Stockholms skärgård i juni 2010

Sjökort mellan Stockholm och Sandhamn

Den gamla kajaken hade inte använts sedan vi återkom från Indonesien år 2007, under tre år nu. Sedan dess hade vi flyttat till en våning i Stockholm och vår båt hade placerats nere i källaren. Den franskbyggda Nautiraid var nu 25 år gammal. Det var dags att ta ut den ur malpåsen igen! Vi bestämde oss för att paddla ut till Sandhamn, östkustens segelbåts-Mekka just där Östersjön tar vid efter Stockholms skärgård.

1. Herrviksnäs till Sandhamn

För att göra det lite lättare för oss körde vi ut till Herrviksnäs halvvägs mellan Stockholm och Sandhamn. Vi parkerade vår folkvagnsbuss vid goda vänners sommarstuga. De var inte hemma nu, men skulle vara det när vi återkom från vår kajaktur.

Vi sätter ihop kajaken

På väg!;

Vi bar ner båten till den lilla stranden nedanför och satte ihop den där. Det fungerade mycket bra med tanke på de tre årens försummelser (och vi påmindes om några små reparationer "som hade glömts bort"). Efter lunch gled vår Nautiraid kajak friktionsfritt ned i vattnet. Vilken känsla det var att än en gång få förnimma hur mjukt den uppförde sig i vattnet och hur den framfördes av våra paddeldrag. Det var en ganska ovanlig ostlig vind, dvs rak motvind. Nåja, den var inte så stark och det var vackert och mycket soligt.

Skön paus

Vi var nu i Stockholms Innerskärgård. Vegetationen var grön och riklig (inte under vinterns!), de flesta öarna låg nära varandra, det fanns sommarstugor överallt och man kunde ta sig dit med bil. Vi hittade en liten ö utan bebyggelse och i huvudsak omgiven av vass. Här stannade vi och tog en paus.

Iland på Runö

Kaffe!

Klockan 6 blev det öppnare vatten - färre och mindre öar längre från varandra. Det fanns mycket färre sommarstugor - man kunde inte komma dit med bil! Folk som bodde på de mindre öarna behövde egen båt för att ta sig dit, eftersom inga kommunala färdmedel stannade där. Vi var nu i Mellanskärgården och hittade nästan genast en ö, Runö, där vi stannade och slog upp tältet. Utan myror skulle det ha varit perfekt ... vi gick runt lite och hittade ett ställe som var lite mindre populärt bland dessa små kryp.

Lunchdags

Sandhamn långt bort

Rönnklippan

Liknande vind och väder följande dag. Efter några timmars paddling (och korsande den större farleden) hittade vi en förtjusande liten ö, Rönnklippan, i ett mycket lugnare område, precis norr om Runmarö. Det kändes som ett måste att vila ut lite och äta lunch här.

Vi förvånades över frånvaron av andra kajaker. I själva verket såg vi inte en enda under våra fyra dagars paddlande mellan öarna. Folk vi pratade med senare sade att det var för tidigt under säsongen (precis före och efter Midsommar!).

Sandhamn

2. Sandhamn till Herrviksnäs

Mitt eget sjökort

Efter fyra behagliga dagar i min brors sommarsuga var det dags att paddla tillbaka. Min ursprungliga plan hade varit att bara åka tillbaka samma sträcka. Då frågade Ghislaine mig om vi kunde hitta en annan väg i stället. En snabbtitt på väggsjökortet visade att det faktiskt fanns ett alternativ, mycket intressant med en avstickare längst ut i kustbandet med en smak av östersjövågor. I så fall skulle vi paddla söder i stället för norr om den stora Runmarö.

Bara en hake: Jag hade inte förberett för detta och hade sålunda inte tagit med sjökort över området och det fanns inget lätt sätt att skaffa ett sådant. Så därför kopierade jag på ett papper de viktigaste delarna av väggsjökortet som vi just höll på att studera. Det fick duga och jag räknade ut ett enkelt sätt att undvika misstag bland den stora mångfalden öar omkring.

Stora Sudskär med Sandhamn långt bort.

Vi styrde först rakt söderut i Ytterskärgården, där öarna mest är kobbar, det finns i princip inga hus och knappt några träd alls. Vi hade rak motvind men det var en lätt bris, så det störde oss inte särskilt mycket. Vid Stora Sudskär steg vi iland en stund. Där var floran fantastisk och det fanns massor av sjöfågel (och huggormar, som vi dock inte mötte).

Sedan paddlade vi runt ön ut på öppna havet. Vår Nautiraid hävde sig och sjönk tillbaka i Östersjöns lätta dyning. Efter detta lilla nöje stävade vi västerut över Gråskärsfjärden, en stor fjärd öppen mot havet söderut.

Lagunen

Lilla Hästskär

Lilla Hästskär med den lilla "lagunen"; utsikt västerut och österut.

Precis i mitten av fjärden passerade vi Lilla Hästskär, som är - ja just det - en liten ö. Eftersom lunchen närmade sig och vi behövde både vila och mat, beslöt vi genast att ta en paus på denna charmerande lilla ö. Det hade börjat gå lite vågor, men vi lyckades pressa in oss och kajaken i ett litet lagun-liknande område. Ingenting längre eller djupare än en kajak kunde ha tagit sig in här!

Vi lade oss ner för att vila efter måltiden. Men oj! Vinden ökade plötsligt snabbt i styrka och fjärden började fyllas av vita gäss. Det enda sättet att ta sig ut ur lagunen var att backa kajaken rakt mot vinden. Vi hade ingen lust att försöka detta i större sjögång (vågorna kom från långt, långt bort). Därför gav vi oss kvickt iväg och fortsatte i västlig riktning enligt vårt "sjökort".

Det andra benet över Gråskärdsfjärden till nästa ö nära Runmarö gick problemfritt, fast vinden ökade till ca 6 m/s. Men där styrde jag lite närmare söderut för att ta en genväg - i stället för att fortsätta rakt västerut, som jag ursprungligen hade planerat. Det skulle jag aldrig ha gjort! Ty nu hamnade vi mitt i en labyrint av öar, något som jag hade velat och väl planerat att undvika.

I det här läget hjälpte det lilla "sjökortet" inte. Jag hade inte ens försökt att pricka ut alla öar där vi nu befann oss. Vi skulle ju inte ens vara här! Det fanns ingen fara eller oro, men vi missade högersvängen till den lilla Runmarö Kanal, som skulle ha lett oss rakt till Stavsnäs. I stället fortsatte vi söderut och kämpade mot en allt starkare motvind tills, till slut, vi kunde styra höger och sedan norrut runt Storön-Risselö-Ängsholmen.

Jag blev förbluffad när vi kom ut i den stora Nämndöfjärden, ungefär 2 sjömil tvärs över och mycket längre i nord-sydlig riktning. Efter några minuter hade jag fått orienteringen klar för mig och vad som hade hänt. Vinden på nästan 8 m/s drev upp ganska stora vågor, men de kom alla akterifrån, så resten av dagen blev som en nedförsbacke.

Ön Södra Berghamn i närheten; och Stavsnäs tvärs över

Längre norrut smalnade fjärden av mer och mer och var bara ½ sjömil vid Stavsnäs. Här skar vi tvärs igenom alla leder (för att försäkra oss om att vi skulle fortsätta att flyga med vinden!). Ghislaine ville ta en kort paus på en namnlös kobbe precis söder om Södra Bergshamn. Men när jag såg hur förtjusande den var, förklarade jag snabbt för henne att jag inte tänkte flytta på mig mer den dagen.

Skön kväll

Frukost

Under den sista dagen paddlade vi tillbaka till Herrviksnäs, dit vi anlände 2 på eftermiddagen och där våra vänner hade måltider och en säng väntande på oss!

Summa

23 juni: Herrviksnäs -> Runö       6,8
24 juni: Runö -> Sandhamn          8,4

28 juni: Sandhamn -> Stavsnäs     12,0
29 juni: Stavsnäs -> Herrviksnäs   8,0

=================================================================

Robert af Sandeberg