Muzaffarpur (Bihar)

         Vår molokenhet bryts snabbt när vi möts på stationen. Hagel dånar mot plåttaket, jag måste hålla för öronen. Isbitar stora som tummen – min värsta hagelstorm.
         Med bil snabbt till hotellet och chai och apelsiner. Att möta Bandana, Subodh och de andra är som att flyttas från helvetet till himlen. Vi kan le och skratta igen.

Fredag den 1 april: Muzaffarpur->Madapur

         Svårt att sova – ett evigt tutande. Även 3:¹⁵, när jag vaknar. Diarré tre gånger under dagen. En timmes väntan på oljig frukost.
         Hämtas 8:10 till AGYVS kontor. Besökte sedan Manifulkahan, PPI projekt med sömnad och handikappades mobil-reparation; Motipur, ett femtontal odlare, sittande, presenterar sig (på ett sätt som gjorde starkt intryck), därefter kom många kvinnor och en del andra män på rad - önskat PPI-projekt med grönskaksdistribution; Prasoniya, mycket fattigt utan land; Ajankot, handikappade, grönsaksodlingar; Batina, odlingar. ALLA handikappade var skadade på höger sida (arm, hand, fot) men ingen på vänster. Tomater plockades för tidigt.
         Till ASS och Bandanas hem i Madapur, där vi skall bo. Där bor också hennes son, syster (med familj) och hennes barnbarn. I innergården huserar också familjens ko med kalv, som ger åtta liter mjölk om dagen – plus två gäss!

Lördag den 2 april: Madapur

         Ghislaine diarré. Mycket god papaya kofta till frukost. Subodh, Prakash och systern Puja hämtade. Puja mycket trevlig och pratar bra engelska.
         Till Singarfulkaham byn. Här används vår donation till en ny skola med 50 elever och 2 lärare. Förra gången frågade vi varför barn inte gick i skolan. Svar: Föräldrarna för fattiga och outbildade. Det var en obeskrivlig känsla att se hur våra 50.000 Rupies/år (6.000 kronor) används. Subodh sade, att pengarna används här pga våra frågor.
         Barnen presenterade sig och räknade sedan till 100 på engelska. Med mig räknade de sedan till 15 på hindi.
         Sedan träffade vi allaföräldrar Alla hade flera barn, men bara ett fick gå i skolan.
         Lunch på kontoret. Utan Ghislaine till Rupawara. Många kvinnor och några män väntade, alla litchi-odlare. Långt tal av Subodh – inklusive flera beskrivningar av mig – och sedan frågestund. Också data-utbildade. En högljudd kvinna: jag har avslutat min utbildning, varför får jag inget jobb?

Madapur (Bihar)

         Till ASS kontor och sedan hem till Bandana. Helt okryddad mat till middag!

Söndag den 3 april: Madapur

         Tempelmusik klockan 5. Alla gick dit för puja. Klockan 6:¹⁵ gick de äldsta döttrarna dit för engelskkurs. Gick dit ½8 med Bandana. Byns barn följde oss – vi var de första utländska besökarna någonsin, sades det. Bandana höll ting med några åldermän, men hon var den viktigaste.
         Tillbaka hemma – 50 meter – byggde man ett tak för korna. De hade flyttats inomhus under hagelstormen.
         Senare promenad i byn med barnen (baklänges bildordning)
- bananträd
- mandir (tempel)
- bananträd
- kvinnor i risfält
- bananträd
- vetefält
- Bandanas mark
- guava
- litchi
         Bandana borta mycket för att ta hand om kontoret. Senare träffade vi hennes svärföräldrar (hennes man dog 1988). Kvinna delade upp svarta senapsfrön. Eftersom hon använde Bandanas mark för att odla, fick hon bara behålla 1/9 – 8/9 gick till Bandana.
         Krapette. Lätt middag.

Måndag den 4 april: Madapur

         Två åldermän hälsade på, som ej sågs igår. Ville “titta”" på oss” och diskutera med Bandana.
         Först till Mothaha skola med 25 elever 5-10 år och en lärare, startad i mars med våra donerade pengar. Byggnaden hade donerats av en man därifrån. Barnen lite blyga först, men värmde upp.
         Bajitpur Kodariya, en annan av “våra” skolor, flickor 7-12 år och kvinnor 25-45 år (ej läskunniga). De sjunger lite blygt, vågar inte dansa. Men när vi börjar, dansar de med oss. Mycket fin stämning.
         Khabra i Muzaffarpur: PPI projekt med trädplantering. 225 i flickors “highschool”, en del i projektet. Muslimer, “backwards”, blyga, vågar ej dana men fotograferar.

Tisdag den 5 april: Madapur

         Te men inte tid med frukost. I Mansurpur, “vårt” projekt, nu avslutat med muslimer: 19 flickor som annars inte skulle utbildats alls och separat i Madrasa 21 pojkar. Flickorna går dessutom i “Governemnt School” men inte pojkarna (bara i Madrasan).
         Kharauna, hemma hos Niiranla (president i ASS; Bandana sekreterare och “founder”) med man – fint hus.
         Sist till JNV “Governemnt School” i Karauna, ett annat PPI-projekt med trädplantering.
         Frukost/lunch kl 12. Vila till 3.

- Bandana – behandlas som drottning
- Babita – syster
- Abe – systerns man
- Son (30?)
- Sonali och ?? – systerdöttrar
- 2 små söner

         Med bil genom Kati till “Abes by”. Många cykelrickshor och cyklister. Bandana presenterar en kvinna som Babitas syster, alltså hennes egen syster? De är kanske halvsystrar? Babita har barn i tre olika årsgrupper. 20 personer bor i rätt trevligt område, alla släkt.
         Subodh och Swayam Prakash kommer med flygbiljetter.

Onsdag den 6 april: Madapur->Patna->Udaipur

         Bandana uppe 3:¹⁰! Citronte. Alla uppe och tar varmt farväl när vår taxi åker 4:²⁰. Bandana och även de två flickorna verkar mycket ledsna. Subodh och Swayam Prakash har sagt att vi skall bo hos dem nästa gång (eller på kontoret?).
         Trafiken tätnar redan före 5 och blir snart ett kaos av mest lastbilar, men också rickshor, traktorer, cyklar, gående, bilar, motorcyklar, bussar – och massor av kärror fyllda med bananer. Vi passerar Ganges när det ljusnar och luften är tung av förorening.
         Trafiken flyter bättre väl inne i Patna. Till flygplatsen 6:¹⁰ med avgång 9:³⁰. Typisk indisk flygplats: Hur kan man bäst få en flygplats med en avgång i timmen att förefalla som ett nästan oövervinnerligt administrativt problem?
         Får vänta länge innan vi kan checka in. Dyrt kaffe (gott) och god vegetarisk sandwich.
         Planet fullt men fylls mycket smidigare än i Europa (mycket mindre handbagage). Får måltider i bägge planen.

Udaipur (Rajasthan)

         Taxi till gamla staden. Motorcyklar överallt! Rent hotell, högt upp med fin sjöutsikt – men tomt. Den strejkande kameran tar bilder när det inte är för ljust ute!
         God middag och öl med fin tempelutsikt.

Torsdag den 7 april: Udaipur

         Sov dåligt, oljud. Ej frukost på hotellet, tråkigt turistställe. Bytte hotell till mycket bättre med hiss och restaurang.
         Trevlig båttur på morgonen. Lake City Palace 40.000 Rs/dag! 500€? Två nätter = hela vår reda?
         God lunch på hotellet. Hittade senare lite av de gamla målningarna, många dåligt underhållna.
         Festival nere vid vattnet. Indisk rockmusik? Vi var inte imponerade. Dal på terrassen.

Fredag den 8 april: Udaipur

         Frukosten tar en evighet, men det är fint på terrassen. Stångar oss sedan igenom motorcykelmaffian (något lugnare på morgonen) och gläds åt att se många vackra väggmålningar. Chai på litet ambulerande hak. Ricksha till grönsaksmarknaden och här hittar vi till slut Udaipurs själ, långt från den gamla staden och turistkvarteren. Jaggerin är utsökt.
         Jag köper två skjortor plus vi köper en åt Dan.
         Elefant på gatan.
         Musik och dansunderhållning. Ibland var det mer som dansakrobatik. Bäst var dockteatern/buktalaren. Men långt ifrån vad vi sett i Kerala (Katakali).

Lördag den 9 april: Udaipur->Jodhpur

         Iväg ½9 i taxi. Efter en stund te och tilltugg, 30 Rupies för 3 personer. Vackert, torrt, bladlöst trädlandskap. Går upp i Khumbhalghar fort, intressant bergtoppsanläggning – men långt ifrån fortet i Jodhpur. Svart häger, apor (inga i Bihar).
         Sedan till Ranakpur Jaintempel – men med horder av turister och inträdesavgift gick vi inte in. Spartansk lunch också, te plus 2 bananer. 38 grader utomhus!

Jodhpur (Rajasthan)

         Mycket fin (för Indien) motorväg in till Jodhpur. Fantastisk all-marknad. Sockerörsdricka, gott. Fint hotell Kapi Haveli just under fortet. Öl.

Söndag den 10 april: Jodhpur->Gagadi

         Shashi hämtade ½9. Köpte vatten, bananer, apelsiner.
         Åkte först till Govindapur. En “ranger”, Mr. Cheneran, följde med oss. Mycket torrt och sandig väg, men det växte träd som han planterat. Såg uttorkad flodbädd, men också “water catch” för att hindra översvämningar under monsunen (ovanliga).
         Te hos vänner, som jobbade med opiumavvänjning. Såg skola för metallslöjd.
         God lunch gjord på löv från ett träd. “Butter milk”. Besökte två blomstrande bondgårdar.
         Gagadi: På kvällen dansade och sjön stambefolkning, som var från Udaipur. Otrolig dans av en kvinna.

Måndag den 11 april: Gagadi->Jodhpur

         Oklart morgonprogram. God paratha. Ghislaine sjöng med elever i byns skola. Trevlig lärare i skolan 20 kilometer bort. Ghislaine sjöng med barnen. Jag räknade till 25 på hindi
         Rajasthan mycket mer välmående och renare än Bihar. Betal-motorvägar och annan uppbyggnad av vägnätet.
         Annan by i stenområde, hade fått verktyg av PPI och därmed byggt många stenhus och massor av stenmurar.
         Gandhimöte i all evighet före lunch.
         Iväg klockan 3 igen till sjukhuset, där svärdottern informerade. Passerar öppen sandstensgruva med 40.000 arbetare. Mycket dålig arbetsmiljö, många blir sjuka av silikos (även folk som inte arbetar i själva gruvan; 2,7 miljoner i riskområde).
         Får med nöd och näppe fint hotellrum. Mental trötthet sköljs ned med öl.

Tisdag den 12 april: Jodhpur->(på tåget)

         Stor frukost ingick i priset, men vi åt inte mycket. Jag började siprofloxacin-kur trots bra mage. Men andra tecken ...
         Gick genom kvarter med många blå hus, te, fortsatte med ricksha. Blått och vackert, men inte så blått som väntat. Otrevliga hundar. Gick lång väg mot Clock Tower.
         Shoppade till Liv och Bruno.
         Till GRAVIS för lunch. Prakash alltför formell som vanligt. Shashi verkade inte på sitt bästa humör. Lämnades ensamma i ett kallt rum i 3 timmar. Internet. Mer trafik och konstruktion på den lilla “huvudgatan” 50 meter bort. Fick aldrig se deras hem.
         På stationen gick vi rakt fram – utan trappor – till den första plattformen och slog huvudet i vår vagn – första gången.
         Mycket rent och lugnt tåg – trodde vi! En timme efter vi lagt oss stormade högljudda indier in och gormade i en timme.

Onsdag den 13 april: (på tåget)->Mummbai->(på flygplatsen)

         Sov dåligt och lite kyligt ibland. Idli-frukost.
         Mycket varmt mottagande på Support, med Sujata, Lalita, Swati och alla andra. Åt gemensam lunch med alla, den enda NGO som gjort det.

Torsdag den 14 april: (på flygplatsen)->Stockholm