Onsdag den 5 november:
Stockholm->Istanbul->Tbilisi->(på tåget)
Upp 4:45, tax 5:15. Massor av folk på Arlanda. Turkish Airlines stort,
fint plan med generös frukost.
Istanbul föreföll enormt stort, både ankomst och avfärd via tråkiga bussar.
GEORGIEN
Närmare Georgien imponerande, snötäckta berg i norr. Måste ha exakta mynt på
bussen och vi hade bara stora sedlar. Det fick bli taxi – och taximaffian
slickade sig om munnen. Det blev en otrevlig färd till tågstationen. Första
intrycket av Tbilisi imponerade inte. Mörkt ute och vi såg stora byggnader,
massor av bilar, trafikstockning.
Tåget till Jerevan går bara varannan kväll. Det skulle vara ikväll och 8:20
enligt internet, men på telefon hade man sagt 0920 och klockan var bara 7:20, men jag – den borne optimisten – var ändå lite orolig.
Kvinnan i kassan sa: Det går inget tåg idag, det går i morgon! Nedslagen och
misslynt protesterade jag. Det hjälpte! Vi fick biljetter till
8:20-tåget.
Plötsligt var alla glada och vänliga överallt. Vi hann äta en bit – och
studera gubbarna likt östra Anatolien. Tåget var precis som Transsibiriska
järnvägen, bara kortare och skakigare. Alla tilltalade oss på ryska.
Egen 2a-klasskupe. Fina gardiner och smutsig matta. Tjaj
i en liten bar på tåget med vackra tekoppar av glas.
Lätt gränspassage mellan 11 och ½12 på kvällen, men man hörde att alla utrymmen i
tåget under oss undersöktes.
ARMENIEN
Torsdag den 6 november:
(på tåget)->Jerevan
I Armenien strax före midnatt. Lätt kontroll, som dock tog bortåt en timme.
Ca 2½ timmars gränspassage.
Musik och prat tystade när vi rullade in i Armenien. ½1 iväg. Tåget gick
både fortare och mindre skakigt i Armenien. Sov en del men låg också vaken en hel del.
Jerevan
Väcktes ½7. Mörkt ute. Taxi till centrum. Fick vänta inne i restaurang
tills den öppnade. Usel service och dyrt, inneställe. Vackert men
kyligt ute. Tog in på rekommenderat hotell, trevliga men trist rum.
Gick till operan, köpte biljetter. “Cascades” norrut, söderut längs Northern
Avenue till Republique. Hittade efter långt letande trevlig armenisk restaurang.
History Museum intressant, men jag mycket trött.
Till hotellet. Opera Il Trovatore klockan 7, inte alls som i Stockholm och långt
från europeisk standard.
Smörgås och öl efteråt på trevligt hak med 60-talsmusik.
Fredag den 7 november:
Jerevan
Sov bra. OK frukost med kaffe, mycket smör, för lite men god feta,
marmelad, yoghurt. Ingen atmosfär, ingen konversation. Gick till
kyrkan Zaravar från 1694, den enda omnämnd i boken. OK, men inte
vad man väntar sig av Armenien.
Gick huvudgatan Mesrop Mashtots nära hotellet nedåt, tittade lite på
byggnader. Den blå moskén var gömd bland byggnaderna. En armeniska
från Iran guidade oss. Restaurangletande. Hamnade till slut i en
ungefär som igår, mycket god grönsaksblandning med “havur”, spännande
färska blad.
Taxi till Armenia Genocide Memorial på hög kulle västerut. Mycket
intrycksfullt, men inga förklaringar. Dessa finns i museet, stängt
för renovering till 100-årsjubileet nästa år. Storslagen utsikt –
men vi såg inte Ararat (för disigt). Gick ner trappor och väg till
busshållplats. Folk vänliga och hjälpte oss till buss #27, som gick
tvärs över hela stan upp på en kulle norrut.
In på Matenadaran – en otrolig samling gamla manuskript och massor av gamla
biblar mm. Alla inte från Armenien, utan man såg t ex Napoleon, Göthe, osv.
Ner till opera-området och tog dålig varm choklad. Vilade i hotellets
nedervåning. Sedan till samma restaurang som igår, nu nästan full.
Strax innan vi skulle gå träffade vi amerikanska från Houston, som sagt
upp sitt jobb för att flytta till Beirut för att bo med sin armeniske
kille. Mycket trevligt par och vi utväxlade adresser.
Lördag den 8 november:
Jerevan->Ashtarak->Jerevan
Sov gott. Buss ½10 till marknaden. Mycket trevlig grönsaksmarknad och
trevliga människor. Fanns flera andra marknader i närheten, men inte
lika intressanta.
Lyckades trassla oss till Ashtarak utan att åka tillbaka till centrum.
Minibuss till huvudleden med armenierna diskuterande, telefonerande. Ut ur
bussen och leds av en kille i fem minuter minuter till en annan huvudväg. Nästa
minibuss kommer strax. Den är redan full, men en tjej flyttar sig för
Ghislaine och jag sitter på huk. Ännu fler, nu är det proppfullt och
obekvämt.
Ashtarak
Av utanför centrum. Samma tjej leder oss lång, lång väg till “centro”. Där
finns massor av taxi, affärer men inga kaffeer eller restauranger.
Efter förfrågan fortsätter vi upp för backen. Zakrita! Tog taxi 4 km bort
till enda restaurangen. Fisk grillad över eld och grönsaker – allt fabulöst
gott!
Taxin tog oss vidare till fyra mycket gamla kyrkor:
1) Klostret Saghmosavank
med vidunderlig utsikt över brant floddal Kasagh (1200-talet);
2) klostret Hovhannavank med utsökt utsikt (600-talet);
3) Surp Gevorg (1696);
4) samt lilla Karmravor i Ashtarak (600-talet).
Jerevan
Riktig buss hem. Cappuccino (utsökt!) på supermodernt ställe. Utanför på
paradgatan passerade tjejer i högklackade skor nästan som i Stockholm. Centrum
i Ashtarak en oerhörd kontrast: En liten rondell med massa taxi och nästan
inga bussar utan caféer och restauranger. Äldre män i basker.
Läste e-post en stund, ut och letade ny restaurang och hamnade på “Jazzve Cafe”,
som inte var ett jazz-café utan en restaurang med en sönderspacklad kypare
och en annan struttande som en tupp.
Fin ambiance, hade de bara bytt ut samtliga kypare kunde det ha blivit riktigt
trevligt.
Min soppa däremot utsökt och Ghislaines inte av denna världen.
Odrickbart vin, nästan ättika.
Söndag den 9 november:
Jerevan->Tatev
Taxi 9:00 österut långt bort. Motorväg i början, med två kor som korsade
en liten bro ovanför. Lite senare korsade två kor och en herde motorvägen.
Mycket bra väg hela tiden. Vacker dal kring Yeghegis och sedan upp på
Vorotan-passet 2.344 möh, sagolikt vackert med med berg och
snö överallt.
Tatev
Bergbana från Halidzor halv två upp till Tatev - 5,7 kilometer lång.
Full med turister. Den beskrevs i boken som världens 8e underverk, men
så märkvärdig var den inte. Mycket fint kloster, men ändå en liten besvikelse
– jag föredrog det första klostret igår. Lunch på litet hak, god bön- och
rissoppa. Efter viss tvekan hittades en B&B. Surmulen man körde oss uppför brant backe.
Vi steg igenom dörren – och hamnade i en helt annan värld! En leende kvinna
strålande av värme kom emot oss. Två män var lika vänliga. De avslutade
just lunchen. Vi bjöds på utsökt svamp (trattkantarell?) och lite vodka.
De visade oss stolt vodka som droppade ned från en destillator. De var
bönder som hade fint hus. Kycklingar kacklade omkring, kor råmade. Inne
i liten ladugård visade de oss stolt kor, får och svin. De rostade vetekärnor.
Vi satte oss i solen – varmt och skönt. Vita berg och snöfläckar långt
under oss. Solen gick ned och värmen med den.
Före mörkret gick vi ned till restaurangen. God soppa. Kyligt inomhus
trots kaminen. I mörkret den långa, branta backen upp till vår B&B.
Kallt ute. Spelade crapette i kallt rum.
Kröp ner 9:07 i ännu kallare sovrum med huvudena
under tjocka filtar, som värmde gott. Men det tog flera timmar att tina de frusna fötterna.
Måndag den 10 november:
Tatev->Goris
Vaknade vid midnatt, länge vaken. Sov sedan gott. Morgonens kyla
uthärdlig, men mycket frost på marken. Utsökt frukost, allt
hemlagat: feta, nybakat bröd, honung, marmelad, kamomillte, smör, ägg.
Liten fullpackad buss ned för hisnande stup, snöfläckar överallt.
Tatev-klostret fantastisk siluett mot himlen.
Goris
Goris trevlig stad med många baskerklädda män i centrum. Mycket
vackra stenbyggnader. Fint hotell Christy, milsvitt bättre än i
Jerevan men billigare.
Gick över floden till gamla Goris, grottbebyggelse med den mjuka, vulkaniska
sandstenen. Utrymmen har formats inne i grottorna.
Följde med Ara i hans taxi till Khndzoresk,
där det fanns många flera sådana. Fantastiskt landskap på vägen. När han
stannade och jag sprang uppför kullen för att fotografera, blev jag anfallen av
fårhundar. Ara skrek åt mig att inte springa och sätta mig ner, och det lugnade dem.
Ara var född i Khndzoresk och han visade oss var hans farfar just begravts och
var hans far bodde. Han var mycket bildad och lärare, men den lönen var för dålig.
Han gav oss massor av information om Armenien och pekade också ut ett ställe,
där man såg berg från Nagorno-Karabakh.
Middag på hotellet – den första som inte var bra och dyr dessutom. Inhemskt vin
var sött och bubblade, till och med sämre än i Georgien.
Skönt med värme på rummet och varm dusch!
Tisdag den 11 november:
Goris
Vandrade runt i stan på morgonen, “ryska” torget, kyrkan, kikade på gamla
gubbar, kaffe.
Ara hämtade oss klockan 3. Han körde oss till “Stonehenge”, som inte alls
påminde om Stonehenge, eftersom stenblocken inte alls var ordnade i en
cirkel, var mycket ojämna och eventuellt var ett antal separata hus. Detta
Zorats Karer är dock mycket intressant samt
vackert beläget – och kallt! 5.000 år gamla.
Sedan blev vi hembjudna till Aras föräldrar till middag (där han bor under
vintern med fru och två söner). Fick också se hans hus med stor trädgård.
Fantastiskt god middag.
Frun Nelly undervisade lärare i armeniska, mamman var musiklärare (och kunde
en aning franska), pappan (62 år) var också lärare. Själv var han 34 och
utbildad kemilärare.
Mellan 4 och 8 var det dimmigt – första gången det inte var blå himmel överallt.
Armenier lärde sig fortfarande ryska först. Fattiga hade det bättre under
sovjettiden med skolor, sjukvård, standard. Nu fanns inte längre någon medelklass.