Lördagen 13 november: Badami->vandring->Badami
Åt idli på en ny restaurang. Den bästa hittills. Sedan fortsatte vi upp till sjön -
igen - och tittade på alla tvätterskor - och en tvättare! - nere vid de nedersta
ghaten. Fortsatte till sjötemplet, som inte var så intressant på nära håll, det
var utsikten långt bortifrån på andra sidan sjön som vaf fantastisk. Satt rätt länge
där och tittade på sön och tvätterskorna igen.
Följde sedan stigen upp från byn. Den steg långsamt och gick på toppen av branta
bergväggar. Efterhand kom herdar med kor och getter bakom oss, och en del ville
bli fotograferade.
Vi frågade alla om de gamla stenåldersdolmerna. Först pratade alla bara om tempel
fem kilometer bort, men till slut verkade det som någon förstod. En ung kille (han
var 19) med mycket begränsade engelsk-kunskaper följde oss. Efter ett tag vek han
av från stenstigen ner förbi några ängar. Vi gick rätt långt upp längs en bergsvägg
på andra sidan.
Här tog vi paus. Han sa att det var en timme kvar för Ghislaine, men en halvtimme
för honom. Så lämnade Ghislaine där och följde honom i snabb färd. Efter långs
marsch kom vi till slut i alla fall fram till en mycket bred klyfta och långt bort
på andra sidan fanns en liten stenformation. Var det verkligen DET han pratade om --
ingen dolmer och inget av intresse. Så vi gick tillbaka mot Ghislaine. Halvvägs tillbaka
stannade an vid den stora natrliga stenbron jag sett 1995. Den var mycket intressantare,
och hit hade Ghislaine kunnat gå. Och om inte mitt minne svek mig, var det inte långt från dolmen.
Men vi fortsatte tillbaka till Ghislaine. Killen försvann efter att ha fått lite pengar.
Så det vara bara att gå tillbaka. Så vi gick och gick längs ängarna. Till slut tog de slut
och framför oss fanns bara bergsväggar. Vad göra? Efter lite letande hittade jag en brant
stensluttning, som med svårighet gick att ta sig ned för (de andra var bara lodräta stup).
Så till slut nådde vi en by vid landsvägen. Några män vid en vedhuggarplats gav oss en
liter vatten, den första hade vi drucki upp. Och snart den andra också.
Bara en kilometer kvar längs vägen. Så den lilla 3-timmarsvandringen tog 7 TIMMAR. Mycket
vackert landskap hade iv i alla fall sett. Vi beställde in en öl på rummet! Senare gick
jag och klippte mig, och det blev mycket bra.
Söndagen 14 november: Badami->Hospet
Lät en indier raka mig på morgonen, och han gjorde verkligen ett grundligt jobb. Hittade
ett ställe där man kunde kolla email, och var där nästan en timme. Köpte mineralvatten
för att få kallt vatten att driccka för första gångne sedan Mumbai. Bägge kände vi oss
lite konstiga, kanske pga detta, men vi drack inte upp det vattnet utan återgick till
hotellvattnet, och blev bättre på eftermiddagen.
Tog tonga till tågstationen. Var på gränsen att inte få plats på tåget, men vi fick det
i alla fall. Två timmar till Gadag, där vi väntade en timme. Tillbragte första timmen
med skrikande tjejer från Tamil Nadu (på tåget från Gadag). Sedan lång diskussion med
konduktör om extra betalning, eftersom jag bara kunde betala 3e klass på stationen och vi var i 2a.
Hospet
Sastri mötte oss på stationen. Ricksha till deras hus och utsökt måltid.
Måndagen 15 november: Hospet
God frukost. Tvättade kläder. Jag gick till stationen för att köa biljetter till Pune, men kunde inte få sovvagn, så köpte inga. Sedan for vi med Sastri i hans jeepå med chaufför till hans "lantställe", där jag badade i floden och vi drack kokosnöts-jos. Körde sedan till Sastris nuvarande projekt att förstora sin farfars gravhus. Han säger att han måste vara där dagligen för att övervaka jobbet.
Utsökt lunch. På eftermiddagen gick vi in för att undersöka staden lite. Lika god - men annorlunda - middag. Såg på BBC.
Tisdagen 16 november: Hospet
Utsökt uttapam med mynta-chutney till, lika god den. Vi packade och tog in på ett hotell vid turistinfo. Bussturen till Hampi var inställd, eftersom vi var de enda två som var intresserade. Gick runt på sta’n och inhandlade nästan hela dagen.
Åt middag på ett fint hotell, bägge tandori-rätter. Den ena var mycket god, den andra mycket ointressant. Kulcha-bröd också gott.
Onsdagen 17 november: Hospet->Hampi->Hospet
Buss till Hampi på morgonen - nog den långsammaste indiska buss jag sett på länge, plus att det var massor av höskrindor och liknande i vägen. Steg av vid Krishna tempel (finare än jag minns det) och sedan via flera tempel och den vackra utsikten över Hampi Bazar och de fantastiska stenbumlingarna.
Följde sedan den 1½ kilometer långa stigen längs floden till Vitalla-templet. Mycket vackert med alla tempel och solen glittrade över granithällarna. Gick aldrig in i templet. Åt dålig lunch på restaurang vackert placerad vid floden.
Handlade diverse i Hampi - bangles, ankel-"smycken" med mera. in i templet. Såg baksidan av templet längsfloden - första gångne för mig trots fjärde besöket - och det var mycket vackert med ghats och tvättande kvinnor och badande indier.
Väntade över en hallvtimme på bussen och gav till slut upp och tog ricksha tillbaka till Hospet. Dosa och kaffe till middag.
Torsdagen 18 november: Hospet->(på tåget)
Upp 6 och risksha till stationen. Gott om plats i det punktliga tåget, och vi kunde ligga ner och sova. Anlände Hubli för tre timmars väntan, som vi tillbragte i restaurangen, som inte var så intresserad av att servera mat. Men vi fick lite te och idlis till lunch (det enda de hade). Vår reservation gick ned från väntlista nr 34/35 till nr 2/3 men ej längre.
Bägge kände vi oss lite konstiga i magen, men det gick över.
Tåget kom och vi gick ombord och hittade en plats att sitta. Det dröjde en timme innan konduktören kom. Han verkade mycket förtretad över att vi gått ombord utan "confirmed reservation" och sa till oss att gå till tredje klass. Jag frågade om det verkligen inte fanns plats för oss som var så nåra att få plats. Då sa han "wait" och försvann.
Ytterligare någon timme senare kom vi till Belgaon, en stor stad. Konduktören kom förbi och sa att vi skulle bli tvungna att flytta på oss, eftersom några med reserverade platser skulle stiga på. Och tillade att vi inte skulle gått ombord alls. Uppenbarligen tyckite han inte om oss av hans sätt att döma - och av att han inte gett oss platser med så låg "waiting list".
Tåget stannade och hans uttalande att vi inte skulle gått ombord utan bekräftad reservation blev som ett absurt skämt. in vällde nog cirak 150 indier utan reservation alls - uppenbarligen den flesta med 3e klass biljett bara. Platshållarna dök upp men var vänliga nog att maka på sig så att vi fick rum att sitta.När jag oroligt frågade en man, om de alla skulle till Mumbai, sa han att det var en stor festival i Miraj två timmar längre fram. Två och en halv timme senare anlände vi till Miraj just över gränsne till Maharashtra, och alla dessa steg av.
Klockan var över 9 och folk började äta sin middag, nu när det fanns lite plats. Men ingen mat gick att köpa längre, och vi var utsvultna. Men var skulle vi sova? Även för mig, den store optimisten som alltid tror att allt ska ordna sig, började optimismen dala något. Men då dök räddningen ur nöden upp. Mannen bredvid oss sa, att han hade reserverat 4 platser men bara skulle använda 3. Så vi kröp upp där tillsammans och sov skavfötters.
Fredagen 19 november: (på tåget)->Mumbai
Mumbai
Alla steg upp 6. Ingen mat på tåget längre. Anlände Dadar och tog smockfullt pendeltåg in till VT (Victoria Terninal). Lyckades duscha i väntsalen (och byta kläder - jag tog till slut av mig min dhoti). På bagageförvaringnen ville de ha lås på våra ryggsäckar (!), men vi lyckades övertala dem att ta dem utan.
Äntligen lite mat (tråkiga toast och förlorade ägg). Vandrade ner till Gateway of India, sedan taxi till Marine Drive och tittade på Indiska Oceanen från andra sidan . Köpte lite käder till mig. Mycket god Paper Dosa till mig, kanske den största jag någonsin sett. Hämtade bagaget och tog taxi (billig för Mumbai) till Support och Sujata.
| [gå tillbaka till Kerala] | |
|
|
[ ] |