RESEDAGBOK HÖSTEN 1983

Sverige

Lördagen den 20 augusti: Surain klippte mitt hår, duschade, drack te. Packade resten och städade. Maj och Peter kom halv elva och tog sitt skrivbord m.m. samt den risiga trälådan, som Hjalmar skulle ha. Sedan dök Nisse upp på avtalad tid klockan tolv. Bar ut flaskor m.m., körde till posten, där Surain pos tade sista paketet med grejor till Redondo. Pantade sista bac ken och körde över några saker till Viveka. Hämtade Surain hemma, tog ryggsäck plus väska och låste våningen för sista gången. Tillbringade eftermiddagen hos Nisse och Ghislaine. Där var också Milena och Björn plus Katarina. Drack drinkar och mycket vin och åt mycket god middag (oxfilé, helstekt lök m.m.). Apelsinsorbé efteråt.

Milena körde oss till båten. Tog avsked och gick ombord. Blev av med packningen. "Sleep­in" och "Sitserian" redan helt fyllda. Så gick upp på däck och satt i stolar hela utresan till Sandhamn. Strålande solnedgång vid Kalvsvik; såg ej Rune och Anna­Lisa. Skogen mörk vid Sandhamn men himlen brann i rött i väster. Rutger och Barbro signalerade med att släcka/tända ljuset (de hade kräftskiva). Kyligare. Gick in när vi passerat Revenge­grundet. Himlen fortfarande röd. Drack te och delade ostsmörgås. Ville inte betala 210:­ per person för hytt, så hittade varsin soffa utanför lobbyn. Ganska hög ljutt.

Finland

Söndagen den 21 augusti: Lite lugnare fram på småtimmarna, så jag fick en del sömn. Upp halv åtta och åt fil och corn flakes och te. Strålande väder igen och vacker infart till Helsing fors. Tog spårvagn till järnvägsstationen och blev av med bagaget. Vandrade runt den vackra staden, gick in på Konstin dustrimus'eet. Fick där anvisningar till vegetarisk restaurang, där vi åt god måltid (men dyr, 26 mark per person). Gick sedan upp till "Torni" och hade fin utsikt från 12:e våningen (Hel singfors' högsta byggnad). Vidare upp till Tempelkyrkan, som vi tyckte mycket om med all koppar och all sin enkelhet.

Det ryska tåget såg ut som "en godstransport" vid första anblicken. Kvinna prickade av och släppte in oss. 4­bäddskupén såg inte så tokig ut men sängen smal och rätt kort. Delade med Craig och Roxy, amerikanskt ogift par (hon hade studerat psy kologi ett år i Uppsala). Såg också de andra i gruppen, Maria och Dan från Luleå och Christer från Uppsala.

Så bar det iväg. Vacker dag och väg (klockan 5 på em). Försökte äta vid 6­tiden, men restaurangen full av finnar. Rökigt. Prövade igen halv sju. Lika fullt men lyckades tränga oss in vid ett bord. Fick in biffstek, sallad och te för 4:01 rubel (34:25 finska mark). Sedan stängdes plötsligt restau rangen. Vackra teglas.

Enkelt passera gränsen, ingen koll av bagaget. Undersökte att vi inte hade gömt någon i kup'en eller under vagnen (letade noga under vagnen). Fick inte sticka ut huvudet vid gränsen.

Sovjetunionen

Fick te och kex senare. Toaletten började stinka.

Måndagen den 22 augusti: Väcktes klockan 9. Hade sovit hyfsat. Möttes av Intourist­buss, som tog oss till mycket flotta hotell Cosmos [i Moskva]. Två ryskor, bägge svensktalande, tog hand om oss. Sedan direkt ut på sightseeingtur i buss utan frukost. Hetsig tur. Såg Vasilij­katedralen, Jungfru Maria kloster (med Smolenskij­kyrkan: ikoner) samt universitetet samt körde förbi en massa. ­ Åt lunch. Rätt oljig förrätt samt ointressant kötträtt i fin matsal. Hotellet var från 1980 (Olympiaden) och rymde 3500 gäster. Te och kakor.

Skippade eftermiddagsturen (permanenta utställningen VDNX) utan tog i stället Metro till centrum. Massor av folk men ej armbågstätt. Åkte sju stationer enligt anvisningar av Rita (guiden), men visste inte var vi var. Frågade bilförare, som berättade: "Krasnaja ploschatj: Prijame!". Rätt, över bro fick vi fantastiskt fin utsikt och fotade mycket. Sedan in i GUM, som var vackert och intressant. Gick förbi Okände Soldatens grav och Bosjoi­teatern innan Metro tog oss tillbaka halv sex.

Duschade och åt middag (samma som lunch). In i bussen till Konsertnij Sal Imenja P. I. Tjaikovskova. Mycket fin före ställning av ryska folkdanser. Filmade. Tillbaka och gjorde te på rummet. Mongoliska visa fixades av Åsa (turledaren) under dagen.

Tisdagen den 23 augusti: Klockan (den ryska) skränade klockan 8. Packade och åt frukost klockan 9 (med Dan och Maria från Luleå). Sedan i Intourist­bussen till Kremls murar. Gick in och fick se mycket vackra katedraler utifrån plus Tai­klocka och Tai­kanoner. Lämnade sällskapet (som skulle stå i 40 minu ters kö för att se Lenin) och gick till Bolsjoi­teatern, som tyvärr var stängd. Tog tunnelbanan tillbaka och plåtade lite därnere.

Hade lunch, något bättre än gårdagens. Så in i bussen till Hotell Rossija (beriozkan), där vi köpte flaska champagne samt vacker kortlek. Till Jaroslavla (järnvägsstationen), stod länge i Kvas­kö, men gav upp till slut. Ren [kinesisk] vagn, ganska lik den ryska annars. Installerade oss. Kefir i kup'en. Senare till restaurangvagnen och åt småkakor och drack te. Bara halva priset jämfört med det andra ryska tåget. Stannade halv tio i Jaroslavl i tio minuter (tåget gick halv sex). Lade oss cirka 12. Svårt att somna.

Onsdagen den 24 augusti: Tåget stannade några gånger under natten. Vi gick ut i Kirov halv nio. Sedan till restaurang vagnen (semolina ­ rätt gott). Gruppen var där och fick speci albehandling. Gick så framåt i tåget till ganska fina första­klassvagnen i rött trä (vagn # 3) och såg mjuk klass (# 2), som inte var så olik våran hårda (#9). Pratade med finne i kup'en bredvid, som var på väg till finska ambassaden i Peking för att arbeta där några år. (I kup'en på andra sidan två från Palestina som studerar i Kina).

Åt lunch ensamma (biffstek och te). Snabb service som om växling. Närmade oss Perm. Stor stad ­ sandtransporter på tåg, massor av bangårdar, fabriksskorstenar, hamn med lastkranar, spårvagnar. Hade nu flyttat klockan två timmar framåt. Gick och åt middag med Roxy och Craig (första gången de lämnade vår vagn). Jag hade stör, inte så tokigt plus vin förstås. Lånade fyra glas av servitrisen (lexikonet kom väl till pass). Roxy hade Kahlua som hon hällde upp plus svensk grädde (som dock började surna). Så Roxy köpte rysk mjölk i stället, vilken vi blandade med Kahluan. Läste. Började se Urals kullar, men det blev för mörkt att se själva bergen. Lade oss innan tåget stannade i Sverdlovsk (cirka midnatt). Sov hyfsat bra.

Asien

Torsdagen den 25 augusti: Asien! Jag gick upp klockan 8 och ut på perrongen i Ischim (inga andra på tåget tycktes ha vaknat). Kineserna tvättade sina vagnar medan ryssarna lät sina vara. Surain dök upp, så vi gick och åt frukost. Prövade rökt korv (bra) och soppa. Steg av igen i Nasivajevsk klockan halv elva. Nu var det mer folk ute. Sedan tvättade Surain och jag håret på toaletten med varmvatten från termosen. Funkade bra. Läste mer. Landskapet helt platt hela dagen, mängder av björk och asp växte längs spåret. Ock så en del jättelika solrosplante ringar.

Tåget stannade i Omsk igen halv två (hade flyttat klockan ytterligare en timma). Gick sedan och åt lunch med Roxy och Craig (jag hade Soljanka god köttsoppa). Fotade lite. Halv klart väder på morgonen, sedan lite mer mulet och t o m lite regn på em. Stod och tittade ut mycket på em tillsammans med finländaren i kup'en bredvid. Många stopp, så vi var en halv timme försenade till Barabinsk. De övriga tre i kup'en sov. Ställde fram klockan två timmar. Gick och åt ensam klockan 8, slog mig ner hos Dan och Maria och Christer. Drack 20 cl vin, kyckling, kaka, sallad (2:29). Flera "gäster" hann ej till stängningsdags för restaurangen. Fler stopp på kvällen, verka de försenade, så jag lade mig klockan 12 utan att uppleva Novosibirsk.

Fredagen den 26 augusti: Upp 7.40, ganska trött (Surain gick också upp då). Steg av i Mariinsk, trevlig liten stad, 2 tim mar försenade! Fotade en hel del. Gick sedan och åt frukost med Roxy och Craig. Hälsade på i lyxvagnen då tåget stannade i Barabol. Rusade tillbaka och fick tag på filmkameran. Helt kort stopp. Rätt solig morgon, men mer och mer mulet. Fick besök av en från gruppen, som hade studerat religion och filo sofi (och sanskrit!), pratade några timmar.

Gick sedan för att äta klockan ett, men stängt tills efter Krasnojarsk. Långsamt framåt, massor av stopp. Passerade många hållplatser med väntande människor. Anlände slutligen ca 15.10 (4 timmar försenade!). Perrongen full av folk, som tydligen väntade på annat tåg. Tog en del bilder, men detta verkade inte särskilt populärt.

Gick till restaurangvagnen och åt Stroganoff, ganska gott, samt drack vin. Regnade lite på em. Satte om klockan ytterli gare en timme. Gick och åt halv nio. Pratade med Åsa och fick låna tom vinbutelj (för etiketten). Lade oss cirka 12.

Lördagen den 27 augusti: Gick upp 9 med Surain. Gick över till restaurangvagnen med Tanya till Christer. Hade kefir och bröd och te. Stannade i Angarsk. Till Irkutsk under småregnande, knappt tre timmar försenade (hade passerat många sädesfält innan). Cirka 50 tyskar gick på. Fick ej fota ryskor. Köpte ett glas svarta vinbär. Två schweizare i vår vagn. Svårare få plats i restaurangvagnen, vi skulle behöva vänta till klockan tre.

Åsa kom och vi pratade rätt länge med henne. Nu mest skog omkring oss, tidvis såg det nästan ut som Lappland. Passerade längs Bajkalsjön i flera timmar (världens största sötvattens reservoar). Fullt i vår halva av restaurangvagnen, lång väntan men vi fick så småningom: Rysk kaviar, 2 soppor, 2 varmrätter, ost, bröd, smör plus en flaska champagne för 12:11 rubel! Och detta avåt vi längs Bajkalsjöns (molniga tyvärr) strand.

Så småningom kom vi till Ulan Ude, där sista vagnen kopp lades bort, så att vi blev sist. Otroligt intressanta ansikten på plattformen (många med mongoliska drag). Vi vågade dock inte ta med kamerorna. Nu bar det rakt söderut och snart blev det ren stäpp. Klättrade något, något bergigare. Enkelspårigt och ej elektrifierat, hade dubbla diesellok. Åt middag halv åtta, fisk plus dessertvin (liknande port ­ enda vin som fanns kvar).

Anlände Nauschki halv elva ­ två timmar försenade. Kort passkontroll, gick långt bort för att växla tillbaka 19 rubler (för andra turisters räkning). Långsamt men gick bra (US $25). Så hände ingenting utom att några ryska vagnar kopplades bort (restaurangvagnen m.m.). Slutligen klev jag upp och lade mig med kläderna på. Somnade så småningom (vi hade givit våra exponerade filmer till grannen Sakari med diplomatiskt pass).

Väcktes vid tullkontrollen, lade mig igen efter att ha borstat tänderna just när tåget satte igång. Passagen tog tre timmar, så nu var vi tre timmar försenade. Lade mig och somna de igen cirka halv två.

Mongoliet

Väcktes halv tre, visade passet för mongolisk passkontrollör, somnade. Väcktes vid tullgenomletning (= ingen), klädde av mig och somnade cirka 4.

Söndagen den 28 augusti: Vaknade 10 i 9 och gick genast upp. Helt tomt i korridoren. Åt en macka, fotade lite. Såg när tå get svängde, att några nya vagnar kopplats på, så gick fram för att leta restaurangvagn. Fick sällskap av tyskar (alla tyskar var tydligen redan uppe!). Mycket ren och snygg restau rangvagn. Fick plats efter en stund, te och bröd och smör och marmelad = $1.10!

Fortfarande tyst i vår vagn, men Surain vaknade och gick upp. Tog många bilder och film.

Anlände Ulan Bator cirka 12. Gick ut i folkvimlet på plattformen, sedan tillbaka och smög massor av bilder från tåget. Jag gjorde mitt livs misstag (?): öppnade kameran innan jag dragit tillbaka filmen! ­ Landskapet blev torrare. Gick och åt halv 3, lång, lång väntan och var tvungna att äta stan dardmeny. En man gjorde goda affärer på frimärken ­ det kosta de $1.50 i porto om man köpte av honom. Han var verkligen en sann kapitalist!

Såg yurtar (massor), några kameler, rätt mycket hästar. Torrt, torrt ­ halvöken skulle jag kalla det. Ett tag helt platt, så lite ojämnt, såg en del högre saker vid horisonten. Hade gjort slut på en rörlig plus två stillfilmer, när jag satte in nytt i Shangdang ­ sista stoppet före gränsen. Vac kert ljus, blåsigt. Blev efter ett tag tillsagda av militär att ej fota.

Bortsett från Ulan Bator ("Den Röde Hjälten") som var fullt av industrier, såg byarna ganska trivsamma ut ­ mycket trä, stängsel, en del yurtar ­ men folktomma. Mörknade snabbt. Gick och åt halv 9 ­ vacker solnedgång. Hade rice & meat, rätt gott. Delade rysk champagne ($6 ­ billigare än i Sovjet!) med Craig och Roxy ­ god men ej lika god som i Sovjet.

Återvände sedan till vagnen och gav Sakari mer film. Dela de upp vår champagne­flaska från Moskva. Sakari anslöt sig men drack juice ­ senare schweiziska paret. Hade riktigt trevligt när tåget stannade och mongoliska gränskontrollanter dök upp. Nervös man letade igenom alla våra böcker. Ville sedan se alla våra kameror öppnade. Jag protesterade i flera minuter men gav slutligen upp, vevade tillbaka filmen (med cirka 10 bilder) och gav honom den. Surain gav tom film i kameran. Försvann (men tog också film från CH­paret). Sakari sade bara "I am a diplomat" och det räckte. Så dök sjuksköterska upp och ville se på gula kortet! Mycket slarvig "kontroll" dock ­ de visste egentligen ingenting om "certificate". Efter en halvtimme dök mannen upp med min film men ej Surains. Inga märken syntes på den, men Sakari sade att han hade sett en film öppnad. ­ Myc ket växlande med tåg, men slutligen kom vi iväg. Passerade in i Kina ca 1.15 ­ nu bara två timmar försenade. Alla jublade när vi passerade gränsen.

Kina

Stationen Erlian påminde nästan om Disneyland med allt neon ljus. Började lyfta upp våra vagnar för hjulbyte till normal spår (Ryssland har bredspårigt). Snabbt och effektivt arbete. Växlade pengar. Blev tillfrågade om vi ville äta ­ det var full rulle i restaurangvagnen! Tåget avgick 2.50 ­ nu bara 1 timme försenat. Stöp i sömn.

Måndagen den 29 augusti. Kina! Tåget rullar så jämnt och fint, precis som i Europa. Sakari är uppklädd i snygg, ljusblå kos tym, vi får höra att han är ställföreträdande finsk ambassa dör! Landskapet torrt i början, men det mesta är ändå uppod lat. Träd planterade överallt, antagligen för att förhindra jordförstöringen. Många eroderade floddalar ­ de flesta nu torra. Men det blir långsamt mindre torrt. Går och äter fru kost ­ snabb och effektiv service. Men äggen är inte så roli ga.

Passerar massor av byar med lertorkade hus ­ man tänker på Iran ­ Afghanistan. Börjar bli varmare. Ser Kinesiska Muren på håll ­ lång och oändlig över berg och till synes i bra skick! Jag rusar tillbaka från restaurangvagnen och får en del bil der.

Tåget stannar några timmare senare vid muren, tar en del bilder liksom alla andra turister. Går sedan och äter god kinesisk mat och dricker kinesiskt öl. Mycket gott. Anländer via fula förorter exakt 15:33 till Peking ­ ingen försening alls!

Efter en stund hittar vi engelsktalande dam med plakat med våra namn. Blir lotsade till taxi med Craig och Roxanne, Dan och Maria samt två danskar. Bra rum, luftkonditionerat (kallt!). Vi stannar inte länge, utan hittar buss 110, i vil ken vi först står och sedan får sitta. Lång, lång färd till Yian Men (35 minuter). Ser Himmelska Fridens Torg och vandrar förbi det. Hittar så liten restaurang i skymningen. Svårt be ställa mat, men får soppa och ris och 2 rätter och vin. Smakar fantastiskt bra (=Y6.20). Plötsligt dyker Dan och Maria upp ­ vilket sammanträffande! De beställer samma som vi. Tar buss tillbaka till hotellet, träffar svenska gruppen. Gör te, men faller snart i sömn. Duschade.

Tisdagen den 30 augusti. Klockan ringer 7. Svårt att stiga upp ­ vi är fortfarande trötta. Äter frukost, rätt tråkig väster ländsk [matsal]. Pratar med Åsa. Tar sedan bussen en bit och går igenom park till Friendship Store. Köper en 400 ASA film och hyr cyklar mittemot. Känns jätteskönt att cykla och trafi ken stör inte särskilt mycket. Till Peking järnvägsstation. Myller av folk. Försöker köpa biljett till Xian, men ger upp efter en timme. Cyklar till Xiqiao hotell, där vi köper bil jetter till kinesisk sight­seeing av Ming­gravarna och muren på torsdag för 7 Yuan (på hotellet 50 Yuan). Sedan till Himme lens tempel, där vi vandrar omkring några timmar. Dricker först dyr Coca­Cola, äter konstig mat och dricker öl. Kineser na vänliga och nyfikna på oss. Omkring halv 3 cyklar vi upp till stora torget och fotar lite. In till Förbjudna staden, som är överväldigande. Träffar först Craig och sedan Roxy. Ser porslin och trädgården, vilken vi tyckte bäst om.

Ute halv 6 och väljer samma restaurang som igår. Kostar 6 Yuan, får in massor av god mat. Dricker två flaskor vin till. Fnittrande kineser vid samma bord.

Kommer hem 7:15, just som det mörknar. Beställer två tåg biljetter till Xian (67 Yuan per person), växlar pengar. Dric ker mycket te, skriver dagbok, tvättar kläder.

Köpte 40 vykort och 3 kinesiska svart­vita filmer. Kvinna vid eko­sten hade otroligt små fötter.

Onsdagen den 31 augusti. Gick upp halv 8, mycket långsamt. Frukosten något bättre än gårdagens. Maria dök upp efter en stund. Gav oss så iväg mot Sommarpalatset. Långt, långt, långt. Cyklade fel några gånger, kom plötsligt förbi Peking Zoo. Tidvis mycket trafik, som dock glesnade betydligt när vi kom till kanalen. Här var det lugnt med några som metade, ba dade eller tvättade kläder. Nådde så småningom ingången. Köpte 2 läskande päron (0:50 ­ några försökte sälja för 2:00). Såg massa båtar, så vi hyrde en roddbåt. Fick en härlig tvåtim marstur bland massor av kineser, som var mycket nyfikna på oss. Några pratade tyska. Det enda som störde var tutandet från motorbåtarna fullpackade med turister. Flera kineser ba dade. Såg Marmorbåten och alla palats från vattnet.

Cyklade så småningom tillbaka förbi zoo. Köpte 4 päron för 0:35! Förbi Behai­parken till Jingshan­parken, där vi först drack läsk och sedan vandrade upp på toppen för fin usikt över Peking. Cyklade sedan och lämnade tillbaka cyklarna ­ de tog betalt per timme så det blev bara 3:50 per person. Åkte sedan hem via buss 28 och 110. Duschade, tvättade hår och gick och åt. Dan och Maria anslöt sig. ­ Pratade också med danskarna, som hade haft en mycket fin busstur.

Torsdagen den 1 september. Klockan ringde 5:20. Mycket trötta, men vi masade oss upp och iväg med 110. Gick igenom Ritan­par ken i duggregn (men varmt!) och såg på alla som graciöst gym nastiserade. Dan och Maria var också där. Gick sedan ner till buss nummer 4, som var så full att vi inte fick plats. En an nan stannade inte, så vi började gå. Lång promenad. Köpte 6 päron på vägen och kom fram precis halv 8. Craig och Roxy satt redan där, men övriga var i andra bussen (det fanns 4 styc ken). Körde 20 i 8. Vi åt några päron och försökte sova lite i den ryckiga morgonrusningen. 9:20 kom vi fram till första Ming­stället. Såg först filmen på kinesiska (som visade allt man funnit där) och gick sedan ner i graven, som var ganska tom nu. Många trappor att gå i och massor av människor (mäng der av bussar parkerade utanför). Träffade Tanya och Christer. Fick skynda tillbaka förbi alla Tivoli­liknande stånd.

Bussen körde sedan helt kort sträcka till en annan grav. Köpte först 4 päron (för 0:22 ­ bottenrekord!) och några kons tiga småfrukter. Gick runt med Tanya till de tre byggnaderna, men hann just inte mer utan blev 2 minuter försenade till 10:55 (halvtimmes stopp). Åter körde bussen helt kort sträcka över damm till ett överfullt lunchställe, där vi stannade 45 minuter. Kändes ganska onödigt. Efter köande köpte vi 20 styc ken degbollar fyllda med kött a 0:08 (för 5 personer). Vänta de, drack en skål te. Till slut körde bussen.

Mycket slingrig och backig väg till Badaling, dit vi anlände klockan 1. Såg muren flera gånger innan. Stopp till 2:20. Började genast klättra upp på den folktomma sidan. Soligt, hett, ganska jobbigt. Vi fick dock fin belöning för en fantastisk utsikt över långa sträckor av muren. Tredimensio nellt landskap som i viss mån påminde om Machu Pichu.

Till vår besvikelse blev det inget stopp vid djurstatyer na, utan bussen körde direkt tillbaka. Anlände 4:20. Hade stämt möte med Tanya (för att köpa film av henne och till bringa kvällen), men halv 6 gav vi upp. Tog buss 110, som inte var alltför full när vi steg på. Mycket långsamt först. Bussen fylldes snabbt till bristningsgränsen. Det tog flera minuter att stänga dörrarna, ty folk tryckte på. Bussen stannade ej längre, utan körde till ändhållplatsen, så vi fick gå en bit tillbaka. Såg sedan 5 bussar i rad. Fick våra biljetter men "hard seat" i stället för "hard sleeper". Jag duschade has tigt. Sedan åt vi middag på hotellet. Köpte karta och parlör. Skrev 8 vykort.

Fredagen den 2 september. Gick upp 7:45 och gick genast ner, postade vykorten och åt frukost med Craig och Roxy. Maria och Dan dök upp, vi utbytte adresser. Köpte 2 styck 64­ASA filmer och gick upp och packade allting och gjorde oss i ordning att lämna vårt lyxiga rum. Var nere i lobbyn strax före 11 och blev beledsagade ut i taxi med en guide, som körde oss till stationen och visade oss varifrån tåget skulle gå.

11:20 lämnade han oss för en halvtimmes väntan, innan vi kunde gå ombord på tåg 69 till Xian (och Urumqi i nordvästra Sinkiang). Till vår oerhörda förvåning kom en gammal gumma fram till oss, visade oss sin biljett och frågade oss om råd på kinesiska!

Inga problem hitta våra platser, men vi bytte genast med en engelsktalande kines, som i sin tur bytte så att han satt mittemot oss. Det var 2 i bredd på ena sidan och 3 på andra sidan gången. Lite stoppning och höga, lodräta ryggstöd. Man nen pratade med oss. Han var läkare och skulle till Shizia zhuang. Hans far kunde också lite engelska. Ej helt fullt i vagnen. Efter 25 minuter kom vi till Marco polo­bron, som vi dock inte kunde se så mycket av. Hade fönstret öppet, vilket innebar myggnät, så vi kunde inte fota. Drog ordentligt, men det var skönt i värmen. När vi mötte tåg blev det en kraftig vindstöt och mycket bullrigt. Såg jordbruksland mest hela tiden, med berg i bakgrunden i början. Tåg 69 gick 12:14. Värdinnorna/konduktörerna var mycket flitiga och sopade ofta golvet. Skurade också flera gånger. Golvet var utan tvekan den renast delen av vagnen! Efter bron gav vi konduktören papper, som på kinesiska bad att vi skulle få "hard sleeper". Hon för svann, kom tillbaka efter en stund och sade att vi skulle vänta.

Mannen mittemot (23 år) pratade med oss på rätt svårför ståelig engelska, trodde tydligen att vi kunde läsa kinesiska. Så vi tog upp nyinköpta "Say it in Chinese", som kom flitigt till användning under den närmaste timmen. Han sa att de annonserade i högtalaren att vi kunde äta lunch, men han följ de inte med. Så vi gick dit, och förvånade oss över hur det var att gå mellan vagnarna. Man hade nog kunnat cykla igenom tåget!. Vi fick ingen mat, vänligt motade den leende persona len tillbaka oss utan att vi förstod varför. Så vi återvänder och köper strax lunchkuponger tillsammans med vår vän. Så får vi lite senare en lunchlåda, nudlar, lite kött och grönsaker och pinnar. Smakar hyfsat.

Första stoppet är i Baoling. Där vimlar det av getinglik nande insekter. En vän till vår vän stiger på. Hans engelska är lite bättre. Han verkar ha mer "go" i sig och vill till USA. Vi plockar också fram den svenska parlören, så det blir full rulle. Efter en stund demonstrerar vi våra färdigheter i att skriva Sverige och USA på kinesiska och får några tillrät tavisningar. Folk omkring tittar en del på oss, men är inte alltför nyfikna. En liten flicka tittar dock mycket.

Nästa stopp är i Shiziazhuang och där stiger våra vänner av (efter utbyte av adresser). Surain flyttar till andra si dan, så vi kan sträcka ut benen. Många går förbi och tittar på de båda lediga sätena, men vågar inte riktigt slå sig ned. De tittar först på sätet, sedan på mina blå ögon och ger sig av medan det medelålders paret på andra sidan storskrattar. Till sist vågar dock en äldre kvinna sätta sig bredvid mig. Lite senare sätter sig en 20­åring bredvid Surain. Vi går och sköl jer av ansiktena, det känns otroligt skönt, ty vi har blivit så smutsiga av att sitta i vinddraget.

Mannen mittemot börjar tilltala oss, han kan cirka 10 ord engelska, så parlören kommer fram. Snart har en kompis till honom också slagit sig ned. Det blir ett ivrigt bläddrande. Folk omkring oss blir mer och mer intresserade, parlören vand rar ibland bort en bit. Mannen mittemot vill så gärna prata med oss, vi får en salva då och då följt av ett bullrigt skratt. Vi hittar några kinesiska (?) ordspråk: "Den som lever utan vin och cigaretter lever till han blir 99 år", något om vitlök och hälsa. Allmän munterhet. Det är tidvis en stor ring med människor omkring oss, folk kommer och går. Den lilla flickan blir djärvare och djärvare.

Cirka halv 7 kommer samme man som förut ock säljer mid dagskuponger. Av någon anledning vägrar han sälja till oss, trots att jag är ganska påstridig. Han skriver några obegrip liga tecken på ett papper. Lite senare delas maten ut, men vi kan inte få någon. Går till restaurangvagnen, där det är tomt. Motas först bort, men får sedan slå oss ned. Mycket svårt beställa mat, men till slut kommer kocken. Vi pekar ånyo på ordet "middag" och han verkar fatta. Vi får in ris, kött, grönsaker och omelett. Kokhett vatten som dryck! Klockan 7 (efter 10 minuter) börjar restaurangvagnen fyllas. Först vill man inte ta betalt, men vi är påstridiga och lyckas betala 2 Yuan.

Det visar sig att flickan kan räkna på engelska. Hon är 11 år. Så småningom kommer en man som kan hygglig engelska. Han slår sig ned och pratar länge. Vi får höra om Kulturrevolutio nen, som han inte alls tyckte om. Under sina studier skickades han plötsligt ut på 8 år för "reeducation". Han kan inte stu dera vid universitetet, men har lärt massor på egen hand. Tyc ker inte alls om att turister måste betala mer för samma sak. Berättar om Lungmen­grottorna utanför Luoyang, där han skall av. Övertalar oss lätt att vi skall åka dit efter Xian. Han säger till oss att skicka telegram, så att han kan möta oss vid stationen. Berättar hur vi skall göra för att få rum på hotell som inte är öppna för utlänningar. Han går sedan och hämtar en elev, som dock är mycket tyst och nervös.

Vi skall anlända Luoyang strax före 12, och ca 11 får jag en vild id'e: Tänk om vi skulle gå av i Luoyang nu direkt och åka till Xian senare. Det är nu helt uppenbart att vi inte kommer att få "hard sleeper". Cirka 11:40 frågar vi mannen om detta, men han säger att det inte är så säkert att vi får gå av här, så Surain spelar sjuk. Nu blir det en herrans uppstån delse. Konduktörerna pratar och gestikulerar, tar biljetter. Folk samlas kring oss och några gör sig redo att ta våra plat ser (sittplatserna räcker inte åt alla). Så går vi av tåget 12:08. Det visar sig att Luoyang är en "öppen stad", så vi behöver inte gå till doktorn m m. Tågledaren har skrivit på papper, så att vi kan uppsöka närmaste hotell och behöver inte åka hela vägen till Friendship Hotel. Det är förunderligt vil ken makt "train leader" tycks ha.

Det är ljummet och skönt när vi lämnar stationen. Vi för vånas över folklivet och alla cyklister så här sent. Vi har läst att Kina går och lägger sig klockan 9. Tyvärr är hotellet mittemot järnvägsstationen fullt. Vår vän vill då att vi åker ut till "hans" enhets hotell, frågar en taxi om priset men ångrar sig och går över och frågar på det fulla hotellet. Efter några minuter säger han att vi kan få ett 3­bäddsrum för oss själva för 6 Yuan. Låter bra, men han säger att vi måste ha polisens tillstånd. Vi går cirka 100 meter (eleven bär hela tiden Surains väska med det trasiga handtaget ­ gick sönder när vi steg ombord på tåget). Får vänta cirka 20 minuter hos några vänliga damer ­ är detta polisen? Vår vän säger, att han tror att hotellet är smutsigt, vill kolla det först. Slutligen kommer han tillbaka och säger att vi kan få dubbelrum på Friendship Hotel för 12 Yuan, vilket vi genast accepterar. Vidare har han fixat taxi för 4 Yuan åt oss. Detta visar sig vara en moped­ricksha. Vi bestutar mötas vid hotellet klockan 9 nästa morgon (klockan är nu cirka 1).

Så stuvas vi ombord (det är rätt trångt för oss två plus bagage). Förvånas över hur många det är som sover på gatan ­ och hur många cyklister det fortfarande är ute. Det är stjärn klart ute och det låga bullret från mopeden är det enda som stör friden. Vi känner oss verkligen som "China off the beaten track". Men så stannar vår chaufför plötsligt. Han har fått punktering på framhjulet! Han går in för att ringa, kommer tillbaka efter några minuter, springer iväg men är tillbaka om 5 minuter. Så börjar vi gå alla 3 och drar rickshan med baga get. Det är långt ... Så hör vi en annan ricksha, som stannar. Samtal. Så försvinner den och vi fortsätter att gå (det skall vara totalt 10 km). Den andra rickshan kommer så småningom tillbaka, stannar. Vi lastar över våra saker. 5 minuter samtal på kinesiska. Vi betalar. Vår nya ricksha startar, men aldrig helt. Soppatorsken! Han envisas att dra medan vi sitter kvar. Det är som tur är inte så långt. Vår nye chaufför vill ha mer betalt, men vi vägrar. Väcker någon och vi får ett dubbelrum på andra våningen. Helt tyst. Enkelt, rent rum med hett vatten och handfat. Klockan är nu över 2. Lägger oss genast, det är varmt och fuktigt i rummet.

Lördagen den 3 september. Vaknar tio i 7 av gatulivet utanför. Går upp och är färdiga 9. Vår vän väntar utanför, han har cyk lat hit. Säger att han lade sig halv 5, ty han måste vänta på ett tåg för att komma tillbaka. Påstår sig dock inte behöva mycket sömn, han är van att läsa engelska böcker på nätterna. Han är lätt att förstå, men har svårigheter att förstå oss. Uppenbarligen har han inte hört så mycket talad engelska. Han säger att de sovande människorna vi såg på gatan troligen är bönder som säljer sina varor men inte har råd med hotellrum. Vidare sade han sig tjäna 100 Yuan i månaden och betala 20 Yuan per person för mat och 5 Yuan för bostad. Tyckte sig ha det bra.

Vi tog buss ut till grottorna först. Cirka halvtimme stå ende i överfull buss. Vi chockades vid ingången: 3 Yuan för att komma in! (0:10 för kineser). Lungmen låg mycket vackert vid en flod med ett tempel tvärsöver. Över 100 grottor med över 100 000 skulpturer. Alla grottorna "halvgrottor" och de flesta helt små, men några i jätteformat. De mest berömda sta tyerna stod dock ute i det fria. Så gick vi tillbaka och såg en stund på en skicklig trollkonstär. Åt glass och bussen tillbaka i halvtimme (0:30). Hamnade i centrum och skulle äta. Vår vän frågade oss hela tiden vad vi ville ha, men vi bad honom välja. Hamnade så småningom i ett eget rum i restaurang och fick in god mat i mängder. Vi orkade inte allt. Tiggare kom in (den första jag sett). 3 flaskor svagvin chockades vi av, men det gick åt.

Så ut igen, fick vänta länge på bussen ut till White Horse Temple, som var ett fint Buddhist­tempel. Foto ej tillåtet, men vår vän utverkade specialtillstånd på ett ställe (han kän de flera personer här, ty han bodde själv i närheten). Betala de ej heller inträde. Han träffade en vän som studerade "Buddhist Heritage ?" och kunde läsa tibetanska och något engelska. De berättade att nästan alla gamla skrifter för störts under kulturrevolutionen. Vi fick också se hur munkarna levde, enkelt och rent. Mycket hett hela dagen (men vi hade ju druckit vin som min vän påpekade). Gick till teställe och ser verades hett vatten. Så gick vi cirka 10 minuter till ett sjukhusområde där vår väns farbror arbetade (denne var specia list och mycket ansedd i hela Kina). Vi gick till farbroderns hus, men han var inte hemma. Det var däremot vår väns fru, barn och syster. Vacker liten trädgård och välskött hus, men relativt spartanskt. Fick grönt te och bläddrade i vackra kalendrar. Frågade om vår vän ville ha något från Amerika, men han kunde få allt han ville i Kina (hans ... var en betydande ingenjör i Tianjin).

Så bussen tillbaka och bytte i centrum. Tog farväl av vår vän utanför hotellet. Fick reda på tågtider. Gick upp på heta rummet, duschade, upptäckte att vi hade luftkonditionering. Det blev härligt svalt i rummet. Så gick vi ner för att äta, följde pilar ut på gården till "Dining Hall", men den var redan stängd. Halv 9! Köpte två burkar peanuts (kinesiska a 1:70) och åt soppa, peanuts och äpple som middag. Skrev dagbok och vykort.

Söndagen den 4 september. Gick upp 7, drack te och packade. Gick mot hållplats för buss linje 2. Hade inte gått så långt då vi tilltalades på engelska av två män. Den ene lärde sig engelska för fyrtio år sedan! Bar Surains väska. Det var rätt långt att gå, men inga problem att komma ombord på bussen. Försökte hitta ingång till stationen, hittade till slut en person som kunde lite engelska och visade oss. Det var många människor som skulle med tåget! Vi köpte en påse med äpplen för 0:50. Så kom tåget, och det var trängsel att gå av och komma på tåget. Sittplatserna var slut för länge sedan. Tåget gick 8.44. Vi behövde dock inte stå så länge, ty konduktören sade åt några att maka på sig lite, så att vi hamnade på ändan av var sitt säte. Trångt men långt bättre än att stå!

Vi upptäckte att endast några få stod, de flesta satt på någon kant eller på golvet. Golvet var fullt av skräp och äppelskruttar och det stank lite, och det tog ett tag innan det sopades. Alla kineser bara slängde skräpet på golvet. Redan halv 10 såldes lunchkuponger, men vi tyckte det var för tidigt, hoppades att det skulle bjudas fler tillfällen (så skedde dock inte).

Vackert kuperat landskap större delen av tiden, många raviner med berg i bakgrunden, tunnlar. Tåget körde ganska sakta, antagligen för att det var brant. Cirka halv 12 steg två personer av från vår bänk, så vi fick egna sittplatser och det var betydligt skönare. Speciellt som vi inte längre besvä rades av det eviga springandet efter varmvatten.

Senare på eftermiddagen steg det på fler och fler perso ner, så vagnen blev proppfull. Överallt fanns det stående per soner. Cirka halvtimme före ankomsten började det regna häf tigt, så fönstren stängdes. Folk frågade var vi skulle av och delade snabbt upp våra sittplatser. Vi kom av tåget och ut i regnet. Just när jag klivit av såg jag den mest fantastiska trådblixt omedelbart följd av en kraftig åskknall. Det fanns ingen el i hela sta'n, så gick i halvmörkret ut, duckade under regndropparna och hittade regnskydd (tillsammans med 1000 and ra människor) utanför ingången. Väntade länge på att Tanya eller Craig och Roxy skulle dyka upp, men ingen kom. Stora sjöar av vatten på sina ställen, men så småningom började regnet sina.

Hittade taxi, som först var ovillig men sedan tog hand om oss. En man kunde lite franska, så jag förklarade att vi ville ha ett billigt hotellrum. Vi blev körda till CITS och betalade 3 =Y för taxin. Till vår förvåning var Tanya också där. Hon hade anlänt samma morgon och skulle åka 3.20 nästa morgon. Hade problem med att få taxi och hade bara "hard seat". Vi lade våra saker i hennes rum och gick till huvudbyggnaden för att checka in. Där mötte vi Christer, som varit där två dagar och skulle ta 7­tåget till Shanghai. Utbytte adresser, fick rum. Gick sedan till Tanyas rum och köpte film av henne, tyvärr var alla 20­rullar 400 ASA.

Gick upp till restaurangen som var stängd, men skulle öpp na. Flyttade in våra saker till vårt rum, som var rymligt. Började bli mörkt, elektriciteten hade inte kommit tillbaka än. Så gick med Tanya till huvudbyggnaden i duggregnet upp till baren på 3:e våningen, men den var stängd. Så åter till restaurangen, som just öppnat. Otroligt långsam betjäning i början, men de bättrade sig. Fick in hyfsad Kina­mat. Drack Mao­Tao, som Tanya hade köpt. Mycket starkt. Också en öl. Fortsatte med te på vårt rum. Skildes från Tanya. Skrev vykort och dagbok.

Måndagen den 5 september. Gick upp 7 och läste om Xian. Upp täckte att Surain hade haft sönder tekopp medan jag sovit utan att jag märkt någonting. Vi gick och åt frukost 8, yoghurt och ägg och te. Gick sedan ned till CITS och fick adressen dit vi kunde förlänga våra visa. Promenerade cirka 20 minuter och blev inmotade av vänligt leende kvinna till ett rum. "How can I help you?" frågade hon som om inte visste vad vi ville. Vi bad om två veckor men fick bara en (fast i realiteten blev det 9 dagar). Kostade 5 =Y per person. Gick inte att besöka Lhasa sade hon. Vi tog buss #3 tillbaka och gick till CITS för att boka biljetter. Föga hjälpsam man talade om hur vi skulle åka till CAAC (72 =Y för hard sleeper till Chongqing, 81 =Y för flyg). Fick vänta länge på buss 3, bytte sedan till 1. Blev avmotade i korsning.

Började gå framåt och leta efter CAAC. Efter cirka 15 minuter stannade vi och undrade. Två män kom fram. Den ene erbjöd sig att visa vägen. Pratade bra engelska och skrattade mycket. Leo tjänade 40 =Y i månaden och använde 30 till mat och 10 till cigaretter. Tyckte inte om sitt jobb men kunde inte byta ut det jobb han tilldelats. Frågade mycket om Sverige och USA. Tyckte inte om att det inte lönade sig med hårt arbete i Kina. Var mycket försiktigare i sina uttalanden än mannen från Luoyang. Sade att vi bara fick diskutera det som stod i tid ningarna eller diskutera rent språkliga frågor. ­ Träffade Craig på CITS på morgonen.

Anlände CAAC klockan 12. Det låg precis där vi först sti git av bussen men var inte alls utmärkt. De hade lunchstängt 11.15 ­ 15.00! Så Leo parkerade cykeln och gick med oss till en restaurang. Vi behövde inte blanda oss med pöbeln utan fick plats i officerarnas (?) rum. God mat men åter alltför rik ligt. Kostade bara 3:90 för alla 3! Gick sedan vidare till "Free Market", där vi blev mycket uppmärksammade och genast fick en svans efter oss och en stor folkskara samlades om stannade på någon plats. Såg hur de gjorde nudlar för hand ­ mycket skickliga.

Vandrade sedan tillbaka till CAAC. Leo sade att alla hade olika "söndagar" i Kina, och att det inte alls var säkert att man och hustru hade samma helgdag. Alla arbetade 8 timmar 6 dagar i veckan. han själv 8­12 och 2­6, men det var tydligen inte så noga med tiderna. Anlände CAAC halv 3, just när de öppnade. Fick biljetter a 81 =Y till fredagen. Skildes från Leo, men måste vänta på bussen p g a kung Husseins bilparad, som just drog förbi.

Tog buss 1 plus 5 till The Great Wild Goose Pagoda, tog nästan en timme. Pagodan ej så intressant som vi hoppats, och tyvärr var den stängd så vi kunde inte gå upp i den. Tog buss 5 tillbaka och gick till hotellet. Köpte biljetter till sight­seeing­tur på onsdagen à 15 =Y. Hade fått kille från Hong Kong i rummet bredvid.

Hade inte varit så länge på rummet när Craig och Roxy knackade på. Vi delade på en flaska vin de hade med sig. Vand rade sedan till centrum för att äta på Xian Restaurant, men hittade ej denna. Efter diverse letande kom vi till överfull restaurang, där man först köper biljetter och sedan hämtar vad man vill ha. Craig gick och betalade för köttpiroger och fick en servitris med sig som "ordnade" bord åt oss ­ kineserna var inte alls glada att bli undanskuffade. När hon tog den fjärde stolen från en man blev det högljudd dispyt och vi kände oss mycket generade, men det fanns ingen möjlighet för Surain att lämna tillbaka stolen. Fick in en laddning piroger som snabbt försvann slaskande i soja­sås (hela restaurangen var ganska grisig) och beställde en till. När vi gick slet några kineser snabbt åt sig våra stolar.

Köpte några shish­kebab utanför i ett stånd. De var ganska goda och kryddstarka. Gick sedan till ett ställe där man ser verade öl, glass och kakor. Efter diverse krångel med att köpa biljetter fick vi in var sin glass i glas (rätt god) plus två kakor.

Gick tillbaka men stoppades snart av gatuförsäljare. Xian var då betydligt mer turistinriktat än Peking! Till och med en busskonduktör som talade engelska. Köpte två målningar för 7 =Y (de ville ha 5 =Y per styck, men det gick bra att pruta). Åter vände till hotellet (efter att ha titta på man som målade med fingrarna), skrev vykort.

Tisdagen den 6 september. Vaknade 7. Duschade och tvättade håret. Drack kopp te, sedan hade vi frukost (yoghurt och ägg röra). Tvättade kläder och skrev dagbok. Skrev vykort till klockan 12, då vi gick upp och åt lunch. Träffade Craig och Roxy där. Craig sade att det gick att boka båten från Chong qing. Drack te på rummet och gick ner till CITS. Måste boka guide i Chongqing om vi ville boka båten, så vi lät bli. Myc ket vänlig kvinna, som också berättade om teaterbiljetter. Gick så till Shaanxi Provincial Museum. Såg Konfucius­texter (nedtecknade på 700­talet e.Kr.) på stenar och många djur skulpturer i fint utförande. Sedan fler texter, där vi dock tyckte bäst om skulpteringarna av själva stenarna.

Gick till ena stadsporten och sedan till Friendship Store. Köpte choklad och ny resväska åt Surain för 37:00. Träffade mannen vi köpt målningar av dagen innan, han kände mycket väl igen oss och gjorde tummen­upp­tecknet. Gick åter och åt på hotellrestaurangen och träffade Craig och Roxy igen (Roxy fortfarande dålig). Gott sötsurt fläsk och usel kyckling. Pra tade med några amerikanskor som lärt sig kinesiska på Taiwan i 1 respektive 4 1/2 år. Craig berättade (liksom kvinnorna) om offentlig avrättning av 20 mördare som ägt rum samma dag. Skrev fler vykort på kvällen. Läste på om morgondagens utflykt.

Onsdagen den 7 september. Gick upp halv 8. Mycket grått väder. Gick 8.15 just som det började regna. Ösregnade när vi steg ombord pä minibuss, vi plus Craig och Roxy plus tre amerikaner plus en schweizare samt 4­familj. Bussen körde först till Banpo, den neolitiska byn från 6000 f.Kr., som var rätt in tressant att se. Ösregnade men vi behövde ej betala inträde och allt var inomhus. Sedan körde vi rätt långt (såg krockad buss på vägen) till Qin­graven (där man hittat alla Terra Cotta­figurer). Fortfarande hällregn, men vi behövde inte gå så långt, ty man öppnade grindarna enkom för vår buss. Stor besvikelse, ty fotografering var ej tillåten, men Surain smög några stycken från maghöjd. Mycket imponerande, och man höll på att gräva fram mer. Såg också några av statyerna på nära håll i montrar (med reflekterande glas).

Så körde vi igen, men kom inte så långt innan bussen bröt ihop (något med växellådan). Vår guide sprang iväg och efter cirka 5 minuter kom en annan buss. Vi fick lift till restau rangen en halv kilometer bort. Bjöds på god mat och allmänt samtal. Sedan väntade vi i affär i närheten och väntade ... vi kunde tränga oss in i annan buss för att se Hot Springs, men det ösregnade, så ingen var intresserad. Pratade en del med schweizaren och fick en del nyttiga upplysningar om Kina. Han hade också varit 4 månader i Sydamerika för 2 år sedan.

Så småningom kom den andra bussen tillbaka och vi trängde oss in på kanterna. Bussen stannade igen inne i Xian utanför broderifabrik. Bjöds först på te och hamnade mittemot par från Mercer Island. Blev imponerade av sömmerskornas hastighet med symaskinen. Det slutade regna och vi blev körda tillbaka till hotellet.

Skrev vykort och åt 6.20, bägge sötsurt fläsk och tomat sallad. Började dugga. Tog buss nummer 14, men åkte ett stopp för långt. Gick tillbaka och hittade teatern. Växlade våt nota (4 =Y) mot 2 biljetter på 17:e bänk, men bra platser. Mest turister där (alla framför oss) men kineser bakom oss. Såg 3 danser och 3 sånger och 3 danser och 3 instrumental och 3 dan ser. Färggrant och intressant men inte på långt när lika skickligt som i Moskva. Tog en film. Hade slutat regna, så vi gick hem. Började snart dugga, mot slutet kraftigare, men vi hade ytterkläder på oss. Lite lerigt på vägen på sina ställen efter allt regnande.

Vår granne från Hong Kong tog tåget klockan 2 österut till Han Shan­bergen. Det måste vara bergen vi sett från tåget.

Torsdagen den 8 september. Solig morgon. Duschade och tvättade håret. Vandrade sedan förbi östra stadsporten och ner till Xingqiao­parken, som var ganska lugn men mycket högt vatten stånd. Köpte söt fläta, som inte var särskilt god, samt påse med söta, starka nötter, goda. Gick runt den lilla dammen och sedan till restaurangen, där vi lyckades få in mat, gumminud lar samt en aning salt kött, öl. Slog oss ned vid ett bord med tre kinesiska ingenjörer, som åt god mat och konstaterade, att vi tydligen inte var så förtjusta i vår.

Tog sedan bussen in till centrum för att köpa opera­bil jetter, men försäljningsluckan stängd till 3. Gick in till Friendship Store och vandrade sedan tillbaka till hotellet, men köpte först en flaska risvin med kaffesmak åt Craig och Roxy. De hade dock redan lämnat sitt rum. Så vi gick tillbaka till vårt och fann en ny rumsgranne från Danmark. Pratade med honom en stund, lämnade lapp åt Craig och Roxy och gick till baka till operan och köpte biljetter a 1 =Y. Gick till The Great Mosque, där det fullkomligen vimlade av utländska turis ter ditforslade i fina bussar. Vacker mosk'e i kinesisk stil. Gick upp i Drum Tower och fick ganska fin utsikt. Souvenirshop längst upp. Letade efter Dungua Restaurant enligt "China off the beaten track", hittade i stället annan liten restaurang som var OK. Kvinna från Hong Kong hjälpte oss beställa, ganska gott utom hennes svinhud.

Vi gick sedan med dansken till glasstället och beställde en glass var. Gick till operan, hade fått mycket bra platser på sjunde bänk. Men stor besvikelse, det var inte alls opera utan konsert mycket amatörmässigt utförd. Trummor samt fruk tansvärt högtonat instrument, som gjorde lite ont i mina öron. Kvinnan som presenterade hade skrynklig klänning, det låg sladdar överallt, pianot behövde målas. En man med opera­röst var dock bra. Sedan gick vi efter en halvtimme (halv 9).

En stund efter vi nått hotellrummet dök plötsligt Craig och Roxy upp. Deras tåg hade blivit inställt! De fick biljet ter till 24 timmar senare. Läste mer i grannens "China off the beaten track". En verklig guldgruva!

Fredagen den 9 september. Vaknade cirka halv 7. Mycket livligt utanför. Gick upp 7 och upptäckte att den stora stadion utan för vårt fönster. Duschade hastigt. Gick och åt frukost. Kloc kan 8 var stadion proppfull, och någon började tala med hög röst. Det skrällde och dånade ur högtalarna med flera ekon. Gick och packade. Jag växlade mer pengar, betalde rummet och köpte fler vackra frimärken.

Fortfarande var stadion proppfull. Vi var rädda att det kunde bli trafikstockning, så gav oss iväg 9.45, Surain med den nya resväskan. Lång väntan på buss nummer 1, det bara kom ingen. Så stängdes gatan plötsligt av, och en kolonn med for don släpptes förbi. Först några motorcykelpoliser, sedan kan ske 20 lastbilar med militärer, några med vapen i händerna. På varje lastbilsflak fanns upp till 6 bundna män med ett plakat hängande om halsen och en vakt bakom sig. Kolonnen svängde in i den fullsatta stadion. Vi kunde inte annat än gissa att det var offentlig avrättning på gång ­ och denna gång betydligt fler än 20 personer [ca 50 enligt senare tidningsartikel].

Fortsatt väntan. Man släppte åter igenom trafiken. En buss nummer 1 stannade inte ens. Vi borde kanska ha tagit taxi? 20 över 10 redan, vi hade väntat drygt 20 minuter. Ännu ingen i sikte. Jo, långt därborta kommer en trådbuss. Men får vi plats i den? Den ser mycket trång ut, men det kommer en precis efter som vi lyckas tränga oss in i. Nästan en halvtimme tar det att nå CAAC­kontoret. Kort väntan, sedan kommer flygbussen, som är något bättre än stadsbussarna, men inte håller någon högre standard. Kort färd till flygplatsen. Vi checkar in och man väger vårt bagage (38 kilo tillsammans). Köper lite kex, men helt kort väntan tills vi får gå till "Security Check" med metall­kontroll. Surain är tvungen att lämna ifrån sig sin same­kniv till flygvärdinnan.

Rätt lång väntan, men 12.20 får vi gå ut till planet och ombord. Litet tvåmotorigt propellerplan med cirka 48 platser (4 i bredd). Mycket trångt för benen. Startar genast, vi får först solfjäder, sedan spegel/kam och sist en kopp te var. Tyvärr molnigt, så vi ser inte ut alls (och sitter bägge i mittgången). Lite gropigt i början, sedan går det ganska jämnt. Landar 2.20, men innan dess har vi sett grönskande kul lar och mängder av terasser för risodling, alla under vatten.

Surain återfår sin kniv och vi åker flygbussen, flera andra turister (men vi var de enda på vårt plan). Lång färd och mycket backigt. Chongqing verkar vara en mycket stor stad (5 miljoner enligt boken). Slutligen stannar bussen och släp per av oss. Följer med 4 andra franska turister med karta. Kommer till hotell Renmin, som ser ut som ej jättekopia av Himmelens Tempel i Peking. Lämnar bagaget i receptionen (utan att checka in) och går till CITS. Kan bara reservera fjärde klass till söndag, vi vill åka imorgon men bokar ändå.

Går 5 minuter till rondell och tar buss nummer 1 till slu tet. Får se lite av staden. Mycket grå, trist, smutsig, flag nande färger men byggd på kullar med massor av små gränder ­ verkar intressant att vandra omkring i. Efter några minuters vandrande efter att ha stigit av bussen hittar vi stället där man säljer biljetter till Wuhan, men måste gå mellan ett antal luckor innan vi kommer rätt. Får fjärde klass biljett till imorgon à 24:80. Billigt! Försöker sedan hitta kajen. Floden verkar mycket intressant. Ej alls blå utan smutsmörkbrun. Fly ter mycket snabbt och det är mycket på gång. Staden tornar upp sig längs stränderna. Vandrar ned en bit mot båten men vänder halvvägs.

Tar buss nummer 1 tillbaka (bussarna verkar inte lika ful la här som på andra ställen). Går tillbaka till CITS och får tillbaka 55 =Y. Till receptionen och får rum för 22 (alla sov salar fulla). Ställer in ryggsäckarna, dricker kopp te (har luftkonditionering). Går till CITS och försöker boka flyg Wuhan­Shanghai, men det går inte.

Äter på hotellet, "fixed menu" för 5.50. Massor av rätter av varierande kvalitet. Sedan tillbaka till rummet, dricker te. Duschar. Lägger oss strax efter 9.

Lördagen den 10 september. Klockan ringer 5 i 5. Jag sov dåligt. Dricker te och ger oss iväg 20 över 5. Helmörkt ute. Regnar! Går upp till buss nummer 1, ganska tom. Fortfarande mörkt när vi stiger av och fortfarande regn om än ej fullt lika kraftigt. Flera personer erbjöd sig bära åt oss ­ 3 =Y! Vi gick själva. Gick över flottbro, ut till båten. Kvinna hjälpte oss få våra sovplatser. Inga lakan, bara frott'efilt. Började äntligen ljusna halv 7.

Plåtade en del när vi gav oss av. På båten fanns 4 andra västerlänningar, par från Holland och två kvinnor från British Columbia i tredje klass. Myckert vackert landskap, men grått ute trots att det hade slutat regna. Vi var hungriga, men fru kosten såg inte särskilt god ut. Köpte i stället goda sesam­kex och drack te till.

Båten bestod av 4 våningar, vi var på nummer två. Ganska många i däcksklass överallt. Människor i vårt rum trevliga. En kunde lite engelska, han arbetade på gummifabrik i Tianjin och var på affärsresa. En annan kunde några ord, han reste med sin far. Alla toaletter stank och tvättrum mycket smutsiga. Vi fick höra att man skulle servera lunch redan halv 11. Gick och köpte lunchkuponger, några män från Hong Kong hjälpte oss. För 4 =Y fick vi 2 häften med 10 kuponger i var. Kö till matsalen, men kom snart fram, och pekade på tre rätter plus 1 ris var (enorm). Fick plats på två stolar. Stark mat! Första gången. Men för mycket för oss. Allting ganska grisigt och väldigt bråttom. Att äta i Kina verkar närmast som en form av indust riproduktion. Men billigt här, 6 kuponger = 1.20 =Y.

Jag står rätt mycket på akterdäck på eftermiddagen (liksom holländaren). Grått, disigt men vackert landskap. Några regn stänk. Passerar några pagodor på stragiska platser, samt en del rodd­ och/eller segelbåtar. Ser mycket fint tempel senare på eftermiddagen. Äter middag strax före 5, det är inte alls lika mycket folk. Tar två rätter den här gången = 1 =Y. Ej starkt denna gång.

Vi har passerat flera städer, men bara stannat vid en. Halv 6 stannar vi dock för natten, men kaptenen har svårighe ter att vända båten i den starka strömmen (säkert 7­8 knop). Pittoresk stad med alla byggnader vid flodstranden och branta kullar bakom. Himlen börjar klarna lite. Får veta att vi kan gå av men måste vara tillbaka senast 10. Avstår dock, jag är trött och har huvudvärk. Dricker mer te och äter kex.

Våra grannar kommer med mängder av lime och bjuder oss två var. Smakar gott. Jag försöker sova tidigt p g a allt ståhej runt omkring, speciellt de närmsta grannarna, som har sprit till sitt förfogande.

Söndagen den 11 september. Båten ger sig iväg cirka 4. Halv sover tills det ljusnar (halv 7). Liknande landskap som igår. Te och kex. Himlen verkar lite ljusare, vi kan se fläckar av blå himmel, och till slut bryter solen igenom helt. Vi får höra att vi snart skall komma till den första klyftan och alla strömmar upp på akterdäck i solskenet. Otroligt så många kame ror det finns på båten! De flesta tillhör nog Hong Kong­perso ner. Så ser vi den första klyftan med lodäta stup ned mot Yangsekiang. Strömvirvlarna blir något häftigare, och vi ser många vattentromber. Men båten dunkar fram säkert, och kapte nen kryssar mellan de lugnaste områdena. Myckert vackert, och vi släpps t o m upp på högsta däck (i höjd med skorstenen). De flesta kineser verkar mest intresserade av bergen längst upp.

Så följer en "normal" sträcka, sedan kommer klyfta nummer två, som är mycket längre än nummer ett. Det är tydligt att vattenståndet är mycket högt, ty vi ser flera träd som står en bit ut i vattnet. Går och äter halv 11, åter är det stark mat. Jag står sedan upp på däck mest hela tiden och beundrar utsik ten. Klockan ett får vi veta att p g a det höga vattenståndet (som stiger) måste vi gå av båten om en timme, åka buss och sedan gå ombord på en annan båt. Passerar klyfta nummer tre. Överallt höga berg omkring. Bergen skall vara slut vid Yingshao.

Plötsligt ser vi en mängd hus, landskapet breddas. Massor av hus, en damm, hamnanläggningar. Vi är i Yingshao. Vi får se stillstående vatten, som inte är brunt utan grönt!

Åker buss cirka 15 minuter och hamnar på liknande båt, som dock inte alls har samma fina akterdäck. Är hungriga, men mat salen öppnar inte förrän 6. Köper nya kuponger, som kommer i fyra olika färger. Lång kö till maten. Klibbigare porslin och pinnar, men maten är OK. Tittar på solnedgången. Slutligen ger sig båten iväg klockan 7. Mörkt i vår hörna, undrar om vi redan måste gå och lägga oss. Men då kommer en man och sätter i ett nytt lysrör. Skriver dagbok. Sängarna har resårer och är mjukare, och det är också tystare i rummet, så det går lättare att sova.

Måndagen den 12 september. När vi vaknar tidigt ligger båten för ankar. Dimbankar! Vi ser några kanoter vid vasskanten, de stakar sig fram. Så åker vi en liten bit, mer dimma och stopp, men till slut bryter sig solen igenom helt och det blir en varm och skön dag. Landar så småningom vid en större hamn, Yinguay (som ligger på tåglinjen till Canton). Äter lunch, som smakar gott. Skriver ett antal vykort, går upp på däck. På eftermiddagen spelar vi kort med Sheila och Jane tills vi är nästan framme i Wuhan. Ser den berömda bron över Yangtse, och båten landar snart.

Går upp till hotell Xuangong, men CITS har flyttat. Tar buss till Jhangsha i stället, där vi först ej får rum, men sedan erbjuds ett för 34. Matsalen ser trevlig ut, så vi får in god mat till överkomliga priser. Frågar igen om rum, men blir anvisade hotell Aiguo. Går dit och får mycket litet rum med "dubbelsäng" för 9 =Y. Åtminstone billigt! Går och hämtar våra väskor, och pratar med trevlig man i receptionen. Det visar sig svårt att duscha, ty två kvinnor tillbringar två timmar i den enda damduschen med att tvätta kläder. Till slut kommer vi in, det finns inget varmvatten längre, men det gör inte så mycket. Skönt! Hotellet är utan tvekan det sämsta vi besökt i Kina. Överallt i korridorerna står extra sängar, där folk sover. Otroligt så mycket kläder folk tvättar hela tiden! Varmt i rummet, så sover utan någonting ovanpå pyjamas.

Tisdagen den 13 september. Går till CITS klockan 8. Planet till Shanghai fullbokat samma dag, så vi vill köpa tågbiljett till Guilin. Får lapp och går själva till stationen. Får ej "hard sleeper", så köper "hard seat" för =Y 33,50 var. Går sedan till polisen, men får veta att det inte går att förlänga transitvisa mer än en gång. Går tillbaka till CITS för att försöka boka flyg Guilin­Canton, men det klarar de inte av. Träffar "the nurses" och äter mycket god lunch tillsammans på Jianghan hotel. Vi tar sedan en kort promenad, läser en stund i lobbyn på vårt hotell och går till tågstationen och väntar. Får gå före alla andra ut på perrongen. Får höra att tågen ej lika fulla längre, ty universiteten har nu börjat. Får också varsin plats. Men lyckas snart få hard sleeper. Vilken skill nad! Ingen trängsel alls, gott om plats vid handfat osv. Trev lig familj. Går och äter halv 7, får gå före. Hyfsat god mat. Snart blir det rusch. Pratar med engelskt par (som betalade 100 =Y var för andra klass på båten). Lägger oss cirka 11, sover ganska bra.

Onsdagen den 14 september. Väcks 6:15. Dricker te. Anländer ca 7:15. Möts av ricksha­förare, som vill ta oss till ett hotell. Vi accepterar genast för =Y 1. Vilken skillnad mot att komma fram till andra kinesiska städer! Kort färd med moped­ricksha till hotell Guilin, där vi får rum för =Y 16. Ganska nedslitet. Har eget badrum, så vi duschar. Inget varmvatten, men det gör inte så mycket. Går ut på sta'n och råkar gå förbi CAAC­konto ret. Köper genast flygbiljetter till fredag 13:45 a =Y 60. Hit tar sedan CITS. Träffar västerländsk kvinna, som berättar om färja från Canton till HongKong kl 21:00, som vi beslutar ta. Köper biljett till dansföreställning samma kväll för =Y 1. Går förbi Hu Bin hotell och köper flodtur till nästa dag för =Y 30. Växlar ytterligare $50.

Tar sedan buss ut till Die Cai Hill. Jobbig vandring upp. Buddha­statyer i mitten. Fin utsikt från toppen, fotar och filmar en hel del. Är hungriga och försöker hitta restaurant som ser tilltalande ut. Svårt, till slut slinker vi in på dumpling­ställe, som har mycket god dumpling­soppa. Tar två tallrikar var à 0:15. Tar buss ut till Reed Flute Cave, som är en fantastisk stalaktit­stalagmit­grotta med ljusshow. Tyvärr har vi ingen blixt med oss. Gick sedan till "shop", där vi hade fin utsikt över liten sjö, och fick något kallt att dric ka a 0:20 efter samtal på franska!

Tog bussen tillbaka igen. Som vanligt stängde den späda kinesiskan av motorn vid varje hållplats. Men så startade motorn plötsligt inte. Hon tog fram vev och instruerade man hur han skulle göra, och efter en stund fick de igång bussen igen. Gick av i centrum och strosade tillbaka till hotellet. Köpte te på hemvägen. Jag skrev resebrev. Gav oss iväg kl 6 igen. Gick till "Air conditioned" turist­restaurang, som dock var en besvikelse även om den inte var så dålig. Sedan till teatern. Då upptäckte vi var alla västerlänningar bodde, jät testort hotell med fint läge vid den centrala sjön. Följde strömmen av människor till teatern. Visade vår biljett, för virring, men man släppte in oss. Vi hade då inte behövt någon biljett. Proppat med turister. Vi satt bredvid en gammal leen de man från Japan.

Föreställningen blev åter en besvikelse. Det påminde myc ket om "local opera" i Xian men var betydligt mer professio nellt gjort. Några danser, men då hade man bandad musik i stället för att använda orkestern. Vi gick efter 45 minuter i första pausen. Förvånades över alla små turistaffärer i vår väg ut till huvudgatan. Växlade =Y 20 mot =Y 25 i arbetarpengar med några kvinnor i mörkret. Skrev mer resebrev. Ville duscha kl 11, men då fanns det inget vatten.

Torsdagen den 15 september. Gick upp halv 7 och drack te. Gick till hotell Hu Bin, där vi efter 20 minuters väntan blev in stuvade i modern buss. Anlände ca 9 till båtläge. Här avgick ca 15 båtar samtidigt, alla fullpackade med turister. Vi stod mest hela tiden på övre däck och beundrade utsikten, samt tit tade på fiskare och allehanda flytetyg. Fick lunch halv 12, då var vi bägge rätt hungriga. Satt med 2 HongKong­par, som hade beställt in groda! Jag prövade, det smakade som en korsning mellan kyckling och fisk.

Anlände Yang Shuo ca 12:15. Här fanns ett gytter av turis ter och turistaffärer. Köpte 2 porslinskoppar för 3:50. Bussen avgick 10 i 1. Stannade snart vid 1500 år gammalt (?) Banyan­träd. Försökte fota människor.

Klev av bussen utanför vårt hotell. Gick igen kl 3 upp på Elephant Cave Hill med fin utsikt. Vadade ut i floden. Skönt! Mycket fint fotoljus. På återvägen tittade vi in till ställe som sa "Please come in". Visade sig vara vad vi hade hoppats, nämligen restaurang. Slog oss ned med två män. Beställde in menyn för en person för =Y 5, det var för mycket för oss båda! Drack två öl till och pratade med mannen från HongKong, som kunde hyfsad engelska. Jag slockade tidigt efter att ha duschat.

Fredagen den 16 september. Sista dagen i Kina! Gick upp mak ligt och packade. Vandrade sedan till till turisthotell för att köpa frimärken men stängt, så vi hamnade på postkontor. Gick ner till restaurangen bredvid vårt hotell och fick in nudlar/grönt plus tomater. Hämtade packningen och gick till CAAC, där vi efter kort stund stuvades in i buss ut till flyg platsen. Lång kö vid incheckning och "security check". Planet halvtimme försenat, jetplan med bra benutrymme. Vackra berg när vi lyfte. Fick solfjäder, lychee­juice plus kolor. Cantons flygplats ännu mycket större (men rätt liten) och mycket män niskor och taxi. Buss till CAAC. Drack coca. Såg karta, och tog buss 31. Lång tur. Gick sedan igenom smutsiga men intres santa basar­gator till biljettkontoret. Man från HongKong hjälpte oss köpa andraklassbiljetter och lämna bagaget där. Följde sedan med honom i hans taxi tillbaka över bron genom hotelldistrikt till restaurang. Beställde in lite mat, gott och rätt mycket. Såg på kinesisk TV.

Ny taxi tillbaka, hämtade bagage och lämnades i tullen. Ganska snabb procedur, men de tittade länge på min visa­för längning. Mannen hade sagt att båten var ägd av Kina och köpt från Europa. Det visade sig att den hade varit svensk ("Hiss för högst 3 personer eller 500 kg", "till hytter", svenska proppar, osv.). Kallt inuti! Mycket snygg och välstädad, över allt fanns värdinnor som hjälpte oss tillrätta. Uppenbart per sonal från HongKong. Rena lakan i våra sängar. Mannen bjöd på läsk, då vi inte hade några HK$ och det inte gick att använda =Y.

Kl. 9 avgick "Viking". Vi stod uppe på däck den första timmen för att se Canton försvinna bakom oss. Många fartyg och flytetyg, en del stilla, andra under gång, de flesta utan ljus. Såg många små båtar med man stående med åra längst bak. Avspeglade sig mycket vackert när vi passerade starkt ljus från land. Så såg vi tre seglande djonker i mörkret. Seglen verkade mycket stora och vi beklagade att vi inte kunde foto grafera. Såg sedan ytterligare två djonker. Det vart allt fär re ljus. Vi gick ner till våra sängar. Kallt, men lagom under lakan och filt.

Hong Kong

Lördagen den 17 september. Hong Kong! Vaknade ca 5. Klädde på mig för att gå på toa. Fastnade sedan på akterdäck, ty vi var redan i Hong Kong. Mängder av ljus överallt. Skyskrapor. Stod länge och tittade. Så småningom ljusnade det. Ankrade upp på redden ca 6. Åt spartansk frukost (te plus köttfylld bulle). Halv 7 steg vi ombord på annan båt, som tog oss till kaj. Lång kö till immigration. Två andra turister tog oss i taxi till Star Ferry och pekade ut YMCA och Chungking Mansion. Fick kar ta och broschyrer från turistinformationen. Gick sedan till Chungking Mansion och fick efter tittande hit och dit rum för 75 Honk Kong­dollar per natt.

Gick sedan ut och drunknade i alla affärer. Började med att köpa mig en kvarts­klocka för 555. Betalade med visa. Vandrade in i massa fotoaffärer. Hittade flyg till Seattle för HK$ 1600 eller 1800 med stopp i Tokyo. Billigt! Gick och åt på Spaghetti House, pizza, ganska god. Amerikansk snabb­service­standard. Bestämde oss för Minolta X500 för 1000 och skulle betala, då det visade sig att Surains VISA­kort hade gått ut i augusti. Vandrade mer. Hittade Single­8 filmer för HK$ 40 per styck. Billigt! Köpte 8. Många fler affärer. Vandrade länge i Kinesiska Statens varuhus. Mycket fler varor än i Kina och klart billigare! Köpte pyjamas åt Steves son. Tillbaka till hotellrummet en stund. Ca 7 gick vi på indisk restaurang i samma hus. God Tandoori Chicken och hyfsad annan mat för 34. Duschade och lade oss ganska tidigt. Använde luftkonditione ringen en del.

Söndagen den 18 september: Vaknade tidigt men somnade om. Gick upp 8. Te och kex. Gav oss iväg ca 9. Först Star Ferry över till Hong Kong Island. Tog buss 70 till Aberdeen. Så mycket båtar! Gick ut till kajen, fångades av kvinna, som ville att vi skulle följa med hennes bror i hans sampan för HK$ 40 per person. Betalade 40 för bägge; det var bara vi i sampanen. Mycket intressant tur bland alla flytande hus. Såg ingen fat tigdom alls; några småbarn tiggde men verkade ha det gott ställt. Gick sedan in i kall restaurang ­ fick [oläsligt] (ej äkta men god) och sallad ­ var gott. Tog buss 73 till Repulse Bay. Ej så fin sand. Hett. Gick genast ut i vattnet, som var mycket varmt men ej så trevligt. Mycket grumligt och toalett papper m m flöt omkring närmast stranden. Stannade cirka 2 timmar. Tog promenad längs stranden, och sedan längs alla ny byggda lägenheter med fantastisk utsikt. Buss 64 tillbaka till centrum. Tog Peak Tram upp till toppen. Mycket fin utsikt. Gick gångstig runt toppen på cirka 1 timme. Många fina vyer av Hong Kong, öarna och ned mot Aberdeen. Buss 15 tog oss ner. Lång, intressant, slingrande väg. Tog slutligen MTR (tunnelba nan) tillbaka, som var mycket modern men ej fullt så impone rande som jag trott. Letade sedan efter restaurang. Stötte ihop med Jane och Sheila, som ledde oss till indisk vegetarisk restaurang. Där åt vi bägge Madras Thali, mycket god och autentisk sydindisk mat. Gick sedan tillbaka till hotellrummet (efter att ej ha hittat Sam Choys Huno i Sheratons telefonka talog). Duschade, drack te, använde tvättmaskinen. Skrev dag bok.

Måndagen den 19 september: Te och kex på morgonen. Svettigt under natten. Skrev kort till Sam Choy och lade på. Så gick vi till Bank of America. Surain ringde sedan till deras huvudkon tor på Hong Kong Island, och fick veta att ett nytt VISA­kort ej kunde utfärdas. Hennes kort kunde dock kollas genom tele fonsamtal till Seattle. Så vi gick till resebyrån och beställ de biljetterna, men skulle höra av oss nästa dag för att kolla att det gått bra med VISA. Åt på filippinsk restaurang, jag fick god "squid". Gick sedan mot Star Ferry men fastnade i några kamera­affärer. Beställde en Minolta X­500, 1 stativ (enbens­) och 1 kikare. Kortet skulle kollas till nästa dag (det tog lång tid för oss att förklara detta).

Åkte upp till Macaus turistinformation, men stängd till klockan 2. Så tog Star Ferry till Kowloon. Kollade GPO men ingen post. Däremot hade Surain 2 brev hos American Express. Växlade samtidigt $100 till 8,13 ! Åt god glass och tog sedan MTR till Argyle Street. Massor av neonskyltar, men alla på kinesiska i stället för engelska. Vandrade förbi hamnanlägg ningar med en del djonker men ej så intressanta som vi hop pats. Drack papaya­juice och vandrade ner Temple Street. Man höll just på att sätta upp stånden. Mycket på engelska igen. Hittade den kinesiska Yue Huas huvudaffär, och här fastnade vi rätt länge. Surain köpte först siden. Sedan rätt mycket pors lin m m. Lämnade en del för att senare sända till USA. ­ Gick tillbaka till hotellet.

Klockan 7 åkte vi upp till den indiska restaurangen igen. Beställde pakora, keema mattar, mutton vindaloo, vegetable biriyani, allt mycket gott. Pratade länge med intressant indi er (poet, affärsman). Gick och ringde Claes, men ej hemma. Fick vänta en stund på samtal med Memory. Nicke i Halland, men talade med Gullevi och Lasse. Mycket bra förbindelse. Gick tillbaka till hotellet kort stund. Återvände, jag fick nästan genast prata med Claes. Han bjöd oss på middag på lördag! Surain pratade sedan med sina föräldrar. Skrev vykort innan vi lade oss. Jag läste om Japans historia.

Tisdagen den 20 september: Jag vaknade halv 7 och gick snart upp och duschade och tvättade håret. Vi kunde ta det lugnt. Klockan 10 ringde jag till resebyrån och fick höra att VISA­kortet ej kunde accepteras. Han sade dock att Rainier hade ett kontor i Hong Kong. Surain ringde dit, och fick till och med prata med Vice President, men han kunde inget göra. Så ringde hon till SeaFirst i Hong Kong, och fick reda på proceduren att sända pengar. Skulle ta en dag. Jag ringde åter till resebyrån och bad honom att vänta med våra biljetter 1­2 dagar till.

Vi gick till Wireless Service igen och ringde USA. Terry ville nu ha Canon Shure Shot. Gick direkt till kameraaffären, men de hade ännu inte fått kontakt med USA. Letade efter ita liensk restaurang, som visade sig vara mycket dyr. Gick i stället in på malajisk restaurang, där jag fick en mycket god lahsa (indonesien­lik). Gick mot Star Ferry, men fastnade i Auts­affär. Köpte först 2 leksaker åt Carl­Fredrik och Johan, sedan diverse saker i mässing tills pengarna tog slut. Gick tillbaka, växlade pengar, men blev till våra stora förtrytelse av med 7% i kommission (HK$ 56 !). Lade upp alla våra saker på vårt rum. Gick mot Star Ferry. Fick massa broschyrer på Macau turistinformation. Tittade länge i bokhandel. Köpte 2 böcker och kalender. Sedan 2 kalkylatorer på hemvägen. Gick upp på rummet. Åt åter indisk mat, pakora, chicken curry och mattar korma. Mycket gott. Jag "kraschade" tidigt.

Onsdagen den 21 september: Macau! Ger oss iväg ca halv 9. Star Ferry, går till Macau Ferry Pier. Köper biljetter à 46 till "hydrofoil" (bärplansbåt). Luftkonditionerad förstås, men vi står utomhus under hela färden. Första gången för mig. Tar rätt lång tid innan båten kommer upp på planen. Inte så mycket vågor, men stötig gång hela tiden, inte så bekvämt och knap past möjligt att filma. Tyvärr mycket disigt ute, så vi ser inte så långt. Vattnet ser ganska rent ut, tills vi passerar klar "linje" till Pärl­floden, där det genast ändrar färg.

Macau

Macaus silhuett dyker upp så smångom ­ en massa skyskrapor samt en lång bro till den ena av de två öarna. Jag får visum instämplat a HK$ 50, Surain slipper undan med passtämpel. Många taxichaufförer och "pedicab"­förare vill åt oss, men vi går. Inte ett moln på himlen, och det är hett ute! Vi välkom nar varje liten antydan till skugga. Svårt hitta rätt väg ut, men vi hittar liten brant stig upp till väg. Går norrut till ointressanta industrikvarter, men hittar så småningom Kum Iam­templet (buddhist). Intressant, inte minst på grund av att det är så få turister men många religiösa dyrkare, som ställer fram offergåvor och tänder ljus. Såg staty av Marco Polo och det bord, där det första amerikansk­kinesiska avtalet under tecknades 1844.

Hittade restaurang, mycket elegant men ej så dyrt. Skönt med luftkonditionering! Försökte hitta trädgård, som dock var stängd. Så vandrade till annat ställe, och sedan upp på kulle till St Pauls fasad samt till gammal fästning för fin utsikt. Ner mot vattnet genom mycket färgstarka kvarter. Smala gator utan trottoarer, men mycket bilar tar sig fram ändå. Det finns antagligen fler privata bilar i Macau än i hela Kina! Västra kajen var som Aberdeen men ej turistanpassat ­ massor av båtar som folk bodde på. Gick sedan söderut till sydspetsen och run dade till vänster. Mycket rika kvarter. Det verkar finnas myc ket pengar här! Såg lite slum, men inga som verkade fattiga, och mycket fler fina bostäder.

Tog sedan pedicab (10) tillbaka till kajen och köpte bil jett à 22 på m/v Nam Sham tillbaka till Hong Kong klockan 5. Får reserverade stolar i luftkonditionerat rum. Går snart upp på däck för att se Macau försvinna bakom oss. Är törstiga, så går in i restaurangen/baren och beställer in öl/whisky. Sedan mutton curry (har fått bättre) respektive ravioli. Bråk om betalningen, kyparen gav oss för dyr whisky. Går med ursur kypare bakom oss (han fick ej så mycket han begärde). Satt inomhus, men jag gick ut då och då. Fullmåne (och höstdagjäm ning). Mycket ljus från Hong Kong förstås.

Hong Kong

Tog spårvagn till Peak Tram och så upp till toppen. Mycket människor. Gick längs stigen för bra utsikt, sedan tillbaka. Ännu fler människor. Vi var förvånade över att det var så många västerlänningar här ­ kanske 15­20%. Antagligen bor de flesta britter på toppen av Victoria Peak. Många bar på lampor (liknande svenska kräftskivedito). Följde strömmen upp för backe, köpte lampa (6). Kom till stor gräsmatta, där vi slog oss ned bland tusentals andra. Massor av lyktor, allt gick mycket stilla och fridfullt till. En del kastade batterilampor högt upp i luften. Många barnfamiljer men inget drickande (Chinese Mid Autumn Festival). Klockan 10 gick vi tillbaka (vårt ljus hade just brunnit ut då), tog Peak Tram ner. En fantastiskt lång kö väntade på att få åka upp. Gick ner till Star Ferry, åkte över, gick till vårt hotell, drack te.

Torsdagen den 22 september: Sov till halv 7 utan avbrott. Halv 10 ringde Surain SeaFirst men inget svar; samma resultat kloc kan 10. Kvinnan pekade på det röda datumet i almanackan och sade att bankerna var stängda. Efter ett tag gick vi ut och växlade $100 till HK$ 810. Gick förbi liten affär och köpte mig en "scientific solarcell" miniräknare för 180. Sedan in på koreansk restaurang. Vi var de enda gästerna, mycket god kore ansk grill (lamm/kyckling) och mycket bra service. Gick sedan upp till stora Yue Hua och handlade 2 par skor till mig samt några småfat. Hämtade det övriga vi köpt (för dyrt att skic ka). In i liten indisk affär på återvägen, köpte 4 kimonor, telefon samt spel. Kodak stängt, så vi åkte upp på rummet. Åt middag klockan 7 på indiska restaurangen.

Fredagen den 23 september: Surain ringde SeaFirst och pengarna hade kommit ($1200). Vi skulle dit 11:30. Så gav vi oss iväg, tog Star Ferry. Åt "fast food", var tvungna att stå. Gick till japansk turistinformation och fick reda på att Surain behövde visum till Japan. Hittade SeaFirst och fick allt i Hong Kong dollar (à 8,30). Halvsprang sedan till Bank of America Tower, där ambassaden fanns. Visumet skulle vara klart nästa morgon. Gick in i liten affär och köpte bok om Gula Floden för 14. Star Ferry tillbaka. Köpte te­servis (åt mina föräldrar), häm tade kameror, film, stativ, kikare och Terrys kamera. Hämtade bilder från Kodak. Lämnade allt på rummet och gick till rese byrån. Det visade sig att mannen hade avbeställt våra biljet ter (fast det sade han aldrig till oss)! Men efter diverse samtal fick han tag på nya och kunde dessutom ordna Japan Rail Pass. Sade åt oss att återvända halv 6. Vi bytte några kimo nor, och köpte sedan två telefoner med 10 minnen. Surain köpte örhängen (hade tidigare köpt kimono åt Cheryl).

Väntade på rummet, gick till resebyrån, men fick vänta där till 5 över 6, men allt var i ordning. Gick och åt, vår första kinesiska restaurang i Hong Kong. Jag åt mycket god peking­anka. På kvällen packade vi allting ­ det var inte lätt att få plats!

Lördagen den 24 september: Gick upp 7, gav oss iväg halv 9. Placerade mig utanför taxistopp och Surain åkte till japanska ambassaden på Hong Kong Island. Jag läste om Japan. Surain kom tillbaka klockan 10. Vi tog taxi till flygplatsen. Enkelt checka in (vi gömde handbagaget). Min ryggsäck vägde 28,7 kilo, men det var det ingen som brydde sig om. När vi skulle igenom passkontrollen, vägrades dock Surain med sitt alltför stora [hand]bagage, så hon gick tillbaka och checkade 1 bag till. Gick ombord på 747­an, som lyfte lite försenad. Fria drinkar och hörlurar. Vi drack whisky först, sedan rödvin till god mat. Fick grönt te.

Japan

Anlände regnigt Tokyo klockan 5, halvtimme försenade. Gick till hotellbokningsdisk, men det billigaste de kunde erbjuda var 10,200 (plus 20­25%). Så vi gick till turistinformationen, som var stängd. Lämnade allt vårt handbagage, men måste först köpa kartong, så att det bara blev ett paket. Gick och ordnade våra Japan Railway Pass. Ringde sedan Claes halv 7 och bestäm de träffas nästa kväll i stället. Skrev ner namnen på några "inexpensive" hotell från dörren till turistinformationen. Åt spaghetti respektive sallad. Tog sedan buss till Narita järn vägsstation och sedan tåg till Tokyo, dit vi anlände 9:15.

Gick upp tre våningar och hittade telefoner. Ringde först Youth Hostel, som var fullbelagt, sedan Yashima Ryokan, där vi fick rum för 7000 men löfte om att byta på måndag till 4000. Fick också anvisningar om hur vi skulle ta oss dit. Ringde Claes och gav honom telefonnumret. Tog sedan Yamanote Line till Shinjuku (tog halvtimme). Träffade man på tåget som kunde lite engelska. Han steg av med oss och tog oss till några po liser, som visste var det låg. Sade att det var 20 minuter att gå, så vi tog taxi, men fick först gå tillbaka till poliserna, som skrev ner adressen på japanska. Föraren öppnade vänster bakdörr med knapp inifrån (och lämnade aldrig sin stol). 830 kostade det. Släpptes av på gata, och föraren pekade mot liten gränd. Började gå, hejdade polis på cykel. Han frågade någon, och ledde oss sedan till rätt ställe. Vi tyckte ögonblickligen om det. Fick liten svit med separat sovrum och badrum. Satt i kimono på golvet på kuddar och drack japanskt grönt te.

Söndagen den 25 september: Drack te när Claes ringde klockan 9. Gick ut halv 11 ner till huvudgatan och in på restaurang Casa. Tog sedan tåget till Ueno. Gick upp till tempel, där det var årlig festival för att fira dockor, men det var inte så mycket som hade börjat hända än. Vi gick vidare. Det började småregna. In på nationalmuséet och såg dräkter, keramik, svärd och målningar. Gick sedan i riktning mot Asakusa Kannon­temp let. Stod under det tills regnet bedarrade. Undrade varför människor ville ha rök från liten eld i håret. Gick förbi shopping­allé med allehanda saker till T­bana. Åkte till Ginza och vandrade runt bland alla lyxbutiker.

Tog T­bana till Roppongi, dit vi anlände klockan 5. Mötte Claes, gick till ställe och drack äppelte och åt bakelse. Sedan till spett­restaurang. Trevligt ställe. Goda spett. Som nummer 3 vart det kaffe­ställe. Åt slutligen glass på Baskin & Robbins! Beslöt mötas på samma ställe klockan 7 nästa dag.

Måndagen den 26 september: Klockan ringde 7. Trött, jag hade haft svårt att somna. Var på järnvägsstationen klockan 8 och kunde nu använda våra JNR­kort. Mycket folk på tåget. Bytte i Shinagawa till nästan tomt tåg. Förbi Yokohama och snart till lilla Kita Kamakura, där vi steg av. I duggregnet gick vi till Enjiku­templet precis bredvid. Mycket fint beläget i grönskan och mycket stillsam atmosfär. Gick sedan till Kenchijo, som var mer turistbetonat och inte var lika fridfullt, men intres sant var det också. Fortsatte vägen framåt, hungriga, och hit tade liten restaurang, där vi åt spaghetti med köttsås. Sedan var pengarna slut.

Vandrade ned till centrum av Kamakura och växlade $260 i bank. Tillbaka genom trevlig, smal gata kantad av affärer och restauranger och del växtlighet på mycket små utrymmen. Det tredje templet var fullt av människor (och det enda som var gratis). En del kvinnor i vackra kläder, många duvor. Små band med japanska texter knutna om någonting. Gick tillbaka till centrum och vandrade mot den stora buddhan. Mötte många flagg prydda, eleganta bilar. Någonting var tydligen på gång. Budd han var intressant, vi gick till och med in i den.

Gick sedan till Hase Kannon­templet med sin berömda guld­buddha (största trädito i Japan). Massor av stenskulpturer utanför (50 000!). Dessa hade placerats där av föräldrar som förlorat sina barn.

Tog ett litet privattåg tillbaka till Kamakura och sedan tåg plus Yamanote Line till vårt hotell, dit vi anlände halv 6. Betalade, hade nu fått nytt, billigare rum utan bad men fortfarande trevligt.

Mötte Claes på samma ställe som dagen innan klockan 7, men Kristina hade inte kommit än. Vi åt bakelse och drack kaffe medan vi väntade (till 7:40). Så gick vi på trevlig japansk restaurang, där vi satt på golvet och åt rå fisk bl a. Drack god saké till. Avslutade kvällen med att dricka kaffe och äta glass. Kom hem cirka 11.

Tisdagen den 27 september: Gick inte upp förrän klockan 10. Drack te, skrev dagbok. Regnade hela tiden. Gick och åt lunch, litet ställe med bardisk men god mat. Tillbaka till hotellet. Tvättade kläder. Bokade rum på fredag och lördag. Mannen ring de Kyoto åt oss och bokade rum. Tog Chuo Line till Shinjuku. Lyckades efter ett tag komma till rätt ställe och reservera platser på tåget till Kyoto nästa dag. Letade efter affärer, gick in i varuhus och tittade på kimonor, men var ej helt nöj da. Tog snabbtåg till Tokyo och sedan till nästa station. Gick i regnet till The International Arcade, där det fanns många fler kimonor, ganska trevliga men ej riktigt vad vi letade efter. Åkte upp till Akihibara för att titta på affärer. Ej så intressant som i Hong Kong. Tillbaka till hotellet. En timme på rummet.

Gick sedan för att möta Claes och Kristina vid Shin­Okubo. Såg del av festivalen från igår på vägen. Många personer bar på guld­"kista" under höga rop. Med Claes och Kristina gick vi igenom gång med massor av stånd, prövade goda stekta "kulor". Till vårt hotell för kort visit. Hittade restaurang i källare. Vi var de enda som satt på golvet och åt (japanerna tycktes föredra bord och stolar, som också fanns). God soppa och saké. Sedan gick vi till kafé och drack kaffe och åt bakelser. Till baka till hotellet strax efter 10. Skrev dagbok och drack te.

Onsdagen den 28 september: Gick upp halv 7. Drack te och åt bullar. Gjorde färdigt packningen. Lämnade allt tungt på hotellet och gick strax före klockan 8. Kom till Tokyo ca 8:20 och hittade snabbt Shinkansen. Lyckade få plats på ett tåg som gick redan 8:36 i stället för 9. Visade sig att vi hamnat i "Green Car", dvs första klass, vilket vi inte var berättigade till. Halvfull vagn ­ vi och kostymklädda japaner. Mycket mol nigt och regnigt väder, men vi hade hört att en tyfon var på väg. Det gick snabbt undan i 210 km/tim. Såg ej Fuyiyama på grund av alla moln. Anlände punktligt strax före halv 12. Gick i långa gångar och slutligen upp på gatan. Duggregnade. Gick in på liten restaurang och åt lunch.

Regnade mer när vi fortsatte. Fick instruktioner av en man i liten gatubutik. Gick och gick, till slut över skummande flod. Stannade utanför elegant ingång och frågade taxichauf för, som beskrev vägen. Vi hade gått för långt. Ut i regnet igen, nu spöade det ner. Hittade så småningom in till Ryokan Hiraiwa, som var modernare än Yashima, men ej samma genuina atmosfär. Använde torktumlare för att torka kläder och rygg säckar. Till min förvåning visade det sig, att min tunna "ryggsäck" från Bolivia nästan var vattentät! Drack te, duschade, lyssnade på regnet som smattrade oavbrutet. Såg TV klockan 5 på engelska (nyheter), som berättade om tyfon 10, som dock mattades av. Men många översvämningar, lerras, stop pade tåg och flygplan m m. Vid 6­tiden hade det minskat till duggregn, så vi gav oss ut för att äta. Hittade liten kinesisk restaurang med två trevliga män. Köpte sedan bullar och yog hurt till frukost och gick tillbaka.

Såg nyheter klockan 7 igen. Surains fötter var kalla, så vi gick ner och tog ett japansk bad (ungefär samma som "hot tub"), vilket var mycket skönt. Skrev sedan några vykort. Ca 10 hittade Surain en amerikansk film på TV, så vi såg den. Gick och lade oss ca halv 12. Regnet hade upphört och vi såg en del blå himmel.

Torsdagen den 29 september: Gav oss iväg strax före 9. Sol sken! Gick först till Higashi Honganji­templet (Kyotos största träbyggnad), som var vackert. En man visade oss runt en del saker och visade var vi kunde få gratis te. Gick till T­banan och åkte två stationer. Lika modern som i Hong Kong. Gick till Nijo Castle, utanför vilket massor av bussar var parkerade. Vällde in välklädda skolbarn, av vilka en del tjoade Hello! åt oss. Chockade över inträdespriset (=Y 450). Mycket vacker träd gård och intressant se hur Shogun en gång levde (alla golv var med avsikt gjorda knarrande, så att inkräktare ej skulle kunna smyga sig på).

Gick ca 10 minuter till busshållplats. Åt först. Fick vän ta länge på bussen. Kom av på rätt ställe och gick ca halvtim me till Ryoanji­templet, berömt för sin stenträdgård (som var mycket mindre än vi trott). Pratade med japansk restaurangäga re, som gav oss lift till nästa tempel, Kinkakuji, känt som det gyllene templet. Återigen massor av skolklasser. Vacker trädgård och vatten med templet i bakgrunden.

Gick till busshållplatsen, fick återigen vänta länge på buss 204. Halvtimmes bussfärd, sedan promenad till Ginkakuji. Massor av souvenirbutiker längs vägen. Skolklasser. Vi blev fotograferade med några av barnen. Trängsel upp till en plats vi inte förstod betydelsen av. Gick nu "The Path of Philo sophy" längs den gamla kanalen, vilket var mycket trivsamt. Verkade vara rika kvarter och många dyra affärer. Där stigen slutade tog vi en hastig titt på Nyakuji­templet (vårt sjätte idag!).

Gick sedan till busshållplats och tog buss 5 till centrum. Förvånades över stor shopping­arkad, där vi åt och sedan köpte lite keramik och 2 bambukoppar med fat. Gick tillbaka till hotellet. Bestämde oss för att åka till Hakone nästa dag.

Fredagen den 30 september: Mulet och småregn när vi vaknade, så vi planerade om. Packade och gav oss iväg till Sanjusendo Hall i duggregnet med alla dess 1001 buddhor. Blev dock mest fascinerade av statyerna på "baksidan" med alla dess olika ansiktsuttryck. Tog buss till järnvägsstationen och gick in på posten för att bli av med vykort. Vandrade sedan ca 15 minuter till Toji­templet för att titta på dess pagoda. Mörkt mulet ute. Vandrade tillbaka till stationen. Hittade massor med res tauranger, jag åt god sashimi. Vi gick sedan och bokade bil jetter, fanns inget förrän 14:05. Så vi slog oss ned på en bänk och väntade en och en halv timme. Skrev vykort. Många skolklasser gick förbi.

Gick upp tidigt och plåtade Shinkansen. Tåget före vårt var bara halvfullt! Mulet ute hela tiden, så vi såg inte Fuyi. Gick till restaurangvagnen. Hastighetsmätaren angav 200 km/tim. Drack te respektive öl (280/310!). Anlände Tokyo punktligt 16:56 och åkte direkt ut till Yashima Ryokan (så mycket enklare nu än förra gången!). Fick rum 27, som ej var fullt lika bra som 28. Drack te. Ringde Claes halv 7, kom överens om att mötas halv 8 i Okubo. Där vandrade vi omkring ett tag och åt sedan på samma restaurang som förr och drack kaffe på samma ställe som förr. Fick Svenska Dagbladet, så vi läste ett tag innan vi somnade.

Lördagen den 1 oktober: Ringde Claes klockan 8. Vacker morgon, vi beslöt mötas klockan 2 vid turistinformationen. Tog det lugnt på morgonen. Åkte först tåg till station, där vi åt lunch. Gick sedan mot Tokyo Tower. Stannade vid tempel på vägen. Åkte upp 150 meter (à 600), men tyvärr mycket disigt ute. Såg Japan Tax Free Center från ovan. Gick förbi modernt, intressant tempel. Erbjöds gratis guidning på engelska, men hade inte tid att stanna. Köpte 2 par tofflor i liten affär. Japan Tax Free Center var en besvikelse, så vi tog T­banan till Claes och Kristina.