp båten på klipporna för att skydda den mot vågor.

En slät häll passade bra som bord. Där var den smältande inlandsisens verk särskilt tydligt. När den mer än 2 kilometer tjocka isskorpan började smälta, började den också glida söderut. Därför blev hällarna på nordsidan ofta extremt släta. Man kan se hur isen formade granit och gneiss tillsammans, den förra ganska enahanda grå och den senare i oftast färggranna ränder.

Skär och fåglar

Vi började komma längre in i skärgården till mer skyddade områden - inte för att spelade någon roll en så här lugn och vacker dag - och skären blev trädbevuxna holmar och öar. Det var dock lätt att hitta små klippor ute i vattnet. På bilden syns en av dessa med vilande måsar.

Nattläger på Furukobb

Vägen ledde längs en liten övergiven ö, Furukobb. Vi funderade på om vi skulle fortsätta eller ej, eftersom vi inte hade paddlat halvvägs tillbaka till Saltarö än. Ön tittade inbjudande på oss och såg helt enkelt för intressant ut för att paddlas förbi, så vi steg i land för en kort dagsetapp. Det gav oss gott om tid till att bada, utforska växtligheten och laga middag högre upp på klipporna. Solnedgången var gyllene. Det var så varm ute att vi inte ens brydde oss om att sätta upp tältet.

Kort paus

Vi hade tänkt att det skulle bli en enkel och trevlig paddlingstur tillbaka till Saltarö. Rodret började dock strejka redan på morgonen, vilket gjorde det svårare att styra. Lunchen åt vi på en ovanligt brant klippa och det var lite svårt att krångla sig in i kajaken igen. När det var avklarat och vi skulle börja paddla, upptäckte jag att rodret helt hade slutat fungera på ena sidan. Efter några fruktlösa försök att laga det, lyfte jag det ur vattnet. Vår Nautiraid-kajak är konstruerad med för och akter en aning högre än mittpartiet. Detta gör den enklare att styra med fungerande roder - men alltför enkelt utan ett sådant! Så fort kajaken har börjat svänga lite, fortsätter den att svänga än mer och man måste motverka detta med paddeln. Detta gjorde det betydligt svårare för oss bägge att ta oss tillbaka och vi blev lika trötta som glada att komma fram. För att spä på det hela, var dagens paddling ganska lång.

Summa

20 juli: Saltarö -> Råbocken en bit efter Stavsnäs    7.0
21 juli: Råbocken -> Sandhamn                         7.4

24 juli: Sandhamn -> Furukobb mellan Storö and Storö  9.5
25 juli: Furukobb (söder om Möja) -> Saltarö         12.2

=================================================================

Robert af Sandeberg