Torsdag den 3 januari:
Orléans->Paris
Vi åkte med Jean-Pierre och Annie i deras bil till deras våning i Paris. Åt lätt middag
och drack en flaska vin.
Fredag den 4 januari:
Paris->Moskva
Klockan ringde 5! Kaffe, städade undan bäddsoffan mm. Kl 6 satt vi i taxin till CDG,
terminal 3. Hade aldrig varit där tidigare och blev förvånad över hur liten den var,
mest för charter och lågprisflyg. Kom iväg i tid och hyfsad service på Air Berlin. 30kg!
Snö på marken när vi passerade Alperna, och sedan hela vägen till Wien. Kallt där -
minus 3° - och blåsigt när vi gick till bussen. Ut i kylan igen 1 timme senare när
vi skulle ta nästa plan till Moskva. Jag fick god vegetarisk sandvikare. Snön försvann
efter en stund, men kom tillbaka. Vi passerade frusna sjöar. Solen dalade när vi närmade oss.
RYSSLAND
Landade precis i tid, men blev sedan stående en kvart innan planet rullade ca 100 meter
till och parkerade. Ryssarna vällde ut ur planet, men vi satt längst fram och kom därför
inte alltför långt i passkön. Här var det definitivt mycket kallare. Det tog trots allt
lång tid att komma igenom passkontrollen - för Ghislaine, som var först, syntes det en hel
evighet innan kontrollören stämplade in henne.
Det var en hel evighet att gå igenom flygplatsen till tågestationen. Vi strundade i alla
förslag till taxi (undrar hur mycket det skulle ha kostat). Tåget en aning skamfilat och
fylldes snart.
Moskva
I mörkret passerade vi ett antal betong-kolossalbyggnader. 40 minuter senare (utan stopp)
anlände vi till Moskva. Taxi hade vi bestämt. Men vi sa nej till den första som ville ha
600 (18€). Tog lite senare en annan för 500. Usch vad kallt det var att gå ut till den
- jag hade inga vantar tillgängliga. Det var inte så långt att köra, och vi blev avsläppta
vid Ulitsa Arbat, en gågata. -13° visade en termometer! Vi betalade bara 400 eftersom vi
blev avsläppta 150 meter från hotellet.
I den bitande kylan släpade vi vår packning - en god bit över 60 kilo för alla fyra -
in på en liten bakgård. En kvinna där i mörkret hjälpte oss slå in den en kod för att
komma igenom en dörr in på en lika skam filad som brant trappa. På första våningen stod
en sur ung tjej och rökte - och verkade vänta på kunder.
På andra våningen - en brant trappa till - låg "hotellet". En trång dörr, ett litet rum
med 4-5 datorer och lika många människor vid dem, ett slarvigt bord och några slarviga
hyllor. En smal dörr ledde vidare in andra ändan. Jag sade till en rätt vänlig man där
att vi inte tänkte utnyttja faciliteterna.
Ut i kylan och in på en rätt fin restaufang. En hjälpsam man kunde engelska. Hotellet
bredvid kostade 16,000 rubels (450€)!!! Så han hittade ett åt oss för 2,500. Och efter
middagen hade han en taxi väntande på oss.
Det verkade som ingen taxichaufför verkade hitta, men han kom mycket nära och hjälpte
oss upp. Hissen lekte Charlie-Chaplin med oss, men till slut hade vi i alla fall kommit
upp de 1½ våningarna. Det var som natt och dag mot det andra stället. En mycket trevlig
tjej tog emot oss, och vi bestämde oss genast att stanna alla fyra nätterna här. Vi
hade tillgng till köket och drack te och kopplade av.
Lördag den 5 januari:
Москва (Moskva)
Steg upp kvart i 9. Fick enkel frukost. Först promenad till tågstationen
Маяковская
metro längs bred väg busande av trafik med en park höger. En station norrut längs metron
tog oss till Belarus tågstationen - och visade sig vara dit vi anlände igår. Vi bollades
mellan olika arum, in ohc ut i kylan, innan vi anlände till en tant som visserligen försökte
att bli av med oss, men gav upp och accepterade Marie-France’s biljetter. Fem minuters
väntan medan hon skrev och tittade - och gav oss till slut 5.340 ruble.
Metro till Bolshoi för att hämta våra 5 biljetter. Däremot lyckades vi inte få tillbaka
priset för M-F’s biljett.
En passage under en bred och trafikerad gata tog oss förbi diverse affärer, inklusive
en där man sålde
Чапка (Tjapka),
och här bromsade damerna genast. Försäljaren talade t.o.m.
franska och lyckades kränga 2 stycken, till Ghislaine och Jean-Pierre. Ny metro till
andra ändan av gågatan Arbat. Hittade efter lite letande en restaurang som var rätt bra och
mycket välbesökt (bra tecken!). Vi fortsatte sedan Arbat till andra ändan i kylan.
Många ryska turister där.
Ny metro (den 4:e idag) tillbaka till Bolshoi, men nu gick vi till GUM i stället. Vilken
skilland från 1971! Från en sliten NK-typ sovjetisk mastodontaffär med nästan inga varor
och långa köer överallt hade den förvandlats till en Harrolds-liknande superlyx-affär, där
bara de rikaste göre sig besvär.
Gick sedan de få stegen till Röda Torget. Först in i den lilla kyrkan, där vi älskat ikonerna
och den gamla kvinnan med den fantastiska sångrösten för 2½ år sedan. Ingen sång nu, men
kyrkan var fortfarande lika fin. Gick över torget i en än mer bitande kyla. GUM upplyst
som en ishockeyrink i mörkret, en skridskorink - och Vasilij-katedralen. Färjerna och tinnarna
och tornen helt fantastiska, men man har lyckats att göra det harmoniskt utan att vara det
minsta pråligt. Hela kyrkan inuti också målad. På andra våningen fina ikoner. En kör sjöng
i ett rum.
Tillbaka "hem" för att vila oss en stund. Köpte diverse i en närbelägen affär och åt middag
där vi bodde. Tog senare en kaffe i närheten.
Söndag den 6 januari:
Москва (Moskva) - Kreml
Marknadsdag hade vi hoppats. Metor till centrum, frågade oss fram. Kom under en kupol bland
ett hav av affärer. Men inga gränsaker och bönder med sina varor. Jean-Pierre och jag stod och
väntade - och väntade under klädprovningar. Men innan damerna kommit alltför långt, lyckades
jag - utan större svårigheter - övertyga dem om att en grönsaksmarknade och Kreml var viktigare.
Ut i kylan och fann en god suchi-restaurang. En man på gatan berättade sedan att det fanns
en görnskasmarknad vid tunnelbanestationen Kiew, men inte där vi var. Vandrade då mot Kreml.
Allt var fruset och den klarblå himlen upplyste magnifikt alla statyer i trädgården utanför
Kreml. Alla tankar på att det kanske var idiotiskt att besöka Moskva när det var -13° ute
blåstes med ens bort.
Lång kö till Kreml och mina fötter blev mycket kalla. Massor av människor eftersom det var
söndag, men jag tyckte de passade väl in bland de fantastiska kyrkorna och de otroliga ikonerna
inuti.
Köpte mer bröd och ost och åt middag på hotellet.
Måndag den 7 januari:
Moskva: Kreml och Bolshoi
Till marknaden igen! Hittade lätt tunnelbanan till Kievskaja, som mannen som sopat gatorna
hade sagt till mig. Och där var den! I -13° grader plöjde vi rakt in. Alla var jättetrevliga
(och Ghislaine köpte handskar för 100 rubel - 3***). Efter en stund kom vi fram till, att
ingen var ryss. De kom från Tadjikistan eller Dagestan. Frukten såg mycket bättre ut här,
och vi gissade att den kom direkt från deras hemländer.
Gick för att hitta ett café och hamnade i en superlyxaffär. Vilken konstrast mot
marknadskvarteren, som verkat ganska fattiga, bara några steg därifrån. Sopporna vi åt där
var mycket goda - men inget är billigt här i Moskva, t.o.m. dyrare än jag minns. Tre soppor,
tre vatten och en kaffe + bröd = 1250 rubel (36***).
Ny tunnelbana till ***-gatan. Genast kände vi igen alla de vackra kyrkor vi sett för 2½ år sedan.
Otroligt fin promenad. Tog sedan tunnelbanan tillbaka ca 3 och vilade oss på B&B. En aning
varmare på eftermiddagen (-10°) när solen sken.
½6 åkte vi till Bolshoi, lite uppklädda. Tyvärr misslyckades vi sälja Marie-France’s biljett.
Drack ett glas vitt vin och smakade på pyttelite röd kaviar innan - dyrt! Platserna vi hade
var ganska bra, men kikarne vi hyrt hjälpte inte det minsta (tyckte jag). Fantastisk
föreställning, ochj nu förstpd vi varför Bolshoi är så berömd för sina baletter (vilket vi
inte förstått förra gången för 2½ år sedan). -13° när vi gick hem.
Tisdag den 8 januari:
Moskva: Tretiakov, Moskva-floden->(på tåget)
Åkte först till Tretiakov-museet. Det var där vi redan varit, och det var lika fint
nu med mängder av gamla tavlor av hög klass. Speciellt tyckte jag om porträtten. Vi
hade svårt att slita oss, men åt till slut på restaurangen. Bästa måltiden hittills
och det var inte särskilt dyrt. Till slut fick jag smaka på kål lagad i rysk stil,
och det var mycket gott.
Gick sedan 1½-2 km till museets avdelning för modern konst. Vi följde Moskva-floden
och hänfördes över kyrkorna, den frusna isen och livet däromkring. När vi kom fram
var kön enorm och det tog inte lång tid att konstatera att det fick vänta till nästa
Moskva-besök. Drack dyrt kaffe och tog sedan vägen längs bron över floden. Allt var
perfekt - den strålande solen, de gnistrande iskristallerna, kyrkorna blandade med annan
byggnation. Det enda som saknades var skridskoåkare.
Transsibiriska
Kom tidigt till Jaroslavskij-stationen, och fick vänta rätt länge. Den var inte alls
lika trevlig som Kazanskij-stationen. Men tåget kom till slut, och som tur var fick
vi en 4-bäddskupé ensamma. Jean-Pierre och Annie hade en myckeet trevlig förstaklasskupé
med liten dusch, vägguttag, mm. Svårt att somna, jag var inte alls sömnig.
Onsdag den 9 januari:
(på tåget): Kirov (9:53;15m), Balezino (13:39;20m+2h), Perm (17:30;20m+2h)
Det blev kallt under natten. Försökte gå till restaurangvagnen 8:45, men den öppnade
inte förrän 10. Jean-Pierre och Annie dök upp. Hade sett temperaturen ute: -26° ! När
det ljusnade utbredde sig ett sagolandskap för våra ögon. Rimfrost överallt, små hus,
några på stationen där vi inte stannade, men framför allt skog överallt. Steg av i Kirov
en stund: -20°. Tog flera bilder. Köpte vodka där.
Varje gång tåget stannade vid en station, var konduktören tvungen att hacka bort is för
att kunna öppna dörren. De hackade också bort all is som samlats kring hjulen. De hade
sagt, att vår vagn var gammal, och jag kunde se, att det var mycket mindre is på de andra
vagnarna.
De eldade kaminen med kol, och vid ca varannan station hämtade de mer kol. En kolbil körde
längs perrongen och stannade vid alla vagnar. Det blev naturligtvis mycket sotigt och mina
kläder mörknade mer och mer - jag hade ljusa kläder till skillnad mot Ghislane.
Steg av i Balezino igen precis efter lunchen (-27°!). Mycket halt ute och jag ramlade och
föll en gång. Många kvinnor ute och sålde på perrongen, men jag var nog den ende som tittade
på deras varor. Köpte bröd och en öl. Hittade ingen ost. Lika fantastiskt vinterlandskap ända
till solnedgången. Passerade Volga i mörkret. Steg av i Perm (-24°) och köpte ost och kakor
i två kiosker. Efter det passerade vi Uralbergen. Spåren var sämre, och det skakade ganska
mycket. Nu var vi 3 timmar före Moskva-tid.
Torsdag den 10 januari:
(på tåget): Ishim (7:59+2h;12m), Omsk (11:27+3h;15m), Barabinsk (15:24+3h;23m)
Snötäcket något mindre här. Vi fros inte allts undere natten, men vi använde bägge dubbla
filtar. Och det föreföll aningen varmare i vagnen. Gick ut i Ishim 10:13. Det var bara
fransmannen och jag som gick ut. Ingen termometer där, men det föreföll mycket kallt.
Betydligt färre träd och man ser ofta större öppna fält, med klungor av frusna träd utspridda.
½2 anländer vi i Omska, en jättestad med förorenad luft liknande Alma-Ata. Det börjar med
att det solblåa förvandlas till gått. Massor av industrier och så över Irtysh, bred flod
men bara biflod till Ob. Vi går alla av här. Det kändes mycket varmare i början, innan
verkligheter anländer -16°. Vi hade kommit i medvind, men när tået fortsätter ser vi
föroreninarna i all dess förfärligahet, svart rök från mängder av industrier och godståg
överallt. (Tajaskaja -21°).
Tittade ut på de fantastiska träden helt insvepta i rimfrost - nästan alla var björkar.
Än en gång hänförande färger i solnedgpångnen. Anländer sedan Barabinsk i mörkret, -29°!
Köpte vodka där. Gick för att äta 9:15 lokal tid (men 7:15 som jag såg det), men blev
utfösta. Det var 45 minuter före stängning och många kunder.
Spelade kort. Köpte små soppor i jättestaden Novosibirsk - det fick bli vår middag.
Fredag den 11 januari:
(på tåget): Krasnojarsk (6:50+4h;23m), Ilanskaia (11:23+4h;20m), Nijneudins (16:15+5h;12m)
Gick upp i gryningen strax före 9 lokal tid (5 Moskva-tid!). Kallt ute -38°! Mycket mer
snö på marken, lite kulligare och många granar. Inga gnistrande snökristaller på grenarnan,
men i stället hängde det snö där. Lång innan vi närmade oss Krasnojarsk började man se tusentals
sommarstugor utspridda ungefär som koloni-trädgårdar i Sverige. Annu närmare ersattes solen
av den förorenade grådaskiga färgen. Jag och Jean-Pierre gick ut och handlade lite - det
var fortfarande -33°!
Ännu mer förorenat när tåget fortsatte och ibland var det insvept i dimma. 30 minuter senare
började himlen återta sin normala färg. När det är så pass kallt ute, måste man vara försiktig
när man går mellan vagnarna. Är handen det minsta fuktig, kan den frysa fast.
Gick av igen - alla fyra - i Ilanskaia, och köpte ägg, kakor, äpplen och mer kakor. Kvinornan
som sålde sade på min förfrågan först att det var -35° ute, senare -40° (?). på morgonen hade
det varit -45°.
Det blev kulligare och kulligare kring oss och vi såg massor av
дача (datcha). Ställde om klockan
den 5e och sista gången efter Moskva. -30° när jag gick av i Nijneudins klockan 16:40, och
det kändes verkligen.
Lördag den 12 januari:
(på tåget): Irkutsk (0:13+5h;30m), Bajkal, Ulan Ude (8:00+5h;30m)
Svårt att somna - inte sömning, folk pratade, vagnen skakade mycket. Kallare i
vagnen och speciellt i vår kupé. Tåget stannade i Zima ca 1 (19:45 Moskva-tid) och
man lastade mer kol. Efter det blev det varmare. Ghislaine väckte när vi stannade i
Irkutsk, och då sov jag djupt. Man såg i stort sett bara ett tåg på andra sidan spåret.
Jean-Pierre berättade senare att de gått ut och att det var -31°.
Vaknade 10 i 9 i snöyra. Det här var en annan typ av sagolandskap, utan kristaller
men med snö hängade tjockt från alla grenar och tjockt med snö på marken. Några gånger skymtades höga berg söderut - och Bajkal-sjön betydligt oftare. Den verkade helt frusen först, men sedan upptäckte vi vågor under isen och ibland öppet vatten. Snöyran eller snarare dimman berodde nog på den stigande värmen under nedfrysningen. Såg inte längre granar men däremot massa tallar - plus björkar förstås. När vi började avlägsna oss från sjön, lättade dimman och efterhand kom solen tillbaka.
I Ulan-Ude klockan 1 (8 Moskva-tid). Tyvärr blev det en av mina största resebesvikelse
här i livet. Då, 1983, var det en sådan otrolig rasblandning på perrongen, att jag
tror att jag aldrig sett något liknande. Nu, 2008, 3-4 tiggare,. Då, varmt i slutet av
sommaren, och man såg den fantastiska klädesprakten i vimlet. Nu, i -30°, de få tjockt
påbyltade och visserligen säkertligen i folkdräkter, men man såg inte mycket därav.
Luften var dock någorlunda ren, men när tåget fortsatte i östlig riktning, började
fabrikskorstenarena dyka upp och himlen mörknade. Det verkar alltid vara värst
öster om centrum. Kanske blåser det mest från väst och man därför placerar
föroreninsobjekten österut? Men har man verkligen sådant förutseende?
Strax efter staden lämnade vi stambanan till Vladivostok och styrde rakt söderut.
Nu var det enkelspår och inte längre elektrifierat.
Landskapet öppnade sig snart och alla träd försvann, lämnande platgs för ett mycket
vackeret stäpplandskap. Det påminde mig om vad jag sett på den mongoliska sidan
1983 - men då hade det varit mörker på den ryska.
Gränspassagen tog 4 timmar (18:00-22:10) på den ryska sidan (-23°). 40 minuters
tuffande i sakta mak tills vi stannade igen 22:50 på den mongoliska sidan. Samma
gränskontroller upprepades, fast det gick fortare och tjänstemännen var något
mindre otrevliga. ½1 kunde tåget fortsätta, efter 6½ gränspassage.
Söndag den 13 januari:
(på tåget)->Ulaan Baator (7:30)
MONGOLIET
Vi hade fått en kines i rummet efter Ulan Ude, men han var trevlig - fast han
bara pratade kinesiska - och hjälpsam och störde inte.
Ulaan Baator
Framme punktligt ½8. Vår guide Tunga mötte oss, och det var en person som man
omedelbart tyckte om. Hon sa att det var -40° - brr! Jag tyckte inte det kändes
fullt så kallt, men det är svårt att bedöma när luften är så torr.
Efter tvagning och frukost på hotellet visade Tunga oss runt i sta’n (med
biltransport). Mongoliets största klosterområde med flera olika kloster
av olika åldrar var visserligen intressanta, men inte vad jag upplevt i Indien.
De var betydligt mer halv-sekuliserade här, bodde t ex i eget hem. Ghislaine
var ganska besviken. Det finaste var när munkarna rabblade tibetanska
bönerullar i det första klostret.
Såg naturhistoriska museet, stortorget och en utsiktspunkt över staden. Tunga
var genomtrevlig, men när hon lämande oss på eftermiddagen, upptäckte vi att
hon var i stort sett den enda som var det.
Måndag den 14 januari:
Ulaan Baator->Hogno Han
Vi försov oss - fast vi inte skulle äta frukost förrän ½9! Just då vaknade vi
nämligen. Tunga kom klockan 9 och meddelade, att det var -38° grader ute. Vi
kördes sedan västerut till vårt Ger (jurta) Camp i Hogno Han, dit vi kom
klockan 3. Föroreningarna var tidvis förfärliga i förorterna. Men alla
måste elda, och de fattiga gör det alltid med kol. Men efter ca en timme
var det ganska klart, och vi kunde hänföras av landskapet. Torrt, torrt,
inte mycket snö men tydlig överallt, vita berg längre bort eller närmare.
Hogno Han
Jurtan var visserligen byggd i gammaldags stil - 3000-åriga traditioner, sa
Tunga - men inte alls lika charmerande som de vi sett i Kirgisthan. Den var
defintivt bekvämare inredd med riktiga sängar - och vi fick en per par.
Solen sken riktigt skönt från himlen när vi kom dit. De tog oss sedan till
några små kloster, som inte användes under vintern, och en "önskesten".
På vägen såg vi gasseller på långt håll, en jättestor gam precis framför
bilen (jag undrar om jag någonsin sett en så stor flygande fågerl förr)
samt en räv springa över vägen.
Mest tyckte vi om de två olika besöken hos familjer i jurtor, som inte var
gjorda för turister. Varje djurfarm skötte ett stort antal djur, 500-2000.
Stona mjölkades 6-8 gånger per dag, och de har kanske 20 stycken. Vilket
jobb! Flera gånger undrade och beklagade sig folk att vi kommit under
den kallaste årstiden, men alla fyra var vi överlyckliga just på grund av detta.
Tisdag den 15 januari:
Hogno Han->Khara Khorum->Hogno Han
Vi körde först 90 kilometer till Khara Khorum. Bra väg hela tiden. Såg massor
av djur längs vägen, och stannade flera gånger för att fotografera. Väl frame
stannade vi först vid Erdene Zuu klostret, det äldsta i landet, som blivit
helförstört och sedan återuppbyggts med fragment som hittats.
De tre första vi såg var nu bara museer, sedan en ger (jurta) som fungerade som
kloster och slutligen en som var utformad i tibetansk stil (alla andra var byggda
i kinesisk stil). Vi tyckte mycket bättre om det sistnämnda, både på ut- och insidan.
Lunch och sedan såg vi marknaden, som mest var inomhus (man förstår varför!).
Köttbergen var ännu större än i Alma-Ata. En "chorten" på toppen av en
sluttning med fin utsikt över dalen nedanför avslutade dagens utflykter.
Onsdag den 16 januari:
Hogno Han->Ulaan Baator
På morgonen körde vi tillbaka till huvudstaden.
På vägen tillbaka stannade vi helt nära och fotograferade några gamar.
Samma hotell och samma
"vänliga" bemötande. Vi bjöds på lunch och jag åt god fisk. Sedan lämnades
vi åt oss själva på eett stort varuhus, där Annie hittade en hel del
gåvor till barnbarn. Kollade e-post på kvällen.
Det är verkligen en stad med växtvärk. Här bor nu över en miljon, mer än 1/3
av hela Mongoliet. Sedan några år är staden och speciellt förorterna mycket
förorenade och trafiken i centrum flyter som sniglar.
Torsdag den 17 januari:
Ulaan Baator->Kinesiska gränsen
Strax före ½7 var vi nere för att äta vår utlovade frukost - och fann två sovande
personer och inget förberett. En kvart senare hade vi fått varm mjölk men inget mer,
och det blev strax dags att hämta packningen och ge oss iväg.
Tåget punktligt men fullt. I vår kupé fanns ett par med liten flicka - och kvinnan
var med barn igen. Det var ett mongliskt gåg, men alla konduktörer var kineser.
Efter ett tag lyckades vi få frukost i restauragnevagnen. Den var dukad överallt -
fler bord än i Ryssland - men i stort sett tom.
Vi tillbragte större delen av tiden hos Jean-Pierre och Annie. Tåget klättrade först
upp på en platå, och sedan blev det torrare och torrare när Gobi-öknen tog vid. ½1
gick vi för att äta lunch, men dörren till restaurangvagnen var stängd med en skylt
"CLOSED". Den påstods öppna senare … och senare … Vi blev hungrigare och hungrigare
och åt till slut upp de kvarvarande sopporna, brödet från middagen igår och en smutta
choklad. Särskilt mätta blev vi inte. Klockan 4 fick vi reda på att restaurangvagnen
inte skulle öppnas igen. Tåget skulle komma till Kina klockan 9, men när skulle mat
vara tillgänglig? Skulle vi överleva?
Det förvånade mig att rälsen var så jämn. För 24 år sedan hade det ibland skakat så
mycket, att man var rädd att gå mellan vagnarna. Och restauragnvagnen, som varit så
trevlig förut, med engelsktalande man som samtidigt sålt souveniere, vackra frimärekn
och allt möjligt. Vilken skillnad!
En annan mycket stor skillnad var att gränskontrollen nu skedde som i grannländerna.
Förut hade den varit mycket laddat, med "sjuksköterskor" som bad om gula kortet när
man lämnade landet och inte hade någon aning om, hur den skulle läsas. Och alla
kameror som skulle öppnas och filmen beslagtas, men inga misstankar alls om det
inte fanns någon film i kameran.
KINA
Kinesiska sidan gick smärtfritt. Sedan kunde vi titta på hur de bytte boggier på 12
vagnar - från ryska spårvidden till "normal" spårvidd. Banken stängd, men jag kunde
betala med $ i affärern - smockfylld med kineser som verkligen bullade upp. Köpte
två nudelrätter - goda, fyra bananer och 2 öl. Det blev vår middage.
Fortfarande minusgrader ute, men betydligt varmare än förut.
Fredag den 18 januari:
Gränsen->Beijing
Sov bra under natten. Sedan åt vi både frukost och lunch på tåget - de talade
knappt engelska alls. Mycket disigt hela vägen. Tåget passerade genom en bergskedja
med massor av stundtals långa tunnlar, men vi fick många vackra utsikter också.
Beijing
Beijing välkomnar oss med ett myller av folk. Man såg visserligen solen i grådasket,
men stationsbyggnaden var mycket smutsig och såg också grå ut. 1983 lyste solen i
en klarblå himmel över en gulaktig byggnad i klara färger.
Vårt "hostel" var snarare ett hotell och passade Ghislaine och mig perfekt. Kallt
ute och det fanns snöfläckar här och där. Gick till Tianamen Square, som var
längre än vi trott. Som jag redan var förberedd på, kände jag inte igen mig
alls. Nya moderna skyskrapor överallt. Men det fanns i alla fall lite cyklar
här och där. 1983 hade i stort sett alla varit klädda i blått, men nu såg man
inte en enda. Mest förvånande var dock hur förhållandevis stora alla var. Jag
mindes kineserna som helt små. Men när jag tittade närmare, upptäckte jag att
alla gamla var som jag mindes dem - helt små.
Massa människor utanför Den Förbjudna Staden, och en militärparad. Tunnelbana
tillbaka. Hittade en sushi-restaurang i närheten av hotellet.