RESAN TILL INDIEN 30 MAJ TILL AUGUSTI 1971

Sverige

Söndagen den 30 maj: Efter många om och men lyckades vi slutligen pallra oss iväg. Vid färjan Marella, som vi nådde vid niotiden var det lång kö med vissa divergerande köbildnings principer som följd. På en lapp stod att föraren skulle vara ensam i bilen, och att bildäck ej fick beträdas under resan. Det brydde vi oss dock inte om.

Väl parkerade och uppe på båten hittade vi inga sittplatser. Baren öppnade inte förrän elva. Vi ställde oss i kön till maten. 26 kr fick vi pröjsa efter en stund när man började släppa in. Bra bord, vi tog elefantbärs bägge. Enorm matrikedom. Vi tog först 2 gånger smörgåsbord, sedan 1 gång varmrätt, orkade dock inte äta upp. Betalde för bärsen, gick.

Omöjligt hitta sittplats, slog oss ner på golvet. Obekvämt. Vi beslöt trotsa bestämmelserna och lade oss i Sniskan. Varmt.

Finland

Hörde Mariehamn. Senare upp för att hämta luft. Allt stängt. Ej insläppta i baren (minst 20 [år gammal]) för att få isvatten. Längst bak dock öppet. Ca 10 i kön. Oändligt långsamt. Finnen framför oss tilltalade oss, tyckte inte om supandet och Ryssland. Verkade trevlig. Köpte 1 liter mjölk + 1 läsk. Ute på däck, gick ner förbi högar av sovande fyllon. Drack lite, somnade.

Måndagen den 31 maj: Vaknade tidigt. Varmt. Gick upp med kameran. Soligt. Satte oss på ledig plats i cafét. Båten lade till, tillbaka i bilen. Körde av, lämnade biljetterna, blev ej kollade i tullen.

Styrde mot Åbo. Nobbade fula lifttjejer, tog upp några andra med packning. Tankade. Stannade sedermera för te. Liftarna ville ej [ha te], verkade bakfulla. Den ena ljus, verkade trevlig, den andra tyst. Fick igång osande kök.

Nådde Helsingfors, släppte av liftarna, parkade. Vandrade runt i hamnen, plåtade. Fortsatte till Puge, Kotka (vacker gammal stad, kullersten, grusvägar, hoppig infart). Hamina. Gjorde avstickare till campingplats på dålig grusväg. Ingen vakt, parkerade utanför. Dessutom höll vi på att åka fel till Anjala. Campingen verkade bra.

Tisdagen den 1 juni: Efter morgonbestyren gick vi ner till stranden och lade oss. Maj påklädd (skyllde på förkylningsrisk), jag i badbyxor. Stenigt i vattnet, jag tog sedermera ett snabbdopp. Soligt hela dagen.

Vid ettiden återvände vi till Sniskan, körde till Hamina. Handlade mat för 115 mark. Dyra köttkonserver, färskt kött mycket billigt (1/2). Köpte ny termometer (den gamla slog Maj sönder). Åt lite korv och saft i bussen. Körde sedan till 1/2 mil innan gränsen.

Åt resten av skinkan + kokt potatis. +31 grader i bussen som varmast. Försökte få igång lilla köket. Lyckades delvis, brann ojämnt, men slocknade slutligen. Ställde fram klockan en timme.

Onsdagen den 2 juni: Upp 7.40 +19 grader. Tankade inget före gränsen, ca 4 liter kvar. Vid gränsen väntan, ryss före.

Sovjetunionen

Verkade ej öppet, men tog fram passen. Efterhand tog någon våra pass, väntan, fick flytta oss för lastbil, så fick vi köra. Ryska bommen upp. "Zdrabctyite" sade vakten, jag detsam ma. Passen fick han, tittade, gick in i sin lilla stuga, ringde. Så fick vi passen tillbaka. "Pozhaluistba" sa vakten, "spasibo" sa jag, "do svidania" sa vi bägge och så for vi.

Några kilometer och vi var vid tullstationen. Väntan. Man tog passen, vi fick fylla i formulär om deklaration m m. Därefter lång väntan. Vi såg bussmotorn [i en buss före] gås ige nom i minsta detalj, var lite oroliga. Några finska VIP­bilar bakom oss. Ryssarna tittade lite här och där, räknade pengar na, såg roade ut av vår packning, letade inte särskilt noga. En tjej stack lite på ena reservdäcket med hårnål, hade svårt att få den att sitta igen.

Vi undrade lite om soppa, men det fanns ingen. Inget att göra åt, 56 kilometer på ca 4 liter, hur skulle det gå? Det blev ekonomisk körning ut i fingerspetsarna. Vägen rätt hoppig, betydligt sämre än de utmärkta finska vägarna. Efter en stund omkörda av finnarna.

Till slut når vi Viborg utan torsk. Stannar utanför mack, börjar leta. Går några hundra meter, frågar gumma efter Intourist. "Russkij", svarar hon, militär likadant. Går tillbaka, frågar souvenirtant i kiosk utanför station.

Inne i hallen hittar vi Intourist. Hon, engelsktalande, vill ha kuponger, säger var banken är. Ut till bilen, blir tillsagda att flytta den, vilket vi gör. Upp till Gosbank, växlar 150:­ + 40 finska mark, får 33,54 rubel. Tanten kan lite svenska. Tar några propagandaskrifter med oss. Hos Intou rist får vi campingkuponger och (till vår häpnad) även guide kuponger, en per plats.

Köper 210 liter bensinkuponger, åker till soppastationen tar fram kuponger, får soppa, ger oss iväg. Virrar bort oss lite, men kommer ut på Leningradvägen igen. Liknande, mer trafik, nästan bara gröna lastbilar. +33 grader inuti. Stannar en stund, fotar lite. Passerar Repino, ser campingen.

Snart dubbelfil till Leningrad, flackt, passerar stor bro. Tätnande trafik i Leningrad, vackra byggnader. Passerar broar, parkerar på stor öppen plats.

Plåtar vackra byggnader, vandrar till Neva, längs med, köper glass, dyr 22 kopek ej i toppklass, kladdig. Vandrar vidare, kliver ner i affär. 3 citroner + 4 ägg = 1,11 rubel. Svindlande dyrt. [Klockan] 4.00 i bussen. Kör tillbaka.

Campingflickan talar svenska (!), vi får karta, veta tid och plats för rundtur med guide i Leningrad, äter. Tar promenad längs närbelägen strand, ser hotell. Går tillbaka. Duschar. Dålig standard men faktiska ljummet vatten. Ser svensk buss på campingen. Äter skinka och ägg.

En gång blev vi stoppade av "gaj" [polis], annars var de slappa.

Torsdagen den 3 juni: Ger oss iväg 9.20 till Leningrad. Hittar snabbt rätt till Hotell Europa. Parkar. Blir ombedda vänta fem minuter. I buss, rysk guide presenterar sig (Svetlana). Inte alltför gammal, en ganska kraftig, fräknig två långa röda flätor. Mycket nervös. Hackar. Hämtar fler turister vid hotel Astoria. Svetlana börjar om, ursäktar sig.

Kör runt sta'n i tre timmar (en för länge). Något tråkigt på grund av Svetlana. Kan ej tala fritt ur hjärtat. I Lenin grad härskar definitivt bilarna på gatorna. Svetlana får tillrättavisningar av annan människa, troligen är hon på prov.

Efter turen kör vi till vacker katedral, plåtar, sedan till Eremitaget. Mitt på torget hindrades vi av ryss som ville köpa kläder, vi ville inte sälja, frågade om ingången. Betalade 40 kopek per person.

Eremitaget stort, stora salen med massor av guld. Massa tavlor av kändisar. Stannade en timme, åkte sedan ur sta'n söderöver.

Stannade vid parkering, lagade fisken i stekpannan. Ryss stannade, ville köpa eller växla men fick tji. Maj besökte toaletterna, hemska. Fortsatte mot Novgorod, tankade. Kompiskörde några mil med några ryssar, i Novgorod skildes vi, fick blommor. Massa katedraler. Undrade var campingen var, hittade den till slut 4 km söderöver.

Endast rysktalande, fick anvisning om plats. Tråkigt. Ej färdigt. Man höll på och asfalterade uppfarten, här och var var det nymålat. Spolanordningarna till toa fungerade ej, det saknades lampor här och där, duscharna ur funktion. Hemsk med andra ord.

Köpte dyr bärs 0,40. Typisk östsmak, god. Maj gick bort och sade till att vi ville ha passen sju på morgonen. Sex sa hon.

Fredagen den 4 juni: Vaknade vid låg sol. Tvättade oss i det kalla vattnet, fotade, åt lite. Fick passen åtta. Sju? undrade mannen, jag ryckte på axlarna, vi åkte sju mil. Sedan körde Maj för första gången, sexton mil till en "Stolovaja". Studerade matsedeln, gick fel, beställde svinkött + saft. Summa 2 personer 65 kopek. Liten portion. Mycket fett.

Jag körde, tankade efter sju mil. Vägen blev allt bättre, nästan högklassig. Tätnande trafik. Vid Moskva kö. Vägen breddades, kön splittrades. Stort antal personbilar. Betydligt fränare körsätt, nästan turkiskt. Köaktigt, femfiligt. Massor av motorstopp mitt på asfalten, bland annat ambulanser. Vägarbete. Sedan lättade det.

Såg Kreml, korsade lite här och var, och kom till vår förvåning rätt. Hittade också camping, just när det började störtregna, förut hade det varit skurar. Blixtarna korsade himlen.

Så vände vi [fel campingplats] och via förbjuden vänstersväng ut på rundmotorvägen. Den visade sig fruktansvärt lång. Sikten obefintlig. Tidvis tände till och med ryssarna parkeringsljuset för att snabbt släcka det igen. Ut mot Minsk, dubbelfiligt. Fem à sju kilometer skulle det vara. Körde förbi motellskylt med massa parkerade bilar. Efter 14 km i regnet vände vi. (Torkarna borde haft 3­dubbel hastighet).

Vid motellinfarten gjorde jag en fräck sväng tvärs över gatan mitt framför polis. Han tecknade åt oss att stanna. Jag förekom hans förebråelser med att fråga efter campingen. Han blev genast vänlig och förklarade. Vi hittade snabbt.

Mannen frågade oss Parlez­vous français? Très mal, svarade jag, parlez­vous anglais ou allemagne? Han sa att han pratade dålig engelska, som vi övergick till med några inslag av franska och "Marka" på ryska.

Vi återfick snart passen, parkade. Bra plats, snyggt, rent, varmvatten, allt fungerade. Åt vita bönor och 1/2 färsbiffar, gjorde 1 liter mjölk, drack upp. Diskade i köket.

Lördagen den 5 juni: Vaknade 3.45. Halvsov resten av natten. Började regna. När vi steg upp en aning sol på molnig himmel. Gjorde oss i ordning för att åka. Två campingmän undrade om de fick åka med till centrum, ja. Blev bjudna på ryska kakor, goda. Frågade om vi fick ta upp liftare. Oense. Den mest trovärdige trodde nej.

Släppte av den ene, den äldre visade oss medelst fråga till "Room" (hall) nr 4", därifrån sightseeingturen utgick. Snygg tysktalande skrev upp oss. Fick vänta ca 20 minuter på grund av däck trasigt (påstod man). Tre svenskar till som klagade högljutt. Varför inte ta en annan buss sa man. Vi var omgivna av bussar.

Så började sightseeingen. Engelska. Bra. Bättre än i Leningrad, åkte runt, tydligt, fort. Kreml, universitetet, kloster, hotell mm. Svenskar på bussen nära oss rekommenderade klostret. Hade väntat två timmar till Lenins mausoleum, men nej, nådde ej okände soldatens grav (eld). Fast turister kom visst in på passen före 10. Kötid 4 timmar.

Efter sightseeingen vandrade vi i Moskva, tittade på varuhus, gammalmodigt, dyrt, byxor 400:­. Bröd köpte vi, inget ord av expediten. Gick in på stå­stolovaja. Kött rätt gott men lite. Bussen instängd, via trottoar ut. Köpte innan karta + frimärken, dyrt. Fotade Kreml.

Hittade till kloster, gick in till kyrkogård. Mycket lummigt, massor av stenar av artister, militärer med flera. Foton och byster. Stalins mor (?). In i klosterkatedralen, 20 kopek. Försökte lura oss. Vackert, ikoner och väggmålningar. Körde tillbaka.

Tvättade kläder, spände bogserlina mellan bil och lyktstolpe. Duschade. Skrev Bohusläningen, skrev hem.

Söndagen den 6 juni: Regn hela dagen nästan. Tur vi tog in tvätten på kvällen. Såg på tälten som turistbuss ? kvällen innan. Skrev mest. På kvällen ny turistbuss med tält. Tänkte på kvällen åka till sta'n med buss, men orkade ej vänta, sedan började det regna.

Måndagen den 7 juni: Startade tidigt mot Kursk. Efter 2:a försöket genom bommarna. Tankade just efteråt. Liknande vägar. Då vi ej hittade någon stolovaja, stannade vi nedanför vägen på gräs. Åt svampsoppa.

Skulle åka. Lågt klick från motorn hela tiden. Kollade lite här och där, men nej. Försökte skjuta. Bad ryss om hjälp, han + kvinna hjälpte skjuta, men nej. Gick. Försökte stanna bilar. Kollade. Såg på håll "Romania" bil. Hoppade upp, viftade, stannade. Ut klev 2 trevliga rumänsktalande rumäner. Försökte hitta fel överallt, men nej. Hjälpte oss skjuta igång bilen. Tack. Ej rubel.

Stannade i nerförsbacke. Startmotorn ville ej, dog med en gång. Hittade mack i nerförsbacke. Kom slutligen försenade till Kursk på grund av 2­timmarsuppehållet. Tysktalande matrona hade oss ej uppskrivna men tog emot. Snuskiga toaletter.

En fransk familj med litet barn och tält var övriga utlänningar.

Tisdagen den 8 juni: Stack tidigt. Kom snart på att vi lämnat Moskva en dag för tidigt. Beslöt uppsöka Intourist i Charkov. Vit bil dök upp bakom, verkade vara ryska turister. Tankade, sköt igång.

Plötsligt dyker åter vita bilen upp utan att köra om. Är KGB efter oss? I brant uppförsbacke ligger jag på trean i 40 i krypfil. När vita bilen närmar sig, "orkar" den inte längre, "måste" växla ner, samma fart. Vid möte omkörningsförsök, ej på rakor.

I Charkov följer oss [bilen] runt helt varv i rondell. I hotell ej Intourist, visar oss. Parkerar sedan i dubbelfilig uppförsbacke. Damen säger det gör inget en dag längre i Levshino eller Jalta om ej fullt.

Hittade ej utfarten från Charkov, fick vänta länge vid järnväg, sedan lång kullersten[sgata], sedan fel, slutligen rätt. Rak, tråkig, hoppig väg till Levshino. Där säger man att Jalta är stängt så vi vill ändra rutten.

Kall dusch i Levshino, enda utlänningar, lukt­toa stå. En ny mycket hjälpsam ryss frågar om ljus, hjälper oss köpa 2 st vin à 0:90. Rätt gott.

Onsdagen den 9 juni: Stack mot Charkov för att ordna saker och ting. Fick vänta en stund men sedan kom förvånade damen. Vi förklarade sjukdomen. Måste tala med Zaporozhe. Vänta. Vänta. Frågar om stolovaja, nej. 2 rubel för lite på restaurant, café stängt, beskrev vägen in i city till stolovaja.

Åt i bussen spaghetti + färsbiffar. Förvånade ryssar tittade på på håll. Kort promenad. Väntan. 3 avstickare. 2 girls dök in, klagade lågmält på fel rutt, fick ge sig. Slutligen efter 3 timmar svarade Levshino. Ringa Moskva i morgon, sa tanten efter snack med chefen.

Åkte till Charkov, stannade i nerförsbacke. Bilen konstig, stannar ideligen. Skruvar upp tomgången men ändå stannar den. Jättejobb skjuta igång den i Charkov vid Intourist i nerförsbacke mot enkelriktat.

Bra camping, parkar i nerförsbacke. Pratar med australiensare, tycker Indien långt, varnar oss monsunregn i juli. Senare dyker en av fyra flickor från Storbritannien och Nya Zeeland upp och frågar om Levshino och Jalta. På grund av båt till Varna måste [de] betala för hotell i Jalta. Påstår stängt på grund av kolera förra året (!).

Torsdagen den 10 juni: Slutligen klartecken från tjejen [på campingplatsen] att vi kunde åka till Kiev. Dagen innan köpte vi frimärken till 9 kort. Damen trodde jag kunde ryska. Sniskan låter ej starta [?] i nerförsbacken. Tanken visar på 1/3 trots full. Kortis. Letar. Snart tändlåset i handen. Får upp tanken till 3/5.

Ryssar dyker upp, ingenjörer. Påstår batteriet. Mycket riktigt, hål i mitten. Jag med hjälm + västerländskutseende ryss med motorcykel med sidovagn. Iväg bär det till rysk verkstad efter fel. Ett tag trodde jag vi skulle in på kullersten igen. Regn. Kort väntan, ut till batterigubbe.

Halvtjock. Visar med tjära. Värmer. Försöker få bort lock för att stänga den vägen. Hjälp av ingenjören. Som tur är går det ej. Ingenjören börjar smälta plastlock i hålet. Gubben skakar på huvudet men låter honom hållas, sedan blir han också entusiastisk. Sedan extra botten, tjära som klister. Ny syra, 1,27 rubel. (Som tur är hade de inga liknande batterier).

Så betala. Min vän rusade runt, sedan sa han gratis. Vi bägge lika förvånade. Jag tackade honom på ryska, frågade om han var ingenjör. Kom fram, vroom från motorn. Ingenjören ville inte ha något.

Tvättade mig, stack 14.45, femtio mil till Kiev. Åt mat iordninggjord av Maj under gång. Höll 100­105, snitt 74. I början ohoppiga vägar. Byggde bra infart till Kiev. Mörknade.

Dåliga skyltar, cyklade, frågade, utfarten åt andra hållet, för långt. Frågade polis, nådde campinplatsen. Låg vid stort motell, bra. Rörigt motell. Stannade vid några schweizare i stor Ford. Skulle också till Indien. Dåliga kartor, massor av reiseführer.

Fredagen den 11 juni: Intouristkontoret vid motellet som låg bredvid. Massa snack, prat med chefen, visste om Jalta. Slutligen pengar för bensincheckarna samt Spravka om överblivna campingkuponger. Åkte mot Rumänien. Lunch på stängt ställe men snälla tanter. Två rätter med korngryn, borschtj. Ryssar tryckte näsan mot rutan, kom ej in.

Nådde Chernovstjev i skymningen. Efter många om och men ("osynliga" skyltar) fann vi rätt väg. Vid grus på vägen frågade jag några ryssar. Alla gick förbi. Asfalt igen.

Vid gränsen 22.45 men stängde 22.30 (Intourist sa 24.00). Snack, trevlig stämning, människor åkte hemåt. Prat uppifrån, meddelande: Åk tillbaka 5 kilometer, sov, tillbaka i morgon. Vände förbi uppretad långtradare, sov. Hörde några långtradare rusa förbi.

Lördagen den 12 juni: Hörde vid 8 några långtradare rusa förbi. Gjorde oss iordning, stack 8.45 (gränsen öppnar 9.00). Men punka, ut på vägen för fast underlag. Småpojkar tittade intresserade på. Fick ej loss sista hjulbulten trots hopp. Maj fotade, pojkarna gömde sig, men några tittade fram i alla fall. Slutligen anlände tjock gubbe på motorcykel. Hoppade, bulten lossnade.

Väntan vid gränsen. Slutligen köra fram förbi hjulbytande bulgarisk långtradare. In och kolla passen, räkna pengar m m. Tant med kort kjol letade i handväskan, genom bilen rätt noga. Övriga relativt ointresserade. Rödhårig tant frågade om vad vi skrivit, vi sa brev. Hon sa att man kunde känna igen ord från engelska, tyska, franska, latin.

Klartecken, skulle växla rubel till dollar. Lång väntan, fick ej lei. Några rubel över, åt lunch och köpte 4 öl för. Massa stekt ägg, mest gulor + vitlökskorv. Elegant tullstation. Under maten sa rödingen "Swedish money is not free convertible currency", vi skulle få lei i stället. Efter en stund tillbaka dolares, 2 10:or.

Rumänien

Väntan utanför rumänska sidan. Slapp in, tog passen. Bulgar undrade vart vi skulle. Mycket hastig titt. Gick in och växlade pengar. Fick massor av broschyrer. Passen ej klara, man ville ge oss visa trots protester. Efter en stund stämplade ej visa.

Känt rumänskt landskap. Bättre vägar. Tankade, kollade luften. Tog ej huvudvägen till Bukarest, utan in genom Karpaterna. Tog fel avfart. Snart dålig grusväg, massa umleitung på grund av nybygge av broarna. Började regna och hagla kraftigt. Slutade efterhand, kom ut på asfalt.

Kom till vacker sjö, stannade vid camping, fem lei. Rätt trevligt. köpte vin, enliters 5:­. Massa liv utanför på kvällen. Åt malaria.

Söndagen den 13 juni: Stack tidigt på de slingrande vägarna. Började klättra, kyligt, sprakare. Mycket kurvigt. Neråt, lite varmare. Tog så småningom upp liftare, som bara talade rumänska. Ville till Bukarest, vi sa Bra,sov. Väntade länge vid järnväg, han lånade Maj tidning. Som väst men sämre färger.

I Bra,sov lovade vi Sinaia, tankade efteråt, dam fick också lift till Sinaia. Klättrade lite, lite mer, framme. Först sade ingenting, sedan började han prata efter att ha samlat ihop alla sina papper. Frågade liftarna om vägen till klostret, adjö, fick 25 + 7 lei.

Uppför backe, parkade vid turistbussar. Kom mitt i sightseeing på engelska och italienska. Diverse målningar och gamla saker. Fortsatte, väntade på passet som aldrig kom, ökande trafik. Vid Ploe,sti stopp, körde i stället igenom sta'n. Några mil utanför Bukarest dubbelfiligt.

Passerade vid triumfbågen. Stannade i centrum, träffade tysktalande gammal rumän. Prat, frågade efter billig restaurang. Han ledde oss, pekade på några hus och sa vad det var. Engelsktalande yngre gick bredvid mig, pratade engelska, undrade vart gubben gick. Jobbade på flyget, 100 lei om dagen, bra.

Nådde smutsig, stojig grillbar, vände tvärt. Gubben sa, jag visar er bra ställe, folkliv. Med bilen, han talade hela tiden om hur jag skulle köra, öppnade fönstret, spände fast säkerhetsbältet. Parkade, gick in. Ville ej sitta ute, men gubben sa orkestern var ute. Slog oss ner under tak ute.

Efter gubbens enträgna rekommendationer tog vi wienerschnitzel + vitt vin mot hans [rekommendation]. Torra, tunna schnitzlar med mycket grejs, ingen kapris, citron eller sås. Sallad. Gubben käkade bredvid ur fickan.

Orkestern inne, senare sångerska och flöjtspelare. Applåder. Gubben kunde sex språk, tyska, franska, rumänska, polska, ryska, ukrainska + dålig engelska. Tyckte amerikaner dåliga på språk. Var känd på stället. Våra pengar räckte inte, växlade med gubben som skulle få dollarna i bilen.

Där ville han ha 1 dollar för besväret, vi sa fem dollar [att växla], växlade, bra kurs [för honom]. Jag tyckte 9 [lei] räckte för visa vägen. Men jag har underhållit er flera timmar, sa han, försökte ta en dollar. Vi har inte inbjudit er, sa jag. Det tog skruv. Han stack snabbt och spottade i bilen.

Vi beslöt sticka, körde vilse en bit ur ur Bukarest. Valde närmsta vägen som blev mot Constanta. Via mysko förort rätt. Stannade efter några mil.

Måndagen den 14 juni: Kom snart till liten stad, där vi växlade 10 dollar, tog tid. Köpte frimärken, tankade, köpte bröd och grönsaker. I Constanta åt gott, vidare söderut. Badade, först stank, sedan bättre.

Bulgarien

Kom ut, parkade utanför bulgariska gränsen, Maj feg på fota. Dam tittade, gick runt, sade sedan "goddag". Vänta lite, växlade första checken, problem med Majs handstil. Passerade Varna, nerför asfalt men turist[betonat]. Vidare, nerför ny asfalt 8 kilometer förbi campingen, vände sedan till första campingplatsen.

Trevligt, en annan utlänning där. Åt middag, fick hjälp av tysktalande dam. Rätt gott. Tvättade, hängde upp kläder.

Tisdagen den 15 juni: Tog god tid på oss. Tvättade bilen. Hämtade passen. Kvällen innan lång ritual för den stolte unge bulgaren som kunde lite tyska, tyckte inte om att vi inte var gifta. Ung tjej med kort kjol skrev mina papper. Inga karbon.

Skulle köra men bilen fast. Till slut efter diverse grejs och hjälp av bulgarer gick [det att komma loss]. Tre av dessa liftade in till stora vägen. Fotskada. Några kilometer innan Burgas åt vi god dyr lunch.

Inåt landet hittade ej väg till Jambol. I Nova Zagora ville vi till Svilengrad, frågade och frågade, man visste ej. Slutligen visade motorcykelkille med tjej vägen. Snart asfalt. Mysko ställe, man sa vi skulle rakt fram. Mycket dåligt, ej avsett för personbil.

Efter många om och men igenom. Efterhand tar asfalten slut. Dåligt med olja, dåligt med soppa. Snålkör. Rullar utför. Ologiskt, uppför alla krön. Till slut på med lyse. Häller i reserven 3 mil innan Svilengrad, stannar 2 kilometer före.

Onsdagen den 16 juni: Kör in. Gröna lampan blinkar. Soppastation. Skönt. 1,5 liter olja utan koll + soppa för resten. Antagligen lurad. Kanadick med 4 väskor och kostym med väst och slips får lifta (+30 [grader] cirka).

Kom från USA till Island ([hade köpt biljett] vartsomhelst i Europa). Sprit, påstod frun trodde han var i Chicago. Bulgarien primitivt. Biljett till Istanbul stulen i Italien

Turkiet

Igenom gränsen, vid turkiska viftade han med cigarett tills man tände. Vakten viftade med passen och ville lifta till Edirne, vilket han alltså fick. Sedan gick kandadicken bak och lade sig, fick vår sista ryska öl, drack bara ur hälften.

Lugnare i Istanbul [än tidigare], vägarbetet kvar. Parkerade vid Haga Sofia, växlade 20 dollar för 15/styck. Dyrare i sta'n i lira men samma i kronor. Åt, 20 lira inklusive öl, kanadickens hotell (hade 3 kostymer varav en vit med sig [i väskan]).

Gick mot bazarerna. Erbjöds av lädergubbe bli fotade för 75 lira, ja. Te, väntan, engelsman gled in med burrigt svart hår. Fotografen dröjer (tidningen betalar). Tillbaka 15.30 säger man.

Går med engelsmannen genom bazarerna, som [engelsmannen] lurar turister till affärer. Rätt trevlig, rekommenderade Suleimanmoskén, gick dit ej in. Tog läsk, 2 1/2 lira efter bråk. Tillbaka.

Gubben varit i Stockholm 3 gånger. Fotografen ville ha 4 flickor i mini, stack. Köpte tomater och gurka. Mycket bråk, fick till slut. Letade campingplats.

Hittade, 30 lira arroganta människor. Annan 20 lira, trevligare, körde in. Tvättade. Simpöl.

Torsdagen den 17 juni: Åkte till VW­verkstad för smörjning och blinkers. Om en timme, sa man. Vandrade, drack choklad (söt, te fanns ej) + småbullar. Tillbaka, väntan på smörjning. 93 lira.

Åkte till färjan. Bara 3 köer, kort väntan.

Asien

Direkt ut mot Ankara. In i sta'n. växlade 100 kronor på hotell, tittade på sedeln. Letade utfart, kom på mystiska rikekvarter. Men tankade, åkte bit, stannade vid ställe och åt middag, 13:20. Stannade efter 1/2 timme.

Fredagen den 18 juni: I Ankara ändrade vi oss till Svarta Havet. Gav oss snart iväg, tankade bil innan Samsun. Stannade vid vår gratiscamping. Turk dök upp, pekade lite. Några andra bilar. Lastbilar ständigt parkerade ovanför.

Badade i strandkanten, lite vågor. Lagom temperatur för svalk, ej för långsim. Senare dök italiensk VW­buss upp.

Lördagen den 19 juni: Gubben visade oss bär, något söta men goda. Badade. Gubben presenterade oss för engelsktalande italienare, vi följde med till närbelägen by för ,cay. Skugga, 3 koppar, nyfikenhet.

Italienaren skulle till Singapore via sampa från Calcutta med fru 1 år för proffs­bilder. Kylskåp, 2 batterier för filmer. Ny buss, skåp, ej inredd. Köpte kök i Istanbul, bröt med 2 andra veckan innan. Gubben pröjsade. Handlade bröd och ris.

Grön jättestor jeep dök upp med 2 tyskar och liftande österrikare. Sa till oss att ta bort förb. motorvärmesystem, ena bort, andra TT. Skulle också till Indien. Sa vilka vägar vi skulle ta.

Senare dök 4 svenskar upp, liftade med amerikanare, skulle också till Indien men flyga hem den 19.8. Deras bil drog 1,7, Transit, sa soppan slut vid Svarta Havet. Tyskar och svenskar bort.

Turk, ung, dök upp efter middag, kunde några ord franska (via lexikon tydligen), prövade min turkiska parlör. Vid skymningen till ,cay, italienaren frågade om middag, skrattade åt min bok, han hade engelskt­turkiskt lexikon med annan turk.

Drack 3 koppar på ett ställe, turk betalade + 2 lira för körsbär vi köpt. Adress, skildes, gick till campingplatsen. Började blixtra.

Italienaren frågade om vin, ja. Skulle stanna i Kabul till september. Bodde 4 dagar hos turkar i ,Car,samba.

Söndagen den 20 juni: Åkte tidigt, sa adjö till italienarna. Passerade Trabzon, klättrade till 2025 meter, långt, dimmigt, inga torkare. I Güme,shane ny infart, åt i Bayburt.

Svensk dök upp, fick lift till Teheran. Flugit till Istanbul, båt till Trabzon, buss. Tre jenkare nej. Sniskan svag i uppförsbackar. Stannar 5 mil före Erzurum.

Måndagen den 21 juni: Regnar men Pelle ej blöt under bilen. Åker 6 ca. Sniskan mycket svag. I Erzurum till verkstad, parlör, kollar tändstift. Slut, byte, 20 lira, sol. Köper några konserver och bröd. Snö på bergen, foto.

Mot gränsen. Asfalt upphör vid passet men igen i Agri. Äter, 16,25, Maj dålig i magen, ej mat. Lyckas köpa rensnålar, och vin 5 x 5 lira. Molnigt med sol här och var. Ararat dyker upp, men bland molnen. Persien ser svart ut vid horisonten. Fotar Ararat bland virvervindarna. Några kilometer före gränsen molnklart, svarta moln över Turkiet. Gränsen snabbt avklarad.

Persien

Massor av bilar på persiska sidan. Parkerar, pass. Jag flyttar bilen, under tiden har man dillat om visum i Erzurum. Men stämplade, försäkringsgubbe hugger oss, försäkring obligatorisk. Växlar, pröjsar 480 rials, fast gubben ville lura oss på 1440. Ingen annan pröjsar för försäkring. Efter väntan carnet klar, jag får bil. Nummerkoll, hej då efter ca timme.

Äter i Maku efter 2 mil, turistställe, 60 rials var. Åker några mil, stannar.

Tisdagen den 22 juni: Pojkar stirrar på tvättning m m. Åker någon mil, dricker te. Sedan mot Tabriz. Bra väg hela tiden. Turistinformationen stängd, vandrar lite genom korta bazarer med tvätt. Så mot campingplatsen, i slutet nyasfalterat. Liten låg sandparkering vid hög mur för bilar, tält högre upp. Får körsbär och gurka.

Fortsätter. Pelle får köra lite sedan. Efter dyr middag kör jag, mörkt. Dålig avbländning. 10 mil, godnatt.

Onsdagen den 23 juni: Vidare. Kvällen innan passerade vi vält lastbil över 3/4 av vägen. I Karadj motorväg, 10 rial. Via skyltar, poliser vet ej, når vi så campingplatsen. Ingen tar betalt. Badar i pölen. Teheran mycket disigt, berg syns ej.

Efter te lägger på brev, sticker till Teheran via Shah Reza till turistinformationen, får massor av broschyrer, tant glad för statistik, en svensk tidigare idag. Går in i bazarerna. Plåtar moské. Äter sandvik + läsk.

Tysk­ och engelsktalande persier, ung, dyker upp. Visar oss mattor m m. Köper rund duk, Pelle liten öppen väska. Sedan till kläder. Engelsktalande ung med humor. Slutligen adjö, till järnvägen efter krångel, fel samt kö. Stängd.

Till campingplatsen. I mörkret vid bilen tar man betalt.

Torsdagen den 24 juni:

... slut på dagboken ...