Karnataka
Mangalor var något helt annat. En ricksha-chaufför tog för mycket betalt till "bus stand". Där lotsades vi snart på en buss till Mudabidri, 38 kilometer. Den fylldes snart till bristningsgränsen, det vara kalabalik i trafiken (när är det inte det i Indien?), bromsande, svängande, vansinnesomkörningar, osv. Så skönt det hade varit på tåget. Men landskapet blev vackrare och vi klättrade långsmat upp från havsnivån.
Mudabidri
Vi åt god liten lunch oc tog in på hotellet bredvid. Inte på långa vägar som igår, men inte
illa för 1/3 av priset - när man väl sprutat kemikalier (?) för att bli av med den unkna
doften. Sedan vandrde vi över till "1000 pillar" templet, ett fint Jain-tempel. Jag
mådde inte 100% på eftermiddagen, det gjorde en aning ont i magen vid några tillfällen.
Efter lite tänkande kom jag på den troliga boven: Jag hade ätit en dålig apelsin tidigare,
och svalt två eller tre klyftor innan jag slängde den.
Mer internet - försök på eftermiddagen, men det gick inte - dålig installation av Windows.
Vi åt bägge tomatsoppa till middag.
Måndagen 8 november: Mudabidri->Karkala->Mudabidri
Jag hade lite diare på morgonen, så åt bara ½ idli utan sås till frukost. Tog ½ timmes
buss till Karkala. Där finns den näst största Jain-statyn "Gommateshwara" 13 meter hög
(byggd 1432). Den var intressant och påminde på många sätt om Mahavir I Sravanabelagola,
men inte på något sätt lika imponerande. Trots likheten var det inte Mahavir statyn
föreställde, utan ett av de 24 barnen (?) till Mahavir.
Det var 182 steg att gå upp på granitklippan. Lite längre bort fanns det ett tempel på en
annan granitklippa, 50 steg upp. Men det var låst.
Buss tillbaka och lunch - vi åt en raita var och hade köpt frukost tidigare. Jag mådde
bra, men magen var fortfaradne i olag. Gick på en bar lite senare och drack ¼ flaska
indiskt (!) sött starkvin. Första gången jag drucki vin i Indien eller indiskt vin. Det
var väl ingen kulinarisk höjdare, men ändå mycket bättre än det jag druckit i Guatemala
1981. Skickade resten av bilderna från Tamil Nadu och Madya Pradesh.
Senare gick vi tvärs över för att skicka email. Just då började det ösregna och blixtra
och någon email blev det inte resten av den dagen.
Tisdagen 9 november: Mudabidri->Halebid
Dålig diare under natten, och sämre under morgonen, så tog en tablett Cipo-Floxin (mot
bakterie-sjukdomar - efter samråd med Ghislaine). Jag drack bara kaffe till frukost.
Sedan började bussfärderna (1) till Beltangadi - 1 timme 10 minuter. Mycket dålig väg men
mycket vackert landskap. (2) Snabbt byte till buss till Mudigeri, 2 timmar 20 minuter.
Ännu sämre väg, men när vi klättrade uppför GHATEN var bägen hyfsad. Också bra chaufför.
Mycket skogigt, men tidvid lite öppnare och då fick vi en hänförande utsikt över den branta
stigningne uppför GHAT-en.
Tog en kort paus i Mudigeri. Ghislaine åt fem bananner och vi drack kaffe (ingen fet
mat för mig hittills, två kaffe!). Tog sedan buss (3) till Belur, 50 minuter. Ricksha
till det utsökta hoysala-templet, och sedan tog vi en turistubuss (4) till
Halebid - 25 minuter. KSDTs (Karnataka State Department of Tourism) hotell var mycket
bra och hade plats för oss. Jag tog min andra tablett Cipo-Floxin.
Halebid
Snabb tur ut i byn och tittade som hastigast på det fantastiska templet. Min mage hade lugnat sig betydligt och jag var mycket hungrig, så jag vågade äta en enkel middag med mest ris.
Onsdagen 10 november: Halebid->Belur->Halebid
Jag var "ganska" hungrig åå morgonen, så vi tog bägge idlis till frukost. Gick
tillbaka till skräddaren från igår och beställde en skjorta till mig. Gick sedan
igenom templet, fortfarande tidigt på morgonen, med mycket gå människor där. Det
var till och med mer "elaborate" snidat än jag kom ihåg det från 1995. Ghislaine
verkade hänförd.
Vandrade genom marknaden - mycket större och färggrannare än man kunnat ha väntat
sig från en så liten stad. Köpte 19 små bananer för 10 rupees! Tog sedan bussen
till Belur, där vi hittade ett internet-kafé och lyckades skicka ut e-post om att
vår hemsida var uppdaterad. Eftersom min mage fortfarande var i ordning, och vi var
hungriga, åt vi en sada dosa var innan vi tog bussen tillbaka till Halebid.
Satt i stolarna utanför rummet på eftermiddagen och skrev bykort och slöade. Hämtade
min skjorta klocka 6 och vandrade sedan så småningom tillbaka till hotellet och åt middag där.
Torsdagen 11 november: Halebid->Badami
Upp 6 och ½7 på busstationen för att ta 6:45 bussen, som gick 7. Vi kom fram till
Arsikeri precis lagom till det tidigare tåget, och precis lagom till att inte ha tid
med frukost. Det var ett supersnabbt tåg, där 3e klassen var mer som 2a med fina
toaletter. Var tvungna att stå den första ½-timmen, men sedan vart det mer plats.
Urhungriga köpte vi en begetarisk cutlett, knappt kryddad.
Väl framme i Hubli 4½ timmar ochy 305 kilometer senare, tåget tvärs över plattformen
var lite försenat men skulle just avgå till Gadag. Precis lagom så att vi inte hann
äta lunch (frukosten var redan överspelad). Kom fram till Gadag strax före 3. Tåget
till Badami skulle inte gå förrän ½7. Ingen restaurang vid stationen men väl envetna
tiggare, så vi tog en ricksha till busstationen. Vi kom precis lagom till en buss
till Badami … och ingen tid att äta och det fanns inget att köpa.
Urhungriga startade vi vår bussresa. Men efter drygt en timme mycket skumpig resa
lyckades jag köpa 12 ´stora bananer för 12 rupees. Efter tre stycken i kroppen kände
jag mig lite bättre. Så till slut, efter 2½ timmars bussresa och totalt 11¼ timme nådde
vi Badami. Hittade hyfsat hotell nära busstationen.
Badami
Jag hade berättat för Ghislaine att det fanns en bar och restaurang på övervåningen utan väggar. Så dit upp gick vi och beställde en öl att dela på (de är alla mycket stora) och en thali var. Vrålhungriga väntade vi, och vätnade … vi undrade hur det var möjligt för två män att dela på 5 öl. Andra serverades, medan vi väntade. Tre väl förfriskade män till höger om mig. Karnataka var den enda staten där vi sett barer och druckna män, och också den enda där vi sett folk röka (med enstag undantag). Efter bortåt 45 minuter kom vår mat till slut, efter flear påtryckningar. Den var åtminstone god.
Fredagen 12 november: Badami
Lätt att hitta idli i den här staten, inte alls som i Kerala. Vandrade sedan upp
för gränderna. Alls höll på att göra snyggt och flera målade dörrarna mm. Fick
senare reda på att det åtminstone delvis berodde på "divali" som skulle börja på
eftermiddagen (ungefär som Indiens nyår). Nådde till slut uppgången till de fyra
mycket intressanta grottemplen, speciellt det tredje tillägnat Vishnu. Fantastisk
utsikt över staden och den konstgjorda sjön, från tempel 3 och 4.
Gick ner och över till andra sidan sjön för att komma till sjötemplet. En pojke
började följa oss och sa att vi skulle gå till ett annan temple, som var mycket
nära. Så vi följde honom motvilligt, högre och högre över sjön. Till slut hade
vi kommit ända upp på toppen av klippan tvärs över från grorttemplen, något vi
inte alls hade tänkt göra idag. Fantastisk utsikt men långt, långt från sjötemplet.
Och någorlunda intressant tempel. Kom ner "den vanligavägen" förbi muséet.
Vi åt dosa till sen lunch, med dåligt kaffe. Vilade senare en stund. Smällarna från
fivali började redan höras. Framåt 8 åt vi middag på nordindiskt ställe, inte så
spännande Smällar överallt, så vi skyndade tillbaka till hotellet. Försent att få
kaffe på rummet. Vi var glada att vårt rum inte lågt precis bredvid huvudvägen.
Klockan 11 blev det tyst, konstigt nog.