Tunnelbana tillbaka till Förbjudna Staden efter frukost. Vi vällde in med folkmassorna. Långt, långt att gå [till Förbjudna Staden] från ingången. Tyvärr var mycket under reparation. Allt var också mycket mer avskärmat än det varit förr och man kom inte alls lika nära kungens gemak.
         Taxi till utsökt vegetarisk restaurang.

Skillnader mot förr:
+ utsökt mat - förr hoppade vi ibland över måltider, om vi inte var allt för hungriga!
- alla cyklar överallt. Nu har nästan alla blivit utbytta mot bilar
- männen som satt i parkerna och spelade någonting och samspråkade
- de små parkerna
- den tidiga morgongymnastiken i parkerna, mycket graciös
- luftföroerningarna
- alla som läste väggtidningar, uppsatta överallt
+ artistkvarterne, som antagligen är nya
+ MYCKET färre som röker
+ MYCKET färre som spottar

         På eftermiddagen till artistkvarteren. Mycket vackra byggnader där, men tyvärr var det mörkt och man såg inte mycket. Ock jag hade inte kameran med mig.

Söndag den 20 januari: Beijing: Sommarpalatset, Kinesiska Muren

         Kom iväg sent med taxi + buss ut till Sommarpalatset. Byggnader, byggnader överallt. Var fanns de gröna fälten från 25 år sedan? Det skulle ha varit livsfarligt att cykla dit nu, som jag gjort för 24 år sedan. Och det tog lika lång tid nu som då, 2 timmar. Palatset var precis som jag mindes det - men alla de små båtarna ute på vattnet hade nu ersatts av folk som gick på isen!
         Vi beslöt oss att åka till muren direkt, och skippade därför lunchen och tog en taxi direkt ut dit. Brant, brant steg vi upp för de branta trapporna. Den hade blivit mycket reparerad och man kunde nu gå betydligt längre på den - men i samma takt hade den minskat i autentitet. När vi kommit längre upp, upptäckte vi att det myllrade av folk på andra sidan, medan vi var nästan ensamma. Det fanns nämligen en linbana upp där, och vi var glada att vi valt den svåra vägen! Kallt, kallt och snö överallt.
         Beijing kändes nästan varmt i jämförelse. Senare på kvällen åt vi middag på god restaurang i närheten.

Måndag den 21 januari: Beijing: tmpel + lama tempel

         På morgonen bekantade jag mig lite mer med tunnelbanan. Jag skulle köpa biljetter på tågstationen är normalt 3 tunnelbanestopp, men jag lyckades med konststyckeet att åka 19! Gick ur på fel tågstation, och det är sällan jag sett fler människor välla ut och in uti en T-banestation. Det tog mig en stund att hitta rätt engelsktalande lucka, men tyvärr var alla platser bokade.
         Tog sedan taxi (1) till Himmelska Fridens Tempel. Tyvärr lämnade oss chauffören vid %%% i stället. Som plåster på såren hittade vi en mycket trevlig marknad där. Taxi (2) mot Lama-templet. Stannade på vägen för att ta ut pengar, och tid tog det. Föraren, som redan varit på dåligt hmör, försvann efter ett tag ursinnig utan betalning. Taxi (3) till Lama-templet. Stort och mycket vackert och intressant byggt. Men - man undrade varför munkarna samlade inträdes-pengar i stället för att ägna sig åt Buddhism.
         Sedan taxi (4) till - nej, fel, mot - den utsökta lunchrestaurangen vi varit på tidigare. Chauffören körde fel och stannade efter ett tag och pekade in mot ett gytter av trånga gränder. "Där borta någonstans ligger det. Betala!". Våldsam diskussion mellan honom och mig, till slut betalde jag honom hälften av vad ville ha.
         Taxi (5) tog oss till den fina restaurangen. Mycket vackert och vällagat, men inte alls lika intressant den här gången, eftersom de bjöd oss många kött-imitationer. In i taxi (6) som inte förstod vart vi ville. Ut igen och taxi (7) tog oss till hotellet.
         Sedan det mycket emotsedda mötet med den unge fransmannen, som arbetade för den nya Peking-operan och skulle ta oss på ett besök där. Vad gäller operan blev det ett stort fiasko. Han verkade tro att vi var 30-åringar som ville göra något på kvällen, kanske opera. Men han hittade i alla fall trevlig underhållning av blandat slag: Kort opera, trollkvinna, akrobat, mask-kung (den bäste), m m.

Tisdag den 22 januari: Beijing->Xi’an

         Med taxi till flygplatsen kl 9. Där tog vi farväl av Annie och Jean-Pierre, när de gick igenom kontrollen till utrikesterminalen. Ensamma fortsatte vi till inrikes-dito. Det blev en tidvis mycket skumpig tur till Xi’an. Äntligen skulle det bli lite varmare ute.

Xi'an

         Därav blev det emellertid intet. -3° när vi landade och vitt överallt - jag såg inte ens landningsbanan. En kvinna från CITS hittade ett hotell åt oss, och när vi steg av bussen i centrum möttes vi av en man från CITS, som tog oss till hotellet nära centrum. Det var mycket bättre än väntat. Vilken välsignelse att inte behöva leta hotell i den här kylan.
         Vi gick strax ut på stan. Vilken skillnad mot Beijing! Här myllrade det av liv på gatorna, här fanns det små stånd med rykande tilltugg i alla riktningar. Äntligen hade vi kommit till Kina! Bland detta fanns det också superlyxaffärer. Det enda de hade gemensamt, var att det var kallt överallt.

Onsdag den 23 januari: Xi’an: Terra Cotta-soldaterna

         Det var iskallt i frukostmatsalen. Däremot fanns det många godsaker där. Hämtades av minibussen, som skulle ta oss ut till Terra Cotta-soldaterna. Det fanns ett trevligt ameriskans par med 2 barn där. De var i Inre Mongoliet (Hohhot) under 8 månader, där Dave undervisade i amerikansk historia. Däremot tyckte vi inte alls om guiden. Hon pratade mycket entonigt och monotont utan naturliga pauser. Hennes uttal var inte heller särskilt bra.
         Vi drogs förstås förbi 3 stycken Gift Shops. Som tur var, var den gamla Ming-graven stängd på grund av is. Den är inte utgrävd, så man förstår inte, varför den skulle vara intressant. Isen förstod man däremot, det var iskallt ute. Det var länge sedan vi frusit så mycket. Terra Cotta-armén kunde man däremot inte förstöra. Området var större än för 24 år sedan och det var mer folk än i det varma solskenet 1983.
         På kvällen lät vi CITS ta med oss till en föreställning med danser från Tang-dynastin. Desssförinnan "dumplings" av det mest varierande slag. Det blev en mycket lyckad kväll - inga likheter alls med den kinesiska operan jag inte tycket om 1983.

Torsdag den 24 januari: Xi’an

         Pratade med John på CITS på morgonen. Alla tågbiljetter till Guilin fullbokade, men extrapris på flyget. Så beslöt motvilligt att flyga i stället. På morgonene gick vi genom de muslimska kvarteren, och tycket mycket om allt vimmel av folk, varutbud, restauranger, etc. som vi såg. "Great Mosque" var mycket fin, speciellt med all snö på alla byggnader.
         Träffade Ariane och Dave med barn till lunch - de var mycket trevliga och bodde i Richland i Washington State. På deras rekommendation gick vi sedan en bit av ringmuren, där flinka kinerser höll på att skotta bort all snö. Det var vackert men kallt - John sa att det var -6°.
         Köpte kamera till Ghislaine. Internet och middag på restaurangen runt hörnet.

Fredag den 25 januari: Xi’an->Guilin

         -6°! Det snöade på morgonen. Kallt i frukostrestaurangen och de hade svårt att förstå att vi ville ha kaffe (som vi druckit de andra två dagarna). De säljer inga tidningar alls på kinesiska flygplatser, inte ens kinesiska sådana.

Guilin

         Så landade vi i Guilin och äntligen skulle det bli varmt. Det var mycket mist ute och landningsbanan var lite fuktig. Så blev det dags att förstöra nästa värmedröm: man annonserade nämligen att det var bara +6° ute! Med det fuktiga vädret var det inte mycket varmare än -6° i Xi’an.
         Vi fortsatte att klättra upp i hotellstandarden, men samtidigt ner i priset: vi betalade nämligen bara 150 för ett rum för 600. Tyvärr var det knappast värmare än något av de andra. Det småregnade hela eftermiddagen och vi småfrös. Däremot noterade vi den första tågframgången: Efter 20 minuters ordnat köande lyckades vi till slut köpa sovvagnsbiljetteer till Canton 4 dagar senare.
         Åt mycket god middag, och dyrt var det inte. Däremot körde de iväg oss kvart i 8 (genom att stänga av värmen).

Lördag den 26 januari: Guilin->Yangshuò

         God och billig kinesisk frukost på hotellet. I kallt duggregn gav sig turistbussen iväg med oss och ca 10 kineser. Allt var på kinesiska, men det är lättare att stänga av en guides ointressanta babblande, när man inte förstår språket.
         Vi hade sett en en del av de fantastiska "karst"-formationerna från Guilin, men inne i staden täcktes allt av byggnader. Men nu började de visa sig mer och mer. Utanför Yangshuò stannade vi först för att beundra utsikten över alla konstiga bergstoppar och sedan i en fin grotta. Dock kom alla ljus och färger från artificiella strålkastare. Sedan ett fint Buddhist-kloster, mycket vackert såväl som på ut- och insidan. Lunchen var god och riklig som alltid i Kina. Turen på Li-floden var mycket vacker, men gick inte att mäta sig med den för 24 år sedan - bland annat på grund av att våra fötter stelnade allt mer. Och det hade blivit mer kommersialiserat. Två fiskare kom ombord och poserade för foton mot betalning i stället för att ägna sig åt fisket.

Yangshuò

         Stelfrusna kom vi till hotellet i Yangshuò, men kaffet och sesambrödet fick oss att kvickna till lite. Dock låg vi en timme i sängen och värmed upp oss, innan vi vågade oss ut på middag. Vi betalade 100 i stället för 300. Tjejen på hotellet - som ofta hade svneska gäster - pekade på snön 100 meter högre upp. Vi frös mer här än i Xi’an!
         Hittade en mycket god restaurang inte så långt bort - en av de få som inte hade öppna dörrar, och de flesta hade jackor på! Låg och läste i sängen tjockt påbyltade.

Söndag den 27 januari: Yangshuò

         Något mindre kallt på morgonen, efter att värmen varit på max hela natten och vi varit inbäddade 3 tjocka täcken - men varmt var det definitivt inte.
         Inte mycket aktivitet i hotellet på morgonen, men vi lyckades få varmt vatten till kaffet. Gick sedan ut på stan i det kalla duggregnet. Snögränsen var inte långt upp på kullarna. Mycket trevlig stad, som nu var tom på västerlänningar. Såg några istappar! God nudelsoppa till frukost.
         Vattennivån i Li-floden mcket låg. Till och med i den här halv-dimman var bergen fantastiska att beskåda. Eller kanske på sätt och vis ännu vackrare än i solskenet. Det blev en frusen dag för oss, och på kvällen låg vi inbyltade i sängen igen. Trots full värme var det bara 9° vid govlet.

Måndag den 28 januari: Yangshuò->Guilin

         10° på golvet på morgonen. Tog bussen tillbaka till Guilin.

Guilin

         Frusna lät vi CITS boka in oss på ett *** hotell mitt i centrum. Vi trodde vi drömde när vi kom in i hotellet. Det var varmt, första varma hotellrummet i Kina. Det hade börjat med att vara svalt i Beijing, och sedan hade det bara blivit kallare och kallare.
         Vi gick klockan 7, väl påklädda, till Nattmarknaden. Då stängs normalt en stor huvudgata av för att bereda plats för köpmännen. Men det regnade, så det vart ingen marknan i dag.

Tisdag den 29 januari: Guilin->(på tåget)

         Det regnade inte idag! Solen lyckades däremot inte tränga igenom, så vi fick nöja oss med 8° - fortfarande för kallt för att vara angenämt. Åt frukost på hotellet, och blev imponerade av vad som erbjöds för 12 Yuan per person. Säkert över 50 olika rätter att välja bland.
         Gick omkring lite i centrum på morgonen. I andra änden av det stora torget utanför vårt hotell stod ett femtontal kvinnor och utövade Tai Chi. Musik spelades från en byggnad och fortsatte att spela hela dagen. Åt lunch utomhus för första gången i Kina, men lite kallt var det alltnog. En underlig typ från Melanesien försökte konversera med oss trots vårt ointresse.
         På eftermiddagen kände Ghislaine ett brinnande intresse att göra av med pengar, så vi åkte till Jade Factory, där hon fick sitt lystmäte. Sedan satt vi hopkurade i en sval restaurang - jackorna på - och väntade in tåget ½10 på kvällen. Åt och drack lite då och då. Ägaren satt långa stunder och pratade med oss. Han var gift med en kanadensiska och pratade någorlunda engelska. Han pratade mycket om Kina och vad han tyckte om dess problem och oro för framtiden.
         Vi blev lite kalla, och beslöt pröva lyckan på tågstationen. Folk överallt. Vi hittade sittplatser bland några hundra andra på övervåningen. Då och då gick jag ned för att titta på tågaffischerna, men hittade aldrig vårt tåg. Lyckades få kaffe och kakor på nedervåningen. När vi steg upp 20 minuter före avgång - fortfarande utan att vårt tåg fanns på anslagstavlorna - kom personalen springande mot oss och sa att vi måste skynda oss. Vi undrade varför alla var så upphetsade, och fortsatte att undra när vi väntade nästan en kvart väl ombord på tåget.
         Mycket bra 2-klasss kupé ("hard sleeper"). Påminde om Transsibiriska, men renare och utan dörr till kupén och 6 bäddar i ställer för 4. Jag blev mycket förvånad, när konduktören varken visste exakt avgångstid eller ankomsttid till Guangzhou, ej heller var säker på alla stopp. Konduktörrerna i Indien kan allt sån’t i minsta detalj och kan också det mesta om anslutande tåg och till och med bussar (som jag erfarit en gång, när jag 15 timmar efter avgång skulle byta till buss, efterom det inte fanns tågförbindelse dit jag skulle).

Onsdag den 30 januari: (på tåget)->Shenzen

         Sov mycket dåligt under natten. På morgonen gick det mycket långsamt bland annat på grund av enkelspårigt. Efter diverse förfrågningar framkom det att ingen på tåget - inklusive konduktriserna - visste var vi var eller när vi skulle komma fram. Snöfall hade inställt tåget dagen innan och is hade brutit sönder räls någonstans, så vårt följde inte samma sträcka som normalt. Dessutom hade den utgått från Guilin i stället för långt tidigare. De flesta vagnarna var tomma.
         Tåget skulle anlända 8:30. 10:15 kunde vi köpa en liten yoghurt var, och ungefär samtidigt fick vi reda på beräknad ankomst: 14:00! Med tiden stannade tåget mer och mer på grund av enkelspåret. 10 i 2 var vi nära Guangzhou, men vi rullade inte in på stationen förrän 20 i 5 efter flera ½-timmesstopp. Då var 11-timmarståget 8 timmar försenat! Nog rekord i bägge våra liv.
         Vid det laget hade vi fått reda på att tåget fortsatte till Shenzen, en jättestad på 10 miljoner invånare, som för 20 år sedan varit en liten by. Men med närheten till Hong Kong hade den gjorts till en "ekonomisk frison", och då hade befolkningen skjutit i höjden med raketfart. Stationen i Guangzhou var helt liten. Vilken skillnad mot Indien! Här kan man bara påträda plattformen med biljett när tåget redan står där, så stationen ser ut som stenöken med ett eller två tåg på. I Indien brusar det av liv med folk och försäljare överallt.
         7:15 anlände vi Shenzen efter att ha tillbragt 21½ timmar på tåget. Efter en taxikö på många hundra personer (!) kom vi till hotellet Vienne, rekommenderat av den engelskspråkige mannen på tåget.

Torsdag den 31 januari: Shenzen->Hong Kong

         Fortfarande grått ute, men det regnade inte och betydligt mildare.

HONG KONG

         Kom lätt igenom tullen och på pendeltåget in till centrala Kowloon. Genom tunnlar kom vi direkt till Chongking Mansion. En flink indier hade snabbt fått oss installerade i en 6 m2 kub - men med toalett och dusch. En polare till honom fick oss lika snabbt inplacerade i en av åtskilliga indiska restauranger.
         Då gick det upp ett ljus för mig; Det var här Surain och jag hade bott 1983. Nu verkade det än mer än då ett indiskt kvarter. Här fanns minst 50 "hotell" och nästan all mat som såldes eller serverades var indisk.
         Vandrade sedan ned mot vattnet. Med fast hand försökte jag få Ghislaine att undvika alla butiksfällor. Skulle hon bli lika imponerad som jag trodde? Jo, det överträffade alla förväntningar! Följde sedan Nathan Road, huvudstråket genom Kowloon, norrut. En mycket fin park var "ny" sedan 1983. Middag på en annan indisk restaurang. Vi skulle säkert behöva stanna minst en vecka för att hinna beta av alla indiska restauranger på Chungking Mansion (frukost, lunch och middag).

Fredag den 1 februari: Hong Kong Island: Victoria Peak

         Snabb men god frukost på bottenvåningen. Tog samma gamla Star Ferries tvärs över till Hong Kong Island - för bara hälften så mycket som bussbiljetten - i "första" klass (övervåningen). Det var svårt att fatta Hong Kong 1983. Då fanns inte 2 tunnelbanetunnlar mellan Kowloon och Hong Kong Island, då fanns inte vägtunneln och inte järnvägstunneln till flygplatsen - då fanns bara Star Ferries. Då fanns inte heller den långa biltunneln under Hong Kong-berget för att komma till Aberdeen. Ändå verkade trafiken mer igenkorkad nu än då.
         Mängderna av skyskraporna imponerade verkligen. Många var djärvt formade men med god eller mycket god stil. Storleken på Hong Kong Island verkade ha vuxit mycket på bredden och också på höjden - den högsta skyskrapan läng upp på sluttningen var inte så mycket lägre än linbanan. - Vi strosade upp till denna, men stannade ofta och tittade och fotograferade. Det var mycket disigt så tyvärr såg man knappt över till Kowloon. Vid slutet av linbanan hamnade vi i en mastodontbyggnad, där man gjorde allt för att turisterna skulle stanna där under hela vistelsen.
         När vi till slut hittade ut på en 3,5 kilometer slilnga run bergstoppen, kunde vi konstatera att det nästan lyckades, ty det var mycket få andra personer fär. Det känder befriande att få vara ute och trampa en naturstig bort från allt glitter, all kommers och allt oljud.
         På kvällen såg vi en mycket fin konsert på det nya Konserthuset vid det nya Cultural Center alldeles vid vattnet. Efteråt kmde vi förundras över ljusspelet från tvärs över Victoria Harbour mellan de bägge statsdelarna.

Lördag den 2 februari: Hong Kong Island: Aberdeen

         Regnet var tillbaka och stannade med oss helad dagen. Tunnelbana under havet öve till andra sidan. Med vagnen full av stående klockan 10 på morgonen, var det svårt att föreställa sig, hur de skulle ha fått plats på Star Ferries förr i tiden. Buss till Aberdeen i lång tunnel under berget. Efter lite letande hittade vi gratisbåten ut till Disney-variationen av en kinesisk djonk med allt glitter som gick att få tag på på plats. Lunchen kostade en mindre förmögenhet där.
         Efter färja tillbaka till Kowloon gick vi på konstmuséet - där jag bäst tyckp90te om tidig 1900-talskonst i vad som för mig är typisk kinesisk stil. God indisk middag senare på kvällen.

Söndag den 3 februari: Hong Kong->Macau

         Inget regn idag. Vi kom på 11-färjan till Macau - en jättelik katamaran. Man hade lyckats ta bort i stort sett all gläldje av en sjöresa: det fanns bara ett litet akterdär, dir man inte kunde gå ut; mörka fönster för att skydda mot solen med smutsiga fönster, så att man knappt såg ut - i stort sett ett smutsigt flygplan på vatten.

MACAU

         Vi hittade ett hotell precis mitt i centrum, som myllrade av liv. På torget i centrum kom man knappt fram, för det fanns människor överallt. Chinese New Year var inte långt bort - 4 dagar - och man hade satt upp girlanger överallt. Vi lycklades i alla fall arbeta oss fram till Ruinas de Santo Paulo nära den högsta punkten på ön. De var mitt bästa minne från 1983, och framsidan hade knappast ändrats alls.
         Många casinon hade byggts sedan 1983 och fullständigt förändrat turismen i denna lilla portugisiska koloni på en ½ miljon invånare - som nu tillhörde Kina. Jag tyckte mycket om staden då, gjorde det fortfarande trots allt. Men vilken skillnade mot Hong Kong! Många shoppade nu, men affärerna var inte alls lika flotta som där. Livet kring vårt hotell verkade mycket genuint - inklusive de förfallna byggnaderna omkring. - Och solen hade kommit tillbaka med blå himmel, den första vi sett på 18 dagar sedan steppen i Mongoliet. Det var nästan varmt ute. Åt mycket god middag på elegant kina-restaurang 20 meter från hotellet.
         Hotellet, ja. Vi hade med glädje konstaterat, att det fanns ett väggelement. När jag förgäves försökte få igång det, gick jag och frågade: Det var bara för avkylning, ej för uppvärminig! Så temperaturen stannade på 15 grader.

Måndag den 4 februari: Macau

         Grått ute. Vandrade i andra riktningen, åt sydväst, förbi flera kyrkor - en högt på kullen med god utsikt över de två nya broarna och alla nya trafikkaruseller omkring dem. Kom till slut ned till den gamla hamnen, där jag sett de riktiga djonkerna 1983. Eller åtminstone där den borde vara. Trots att den fanns utsatt på turistkartorna, var den nu överbyggd av en stor bussterminal. Av djonkerna syntes inget spår.
         Buss tillbaka till centrum. Fika och sedan ny buss till färjehamnen för att köpa båtbiljett till Hong Kongs flygplats till onsdag. Resten av dagen tillbragte vi mellan internetkafé, varma butiker mm för att hålla oss varma. Middag på samma restaurang som igår.

Tisdag den 5 februari: Macau: Coloane

         Ghislaine hade feber på morgone. Albyl hjälpte så smånningom. Regnade till eller från hela dagen. Efter lunch - i amerikaniserad restaurang - tog vi buss till södra änden av Macau, Coloane. Mycket lugnare liv där och det lilla vi såg var ganska trevligt, men det var för kallt för längre promenader. Tillbaka i sta’n åt vi middag på portugisisk restaurang - men valde vegetarisk curry. Vi tittade oroligt på grannarnas jätteportioner, men blev lugnade när vår mat kom in - precis lagom för oss. Förklarigen kom när vi fick notan. De hade missförstått oss och bara gett oss en middag!

Onsdag den 6 februari: Macau->Hong Kong flygplats

         Ghislaine hade feber igen på morgonen. 12°C på golvet och 15 ovanpå sängen. Men inget regn och man såg till och med små blå fläckar på himlen. Tog sedan bussen %%%förbi färjeterminalen och därefter taxi %%%till den i stället. Kylig väntan på avgång, men väl i båten till Hong Kong Internation Airport var det varmt liksom på flygplatsen. Denna var inte så imponerande som väntat - inga likheter med Singapore - men vi hittade Le Monde för första gången på resan.