Roberts oediterade resedagbok från Australien 2017

Tisdag den 7 mars: Stockholm->London->Hong Kong

         Till Arlanda ½6, klar himmel. Klockan 7 snöade det (som förutspått). Ymnigt. Avisades.
         Planet från London passerade Ystad - Baltikum - norr om Kaspiska havet och Aralsjön - strax norr om Almati - söder om Urumchi - Tanjun - Chong Chin (högersväng) - Chengdu - Guyang.

Onsdag den 8 mars: Hong Kong->Bangkok

         Sov uruselt. Regn i Hong Kong.

THAILAND

Bangkok

         ½12 i Bangkok. Flygtåg och taxi till hotellet, som nästan ingen hittade. Vila. 33° grader.
         Går till lilla kanalen "nära" hotellet. Går och går, men kommer aldrig till dörren. Goda grillade småräkor. Till slut till Chao Phraya-floden. Rörigt. Ingen kan engelska.
         Tog uppströms en lång bit till slutet, därefter tillbaka. Steg av utanför "turistghettot". God middag. Försökte gå hem, men hopplöst förlorade bland alla jättegator. Ingen kunde hjälpa oss. Tuk-tuk.

Torsdag den 9 mars: Bangkok

         God thai-frukost. Gick till fina Wat Ratchanaddaran nära liten skola. Svårt att hitta, alla gator nästan samma namn. Förbi liten kanal med mycket liv. över ner till Wat Prakaeo (Emerald Buddha). Lunch, god. Fick ej gå in i shorts!
         Ner till Pier 9. Båt söderut. Sedan ensambåt genom kanalerna, boendet påminde om husbåtarna i Siem Rep i Cambodja och om kanallivet i Banjarmasin på Borneo.
         Gick tillbaka. Middag på gatan, tyvärr kinesisk. Lite mer thai på hotellet.

Fredag den 10 mars: Bangkok->Kuala Lumpur->(på flyget)

         Otroligt att det är så svårt att kommunicera med de unga tjejerna på hotellet! Ghislaine fotmassage i turistkvarter. Varmt!
         Taxi till flyget. Fick ingen mat på lågprisflyget, det accepterade bara kontanter. Oändligt långt i Kuala Lumpur från gate till transferområdet. Hann bara halväta god soppa. Lika oändlig långt väg att gå till nästa flyg.

AUSTRALIEN

Melbourne (Victoria)

Lördag den 11 mars: (på flyget)->Melbourne

         Frukostservicen på Air Asia fick Ryanair att lysa. Oändligt krångel att ta sig in i landet. Hade ej sovit under natten, så gav upp bilfärden till Great Ocean Roads, utan tog hotell i Melbournes centrum.
         Sov 1½ timme, sedan gratis spårvagn till Federation Square. Fantastisk! Enkel men spännande arkitektur, myller av folk. Ortodox kyrka i smakfull blandning med moderna byggnader. Vin. Restaurangerna simmade av feta biffar, men hittade utsökt japansk.
         Fick prata med Isabella på Skype till slut.

Söndag den 12 mars: Melbourne->Hobart

         Hyfsad frukost på hotellet. Packade. Klockan 10 till fantastiskt museum om urinvånarnas konst - men gjord av moderna artister. Åt lunch med Isabella och Nicolas, sedan till flygplatsen och Jet Star flyg till Hobart.

Hobart (Tasmania)

         Hotellet vid flygplatsen visade sig vara en bekväm stuga på campingplats. Usel middag på Subway på bensinmack. Piggade därför upp oss med god Shiraz och osttallrik på fint hotell bredvid.

Måndag den 13 mars: Hobart->Lake Peddy (Teddy Beach) (213 km)

         Spartansk frukost, men eget gott kaffe - vi hade inte hitta något att köpa på bensinmacken, bara fet och ohälsosam mat där.
         Punktligt hämtades vi av paret som hyrde campingbilar. Våran skulle vara enkel, visst, men den var mer low-cost än vi räknat med.
         Först till Mount Field nationalpark. Gick genom mycket fin skog till Russel Falls. Massa tjocka stammar på marken, men få växande.
         Gick också i Big Trees, fantastiska eukalyptus. Här fanns flera växande bjässar. En var 98 meter hög, världens högsta blommande. De flesta träden var ca 200 år gamla, inga äldre än 400. På USAs västkust kan de bli 3000 år gamla - men de skövlas också där. Såg också enorma träd-ormbunkar.
         När vi lämnade parken, kom strax utanför en enorm lastbil med två släp framför oss. På flaket hade den enormt tjocka stockar, säkert minst en meter.
         1½ timme till vägslut vid Lake Gordon. Denna sjö och Lake Pedder mycket vackra. Kamperade vid Teddy's Beach.
         Lite krångligt att laga mat och få ihop sängen, men den var bekväm.

Tisdag den 14 mars: Lake Peddy (Teddy Beach)->Lake St Clair (215 km)

         Kaffe och gott bröd och god ost. Lunch på väg 605, nära A10. Vackert, öppet, böljande. Kullar, rätt torrt.
         Efter en stund helt annat landskap, skog med stora träd, mycket vackra, många utan barr.

Lake St Clair (Tasmania)

         Campade vid Lake St Clair.
         Det gick redan lättare att handskas med bilen och att laga middag. Ghislaine ville ha vin, så vi traskade upp till logen. I skymningsmörkret hoppade plötsligt en känguru över vägen, bara några meter från oss.
         Restaurangen redan stängd (klockan 8!), men vi smet in och fick varsin utsökta Shiraz. I mörkret tillbaka prasslade det i skogen. Jag lyste med ficklampan och en possum klättrade upp en meter. Den stannade och tittade på oss, och vi på den - i minst en minut.

Onsdag den 15 mars: Lake St Clair

         Tidig morgon. Båt klockan 9 till Echo Point, med 10½ kilometers stig tillbaka. Ett sagolikt trädspektakel under resan. Kaptenen berättade om björk, tre sorters tall, 15 sorters eukalyptus, plus ask mm.
         När vi började gå, möttes vi genast av stora rötter på stigen allt som oftast. Inte lätt för lilla Ghislaine. Men vilken skådespel av träd! Träffade på en liten orm, grön enligt Ghislaine och svart enligt mig.
         De sista 1½ kilometrarna var inte urskog och inte alls lika vackra - och vi gick på en bred grusväg. De lätta vandringarna, stackars dem som bara gick där.

Torsdag den 16 mars: Lake St Clair->Moole Creek (357 km)

         Regn! Frukost inombils. Vägen västerut ledde genom utkanten av Franklin-Gordon Wild River nationalpark - mycket vackra ängar och hedar med spännande träd.
         Första staden efter alla vackra parker, Queenntown, var en ful liten håla. Strahan vid kusten vackrare, men ändå en besvikelse. Feta hamburgerrestauranger och dylikt. Men vi hittade en annan med mycket god mat. Körde tio kilometer på grusväg till Mill Bay, helt öde med enorm strand och mäktiga vågor som bröt mot stranden.
         Vi bestämde oss för en camping med halvtråkigt foto (vi hade lite bilder på campingplatser. Den snabba vägen tog en evighet med vackra serpentinvägar, skogar, utsikter hela tiden. Men lite tröttande. Campingplatsen var en pärla vid en liten bäck och idel trevliga människor. Middag i solnedgången framför bäcken.

Fredag den 17 mars: Moole Creek->Kingston (133 km)

         Kall natt! Vi steg upp med solen, nästan brödlös frukost. Landskapet helt förändrat men vackert här också, bukoliskt.
         Evendale klockan 11:30, Ann Louise kom efter en stund. Varm återförening sedan 1978 (38½ år)!

Kingston (Tasmania)

         Följde efter henne på lång grusväg med allt allt mer böljande och öde omgivningar. Såg massor av överkörda wombat - och en levande mitt på vägen. Några kängurur hoppade en bit bort.
         Plötsligt metall mot metall-oljud från vänster framdäck när vi anlände. Ann Louise ringer en massa, en mekaniker skulle trassla sig ut till oss. Enkel men god lunch. Bilens oljud visar sig vara en sten som hoppat in i själva navet.
         Otroligt vackert på deras 3 000 hektar, 5 000 får. Promenerade i skymningen. Taggiga berg på avstånd. Efter spanande hittade Ghislaine några kängurur långt bort. På vägen hem hoppade en stor känguru över vägen framför bilen, men för mörkt för att fotografera.
         Utsökt vegetarisk middag med vitt vin från Tasmanien.

Lördag den 18 mars: Kingston

         Kylig natt (inte inomhus) men med solen steg värmen snabbt. Promenad i de fantastiska ägorna med många intressanta träd. Ann Louises spenat-quiche till lunch mycket god. Tvättade bilen inuti. Hon hämtade sin man Simon, en aning tystlåten men mycket trevlig. Han körde oss med sin 4x4 en lång väg upp till en hög kulle nära bergen. Mycket intressant växtlighet på vägen upp. Såg flera wallaby, en helt stilla. Såg också springande kängurur.

Söndag den 19 mars: Kingston->Swansea (109 km)

         Långa diskussioner på morgonen. Vi lämnade paradiset klockan 2 på grusvägen och sedan ned till österhavet, där vi hittade fin Campingplats i Swansea. Gick ned till stranden och kände på vattnet - skönt att ligga i solen och lyssna på bränningarna.

Måndag den 20 mars: Swansea->Adelaide

         Längre till Hobart än väntat, men ändå i god tid. Trodde vi! 45 minuters letande och klockan blev 1. Efter bön blev vi räddade av campingbiluthyrarna. (130 km) Totalt 115,6 mil.