Muzaffarpur (Bihar)

         Många vattenbufflar. Några rider på dem. Grönt, vackert, ris. Till Muzaffarpur 10 i 5. Möttes av Kumar och Bandana från två NGO plus flera andra. Mycket vänligt och hjärtligt mottagande - och känslan för Indien kom tillbaka efter att nästan ha försvunnit i Dehradun.
         Staden verkade mycket mänskligare också - mindre, 300 000 invånare (3 lakh). Många på cyklar, uppenbarligen inte alls lika rikt som Dehradun (men Bihar är en fattig stat). Kördes till hotell Swarg International, fint på utsidan, stort rum utan värme men tyvärr mycket nedgånget. Huvudingång ej så trevligt utan telefon och internet.
         Hyfsat god middag i ensamhet på hotellet. Hotellman står och tittar på oss hela tiden. Varmt och fuktigt, flera duschar.

Måndag den 7 oktober: Muzaffarpur->(tåget)

         Frukost på balkongen utanför. Misslyckas ändra biljetterna för att få en dag till i Muzaffarpur.
         Klockan 9 kom Subodh Kumar Pandy från Akhil Gramin Yuwa Vikas Samiti (AGYVS) med sin översättare Svayam Prakash och chaufför och hämtade oss. Först till kontoret och sedan ut till ett flertal byar. Överallt hjärtligt välkomnande. I den första välkomnas vi med sång. Alla de som tidigare tränats till broderi, gör bra jobb och sägs klara sig bra själva genom att sälja till affärer inne i stan (tidigare PPI-projekt).
         Träffar också flera handikappade som är föreslagna till ett nytt PPI-projekt. Dessas föräldrar var kastlösa (numera "scheduled castes"). De hade därför inte råd med sjukvård till sina barn, varav en del drabbats av polio och har deformerade lemmar. En har tappat ett ben.
         God lunch på kontoret. Sedan körs vi till Aakansha Seva Sadan (ASS), där Bandana väntgar på oss. Prakash följer med som översättare.
         Efter en stund på kontoret åker vi först ut till en by med "scheduled castes" och en annan med minoriteter (=muslimer). Samma fina broderier överallt. Särskilt i den sistnämnda besökte vi fler hus än planerat, ty alla är stolta att visa upp sitt jobb.
         Man slås av hur mycket bättre folk i allmänhet verkar ha det i byarna och hur mycket renare det är. Det blev en längre omväg än planerat till Bihar, men den är värd varenda meter.
         Sent på eftermiddagen besöker vi Vishwa Shanti Stupa - samma som i Leh och Rajgir. Fiskare på tanken. Thailändskt tempel.
         Middag hemma hos Bandana och hennes familj. Hon har ett barn, barnbarn, bror, mm - men ingen man. Hon berättar att hennes jobb som kvinna ibland var svårt från början, men nu accepteras hon överallt lika mycket som män. Hennes engelska är inte jättebra och jag är glad att kunna prova min hindi ofta!
         Alla följer med oss till stationen och och väntar med oss tills vårt tåg kommer klockan 0:45.

Tisdag den 8 oktober: (tåget)->Mohad station

         Sov bra till ½7 - fast det blev bara 5 timmar. Bekvämt tåg, ej överfullt. Pratade med katolsk missionär från Kerala (Aluva! - hade syster i Karumalloore), som hjälpte extremt fattiga i västraste Nepal (där han sade att problemen var mycket större än i Indien).
         Steg av det bekväma tåget i Kanur (Uttar Pradesh) för att i stället mötas av busshelvetet. 10 i 2 bussen skulle "strax" gå. Kvart senare förflyttade den sig i små steg för att värva passagerare. ½3 lämnade den bussområdet. Lastade omedelbart 15 tjocka, långa järnrör som en fraktbuss. 10 i 3 lämnar vi Kanurs ytterkanter.
         Lång, mycket långsam, MYCKET skumpig väg. T o m värre än vägen till Uttarkashi i Uttaranchal.
         ½6 middagspaus. Efter 2½ timme måste vi väl börja närma oss? Ett hjul togs bort och lämnades åt sitt öde, utan synliga åtgärder. Jag gick och frågade om det fanns taxi till Khajuraho. Nej, blev svaret, ta bussen. Hur långt? 85 kilometer till avtagsvägen, minst 3 timmar. Stön!
         6:¹⁰ rullade i alla fall bussen igen och skumpade och skumpade. Stopp för att plocka ur järnstängerna. Fortsatte. Nytt stopp för att lasta på ca 15 mycket stora säckar och många mindre. Bråk om detta och det fick knappt plats i transportbussen.

Mahoba (Uttar Pradesh)

         9:²⁰ till slut framme i Mahoba efter 7½ timmes bussresa. Ingen taxi till Khajuraho här heller. Jag lurades till tågstationen av ricksha-förare - men det fanns inget tåg förrän klockan 5 nästa morgon. Det blev till att sova på stationen utan bekvämligheter ...

Onsdag den 9 oktober: Mohad station->Khajuraho

         Lade oss på stationens stengolv som äkta indier. Jag sov en del trots passerande tåg, men inte Ghislaine. När ett tåg kom, fanns chai, vilket vi drack.
         Jag sov en aning till på golvet. 20 i 5 började vi vänta på vårt tåg. Tidsförbistring, men det kom klockan 6. 3^e klass, som var bra bortsett från allt skräp.

Khajuraho (Madhya Pradesh)

         Från Khajuraho beledsagades vi till hotell Casa di Williams. Var ursmutsiga, jag duschade först kallvatten (ej iskallt), Ghislaine fick en tunna varmvatten. Runt i byn. Trevlig med lite trafik. Bodde precis vid en "tank".
         Besökte "västra templen" inne i stan, mycket vackra. Varmt. Lugn dag, tog igen oss. Middag på terrassen på det trevliga hotellet.
         Som tidigare förvånades vi över hur få turister det finns överallt. Hotellen är nästan tomma. En man säger att det fortfarande är lite för varmt för turisterna.

Torsdag den 10 oktober: Khajuraho

         Hög musik på morgonen. Cykelricksha hämtar oss klockan 9. Först till "Eastern group" några kilometer åt sydost. Tre fina Jain-tempel, växer mellan träd. Det är ännu vackrare än den stora gruppen. Varmt, fuktigt, chai.
         Sedan till ett av templen i "South group". Mycket vackert trädgård omkring. Lunch. Senare på eftermiddagen går vi runt den konstgjorda sjön, "tank".
         Halv sju ger Madhya Prades turistbyrå en en-timmes lång dansföreställning. Mycket duktiga dansörer och dansöser, men den ger mig ändå inte samma känsla som danserna i Kerala och Tamil Nadu.

Fredag den 11 oktober: Khajuraho

         Väcktes 5:¹⁵ av öronbedövande tempelmusik, som inte upphörde förrän 6:⁴⁰. Därefter störtregn i några timmar. Lyckades skicka ett antal bilder via e-post.
         Gick sedan till "Old Village". Hade svårt att hitta templen först, hamnade i "Easter Group" från igår. Åt lunch lite avsides i en enkel restaurang. Pojke följde oss till templen. Snart följdes vi av en skock ungar. Området trevligare än nya staden med finare hus och inte många försäljare. Ricksha tillbaka.
         Lugn eftermiddag, skrev vykort. Middag på hotellet.

Lördag den 12 oktober: Khajuraho->Orchha

         Beskedlig musik. Molnigt. Ricksha till stationen 11, tåget gick ½1, punktligt 3^e klass.
         Massor av folk steg på i Mahoba. 1½ timmes väntan. Sedan rullade vi bra, fast massor av stopp. Vackert landskap med flera sjöar. Massor av vattenbufflar.

Orchha (Madhya Pradesh)

         Framme i Orchha just när det mörknade. Mycket liten station. Problem - det fanns redan ett tåg parkerat på stationen. Vi hamnade i andra led utan plattform. Så det var bara att 1) stiga ned försiktigt på gruset bredvid rälsen 2) försiktigt gå över rälsen bakom det parkerade tåget 3) vi hade suttit i första vagnen och vårt tåg var mycket längre än plattformen, så en rätt lång promenad för att hamna på plattformen.
         Ricksha till det hotell som var rekommenderat av den mycket trevlige mannen i Khajuraho. Detta var dock tyvärr inte alls av samma klass, och middagen flöt i olja.
         Kvarteret däremot intressant och vi satt ömsom på balkongen, ömsom på gatan och söp in atmosfären med familjer av alla åldra och många barn. Dessa verkade inta en central del i indiernas liv.

Söndag den 13 oktober: Orchha

         Ingen lagad mat, så vi tog banan-joghurt på balkongen. 5 minuter in till centrum, där vi "fastnade" i livlig marknad. Ghislaine köpte några smycken hos trevlig kvinna efter att ha visats halva förrådet. Ockå en hatt, hennes älskade hatt från Tanya hade försvunnit i en ricksha.
         Ner till Betwa River och över liten bro med charmerande utsikt över fina tempel, som lämnats åt sitt öde för att ruttna bort om några decennier.
         Lunchen i centrum flöt också i olja. Raita som andra lunch i en annan restaurang. Ghislaine försökte ringa sina barn.
         Senare på vår takterrass med otrolig utsikt över alla tempel omkring. Gick upp till Lakshmi-templet strax väster om oss. Mycket fin 1600-tals-tempel på toppen av kulle - under restauration. Fantastiska målningar inuti.
         På kvällen dosa-middag på andra lunchrestaurangen. Mycket folkliv och trevligt sisa dagen av Durga-festivalen.
         Hotellet fick några gäster till.

Måndag den 14 oktober: Orchha->Jhansi->(tåget)

         Gick till palatsen efter frukosten. Mycket imponerande med fina målningar. Dessa var dock inte lika fina som igår.
         Checkade ut. Beställde taxi till tågstationen senare. Lunch.
         Mycket ståhej och det föreföll som studentflak i Sverige - bara ännu fler än i Stockholm i en så här liten stad. Idag var det Durga-festivalens riktiga slut.
         Lyckades efter mycket springande köpa flygbiljetter till Sri Lanka; Chennai-Colombo.
         Snabb taxifärd till Jhansis (Madhya Pradesh) tågstation. Förvirring när tåget kom, men vi hamnade rätt i alla fall. Och fick våra favoritplatser.

Tisdag den 15 oktober: (tåget)->Warangal->(tåget)

         Uppma/omelett till frukost, kaffe 6:¹⁵.

Warangal (Andhra Pradesh)

         Framme 11:³⁰. Åt dosa i litet hak, sedan te på trevligare ställe. Fick inte betala. Ricksha till Warangal "Fort".
         Fullt med indiska turister som alla (nästan) ville bli fotograferade med oss. Speciellt fyra söta tjejer, när Ghislaine för en gångs skull inte var i närheten. Fyra ingångsportaler mycket väl bevarade (1200-tal).
         Hittade trevlig marknad, där vi bland annat köpte 11 små apelsiner för 10 rupies, 10 öre per styck! Överallt i Warangal slås vi av hur otroligt trevliga alla är. Betydligt mindre smutsigt än i norr.
         Idli på stationen i väntan på vårt 45 minuter försenade tåg. Som ofta en nervpärs innan man kommer på tåget. Ingen information någonstans, högtalarna svåra att förstå på 3 språk och med tåg som kom och gick hela tiden. Vilken plattform? Var hitta vårt tåg?
         I Jhansi annonserade man vårt tåg på en plattform, men det kom in bredvid. Tur att jag tittade på det tåg som kom in där. Men allt gick bra än en gång.
         Pratsam 21-årig tjej från Kanur.

Onsdag den 16 oktober: (tåget)->Chennai->Mahabalipuram

         Idli på tåget. I Chennai (Tamil Nadu) 10:³⁰, taxi till Mahabalipuram. Vansinneskörning (nästan).

Mahabalipuram (Tamil Nadu)

         Gick till Mamalla Bhavan, utsökt Thali på sydindisk restaurang. Strosade förbi det berömda "bas-relief-templet". Stoppades av mannen som sålde oss två mattor år 2011, bjöds på gott kaffe.
         Ner till gamla hotellet, nu mycket större och massa nya hotell lite längre bort. Också mycket flera fiskebåtar på stranden, vackert målade. Vandrade bland fiskebåtarna, jag badade i stora vågor, drogs längs stranden men ej ut.
         Fortsatte runt strandtemplet och hamnade bland tusentals indier i den sjunkande solen. Många kvinnor lät sig sköljas av vågorna så länge vi var där. En muslimska klädd i svart kastade en förstulen blick på mig. Hon såg inte lycklig ut och skulle säkert också velat bada, men hindrades av religionen.
         Ingen monsun än, hett och fuktigt och tomma hotell. God sydindisk middag på hotellet (vegetable korma).

Torsdag den 17 oktober: Mahabalipuram

         Gratis frukost med idli, pongal, sambar och mycket mer. Handlade kläder och matta. Till hotellet år 2011, nu utan utsikt. Stannade länge på stranden bland alla fiskebåtar. Lunch på samma ställe som igår och middag på hotellet.

Fredag den 18 oktober: Mahabalipuram->Colombo

         Hämtades av taxi 6:³⁰ efter snabbt kaffe. Många höga hyreshus under konstruktion. Som alltid förvånad över hur många smågator man kör igenom för att komma till flygplatsen.

SRI LANKA

         Problemfri flygning och passkontroll. Alla taxichaufförer ljuger om busstransport till Colombo. Hamnar i alla fall på evinnerligt långsam buss.

Colombo

         Hus längs hela vägen in. Släpps av mitt bland bussar. Staden ger oss ett otrevligt intryck, så vi försöker ta tåg. Men allt redan fullbokat för dagen. Mycket jobbigt att boka, man slussas från det ena stället till det andra. Bokar till Anuradhapura nästa morgon bittida.
         Mycket svårt hitta hotell, nästan allt är fullt. Hamnar på ett med fördubblat pris på grund av festival, ej fantastiskt.
         Släpps av vid havet och ricksha-chauffören begär ett astronomiskt pris. Jag inser inte med en gång vidden av det hela och betalar det mesta. Havet är det enda trevliga intrycket av Colombo, men det är långt ifrån Mahabalipuram.
         Mycket svårt hitta restaurang för middag. Får otrevligt serverad idli. Det är inte lika varmt som i södra Indien. Börjar duggregna.
         Vintermonsunen började strax efter klockan 9 på kvällen.

Lördag den 19 oktober: Colombo->Anuradhapura

         Upp kvart i 6 - andra dagen i rad som hotellpersonalen ej väckte oss. Ricksha till stationen. Effektivt men lite tråkigt tågsystem. Passerade många risodlingar.

Anuradhapura

         Taxi fångade in oss på tågstationen. Milano fint hotell (för vår standard), men lite avsides. Usel lunch.
         Ricksha till posten från huvudvägen. Började regna. Tog chai/uselt kaffe/dåligt kaffe på tråkig ställe - västerninspirerat, helt kulturlöst.
         Regnade på kvällen, så omelett på hotellet. Danskt par med två små barn.

Söndag den 20 oktober: Anuradhapura

         Tog hopper till frukost men utan kött, rätt gott. Taxin kom ½9, men ej samma man som igår och inte lika trevlig. Han visade oss först (1) intressanta stenformationer med stora skålgropar från 300-talet eKr ("Reign Siri Naga"). Sedan (2) till Isurumuni Raja Maha, gammalt tempel där jag gick till toppen med 300 singaleser (3) Bodhi-trädet, som kom från Buddha i Bodhgaya, mycket mindre än väntat och som man inte såg mycket av (inte alls som i Bodhgaya i Indien) (4) tre vita stupa (5) två stycken Dagoba. Däremot betalade vi inte 20€/person för att komma in i den gamla stadens kärna.
         Lunch vid huvudvägen nära hotellet. Acceptabelt+ och 1/6 av hotellpriset.
         Jag lite förkyld. Vykort. Middag på samma ställe. Inget regn idag.

Måndag den 21 oktober: Anuradhapura->Polonnaruwa

         Ricksha till busstationen. Min hatt borta, så köpte ny. Började regna. Drygt tre timmar på oftast packad buss till Polonnaruwa.

Polonnaruwa

         Greps av ricksha som slussade in oss på hotell i gamla centrum (mycket litet).
         Lugn eftermiddag. Jag är inte riktigt frisk än, men efter 7 äter vi middag på ännu en stentrist restaurang. Ingen ler, ingen skrattar, minimum konversation. Så olikt Indien. Turister behandlas som parias som tåls (knappt) för att man kan tjäna pengar på dem.
         Massa män i lungi.

Tisdag den 22 oktober: Polonnaruwa

         Mycket trevlig hotellvärdinna serverade oss utsökt frukost med massor av frukt.
         Och sedan ricksha-maffian. En gång med en ricksha har man inte rätt att byta, verkar det som. Vi tyckte inte om (1) men kände oss lite förpliktade, eftersom han hjälpte oss igår. När vi fick reda på hans skyhöga hotellkommission, strök vi den förpliktelsen och bestämde oss för den trevlige (2) Manju. Han hade inte kommit än och då sa (3) "han är gammal och farlig chaufför". Manju kom och vi satte oss där. Då kom (1) och hotade (2) till livet med kniv. Jag skrek åt (1), som försvann efter en stund. (2) var den bästa ricksha-chaufför vi haft.
         Såg massor av ruiner, men de enda som riktigt imponerade var den liggande Buddhan med de stående bredvid.
         Åt upp resten av frukosten till lunchen. Fin marknad med mest grönsaker, där vi kände oss behandlade som människor igen med skratt och leenden.
         Arkeologiska museet var ganska bra men lite rörigt. Blev glatt överraskade av de fina ruinerna utanför. Massor av apor. En grupp med fem glatt skrattande män. De måste vara indier, sa Ghislaine. Vi sa hej, när vi gick förbi. Då tystnade de och sa inte ett ord. När vi gått förbi, fortsatte de prata. Inga indier med andra ord.
         Utsökt middag på fint hotell i närheten. Äntligen riktig Sri Lanka-mat (men ej av indisk klass).
         En hellyckad dag med undantag av ricksha-grälet. Vi hade bara tagit den enda idag och gått resten.

Onsdag den 23 oktober: Polonnaruwa->Kandy

         Fint avsked med hotellvärdinnan. Kort bussresa till "bus stand" - ingen ricksha! Och sedan bekväm 4+ timmars bussfärd till Kandy med fin natur och lite svalare på 500 meter över havet.

Kandy

         Fint hotell mitt i centrum. Gick lite senare längs sjön och hamnade i fin dansföreställning, som dock saknade den finess vi sett i Khajuraho.
         Folk i det här landet ber om pengar hela tiden, ännu mer än i Indien. Men inte många tiggare.

Torsdag den 24 oktober: Kandy

         Frukost i hotellträdgården. ½10 erbjuds vi skjuts av hotellföreståndaren (? trevlig man med perfekt engelska). Iskall luftkonditionering inne i fin bil. Fin utsiktspunkt över Kandy, som dock delvis förstördes av alla ettriga försäljare ("good price, 3500"; när vi gav oss iväg "1000").
         Vi kördes sedan upp till teodlingarna; såg några få teplockare, men lunchpaus. Att komma upp i fin bil förstörde rätt mycket av intrycket. I Munnar gick vi direkt upp från hotellet; odlingarna var mycket vackrare och vi såg massor av plockerskor. Till sist lämnades vi utanför de botaniska trädgårdarna, som var mycket fina. Flera timmar där. Buss tillbaka.
         Klockan fem gick vi till palatset, men ej in. I stället till "The Tooth Temple" bredvid, som vi tyckte mycket om.

Fredag den 25 oktober: Kandy->Ambalangoda

         Ytterligare en dag med slagsmål om turistpengar. Sri Lanka, som sjunkit och sjunkit, sjunker allt mer.
         Väcktes 10 i 5 (borde varit 10 ÖVER!). Men tack vare det hann vi med te/kaffe innan tuk-tuk till stationen. OK tågresa, men mycket stopp på slutet. Man är mycket sämre på att lägga räls här än i Indien, ibland kändes det som en berg-och-dal-bana. Toalettlåsen fungerar inte och det finns inget vatten. Men tåget är renare än i Indien.
         Tågbyte i Colombo till oreserverat tåg, men det skulle inte vara något problem med 2^a klass biljett (finns också 3^e), sades det. Men vi fick stå i 1½ timme, där försäljare skulle tränga sig igenom de tätt stående. En man som talade bra tyska övertygade mig om att vi borde stiga av i hans stad, Ambalangoda. Han kände till ett bra hotell där.

Ambalangoda

         Så vi steg av där och han ledde oss till en ricksha. Hotellet hade sett bättre dagar men hade fantastisk balkongutsikt. Togs till hans brors pyttelilla men pris-stora "restaurang". Badade på fin strand med härliga vågor. Tillbaka till hotellet upptäckte jag hur badkaret var otroligt smutsigt, toaletten fungerade knappast, några kranar fungerade ej.
         Ut på hotelljakt, hittade genomtrevligt i närheten, Sumudu. Hämtade våra saker från det 1^a, sura miner, men jag betalade halva avgiften. Knappt tillbaka till det nya hotellet, förrän en vrålande man hotade ägaren. - Rena maffian! Allt mannen på tåget sagt var förstås lögner.
         Såg museet med masker bredvid, men ej så imponerade. God middag på hotellet.

Lördag den 26 oktober: Ambalangoda

         Uppe 6:⁰⁵ för att gå till fiskebåtarna och fiskförsäljningen. Den var inte alls lika färgstark som i Indien och folk inte alls lika vänliga.
         Lång diskussion med hotellmannen under frukosten. Han förvånar oss hela tiden. Började med att spela Mozart för oss. Har fina tavlor, en Picasso-kopia. Är Leninist-Marxist. Förklarar vad som har hänt i Sri Lanka sedan britterna lämnade ön 1948.
         Går ner till ljuvlig strand, bortsett ifrån att den är skräpig som oftast i Indien. Tittar senare på batik. Vackert, men det mesta tycker jag är lite pråligt, nog inte för den europeiska marknaden. Köper en vacker duk för halva priset (allt är mycket dyrt). Mannen som gjort batiken var den främste på Sri Lanka.
         ½3 med ricksha till Nagenahiru Center for Environmental Education, som tog oss på 2 timmars mycket intressant båttur på Madampe-sjön. Mangrove av olika typer, otroliga fladdermöss (de största jag sett), skarvar, örnar, kungsfiskare, häger mm plus en bandvaran (stor ödla).
         Trötta på kvällen och slocknade före 9.

Söndag den 27 oktober: Ambalangoda->Negombo

         Frukost ½8. Kvinnan inte längre lika trevlig. Mannen, jo, men han börjar prata pengar mer och mer. Köper örhängen, "billigast i Sri Lanka". Buss klockan 10, i Colombo 12:⁴⁵. Lunch på liten restaurang och sedan Airport Bus. Undrar om det inte är den långsammaste sådan jag någonsin åkt med. Stannar nästan var 100^e meter och skriker "Airport! Airport!".

Negombo

         Ricksha till Negombos strandhotell och hamnar på ett trevligt sådant precis vid stranden, Hotel Sunset Beach. Negombo är svenskt chartermål - när säsongen börjar om fem dagar (och det var hit Maj flög januari 1975 och Leif flög hem ifrån).
         Bad, drink, middag (men man är inte så bra på att laga fisk i det här landet).
         10 år med min lilla Ghislaine firas med vinägervin. Det är som en variant på en känd ramsa: Otur i vin, Tur i kärlek!

Måndag den 28 oktober: Negombo->(flygplatsen)

         Sista dagen! Fiskebåtar seglade förbi när jag vaknade 6:⁰⁰. Fortsatte i flera timmar.
         Lugn dag med flera bad i en glittrande ocean, mycket behaglig. Äntligen en tuk-tuk-fri dag. Trodde jag!
         Vi hade beställt tuk-tuk till 9 på kvällen. Jag frågar priset när han kommer. 1500 Rs var definitivt i överkant, men jag ville inte bråka sista dagen. Han lämnar oss 200 meter från ingången, "not allowed", på en liten smal väg, där man ser eleganta bilar köra fram till själva flygplatsen. Jag betalar och ger honom också de resterande 115 Rs som dricks.
         Han är inte nöjd, vill ha 2500, rena ockerpriset. Så mycket Rs har jag inte. Agiterad diskussion, vi går mot ingången, han är tvungen att flytta sin tuk-tuk. Men återkommer snart och mot min vilja - vill inte ha en högljudd diskussion - tar jag ut de "felande" 900 Rs. Men jag har fått nog och skriker åt honom att jag hatar hans land där alla bara försöker lura pengar av turister. Han ser faktiskt en aning skamsen ut.
         Vi behöver lugna oss lite och beställer ett glas rödvin. Odrickbart, men ej fullt lika dåligt som igår. På kaffehak tar vi in varm choklad, som också den är mycket dålig. Lägger oss på en bänk och försöker sova lite.

Tisdag den 29 oktober: (flyg)

         Planet går 01:²⁰. Tar in rödvin till middagen (3^e gången gillt), men inte heller detta är drickbart. Vi är inte imponerade av maten och inte heller av de flesta flygvärdinnorna.
         Landar i Rom och här får vi ingen lugn stund. Vart skall vi? Var checkar vi in? Nåja, till slut ordnar sig allt. Air France inbjuder oss att fira deras 80-årsdag med dem utan att bjuda på en enda gnutta extra.