Tog taxi till Jodhpur. Motorväg med motorvägsavgift (230 Rs.) nästan hela vägen. Ricksha till Clock Tower sista biten. Nästan alla hotell fulla, inklusive vårt fina Krishna Prakash Heritage dagen därpå. Så tog 4-bäddarsrum i trevligt hostel.
         Åt lunch på Krishna precis under fortet. Gick sedan till den stora basaren - kanske den största jag sett i Indien. Fick mina skor lagade och Ghislaine sina skor putsade plus nya skosnören.
         Det mörknade. Gick till litet hak med lite konstiga människor i tre generationer. Förbjudet öl på fin takterrass.
         Sedan på vandring hem efter ännu finare takterrass och drack dåligt Masala Chai och delade på god Gulab Jamun.

Lördag den 23 februari: Jodhpur->GRAVIS->Jodhpur

         Dyr frukost på vandrarhemmet. Hämtades av GRAVIS (NGO #4) chaufför vid Clock Tower och körda till deras kontor. Träffade de anställda och Prakash först och sedan Prakash och Shashi. Chai.
         Med Shashi kördes vi först till sjukhuset Tinvari. Visades runt av en läkare. Ögonoperationer, men 95% av fallen berodde på dålig hygien. Personer som behöver opereras skickas oftast vidare till andra sjukhus. Sjukhusets område omfattar ungefär 200.000 personer i öknen.
         Passerade den öppna saltgruvan, där alla blev silikos-förgiftade. Hade blivit aningen bättre förhållanden, men användningen av maskiner gjorde rökbildningen än värre.
         Passerade Indira Gandhi-kanalen.
         Sedan mycket god lunch på "field centret" i Gagadi. Besökte alla tre klasserna på skolan, där eleverna läste texter. Visades runt området.
         Därefter till en annan skola (muslimsk) med mycket varm mottagning, där alla höll upp lappar som "Welcome" och liknande. Därefter läste de texter, sjöng eller dansade. Läraren kände igen mig, när han läste att jag skrivit रॊबट, som också fanns några sidor bak (men då hade jag skrivit allt på hindi).
         Fortsatte sedan till ett hus med två "stråhus", där vi varit för tre år sedan. Väl konstbevattnat.
         Till slut till ett hus med "self help" och två kvinnor, som lärde andra kvinnor att sy kläder att sälja. Sparade och satte in på bank (100 Rs. per månad och hushåll för tio hushåll, fanns 22.000 Rs. på banken).
         Slutligen genom svår sandgång till tanka, som bara hade uppsamlingsområde på ena sidan? 20.000 liter, 4-5 månader.
         Mycket god Malai Kofta till middag plus tveksamt öl på takterrassen.

Söndag den 24 februari: Jodhpur (Blåa Staden)

         Sov som en stock till ½5, men inte längre. Låg och oroade mig dels över flygreservationen till Bagdogra, dels över tågreservationen till Jaisalmer.
         Fick svart kaffe till frukost och omelett. Lät hotellet reservera flygningen från Jaisalmer till Bagdogra, vilket funkade efter en hel del handläggning.
         Gick sedan till Den Blå Staden. Stannade på vägen vid trevligt hotell, god Masala Chai och god Stuffed Tomato Curry.
         Söndag hjälpte inte mot alla motorcyklar, rickshor, tuk-tuks och en del bilar. Det var som att riskera livet vid nästan varje steg. Alla förare mycket hänsynslösa mot fotgängare.
         Blå Staden mycket intressant. Vandrade genom många gränder. Ricksha tillbaka. Jag gick till resebyrå och lyckades få sovvagnsbiljett (2a klass).
         19:15 hämtades vi av GRAVIS chaufför och kördes till ett "efterbröllop" - två veckor efter vigseln bjöd brudgummens familj på fest i deras hemstad. Mycket hög musik, massor av mat (god men alltför fet). Vi fick gå upp på podiet och fotograferas med brudparet. Träffade igen Prakash's fru, trevlig och mer avslappnad än han.
         Efter en timme kördes vi hem igen.

Måndag den 25 februari: Jodhpur

         Buffé ingick i priset, rätt riklig. Lugn morgon.
         Gick sedan huvudgatan ned för att leta kläder. Hittade inga tillräckligt bra, beslöt att vänta till Muzaffarpur. Dosa-lunch nära stationen. Ricksha tillbaka, alltför starkt kaffe på terrassen.
         4:15 hämtades vi vid Clock Tower igen och kördes till GRAVIS. Pratade ca en timme med Prakash om diverse som rörde Indien, dock ej om GRAVIS.
         2/3 middag på hotellet, sedan god öl å rummet.
         Leif gav sig iväg 10:25, för tåget till Delhi och sedan hemresa.

Tisdag den 26 februari: Jodhpur (fortet)->(på tåget)

         Bättre frukost idag. Checkade ut klockan 10. Vandrar ut bland alla hänsynslösa förare, hittar inte bokaffären. Vandrade upp till det fina fortet. Te och Chat för mig, mycket stark. Tar ut pengar.
         Vilar på hotellet. Jag letar bokaffär, men hittar ej.
         14:15 börjar den alltmer förhatliga musiken. Musiken tystnar, sång.
         Middag på hotellet: Mixed vegetables och Alu Gobi. Tåget avgår 23:50. Järnvägsstationen skinande ren, nog den renaste i hela Indien.

Onsdag den 27 februari: (på tåget)->Jaisalmer->Kamelsafari

         Svårt att somna, ljus. Kallt! ½4 steg nästan alla av och vi kröp ihop tillsammans på en säng, lite mindre kallt. Framme ½7, halvtimme försenade (första försenade tåget).

Jaisalmer (Rajasthan)

         En man "föste in oss" i en ricksha och vi kördes till hans mörka och lite smutsiga hotell. Scrambled eggs och toast. Han försökte envetet övertyga oss att sova på hans hotell och göra en safari med honom.
         Men jag gick upp i den murade staden och hittade något mycket bättre, så flyttade dit. Lugnt i stan på morgonen med få motorcyklar, men klockan 11 fanns det turister överallt. Fler motorcyklar, men långt, långt ifrå Jodhpur. Lunch på safari-hotellet.
         Avfärd med bil ½3. Västerut, 20 minuter senare svängde den av på grusväg, som slutade vid liten by med några kameler, som vi besökte. Ingen läskunnig.
         Bilen försvann och kvar fanns två kameler, kamelförare och safariguide. Det var bara att äntra de ståtliga djuren! Med oss bägge på den ena vaggade vi iväg från bebyggda trakter. Mycket torrt men en del buskar. Långt bort syntes sanddyner. Massor av vindkraftverk i början, dock ej där det var dyner. Där såg vi också antiloper på långt håll. Vår guide Raj var mycket trevlig och pratade hyfsad engelska, men var ej läs- eller skrivkunnig (förutom lite på engelska).
         Hans far hade lärt honom kamelyrket när han var åtta år gammal, nu var han 28 och föredrog att sova i öknen. Vi red på Droga Lalu, en hane. Den andra hette Drog Papu, också en hane.
         Rätt lång ritt genom dynerna, sedan stannade vi i en svacka, helt omgivna av dyner, 1½ timme senare. Lite ömma förstås (Ghislaine mer än jag), det var värst i nedförsbackarna. Vi var extatiska! Fick te, gick lite senare upp, solnedgångsvyer.
         Raj berättade flera roliga historier om turister på kamel. Sov under det fria med varma filtar.

Torsdag den 28 februari: Kamelsafari->Jaisalmer

         40 minuters ritt till bilen, mindre ont idag. Hem 11:30. Dusch. Lunch på hotellet. Mycket rännande för att till slut kunna ta ut pengar. Kaffe. Pratade med tysk.
         Träffade Raj som avtalat klockan 4. Ricksha till hans mors hem (pappan dog för 4 år sedan). Verkade mycket, inte säkert att de hade vatten i kranarna (fanns i många pytsar) eller elektricitet (fanns ledning och en släckt lampa, men de gick med ficklampor).
         Det verkade som alla bodde här, mamma, syster och flera ungdomar - alla mycket trevliga.
         Systern lagade mycket god mat. Det verkade som inge kunde läsa eller skriva.

Fredag den 1 mars: Jaisalmer->New Delhi->Bagdogra->Kurseong

         Problemfri flygning till Bagdogra. Kvick lunch i New Delhi, folk lika otrevliga som i alla storstäder. Otrolig mängd taxi i Bagdogra. Taxi därifrån - en stad turister helst undviker - brant, brant upp till Kurseong.

Kurseong (West Bengal)

         Kallt hotell nära stationen. Såg den lilla stationen, flera lok men inga vagnar. Upp längs gatan en bit, många restauranger med sötsaker och te. Staden mycket trevlig, en milsvidd skillnad mot Jaisalmer. Hamnade i stadens "inneställe", där det fanns massor av sötvaror och kunder. Två leende gamla gubbar mitt emot oss. Åt hyfsad middag på finare restaurang.
         Så in i kylan, hotellet. Fick extra filt och till slut lyckades jag värma upp mig. I säng före 9. De flesta såg mer nepalesiska än indiska ut.

Lördag den 2 mars: Kurseong->Darjeeling->Kalimpong

         Sov dåligt, men blev till slut ordentligt varm. Väcktes dock av väckarklockan i telefonen. Te utanför stationen bland ca 15 andra personer, alla på gott humör. Två pyttesmå vagnar, inga platsbiljetter. Ett par med två skrikande barn och två män var alla de övriga passagerarna. 24 platser per vagn.
         Darjeeling spårvidd: 610 mm; Indisk smalspårig: 762 mm; (Roslagsbanan: 891 mm); Indisk Meter Gage: 1,000 mm; (Normalspår: 1,435 mm); Indisk Broadgage: 1,676 mm.

Darjeeling (West Bengal)

         Tåget rullar mycket långsamt uppför kullarna och längs bergen. 3 timmars färd. Betydligt mer tågtrafik i Darjeeling. Hittar efter en stund Jain-restaurang, där vi först drack te och sedan åt mycket god Uppuma.
         Mount Kanchenjunga visade sig ett slag. Soligt i början men sedan mer moln.
         Bestämde oss för att inte stanna i Darjeeling på grund av temperaturen, utan tog delad taxi till Kalimpong. Mycket kurvig väg, först ned till Tista Bridge och sedan upp till 1200 möh.

Kalimpong (West Bengal)

         Massor av taxi i Kalimpong. Ingen visste något och ingen turistinformation, så till slut tog vi taxi upp till ett hotell. Fin utsikt, men dyrt och vi var de enda gästerna.
         Mycket tråkig stämning, men vi fick lite värme på rummet. Bokade nytt hotell på booking.com.

Söndag den 3 mars: Kalimpong

         Sov länge men drömde mycket. Lite sol och frukost på terrassen. Checkade ut och började gå ner till stan. Taxi när det blev för mycket trafik.
         Tyckte mycket om det nya hotellet högt upp på en kulle på den andra sidan, Shikher Guest House. Gick ned till klostret Tharpa Choling från 1922. Vackert från utsidan, men tyvärr stängt.
         Då kom en munk och drog med oss till det berömda museet med manuskript och thangka.
         Gick sedan ned till "10th Mile", marknaden. Söndag så det mesta var stängt. Hade svårt att hitta restaurang, men en ung man drog med oss i en källare, där jag fick god Thali (rubricerad som Curry).
         Klippte håret för 50 Rs (6 Kr), som vanligt mycket välgjort. Kallt på hotellet, så betalade 300 Rs. extra för värmekamin.
         God middag i den kyliga matsalen. Läste en stund, ljuset lite svagt.
         Regnade lite under kvällen.

Måndag den 4 mars: Kalimpong

         Gick den branta vägen ned till stan igen. Beställde skräddarsydda byxor till Liv. Hade svårt att hitta tågagent; agenten förklarade två ytterligare nycker med tågbokningssystemet.
         Åt god Uttappam - men åt ej Chutneyn. Taxi upp till Rinpingkinpong kloster söder om staden - men alltför disigt. Svag sol genom molnen hela dagen. Vackert kloster men låst. Ghislaine frågade om man kunde komma in i det och då öppnade en munk. Uppskattades av fler turister!
         Sedan till utsiktspunkten i närheten och gick sedan ned en bit. Delad taxi till centrum. Te och kaka. Ny taxi till Thongsa Gompa (bhutanskt), det äldsta i stan. Tyckte bättre om det än det förra, som var vackrare. Men det här verkade levande och hade ingen museum-karaktär.
         Gick den långa, branta vägen tillbaka till hotellet. Te och kaka i trädgården. Samtal med den trevliga ägarinnan.

Tisdag den 5 mars: Kalimpong->by->Kalimpong

         Efter frukost gick vi till "the village", en trevlig och vacker promenad i naturen med få störande bilar. Stannade länge vid "the shop", där en kvinna med fyra månader gammal son bjöd oss på te.
         Lunch på hotellet. Tog det lugnt på eftermiddagen. Fler indier dök upp, trevligt par med litet barn från Kolkata/Guahati.

Onsdag den 6 mars: Kalimpong->marknaden->Siliguri->(på tåget)

         Trevligt med fler människor på restaurangen på morgonen! Gick ned till marknaden, grönsaker, kläder och mycket annat. Lätt intressant, men människorna kunde ha varit trevligare.
         Buss ½2 till Siliguri (3 timmar), te. Cykelricksha de fem kilometrarna till New Jalpaiguri Junction. Mycket intressant färd. Stationen däremot tråkig.
         Idlis på tråkig restaurang med stångande indier. Lång väntan på tåget, förvirring, förseningsmeddelande men ingen plattform tills strax innan tåget kom.
         Fullt tåg. Knuffade oss in på vår säng, som vi tänkte dela för att inte vara i olika vagnar. Mycket stök omkring oss i början. Tåget gick 11, 1-1/4 timme försenat. Vi var inte längre i Sydindien.

Torsdag den 7 mars: (på tåget)->Muzaffarpur

Muzaffarpur (Bihar)

         Mycket svårt att sova. Vi låg skavfötters, sedan samma sida, och sedan skavfötters igen.
         Framme klockan 8, en timme försenade. Klev ut på plattformen - och där stod Bandana, Subodh, Swayam Prakash, med flera. Särskilt Bandana var rörd - och jag föll i gråt.
         Men först hem till Subodh för frukost, där vi träffade hans fru, Usha. Omelett och lite vila, sedan till AGYVS kontor (NGO #5).
         Varmt välkomna. Såg ungdomar, som lärde sig hantera datorer, en tremånaders kurs (4 timmar/dag - 2 kurs och 2 övningar) finansierad av regeringen och Bihars regering men administrerad av AGYVS och andra. Såg också sömmerskor, som mottagit hjälp via PPIs projekt.
         AGYVS har 65 medlemmar, men de flesta var ute på fältkontor. Träffade ett antal av dem på den nybyggda övervåningen.
         Åkte till "vår" skola i Panapur Kariyat Village, 50 elever som presenterade sig med tal, sång och dans.
         Lunch på kontoret och stannade där till klockan 5. Hem, vila och god middag klockan 9. Fick myggnät installerat och sov gott.

Fredag den 8 mars: Muzaffarpur

         Ghislaine diarré på morgonen. Fick reda på att vi inte skulle träffa Bandana till kvällen, stor besvikelse. Till kontoret för att träffa några digniteter från NABARD, fick vänta 1½ timme då inget hände. Presenterades i fem minuter.
         Åkte sedan utan Subodh till den ("vår") andra skolan med 25 elever i Rupwara-byn. De gick 2 timmar i skolan 6 dagar i veckan och sedan 6 timmar varje dag i den vanliga skolan. Men de lärde sig mycket mer i "vår" skola.
         Lunch. Ghislaine fortfarande dålig, jag ensam för att träffa en kvinna, som gått ut den 6-månader sömmerskekursen (PPI projekt) och nu ritade egna mönster och sålde kläder med förtjänst.
         Till en "ny" NGO (#6), OM Nirman Bharti. Ville att vi skulle börja en nya skola. Åkte till ett extremt utsatt område. Påminde om det vi sett i södra Karnataka, men nästan ännu värre. Bodde en natt till hos Subodh med flera, mot vår vilja. Mycket god Palak paneer till middag (stark, fast det tyckte inte de!) 9:35 på kvällen, vi mådde inte bra av hunger. Swayam Prakash, som sökte jobb i New Delhi, sade att han skulle kunna få 30.000 Rs. i månaden som lön.

Lördag den 9 mars: Bandanas by utanför Muzaffarpur

         Mycket god frukost, Poha, som vi inte kände till. Väntan på taket på Bandana. Varm omfamning av henne med systerdotter. ASS (NGO #7) hade nytt kontor, ägdes av svågern (?).
         Firande av International Women's Day. Ett stort tält hade förberetts, där vi fick sitta på hederspodiet. Många tal, speciellt av Bandana. Nästan bara kvinnor där, förutom några på podiet, inklusive Subodh.
         Tal i över tre timmar inklusive dansuppträdanden. När flickorna började vilda danser, följde vi med. Alla älskade att dansa med Ghislaine. Miljoner (?) fotografier togs, det fanns journalister.
         Vrålhungriga, eftersom ingen lunch hade serverats. ½4 sattes en lunchbox framför oss, som vi kunde öppna 15:50 vid slutet. Sötsaker. Visst hade mötet varit långt, visst hade det varit för många långa tal på Hindi - men det var ändå en otrolig känsla att sugas med i entusiasmen.
         Äntligen kördes vi hem till Bandanas hem, välkänt från för tre år sedan, med flickorna Sonali och Monali, nu 18 och 16 år gamla, samt två kusin-tjejer och flera barn. Sonali hade också en viktig roll i mötet.
         Lika trevligt, "vi" tillhörde familjen - och kände det också. Middag enda problemet - det överenskomna 20:00 blev 21:15. Vi fick tvätta kläder.

Söndag den 10 mars: Bandanas by utanför Muzaffarpur

         Byalaget vid templet utanför uteblev - bypromenad i stället. Frukost 9:45. Vilade och läste. Lunch 14:30. Sedan till ny NGO (#8) i Muzaffarpur med trevlig lärare och fina lokaler. Köpte kurta till mig och 6 indiska tallrikar. Stökigt i innerstan utan vackra byggnader. Cykelrickshor, sopor överallt.
         Åkte ut till Bandanas mammas hem (död 1989). Motorväg! Med indisk kvalitet. En timme vardera vägen.

Måndag den 11 mars: Muzaffarpur->(på tåget)

         Citronte på morgonen som vanligt. Skräddaren kom och levererade kläderna, en kvinna klippte våra naglar med en vass kniv. Aldrig någonsin förr hade jag sett någon klippa (skära) naglarna så effektivt. Yrken som försvunnit i västerlandet.
         Får förklaring till 40-kg-säckar med vete, öppen eld och jättekastruller. Man kokar helt enkelt vete och andra grödor för att göra djur(ko)foder.
         Går en liten tur, mest för att visa upp oss för grannarna. Frukost, iväg 10. Först till Bio Sand Water Filter, fanns fem stycken (som hos Bandana). Sedan in i presidentens hus (Nirala Kumari, ASS ordförande).
         Sist till "vår" skola i Madapur, med 25 elever 5-10 år. Därefter anstalt för förbrytare. Otrolig trafik. Cykelrickshor. Dammar med små fiskebåtar. Till slut NGO #9, Tathagat Educational Development Foundation, startat av en advokat med egen finansiering. Helt slut efter att ha varit i trafiken så länge.
         Lunch 16:00! 7-tåget påstods vara 1½ timme försenat, så vi kom till stationen klocka 5 i 7. Tåget går om en kvart, sade Swayam Prakash (som var där med Subodh). Stress! Till slut gick det 19:35, bara 35 minuter försenat. Avgick hastigt, så hann inte ta ordentligt farväl av Bandana, som inte hann med då tåget redan rullade.
         Mycket smutsigt tåg, trots "första" klass. Åt medhavd middag, betalade för lakan.

Tisdag den 12 mars: (på tåget)->New Delhi

         Sov gott. Trångt tåg, inte alls som vanlig förstaklass. Äter frukost från Bandana. Det smutsiga tåget blir allt sämre ...

Onsdag den 13 mars: New Delhi->München->Stockholm

         Nu vet vi i alla fall mer om vad avstängning av pakistanskt luftrum kan innebära. Vårt Lufthansa-plan kom en timme för sent till Delhi. Jag hoppades på, att det bara var motvind och att vi skulle ta igen det på hemresan. Men piloten ursäktade sig och sade, att de inte kunde passera över Pakistan (den normala rutten och över Kabul). I stället styrde han syd-syd-väst och passerade strax söder om den pakistanska gränsen, lämnade Indien i Gujerat och sedan en stor sväng för att hamna i mellersta Iran. Vi kom fram till München tre timmar försenade!
         Under tiden hann vi med konststycket att missa två plan under samma flygning. Redan i Delhi bokades flyget från München till Stockholm om. Det var ändå knappt att hinna planet och ingen hjälpte oss att snabba till passagen. Kom till gaten 7 minuter före avgång och fick beskedet att den stängts 7 minuter före avgång. Ny ombokning ... bagaget hade hur som helst inte hunnit med. Ironiskt nog gick nästa plan 5 minuter för sent, vilket hade räckt för att hinna med det första planet.
         Vi har inte helt nöjde med servicen på Lufthansa, men kan undra om mindre flygbolag hade besvärat sig med en tre timmars omväg med högre bränslekostnader som följd ...