Bra guide tog emot i fin buss. Bra hotell mitt i centrum (fast lite mörkt). Ghislaine och jag gick runt lite på stan och åt lunch på litet kaffe på torget. Jag fick god mat, men Ghislaines avokado visade sig vara sötsliskig grön sås.
         Guiden mötte oss 2 och gick igenom Simien-trecken. Sedan annan guide, Heili, som gav oss mycket bra guidning av de stora palatsen Fasil Ghebbi (5 stycken). Han tog oss sedan till ett litet ”hål i väggen” där vi smakade honungsvin och lite dans och musik till. Lise och sedan jag blev uppbjudna.
         Middag på god ”kultur-restaurang” med Liv, Anders, Per-Olov och Hedvig.

Tisdag den 22 december: Gonder

         Vaknade ½5. Inget varmvatten några timmar senare när jag skulle duscha. På med kläderna och till receptionen, en kvarts väntan och ljummen dusch. Trevlig frukost i solskenet på terrassen.
         Iväg 9 till Debre Birhan Selassie, en underbar gammal ortodox kyrka målad som ikoner i ryska ortodoxa kyrkor. Alla älskade den och tog ca 10 000 bilder. Därefter till Fasilidas simbassäng – stor fyrkantig med en byggnad i mitten. Också imponerande och, som någon sade, stor nog för olympisk simning.
         På eftermiddagen till Falasha-byn. En gång en by bebodd av Etiopiens judar, men dessa flyttade till Israel ca 1990 och kvar idag finns en stor turistfälla. Ingen verkade imponerad.
         Tvätten, ja. En engelsktalande etiopier avbröt mig på tvätten och tog över. Dum som jag var accepterade jag det, men hade sedan svårt att hitta tvätten igen. Han hade flyttat den till sin mammas, som tvättade i stället. Hon bodde en bit bort genom en mörk gata.

Onsdag den 23 december: Gonder->Sankabar Camp

         Frukosten ½7 tog en evig tid att få, trots att vi förbeställt den kvällen innan. Tre timmars bussresa till Debark. Med oss hade vid Babey, guiden i fjällen, Habtie, kocken, några vakter (”scouts”) samt några till. Inte dålig grusväg, som höll på att byggas om av kineser. Debark trevlig by med stor marknad och massor av människor på vägen.

Simien bergen

         En timme senare stannade bussen och fjällvandringen kunde börja. Vackert landskap men mycket disigt. Första dagens djurliv bestod av några korpar och en skock babianer. Vi följde nära stupet nästan hela vägen till lägret vid Sankabar.
         Här dök efterhand flera grupper upp och det kändes lite trångt. Varmt nästan hela dagen, men när solen gick ned sjönk temperaturen snabbt.
         Mycket god grönsakssoppa och sedan vegetarisk rätt – också mycket god. Tidigare hade vi fått kaffe.

Torsdag den 24 december: Sankabar Camp->Gich Camp

         Julafton!
         Hade svårt att somna. Det var på gränsen att jag frös i sovsäcken, men inga problem mot morgonen. Första promenaden avslöjade talrika frostfläckar. Bröd och äggröra till frukost.
         Det blev mycket upp och ned under dagen. Vandrade flera gånger längs fantastiska stup. Framåt 11 hittade vi mulorna längst ned i en dal. Där började en brant och slingrande uppförsbacke, så Ghislaine och två andra steg på mulåsnorna. Jag följde efter. Lunch nere vid en bäck efter lång brant nedförsbacke.
         Förutom vår var det två andra grupper i samma riktning – en ung och snabb amerikansk och en tysk något yngre än vår. Till lägret strax före 3 högt upp 3600 meter över havet med fantastisk utsikt runt omkring.
         Te/kaffe/chai en stund efter att vi kom fram. Lite kyligt ute och lite blåsigt. När vi fick middag klockand 7 var det kolsvart och kallt ute, så vi använde dunjackorna för första gången. Fick melon till efterrätt. Te/kaffe serverades kring en fin brasa (men det var kallt i baken).

Fredag den 25 december: Gich Camp

         Juldagen.
         Massor av stora, svarta korp-liknande fåglar sittande tätt bredvid varandra på marken när jag gick upp – det påminde mig om filmen Fåglarna! Kall natt men solen kom strax efter 7. Frukosten serverades utomhus i solskenet – mycket vackert men en aning kallt.
         Idag skulle det vara en ”lätt” vandring om 11 km – 5 timmar. Långsam stigning med några torra flodbäddar. Brantare och Ghislaine steg upp på sin mula. Fantastiska utsikter längs vägen, bättre än igår. Stannade där stigen tog slut med ytterliggare fantastiska utsikter. Vi var nu 3900 meter högt.
         Jag och 6 andra fortsatte upp på toppen av Imet Gogo, 3926 meter över havet. Tvungen att använda händerna flera gånger. Ännu finare utsikt men inte så stor skillnad.
         Tillbaka mot lägret men via en annan väg. Åt lunch på ett ställe med hisnande utsikt. 4 personer besteg sedan Kedadit på 3760 meter medan vi övriga återvände till lägret. Skön eftermiddag i strålande sol. Jag tvättade till och med håret i källvatten.
         Julstämning idag! I ”matsalen” är uppdukat vin (!) på bordet och in kom en stor kaka. God men kanske en aning torr. Första gången de serverade kött – kyckling – men det fanns också goda rödbetor och ris. Liksom igår en brasa.

Lördag den 26 december: Gich Camp->Chennek Camp

         Annandag jul.
         Kalla tår och svårt att somna. God (fast tung) havregrynsgröt till frukost. Vi gick först 400 vertikala meter ned för brant och hal back till liten back – och sedan lika brant 400 vertikala meter upp på andra sidan. Det var nätt och jämnt att jag kunde följa med mulan med Ghislaine på, när den satte fart upp för den sliriga jorden.
         Följde sedan vägen upp och ned till lägret. På ett ställe fanns det en öppning i berget och en otrolig avgrundsutsikt avslöjade sig två meter ovan vägen.
         Kom till lägre Chennek ½3 – mycket vackert och 3620 meter meter över havet. Tog det lugnt på eftermiddagen och njöt av solen. Mycket god middag. Stannade kring brasan ända till ½10. Nytt rekord!

Söndag den 27 december: Chennek Camp

         Den stora bestigningen (nåja, händerna behövdes inte) från lägret på 3620 meter till toppen av Bwahit, 4430 meter över havet – Etiopiens näst högsta berg (Ras Dejen är högst med 4533 meter). Ghislaine stannade hemma, så jag gick först med Liv. Men hon kände snart att det inte var rätt dag för henne, så då följde jag Halina istället.
         Först följde vi vägen, en lång brant uppförsbacke som tog två timmar. Sedan var det ”bara” att via stenar och enstaka gräs brant bana sig väg mot det hägrande målet. Halina var trött men fortsatte oförtrutet. Israel och de övriga försvann i förväg och lämnade oss med en muldrivare. Efter 2/3 hittade vi en stig och då gick det lite lättare. Uppe klockan 12 efter 3 timmar och 20 minuter. Då var vi fem på toppen – också Myra, Tina och Per-Olov (de snabba 3 hade redan försvunnit).
         Fin och vidsträckt utsikt, men inte lika fin som den första toppen jag bestigit. Solen kom just med oss, så det var varmt och skönt däruppe.
         Snabb färd ned, men fick vänta på lunchen ½ timme. Tyvärr lite för lite för våra hungriga magar. Moln dök upp och gav oss skugga trots att solen sken överallt omkring oss. Kyligt hela tiden.
         Avskedsmiddag med mycket kött och vin (men mat för mig också). Satt sedan runt brasan. Det blev lite sång och dans och många glada etiopier pratade – så intressant att lyssna till deras språk! Det var den livligaste brassammankomsten hittills . Vi var alltid de enda som inte frös vid brasan, eftersom vi hade dunjackor.

Måndag den 28 december: Chennek Camp->Gonder

         Jag gick för att tvätta händerna i en balja – den var bottenfrusen! Frost överallt och den tjockaste vi sett. Strålande sol när den kom mitt under lunchen.
         Lång tid att packa allt, men ½11 kom vi iväg i alla fall med bussen helt fullpackad av människor, all vår packning och allt som behövdes för lägret – kök, kökstält, våra tält, madrasser etc etc.
         Landskapet verkade ännu vackrare nu. Men i en brant backe sa det stopp för bussen – för tungt lastade! Alla ur och knogade uppför backen. Nu gick det bättre.

Gonder (2)

         Fick samma rum som förr. Lämnade tvätten och köpte en skjorta åt Ghislaine. Middag med Liv och Anders.

Tisdag den 29 december: Gonder

         Efter frukost gick vi upp till ”lilla” marknaden. Köpte bara lite frukt samt svarta senapsfrön. Fanns många hästar med kärror och de verkade fungera som taxi. På vägen ut hittade vi samosa och jag köpte en. Den innehöll gott kryddade frön.
         Hittade trevlig restaurang med stor utegård. Den beyanatu (vegetarisk injera) jag åt där var nog den starkaste hittills men smakfullt upplagd och god. När vi bad om notan rabblade han bara upp fantasipriser. Vi protesterade. Han försvann och kom tillbaka 10 minuter senare med en riktig nota på 49 birr – mindre än en tredjedel av det första priset.
         Lugn eftermiddag på terrassen mest. Jag rände lite ärenden hit och dit för att leta provision till morgondagen. Middag med Liv på mycket trevlig ”traditionell” restaurang. Bara etiopier där och god injera, men tyvärr fanns ingen mat till Liv.

Onsdag den 30 december: Gonder->Lalibela

         ½6 åkte vi med samma buss för den 11 timmar långa färden till Lalibela. Vackert landskap hela tiden, som långsamt blev torrare. Vid ett tillfälle såg vi några kameler – Ghislaine väckte mig ur min halvslummer.

Lalibela

         Vägen var bättre än väntat, så vi kom fram till mycket trevligt hotell strax efter 3 efter ”bara” 9½ timmar. Mycket liten stad med massa pojkar som pratade med oss och försökte guida oss. Vi gick en bit ner längs huvudgata, men där fanns inte mycket av intresse for turister.
         Middag med hela gruppen på stora turisthotellet. Jag delade beyanatu med Tina. Musik och dansunderhållning hela tiden.

Torsdag den 31 december: Lalibela

         Klockan 8 kom Lalibela-guiden och vi gick med honom ner till den första gruppen av 6 klippkyrkor. Alla dessa har huggits ur berget med början från utsidan. De 11 kyrkorna byggdes på 1100-talet och tog bara 23 år, men då användes 40.000 arbetare.
         Kyrkorna var verkligen intressanta, speciellt från utsidan men en, Maria-kyrkan, hade fina fresker. Det blev mycket klättrande upp och ned, och vi måste ta av oss på fötterna varje gång. Den senaste byggda kyrkan, Sankt George, låg lite längre bort och var vackrast från utsidan.
         Lunch på turisthotellet. Jag åt en annan typ av injera, där den hackats i bitar och blandats med stark röd sås. Det hela var sedan inlindat i injera. Tog det sedan lugnt i den mycket trevliga trädgården på hotellet. God beyanatu på den lilla mycket trevliga restaurangen tvärs över gatan.
         Nyårsfirande på turistrestaurangen klockan 9. Drack ett glas vin var och gick hem ½11. Sov gott vid midnatt.

Fredag den 1 januari 2010: Lalibela->Addis Abeba

         ½7 gick bussen till flygplatsen. Kom dit 7, fick frukost och planet gick 10 i 9. soligt och mycket vackert (bergigt) landskap hela vägen. Molnen dök upp i Addis Abeba.

Addis Abeba (3)

         Bra hotell men kallt i dubbel bemärkelse – kalt och kyligt på rummet. Gick ned huvudgatan förbi några rondeller med Liv. Två personer försökte stjäla min plånbok med list, men jag upptäckte det i tid.
         Letade förgäves i Plaza efter turistinformationen och Nationalmuseet. Hjälpsamt par fick in oss i delad taxi till Nationalmuseuet, som låg nära universitet (där vi ätit första middagen i Addis Abeba). Museet OK, men av Lucy fanns bara bilder – originalet är i USA. Taxi tillbaka.

Lördag den 2 januari 2010: Addis Abeba

         Tidig frukost – jag fick väcka upp personalen 7:15. Till kyrkan vid Alwa Square. Massor av troende med ortodox musik från högtalarna. Där fanns också 3 stora sköldpaddor, varav en jättestor.
         Passerade massor av affärer och köpte 3 CD och liten kaffeservice, frimärken på tomt postkontor, där Liv vaktade kameran – och kelade med liten valp. Taxi tillbaka.
         Vid 6 gick ve upp till ”stora” hotellet och hittade campari. Chips visade sig bli ett stort fat med stekt, klyftad potatis. Den hälft vi inte kunde äta upp gav Ghislaine till en tiggande gammal kvinna på vägen hem.
         ½8 gav sig hela gruppen med Israel och hans bror iväg i två taxi till fin dansrestauranglokal – ett verkligt inneställe. Det var fullt av folk där – tyvärr hälften turister – men på typisk etiopiskt sätt lyckades de klämma in oss 14 mellan några andra bord.
         Mycket duktiga dansare och all musik kom från olika delar av Etiopien – men med brummande högtalare och snabb takt kändes det ändå inte så äkta – snarare etiopisk show-business.
         Framför oss sitter 3 etiopier med 2 kanadensare. Etiopierna är duktiga dansare och ställer sig ofta upp och dansar med musiken. Flera gånger går de upp på scenen ochn dansar med underhållarna – och får mycket applåder. Ghislaine dansar med dem flera gånger. Andra gången börjar jag också. En av etiopierna tar min hand och leder mig upp på scenen trots mina protester. Första gången jag dansat på en scen!

Söndag den 3 januari 2010: Addis Abeba->flygplatsen

         På morgonen tar vi delad taxi upp till marknaden vid första hotellet. Sedan börjar vi gå upp mot Enoto Hills. Lång marknad med massor av folk och mycket folk på vägen längre upp. Just där träden börjar ta över efter lång promenad finns liten restauran just där stora bussen vänder.
         Här tar vi ny delad taxi den branta vägen upp till toppen. Ser litet dyrt museum och ett skämt till palats. Efter god injera-lunch går vi tillbaka ned till buss-vändplatsen och tar sedan 2 delade taxi tillbaka. Jag klipper mig.
         Campari och middag på hotellet bredvid. Enkel incheckning på flygplatsen. De vill inte ha våra $40 ”departure tax”.

Måndag den 4 januari 2010: Flygplatsen->Stockholm

         2½ timmar försening i Rom på grund av reparation av vänster vinge.