Frenetiskt korkskruv-letande. Till slut visar oss en klipsk kvinnlig expedit på det stora varuhuset Migros var: "Tir-bouchon var mı?". "Bottle opener şarap (vin)" och rusar spikrakt till rätt ställe. Lycka!
         Buss från Kayseri->såg massor av Karst i centrala Göreme, sedan upp för pass. Även Karst i Nevşehir.

Konya

         Söder om Aksaray finns ett högt och vackert berg, Hasan Dağı, 3.268 meter. Därefter landskapet inte intressant. Till Konya 16:40, bussen åker igen omedelbart efter att vi tre stigit av. God lunch.
         Taxi till tågstationen, som en vacker TGV-station. Men var är vårt tåg? Fel station!
         Ny taxi till Mavi, gammaldags station och mycket mer folk. Mer i min stil men inte i Ghislaines.
         Vår sovvagn var 1:a klass++! Det enda som saknades var dusch och toalett. Aldrig sett större sovvagn, med stort bord, kylskåp, stort handfat, mm.
         Tågfärden gick Konya-Sarayönü-Ilgın-Argıthanı-Akşehir-Afyon -Uşak-Salihli-Manısa-Izmir.
         Leif fick upp korkskruven. Vinet var suveränt med mycket Tannin. Konya verkade mycket trevligare än sitt dåliga rykte. Oändligt lång, trevlig park.
         Mycket folk i restaurangvagnen, men ingen intressant mat. Åt rätt dålig ostsmörgås. Vacker solnedgång, fler studenter.
         Avslutade vinet i vår kupé.

Måndag den 23 maj: (på tåget)->Izmir->Muradiye moské->Bergama

         Anlände punktlig 7:26. Dålig omelett utanför med Nescafé.
         Tog taxi till Sultan Murat IIIs Cami (moské) i Muradiye. Det tog lång tid för chauffören att förstå vart vi ville åka och hur mycket det skulle kosta. Han hade GPS på telefonen, pratade oupphörligen i telefonen eller ställde om sin GPS, så han körde med ena handen nästan hela tiden.
         Moskén öde när vi kom, men efter en stund kom två män och släppte in oss i en av Turkiets vackraste. Den ene kunde några tyska ord. Moskén från 1583 av arkitekten Sedefkar Mehmed Aga.

Bergama/Pergamon

         Dirigerades i en stadsbuss ner till Manisa otogar. Där snart i en minibuss till Bergama. Denna oändligt långsam, stannade i varje gatuhörn - och tog oss tillbaka till Muradiye! Efter över två timmar - men inte så mång kilometer - avsläppta i otogar 7 kilometer från Bergama.
         In i tom lokalbuss, som snart fylldes till bristningsgränsen och tog oupphörliga omvägar för att plocka upp passagerare. Chauffören släppte av oss alldeles för tidigt - för att göra plats för fler passagerare? - 2½ timmar efter minibussens avgång.
         Ingen acceptabel restaurang, så taxi till hotellet, som var mycket bättre än väntat. Gick tillbaka en bit mot centrum, in i dyr restaurang.
         Längre ned hittade vi massor av gubbar. Slog oss ned och fick in gott turkist kaffe. Lite längre ned öl. Dyr taxi tillbaka till hotellet.
         Köpte ost, oliver och bröd till vinet på kvällen.

Tisdag den 24 maj: Bergama->Pergamon->Bergama

         Drack kaffe på det fina rummet (kaffeapparat).
         Mycket god frukost. Gick sedan till linbanan. Akropolis var sig likt från 1987. Mycket fint, trots att de bästa lämningarna nu finns i Berlin.
         Leif och jag gick ner, rätt brant och stenigt. I mitten fin mosaik.
         Vi lade oss på hotellet, med bord och stolar utanför våra rum. Sedan lunch på lokanta, öl bredvid och till slut turkiskt kaffe bland gubbarna bredvid.
         Köpte mat till kvällen plus en flaska tveksamt vin. Väl hemma bekräftades misstankarna.
         Några timmars vila, sedan ned för att se ytterligare ett världsarv, "Red Basilika" från 200 eKr. Också fint, om än betydligt mindre och mindre spektakulärt än Akropolis.
         Leif och jag fortsatte för att ta ut pengar, som inte var gjort i en handvändning, men gick till slut. Hittade dock inget bättre vin trots idogt letande.
         På kvällen kröp först jag och sedan Leif till Canossa och drack lite av det dåliga vinet - det innehöll ju trots allt alkohol!

Onsdag den 25 maj: Bergama->Izmir->flygplatsen

Izmir

         Taxi till en annan otogar, den i Bergama. Direktbuss till Izmir! Men den körde inte på motorvägen och var inte snabb. Senare lång taxiresa från Izmir otogar till tågstationen, där vi kunde lämna vårt bagare. Ingen tid för att åka till Efesus, så vi gick ner mot strandpromenaden i stekande hetta.
         Çay i mycket trevligt kvarter och marknad strax före hamnen. Senare mat, turkiskt kaffe och till och med svårhittat rosévin!
         ½5 ner till strandpromenaden, som var rätt fin. Följde den till gamla tullhuset. Hittade rödvin i affär. Taxi tillbaka till stationen och tåg 5:40 ut till flygplatsen. Ny taxi ut till hotellet, som 9 kilometer bort var det enda som fanns!

Anmärkning: I Turkiet gick det inte att använda booking.com. Hotellet ovan var det enda som var tillgängligt på hotel.com. Väl utanför Turkiets gränser fanns det en hel del hotell att boka!

         Först lite chockad: Trasig dusch, lös toalettsits, flagnande färg. Inga handdukar eller tvål. Stal en stol till från öppet rum.
         Till middag smugglade vi in vårt rödvin. Rätt trevligt utanför med trädgård och simbassäng. Middagen god. Leif och jag drack lite varmt rosévin på hotellet. Varmt ute.

Torsdag den 26 maj: Izmir->Paris

         Hotellet föreföll något bättre nästa morgon (eller vande man sig?). Vi hade fått schampo som tvål, Ghislaine drog ut kuddvaren som handdukar och det fanns varmvatten. Duschen gick att använda trots de stora sprickorna i plastgolvet.
         God frukost var gratis. Taxi till flyget.
         Incheckningen tar en evinnerlig tid. Alla har många väskor att checka och massa prat. När vi kommer fram efter dryga timmen, går det snabbt - men vi blir av med det dyrt inskaffade korkskruven från Kayseri. Fler köer. Buss till planet.
         Anlände planet 10:15 (avgång 10:30) trots att vi började köa strax efter 8:30!

FRANKRIKE

         Ser både Jugoslaviska bergen och Alperna i Österrike. Ny buss till terminalen i CDG. Lång passkö. Taxi till Gare d'Austerlitz.
         Inga tåg på grund av underhållsarbete! Finns buss som måste bokas via SNCF-App. Snällt par hjälper oss - men bussen är fullsatt. Ny taxi till Dan och Bruno.