Fredag den 13 september: Lidingö->(på färjan)
         Var äntligen klara halv 12. Till Annelund för packning, adjö och diverse handling i sta'n. [Klockan] 1300 lämnade vi Stockholm på E4-an. Leif körde först bara i 70, dock visade hans [mätare] ca 80. Efter Nyköping körde jag om, stannade sedan på restaurang.
         Vidare, Leif först sakta. Tankade. Leifs bil 35,4 min 31,2! Klockan 11 i Kristianstad, 75 kilometer kvar men Leif körde bara i 75-80, så jag körde om för att se om vi hinner. 90-105, vid färjan 5 i 12. Ingen vet något på kontoret. Leif dyker upp, vi åker till bommen. Mopedkille dyker upp med faslig fart, åker till färjan, tar våra pass, är noga med ej svenskar, Antoinette får stämpel.
         Sedan ombord. Luckan stängs efter oss. Upp på däck, in i matsal. Mycket dyrt, 20:-. Vi äter soppa (god) och 7 öl och bröd = 30:-. Alla polacker som dominerar, ser ut som karikatyrer. Band spelar då och då en låt. Går ner och lägger oss. Jag mycket hes. Leif nära krocka [tidigare].

POLEN

Lördag den 14 september: (på färjan)->Mezychetzo
         Kvavt, varmt, dålig luft. Upp halv 7. Full norrman pratade mycket, "har du licens för den här bilen (BSX)", alla nej, "det är gott", försvann. Lång väntan, lång väntan i passkö, jag ensam sist igenom. Turkarnas lådor inga problem, "porro?", "leider nicht". Deklarerar allt, hittar inget nummer på filmkameran, sedan bra, ingen koll.
         Hittar inget matställe i Swinoujcie (igår L + A 207 visum + 23 i växling => 170 zlotys). Några mil längre fram mat. Öl (halvgott) och biff ensam på tallrik. Först mjölksoppa med makaroner. Till Stettin, lång infart, mycket dålig luft. Lång kö till affär, billigt men inga köttkonserver, men fisk. Inget bröd. Yppiga fruntimmer. Vidare mot Zielena Gora. Bröd och fler konserver i liten butik. Åt sedan macka och te vid vägkanten och tog makrill (ej sardiner). Henkan och Leif städade. Dålig luft. Hela tiden disigt landskap.
         Vid skymningen i Mezychetzo. Åt middag, gott, men ingen öl (fel från bryggeriet). Kött och potatis och konjak och vin. Promenad i sta'n. Mycket folkliv. Körde några mil till, sov. Leif nära krocka vid omkörning. Extraljus ur funktion. Radio vid gränsen, men U (?) ej intresserad. Varmt molnigt.

Söndag den 15 september: Mezychetzo->Vakwice
         Upp halv 8. Te och mackor. Leif kör fortfarande mycket sakta, jag kör om, något fortare. Åt utanför Wrocklaw, tankade (0,8). Fula industrier, dålig luft, disigt. Hittade slutligen restaurang, ej öl men mat, gott. Vidare med Leif och Henkan först, misstag i stad, där de drack öl medan vi väntade, något sura miner. Nådde Bytom, Chorzow och Katowize i allt sämre luft, fabriksskorstenarna vid vägkanten spottade ut rök.
         Mycket trafik, mycket folk, gatorna bara kryllade av folk. Henkan och Leif hittar (mot förmodan) rätt. Vi passerar masugn vid gatukanten, skorstenar bara spyr ut rök. Disigare. Når finnens bostad, han ej hemma men dotterdotter springer och hämtar. Finnen glad att se oss, ej helt lik, ser yngre ut, känner knappt igen mig.
         Te och mackor, korv, lever (fisk-), kött, mycket gott. Finnen berättar om Polen, ca 2500 Zloty i månaden (20% skatt), mot 25000 för direktör (partimedlem). Han är ingenjör, framstående, men tjänar mindre än svarvare. Uppfinner saker, får polskt patent som svenska firmor knycker. Demonstrerar gruvhiss, mycket sinnrik. Senare kommer sonen hem (dubbelarbetar, studerar rysk ekonomi). Har stereo, FM-bandet är 66-75, för att skilja det från västerländskt? Han undrar om växling, jag 27 år, Henkan och Antoinette barn?

Måndag den 16 september: Vakwice->In i Tjeckoslovakien
         Ganska kallt, 12 C i bilen. Får god frukost, dock kaffe med mjölk, Henkan te. Tanten har köpt några köttkonserver, som vi inte får betala för. Iväg i Syrena Leif och Henkan och två polacker [och jag] för att köpa relä. Bilen bara gått 600 mil, verkar redan rätt risig. Ryckig körning. Reservdelsaffären öppnar 10. Köttaffär mittemot, vi handlar för 179 Z., lyckas betala själva.
         På sightseeing runt staden (städerna) som ligger mycket tätt. På återvägen förbi zinkfabrik, dimtät rök, oerhört dålig luft. 8 kolgruvor finns i staden. Vid reläaffären meddelande: Stängt tills vidare. "Socialism" säger Anhik (?), rycker på axlarna. Nästa affär: "Har likviderats". Vi vill tillbaka, skyller på visumtiden. Mycket varmt och soligt.
         Vi åker genast vidare till Auschwitz. Intressant att se dödscellerna, krematoriet, zigenarklassificering plus otal brev. Många polska guidegrupper. Till bilen. Ingen där. Ny vända, såg hårväv. Övriga åt i restaurangen. Mot gränsen. Ingen öl i Ochowsky. Vid gränsen öl 40 Z (hade 52). Kort väntan.

TJECKOSLOVALIEN

         Sur gubbe sade åt mig att vända på grund av ingen S-skylt. Gjorde en, glad min. Några minuter, sedan åka. Mörkt, fortsatte. Tjeck stannade, pratade lite tyska. Tjeck med motorcykelbil ej växla. Fortsatte ut på vischan, te och mackor. Rätt kallt. Sov i Rödingen.

Tisdag den 17 september: In i Tjeckoslovakien->Vecses
         8 grader i bilen, kallt, fuktigt. Tände köket, varmare. Åkte bort en bit, gjorde te och mackor. Till Bansk'a Bystrica över litet pass. Rätt vackert men mycket industrier. Växlade vitt (kille ville ej växla bara $10). Dålig kurs, 10 kr per $. Åt mat, gott plus öl. Dyrt. Köpte dyra konserver för resten. Mot gränsen (något fortare). Snabbt avklarat.

UNGERN

         Till Budapest i skymningen. Bra väg, tydliga skyltar (dock ej avstånds-). Lång kullrig infart. Parkade. Vandrade, massor av folk, metropol. Hittade trevlig restaurang med levande musik. Glasögongubbe tog upp beställning. Goulasch, öl, tokajer och sallad. Mycket gott. 214 (vi hade 226, $10). Herr Doktor bredvid.
         Lång utfart, körde fel. Stannade ca 3 mil utanför utan te. Varmt i Budapest på kvällen. Västerländskt, torpedbåtar! Första tiggarna (barn). ...?

Onsdag den 18 september: Vecses->Cluj
         +20 på morgonen i Sniskan, +24 i skuggan. Mycket moderna bilar, fin väg, bättre luft. Inte så mycket djurliv som sist. Ont om soppa, Leif stannar efter 42,4 mil. Grön bensin från hans dunk. I Pospadan växlade $5, åt, tankade i Sniskan. Till gränsen. Väntan. Antoinette måste ha visum, $2. Match Åtvidaberg-?, halvtid 1-1.

RUMÄNIEN

         Jag växlade $10 med tysktalande. "Zu wenig", "Wir sind viele Leute", jag ryckte på axlarna. Spagetti med skränande musik efter oss. Äntligen loss. Tankade i Oradea. Mycket dyrt. Efter 7,5 mil upp i bergen i skymningen. Inte så torrt som i Ungern. Handlade vin för sista slantarna. Vände över järnväg till liten flod. Många tåg åkte förbi. Åt polsk makrillsoppa, som Leif ej kunde översätta. Drack 2 liter vin. Pömsade i Rödingen. Barn får kulpenna.

Torsdag den 19 september: Cluj->Tilgu Maig
         Jag upp först, +10 grader i bilen. Gick upp när solen tittat över kullarna. Vankade över smal bro. Majsen redan skördad till skillnad mot Ungern. Diverse hus. Skolbarn går till skolan. Kor drives förbi. Andra barn. Kärra med gubbe och gumma förbi. Hämtar sand och blad.
         Dricker te (smör slut) och tjeckiskt bröd. Kör till Cluj. Via frågor till Tavas hus. Gumma tar emot, Tava i Bukarest, får adress. Parkar vid stora kyrkan. Försöker hitta svartväxlare. Svårt. Slutligen hittar Henkan gubbe om halvtimme.
         Finns på plats halv 9 med kompis. Gubbe flintis, smal, mycket nervös, kedjeröker. Säger pengar om 2 timmar, 2 kilometer hem. Vi tar bil, säger vi. "Ja", men vi går ända hem. Väntan. Får inga pengar, erbjuds check i stället. Nej och inget Englandsbrev. Sura tillbaka. Henkan dyker på mysko kille, som är Brysslare. Studerande i Cluj. Växla? Visst, jag visar er. Berättar om svårigheter i Rumänien. Passerar växlingskontor. Jaså svart? Jag växlar med er. Går tillbaka hela vägen. Henkan ser flintisgubben, ledsen.
         Framme på strada Voltaire, undrar om vi säljer kläder. Hämtar bilarna. Krångel, enkelriktat. Säljer mina träskor för 150 lei och växlar $23 för 460 lei. Killen mycket orolig. Visas vägen till restaurang. Äter goulasch och god!! Öl och turkiskt? kaffe. Handlar bröd, smör och 2 ostar. Killen återkommer. Har inte fixat något skoj till kvällen, så vi fortsätter. Tankar utanför.
         Mycket vackert, dock ej helt som jag kom ihåg det. Stannar vid korsning med två ånglok. Mycket zigenare och andra kärror, oxar, bufflar. I Tunda handlar vi 2 vin på samma ställe som förut. Spanska går ganska bra (cuatro, tres, otra vino, etc.). Vidare. Stannar vid campingen utanför Luder. Ej dusch.
         Till Tirgu Mures. Mörkt. Besvärligt vid möten. Via frågor till camping. Dyrt. Bara kallt vatten. 44 lei. Krångliga formulär. Skällande hund och schäfer. Eventuellt krångel med Rödingen (oljud). Duschar. Iskallt! Drack vin och bröd och ost och smör.

Fredag den 20 september: Tilgu Maig->Tirgu Secuiesc
         Soligt, kallt på morgonen. Gick en vända. Iväg ca 10:15. Oförändrat landskap. Nådde Mircurea Ciuc Via frågor till gubbe hittade restaurang. Åt (lever respektive kött) plus 3 öl. Annan gubbe (tysktalande) beskrev vägen till Banka National. Stängt, men tant följde oss till hotell Budvik (?), där slö tant växlade $20 åt oss. Apatisk nästan. Utanför lyxhotellet (endast rumänska) holländsk turistbuss, gamla tanter (22 st plus 8 män).
         Åkte ut. Hittade grusväg, förfärligt dålig, dammig, stenig ca 2 mil. I Tirgu Secuiesc frågade om väg ut från sta'n. Såg gammal Merca, Henkan ut och stoppade den. Vi följde med 200 meter tillbaka hem till männen. Blev inbjudna på vin, mackor, späck, paprika, leverpate, m m. Eget vin, gott. Mineralvatten direkt från källa. Tysktalande professor hittades ej, men 16-åring studerande (hjärnan) kunde franska. 44-årige bilägaren (såg ut som 60) kom då och då in med bildelar (vevaxel, kamaxel, m m).
         Plåtade, försökte spela in. Mer vin, fler människor. "Agishi" ljöd då och då. Hjärnan välte ut glas. Leif välte ut sitt och mitt glas. Henkan välte ut glas. Tidvis högljudd stämning. Folket i trakten ungrare egentligen, pratade ungerska sinsemellan. Tyckte inte om hundar eller om katter, det mesta ej tillåtet i Rumänien, fick inte ha skägg m m. Bilägaren allt rödare i trynet. Fick sött kaffe. Torrdass på gården. Fula svin instängda. Körde in bilarna på gården, vägrade sova inomhus.

Lördag den 21 september: Tirgu Secuiesc->Macin
         +6 i bilen. Upp på toa. Gäss förföljde mig kacklande, tyckte inte om vatten. Henkan hade spytt under natten. Folk gav sig iväg till arbete och skola. Vi smet strax efter till teställe i koskiten. Skrev brev till Maj, drack te, övriga slöa. Iväg halv 11. Åt dyr lunch (Antoinettes födelsedag) i Adjud. Soppa och mat och öl, gott 77 lei. Ryska.
         Ner på slätten, Henkan och Leif trötta, sov knapp timme. Småbarn tittade på. Till Braila, där vi pröjsade 28 lei för färja över Donau. Fet gubbe dirigerade oss, fick vänta tills alla lastbilar passerat. Fanns även personbils-"färja", egentligen båt. Kom på sist på lastbilsfärjan. Snabb överfart. När vi körde av gungade färjan ca 3-4 decimeter, läskigt att köra av. Mycket hoppig uppfart. Krasch strax efter, ett vinglas hade gått i miljoner bitar.
         Körde till Macin. Handlade bröd, tomater 3 kg, vindruvor 2 kg, paprika 1 kg. Massor av folk, tjejöverskott med blickar. Leif hittade någon. Tant ville sälja kaffebönor till mig. Henkan, Antoinette och jag ut på vischan med bägge bussarna. Te och tomat. Smakade på paprikakärna. Brinnande stark, sved 15 minuter på läpparna. Övriga kärnor svaga (utom en till Henkan).
         Åkte halv 10 till sta'n igen. Mycket långa blickar. Mat. Såg Leif 10:20 med tjejen. Diverse snack "Je allez a la maison. Tu avec moi. Je coucher. Tu attends", varvid alla 3 in i Sniskan. Polis omedelbart framme, tjejen försvann med en gång. Hade varit bröllop och våldtäkt. Te på nytt i Sniskan.

Söndag den 22 september: Macin->Mamaia
         Varmt ute, +24 grader ute 09:00. Plåtade några bönder med "hö"lass. Stack iväg till Tulcea. Parkade, hittade vägen till turistinformationen. Utanför dök kort, svartsliskig rumän på oss. Deltaturen med båt hade just avgått, men rumänen påstod att en biltur till Murghiol var mycket vackrare (engelska). Hade varit i Stockholm ombord på holländsk båt. Vi undrade om växling, han sa visst, svarta kursen är 22 lei/dollar. Vi undrade om några långörade individer bredvid, men han sa ingen fara, de är rysktalande, en är kapten. Leif och jag gick för att växla, han ledde oss direkt till vitt ställe på stort hotell. Växlade $20, fick nya sedlar (!). Han sa många skandinavier här. Ville ha 5 lei av mig, men fick tji.
         Gick till bilarna, letade mack, fick vända till första infarten. Rödingen 25 liter, Sniskan 22 liter. Till museum. Gratis på grund av att vi kom efter stor grupp. Bra fransk guide, urusel tysk, talade hela tiden i mun på den andra. Hastade förbi, såg uppstoppade fåglar, fiskar (bland annat mal och stör). Sedan till Murghiol. Kuperat, ganska öde.
         I sta'n återkom konstigt ljud på Rödingen. Ut mot campingen. Lyssnade, höjde, däcken, men fann inget konstigt. Mot Aghiol. Utfarten mycket dålig, stenig. Tänkte vända, men busschaufför fick oss ändra uppfattning. Bra väg utom sista 8 kilometer till Bagidad, som var mycket dåliga. Leif kör rätt fort på de dåliga vägarna.
         Letade restaurang. Till slut en med tysktalande kypare. Bara kall mat, ingen öl, högljudd stämning. Lång väntan. Mineralvatten, schweizerkotlett, korv och tomatlöksallad. Mycket gott. Betala. Dyrt, 82 lei (korven hade vi inte beställt). Kyparen förstod ej vad vi sade. Lade upp de 72 lei vi hade. Kyparen snackade om "kaufen", ryckte sedan på axlarna. Vi gick.
         Snabb färd söderut genom ganska öde landskap, dock skog strax efter sta'n. Rätt kuperat. Många snygga tjejer på vägen. Till Mamaia strax efter skymningen. Dålig fart. Kände på vattnet. Parkade lite i skymundan, drack te. Fick in massor av turkiska program samt 2 arabiska.

Måndag den 23 september: Mamaia->Obratjishe
         Badade på morgonen. Skönt, stor strand. 21-22 grader i vattnet, stora vågor. +25 i luften, soligt. Några nakensolare på andra sidan stängsel. +27 grader 12:30. Duschade i strandduscharna. Söderut. Sura miner på grund av tankning, mat. 350 lei för att ta bort Leifs baktrumma, struntade vi i. Till gränsen, nästan öde på rumänska sidan, därför rätt noggrann koll. Tittade i Kismirs lådor.

BULGARIEN

         Köpte bensinkuponger på den bulgariska sidan (nödvändigt), $0,21/liter för 93-oktanig bensin. Tankade 40 liter i Sniskan, åt sedan god shis kebab plus öl (5 leva). Lång brödkö struntade vi i. Handlade bröd på vägen (0,26 per styck).
         Stannade för natten. Drack 2 flaskor torrt vitt vin (halvgott) på närbeläget schapp. Sov.

Tisdag den 24 september: Obratjishe->Meçurin
         Regnade lite, jag snuvig, en aning halsont fortfarande. Åkte utan frukost 14 kilometer till Varna, köpte grönsaker. Leif stod 1 timme i kö. Drack te (jag choklad) på gatan utanför.
         Vidare söderut, började leta restaurang, dyra. Leif och Henkan nere på turistinformationen i Sla. V., fick reda på att andra vägen till Turkiet var öppen. Jag irriterad i ögonen, Henkan kör Sniskan. Förbi Burgas. Ej restaurang. Småvägar, småbyar. Virriga bulgarer. Halv låga mat på enda öppna restaurangen. Fortsätter.
         I Meçurin tank efter långt letande, sedan rätt. Får 4 längder korv var och bröd och 6 öl för pengarna. Ljuset går. Jag till Sniskan och sover. Övriga ser kort stund på utebio (utan tak men med väggar), sedan kör liten bit på knagglig väg. Jag pumsar i Rödingen, övriga snackar en stund i Sniskan. Leif ville fortsätta.
         Övriga badade på öde (nästan) motell före Burgas. Varmvattenberedare till varje dusch (lägen 1 2 3 och 4).

Onsdag den 25 september: Meçurin->Istanbul
         Drack te. Antoinette hade spytt under natten. Jag kör. Ljud från växellådan. Stannar över dike, fyller på en och en halv liter. Förbi gränsen. Ingen koll.

TURKIET

         Växlar $40. Mat i Kirklareli, 57,5 för ris, mat och dricka. Tankar (2,75 normal, 3,40 super). Kör till Istanbul. Tjej ger oss melon och äpplen och solrosfrön. Rödingen mycket knackig, Henkan kör på mycket höga varv. Tar in på Londra camping. Tur i Sniskan till Istanbul, äter på dyr, dålig restaurang, 111,5 lira.
         Åker till puddings (?) och skriver svar på 2 annonser, sätter upp på Yücel. Till campingplatsen. Blå mosken.

Torsdag den 26 september: Istanbul
         Iväg tidigt i bägge bilarna till VW-verkstad, går bra att hitta. Sniskan 420 för oljeläcka plus 120 för reservdelar. Rödingen 240 för arbete med motor plus delar. Taxi för 30 lira till Haga Sofia. Tar in på hotell Büyük Aya Sofia på femte våningen. Går till puddingen och äter. Vår annons nertagen. Henkan och Antoinette till hotellet, vi träffar 3 fransmän, en engelsman och en belgare (?). Engelsmannen med oss till hotell, OK. Beslutar ses halv 12 nästa dag. Henkan dålig i magen.
         Leif och Robert går till Blå Mosken, bazarerna, nya mosken, äter god middag på Akdeniz, ringer VW, vet ej. Senare till posten (via frågor). Jag ringer upp VW. Rödingen ungefär 1300 lira. Besked nästa morgon. Till hotell, snack, jag skriver 3 kort, pumsar. Blåsigt, slående i dörrar. Jag visar Henkan och Antoinette till restaurangen, tar själv öl. Internationellt studielag?

Fredag den 27 september: Istanbul
         Taxi till VW efter spartansk frukost på hotellet. Rödingen än dyrare, cirka 3000 lira. Återvänder med buss, ca 1 timme. Pratar med 2 norrmän som kör MB-buss "reguljärt". Till puddingen halv 12. Engelsmannen där, men ej kompis. Hittar ny engelsman, skall ses 15:00. 2 andra liftare men nej. Äter lunch. Nej till internationellt studielag.
         Diskuterar priset (Henkan tidigare sagt Leif måste betala 80% själv). Möter Antoinette och Henkan utanför Top Kapi. Diskussioner. Beslutas Robert betalar sin bil, Leif halva Rödingen, Antoinette och Henkan halva Rödingen. Går och växlar resechecker i bank. Krångligt. Till puddingen. Engelsmann 1 dyker upp, ej 2. Han och jag väntar 20 minuter, möts på restaurangen. Leif har ringt VW, bägge bussarna klara 18:00.
         Henkan, Antoinette och Robert går till bazarerna, lyckas ej pruta kaffekvarnarna så långt jag vill, möter sedan Leif och engelsman 1 och 2. Taxi till VW. Betalar. Gubben vill ej bli plåtad.
         Kör först rätt, sedan fel. Svensktalande turk hjälper oss till rätta. Tar in på campingplats. Skriver brev. Sedan upp till liten restaurang, dålig. Nordborna ensamma vidare. Kommer till teställe med kebab, soppa. Ej ost, men innehavaren: "Getiririm" [jag skall hämta det]. Antoinette och Henkan går. Leif och Robert äter soppa, bröd och 2 te var. Pratar turkiska med 2 stycken. Går hem 10 i 12. Engelsmännen och Leif i Rödingen.

Lördag den 28 september: Istanbul->Sacanla
         Gick bra att sova. Leif duschade, sedan Robert. Leif tappade pengarna, hittades dock på receptionen. Engelsmännen ändrat sig, skall ej med. Dricker te, åker in till stan, lämnar av engelsmännen. Postar brev. Leifs kamera behöver fixas, 50 turkiska lira, en halvtimme. Annat försök, tre trappor upp, 5 minuter, gratis!
         Till färjan. Köper fel biljett, ändras, minibuss, 20 lira/buss. Får skorna borstade. På färjan. Tar te, prutar kasett från 50 till 30 (20 minuter) samt väska från 45 till 10 (Leif större från 55 till 30). Bron syns knappt. koll.

A S I E N

         Lotsar oss via karta till Ki,smir. Får te, sedan turkisk pizza. Tur runt i Üsküdar, modernare än Istanbul. Hej.
         Har svårt hitta huvudvägen, åker några mil närmare vattnet men parallellt. Dubbelfiligt mycket längre än förut. Tank. I Izmit försökte växla på hotell, Asga, hade inga lira att ge oss. Via BP tillbaka 1 km till Türkpetrol, Mobil (endast D-mark), till Petrol Ofisi med hotell. 13 lira/$. Turkar tittar på när vi prasslar med dollar. Åker en bit, sover sedan.

Söndag den 29 september: Sacanla->Afyon
         Upp före de andra. Kort promenad. Andra upp. Militärer dyker upp. Sluddrigare tal, svårare att förstå. Jag vill köpa bröd, säger jag. Ene militären försvinner, kommer med bröd. Pratar om Grekland. Många militärer ger sig slutligen av. Te.
         Åker söderut, klättrar uppåt till kalare landskap. Äter på rätt dyrt, tråkigt ställe, jag vatten, övriga Coca-Cola. Stannar strax före Afyon.
         Leif och Robert i Rödingen till by för tehus, finns ej (förstår endast ,Cay evi). Tre kilometer längre fram, konstigt ställe, in i Afyon. Parkar, får flytta på oss. Lokanta. ,Corba och te och yo~gurt, 9 lira. Armbrytning, jag vinner. Fusk? Pratar om engelska soldater. Till bio, dålig japansk film om dansk porr. Kavajer (3 lira).

Måndag den 30 september: Afyon->Dinar->Bucak
         Upp 20 i 10, men alla klockorna gick olika. Bonde undrade vad klockan var. Under natten herde, skrik, piska mot Sniskan plus tändsticka. In till Afyon, växlade checker på LS bank samt jag köpte lexikon, 20 lira.
         Åt i Dinar, där jag mötte vägen från 1969. Till Burdu. Köpte veke (rengöring av glas). Jag köpte 3 kilo tomater. Förbi första lilla passet, vägarbeten. Förbi engelsk Indien-buss (södra Iran-vägen). Tillbaka, stannade. Jag skrev brev, övriga ner och pratade. Åt turksoppa.

Tisdag den 1 oktober: Bucak->Antalya->Perge->Aspendus->Camping längs strandem
         Såg engelska bussen göra sig i ordning. Upp och iväg nedför kurvigt pass. Strax innan gav hastighetsmätaren upp. In i Antalya på sexfilig väg. Stopp vid VW service. Hjulkapsel trasig, ej vajer. Kille cyklade iväg. Talade med maestro i telefon en trappa upp. Fanns ej delar men gick att laga. En timme. Maestro lade på. Kilade med spik och sedan funkade mätaren. Leif borta. Fixade om sladden till bandspelaren.
         Ut ur röriga Antalya. In till Perge. 4 lira plus 8 för kamera (endast jag). Inte så mycket att se. Till Aspendus. 3 (6) lira. Lika sevärt som sist. Åt lunch utanför (polsk surkål och korv och potatismos). Iväg till Manavgat, lade på 2 brev och köpte bröd.
         Hittade ej fallen (ca~glagon), hade åkt förbi. Fortsatte. Vägen nyasfalterad, bilen blev svart. Till och med turkarna åkte sakta. Till dyr camping (78 lira). Badade i skymningen. Varmt. Tvättade kläder. Drack öl. 28 grader i morgon. Ville äta på lokanta, men stängt. Gubbe ville sälja ägg m m till oss. Köpte svensk fiskkonserv. Drack te m m (Leif och Robert). Vackert pass.

Onsdag den 2 oktober: Vid strandem->Anamur
         Åt tomater, övriga frukost på campingplatsen. Gick jag och badade från klipporna, tittade först och simmade sedan ut till liten kobbe. Klädde mig, gick för att äta, men stängt överallt. Lagade egen mat (polska äggnudlar och turkisk konserv). Badade och tvättade hår. Bråk när vi skall pröjsa, 9 i stället för 4 för bilarna. Dessutom ej campingkort, +10%.
         Tankade, Sniskan 35,8 Rödingen 34,8 (!). Sniskan 50-50, Rödingen 75-25 super. Åkte vackra vägen, Antoinette och Henkan köpte 3 pepsi i Anamur, stannade stax efter och lagade mat. Leif soppa (dålig i magen).

Torsdag den 3 oktober: Anamur->Längs vägen
         Jag först upp, gick och badade naken. Såg liten stuga på långt håll. Frukost. Sedan vidare. Mer vackert. Leif och jag åt tidig lunch och öl. Efter Silifke badade vi, skitigt och varmt vatten. Turk ville ha oss till sin restaurang.
         Beslöt se grottorna men hittade aldrig avtagsvägen. Åt i Mersin. Stor fruktmarknad, rätt dyr. Köpte linser och tomater. Turk på restaurang hörde min turkiska (ej innehavaren) "Ba,ska bir yemek etsiz mi?" [en rätt till utan kött?]. Efter Tarsus upp i bergen, Rödingen fortfarande något snålare. Stannade på liten grusväg, turk försvann snabbt när vi kom.

Fredag den 4 oktober: Längs vägen->Göreme camping
         Jag tog liten promenad upp på kulle, snårigt. Plöjde med 2 oxar på mycket stenig mark.
         Fortfarande kraftig stigning. Pass 1050 meter, mer stigning. Förbi Pozanti. Kalt, nästan öken. Stannade i Ni~gde, fick vänta 1 timme på bankerna. Men åt (persisk kebab, god), köpte vin. Bråk om Antoinettes checkar (20 i stället för 30). Sedan vidare på bra sidoväg till Nev,sehir.
         Drack yo~gurt på Pasta Salonu (många kostymklädda), småningom åt kakor och vaniljkräm. Sedan till Göreme. Fina grottor med målningar. Körde iväg oss 6 (stängde 5). Sedan till camping (50 lira). Åt soppa, etc. plus vin (5 + 1,5 + 1/4 * 10).

Lördag den 5 oktober: Göreme camping->Kayseri->Längs vägen
         Duschade på campingen. Strömmen funkade ej, kunde ej ladda blixten. Iväg till Kay,seri, förbi. Torsken (Rödingen mycket kvar). Fanns ej super, tankade 20 liter i Bünyan. (Pojkar kastade sten i utkanten av Kay,seri. Nästan ökenartat. Hägringar). Tankade fullt normal i Dinarba,si. Jag åt, andra ville ej ha (fanns ej ris). Kallt i Van, sa man. Shi,s kebap, god (10 lira). Sedan ut några mil.
         Övriga åt lunch. Jag fixade högtalaren. Fortsatte. Körde även efter det mörknat. Mer bebyggt. Trånga bergspass.

Söndag den 6 oktober: Längs vägen->Elâzig->Bingöl
         Upp 7:00 just när småpojkar började titta på. +2 grader i Rödingen. Fixade köket, sedan tevatten. Gammal gubbe med hacka glodde 5 minuter medan vi drack te. Kille kom med fårskock. Fick tomater av honom. Vidare. Mer bebyggt, grönare landskap.
         I Malatya köpte vi grönsaker och nötter. Tysktalande polis (hade varit i Tyskland) hjälpte oss. Körde ca 7 mil, stannade i skugga och gjorde grönsaksgryta. Fortsatte sedermera (Leif körde fort) förbi El^azi~g. Mörknade. Letade nattplats.
         Plötsligt spärras vägen av 5-6-7 personer. Jag stannar. Förtvivlad man och kvinna rusar fram, "Hasta, hasta", Bingöl. Jag låter dem stiga in (man, kvinna med barn plus unge) därbak. Snart börjar böner till Allah höras, speciellt från flickan. Jag frågar vad felet är, barnet föll och slog i huvudet. 1 1/2 mil från målet börjar även fadern be, tappar rösten, är alldeles förtvivlad, spottar på golvet. Mörkt, svårt att se vägen. In i Bingöl, stor tacksamhet, kvinnan har inga pengar. Ny man in i bilen, vidare färd (Leif sa ingen fara).
         Nytt stopp, snack, skulle vi följa med hem till nye mannen? Nej, vi fattade inte, vände ut till bensinstation där Leif köpte 1 liter olja (15 lira). Mycket snack, övriga turkar pratade i mun på varandra, Cypern, hur länge lumpen varar i Sverige, hur mycket betalt, m m. Fick låna kniv, erbjöds sova hos en turk. Slutligen vidare. Drack vin i bilen. Gubbe gick förbi.

Måndag den 7 oktober: Bingöl->Kurdby vid Tatvan
         Tre småpojkar tittar på på avstånd. Man vill sälja ägg, för dyrt tycker vi (3 lira för 4 st). Annan man dyker upp och får huvudvärkstablett.
         Slutligen iväg, grusväg, dålig, sedan asfalt. Åter grusväg efter Mu,s, jag kör delvis på bättre jordväg, dammigt. Stopp för vägmaskin. Massa efterhängsna ungar kastar sten på bilen när vi far köra. Kille spottar på bilen. Kraftigt tjong senare i plåten.
         Till slut ut på bättre väg, folk verkar trevligare. Handlar lite i Tatvan. Strax före åt vi linser plus schweinfleisch plus nudlar. Kör 2 mil, tänker stanna vid vägkanten. Bonde säger att det är bätre att bo i byn, han och Henkan och Antoinette åker. Tre liftare med bagage i Sniskan. Parkar.
         Bjuds in till skollärare med fru (trevliga, ser syditalienska ut). Får veta att det är dålig by (men ofarlig för oss). Får middag, ej till Henkan. Först soppa, sedan kål och kött, sedan ägg och fisk, sedan vattenmelon plus bröd, ost, oliver. Te. Henkan och Antoinette går och hämtar kartor och lexikon.
         Gammal gubbe mycket bråkig, pilgrim, har 2 hustrur och 15 barn (ej råd med fler hustrur). Stor munterhet när jag frågar om han sjunger och när jag drar "La ilaha illa Allah".
         Vi går för att hämta kameror. Vänster framdörr olåst, 2 kameror och ficklampa borta. Tillbaka till skolläraren. Mer te. Cigarett. Ingen chans tror han, för många barn (100 st, 25 i skolan, bara pojkar). Får tag på 2, piskar dessa, får reda på vilka som var vid bilen. Alla nekar. Skrik. Vi kör upp bilarna på gräsplan. Hundskall, man går förbi mitt i natten.

Tisdag den 8 oktober: Kurdby vid Tatvan->Bashkale
         Vaknar tidigt, barn strömmar till, tittar på på avstånd. Upp och fixa eget ,cay. Åskådare, även några äldre, mest flickor. Ser på lek i skolan, har aldrig sett liknande. Ger så Nisses adress till läraren, sjappar.
         Tillbaka till "brygga", drar åt bultar på Rödingen. Står på förbipassage, till grusväg (dock 34 kilometer asfalt), kör av och gör ris och grönsaker, orkar ej allt. Kaffe.
         Sedan vidare, upp på mycket högt, outmärkt pass, mycket kallt däruppe. Oväder kommer ej (intelligenta personer vid lunchen). Mörknar. Nedför. Dolmush vill köpa däck. Stannar så småningom vid vägkanten. Jag skriver brev.

Onsdag den 9 oktober: Bashkale->Längs vägen
         Ganska öde, några enstaka lastbilar susar förbi. Några liftare blir så småningom upplockade. PTT-bilar stannar, snackar lite. Fortsätter sedan på dålig väg, tar av på E 24. Dålig. Tidigare mycket dålig vid vägarbete.
         Sniskan först till Yüksekova, pojkar i skola rusar till, men jag ökar och barnen måste stanna fem meter ifrån, inte en enda sten träffar. Så kommer Rödingen krypande med barnen i dubbla led väntande. 8-10 stenar träffar, varav en i höger ventilationsruta och i Henkans tinning, som turlig nog vände bort huvudet i sista sekunden. Jandarma kommer, tysktalande. Snack, till polisstation, sedan till skolan. Pojken togs fram, såg närmast stolt ut. 5-6 barn hade fått stryk. Bjöds på lunch, gott. Lådkameragubbe, tog ej bilder. Tolv utanför bilarna.
         Sedan till gränsen. Väntan på turksidan, så till Iran-sidan.

PERSIEN

         Mycket modernare, belysning, asfalt, regnskydd, pingisbord. Passmännen känner ej till Sverige eller Norge, måste hämta annan gubbe. 4 andra turister, schweizare, liftar till Australien. Vi erbjuder dem ej lift. Så kommer intelligent passgubbe, lyckas upprepa våra namn rätt med en gång. Ute i hallen väntan, någon påstår sig kunna växla pengar men dyker ej upp. Två bra pingisspelare, vi spelar själva lite. Börjar regna. Ung kille påstår sig vara "Customs" och drar oss med in på rum. Fyller i papper. Ut till bilen, superhastig koll på grund av regnet.
         Kör ut på bra asfaltväg. Håller på att köra ner mig i lera. Till vänster på fält. Bebyggt omkring oss.

Torsdag den 10 oktober: Längs vägen->Rezaiyeh
         Gubbe kommer fram till oss, tittar i kikaren. Så ger vi oss iväg långsamt på grund av soppabrist i Sniskan och oljebrist i Rödingen. In till Rezaiyeh, uppodlat mycket indarer (?). Soppatorsken i Sniskan. Går till bank, växlar. Tankar Rödingen. Letar restaurang. Finns ingen öppen förrän på kvällen. Köper ost, gurka, bröd. Leif måste äta i bilen. Till verkstad, hänvisas till ny. Lång tid för Rödingen, kort för Sniskan. Oljebyte, fett. Snackar med innehavaren på persiska. Alla restauranger stängda till 8 på grund av Ramadan (ytterligare 8 dagar). Köper frukt. En del räknar på turkiska, en del på persiska.
         Fortsätter sedan ut ur sta'n, ut på umleitung. Stannar på äng, lagar mat. Fisksoppa plus grönsaker. Mycket nyfiken herde (läskunnig). Kor går i närheten, drar med sig mygg. Slutligen försvinner de med djuren.

Fredag den 11 oktober: Rezaiyeh->Saggez
         Sent uppe. Herden har tittat fram några gånger. Gör te och tunnbröd. Kollar bilarna, läcker soppa ur Ebersprakaren. Diskuterar resväg under rätt livliga former. Iväg 12. Snart ut på landsvägen igen, fantastiskt bra. Dåligt med stadsnamn.
         Kommer ner i närheten av sjön. Luktar salt och avfall på långt håll (24%). Rätt smutsigt vatten, alger. Mycket salt. Badar ej. Vidare in till Bowkan och handlar ost, gurka, bröd. Dyrt. Dricker te utanför staden. Fortsätter sedan till kulle till höger om vägen.
         Leif och Robert in till sta'n klockan 8. Äter kebab respektive kyckling (5, 7). Går sedan på bio, men först tar jag ut tändfördelaren. 20 R / styck, dyraste. Japansk-tysk agentfilm, måste stanna och byta film 2 gånger. Säljer läsk under tiden, någon röker. Sedan tillbaka. Har svårt att hitta, ut på diverse kullar, svagt batteri.

Lördag den 12 oktober: Saggez->Samandad
         Upp rätt tidigt. Till Saqqez, men ej postkontor (skrev färdigt brev på morgonen). Via hänvisningar till andra sidan staden, litet postkontor. För litet, vågar ej lägga på breven. Vidare till Sanandaj, stora kontor. Två människor i enorm lokal. Köper frimärken. Sedan frukt av gumma. Övriga går ner och handlar marmelad, jag snackar med studenter som känner till Sverige [på persiska, förvånad att bli duad].
         Så ut ur sta'n för mat. Lite olja i Rödingen. Leif och Robert åker till schapp och handlar olja och fyller vatten. Lagar mat, korv, grönsaker plus kokt potatis. 2 studenter dyker upp, snacksaliga (Iran dåligt, shahen dålig). Inbjöds. Med moped. Ene ljus, kysser mig och Henkan när de sticker. Några småpojkar tittar på, försvinner med stenkast. Mycket flugor.
         Så åter iväg. Hittar rätt dåligt ställe nära vägen men får vara ifred.

Söndag den 13 oktober: Samandad->Sahneh
         Sniskan startar på batteriet. Kör in till Kermanshah. Rätt stor stad. Hittar turistinformationen (neonskylt saknas). Får diverse upplysningar plus några broschyrer.
         Hamadan Persiens kallaste stad. Letar restaurang, frågar polis, kommer till Darioush Dining Hall. Parkar nära. Verkar för dyrt. Går och letar, några persier leder oss tillbaka där restaurangen finns. Ris, kebab, gott (även Henkan). Går mot bazarerna, engelsktalande kille guidar (från Teheran). Leif och Henkan köper skor, jag halsduk. Ser på liten moske.
         Sedan åter till bilen, ut till ej färdig camping, dricker dålig öl, ser på bra reliefer, kör vidare några mil. Leif och Robert i Rödingen in till Sahneh, hittar ställe med gott men sött portvin, 60 rial. Prutar lite, någon kan lite engelska. Någon börjar peta på Rödingen, så vi återvänder.
         Nattplats vid pump, några perser demonstrerar. Provar cyklar i skymningen. Gubbe dyker upp till teet.

Måndag den 14 oktober: Sahneh->Längs vägen
         Ostörda på morgonen, men senare dyker några gubbar upp. Kör in till Hamadan, cyklar omkring. Till slut till posten. 2 brev till mig (ett som paket), 3 till Henkan och Antoinette, inget till Leif. Har fått tillstånd att åka till Darjeeling men ej till Sikkim. Telegram borde kommit till Leif, men posten har hunnit stänga. Blir visade till lyxrestaurang, vill ej gå in, men hittar i centrum sta'ns andra öppna restaurang några trappor upp. Slår oss ner hos tysk-persiern vi träffat tidigare. Får in farrosh, gott. Jag dricker isvatten till.
         Sedan visar oss persiern 6000 år gammalt lejon, sedan till inskriptioner i kilskrift (granitberg här). Så till sta'n igen, skiljs ifrån. Åter till posten. På persiska ber jag postmannen att eftersända brev till Leif till Lahore.
         Så sjappar vi ut ur sta'n igen mot Teheran. Chansar på den något kortare vägen över Saveh, eftersom denna passerar campingen. Bra nyasfalterat i början, men sedan grus. Över pass, fortfarande på kall, blåsig högplatå, men stannar ändock i mörkret. Några bilar passerar.
         Sedan kommer jeep med ilsken gubbe och 2 glada följeslagare som säger en massa. Vi får sova men ej i lugn och ro. Sedan försvinner militärerna samma väg som de kommit. Henkan och Antoinette vill sjappa och så gör vi. Efter 2 mil åter asfalt. Stannar nära vägen.

Tisdag den 15 oktober: Längs vägen->Teheran
         Jag dålig i magen på morgonen. Frukost och sedan iväg. Snart grusväg igen, först mycket bra, ty man skall tydligen asfaltera. Från Saveh mot Teheran. Rätt mycket trafik. Hittar direkt till campingplatsen i smoggigt Teheran.
         Stannar en stund, sedan i Sniskan i rörig trafik via frågor till Elizabeth II Boulevard, där turistinformationen fortfarande ligger. De vet inte så mycket, kan inte så mycket engelska. Letar restaurang, där övriga äter medan jag väntar i bilen. Sedan ut till campingplatsen igen. Jag vilar i Sniskan, går sedan och lägger mig efter välling i Sniskan.

Onsdag den 16 oktober: Teheran
         Övriga sent iväg till VW, jag tar det lugnt, äter välling, duschar, startar sedan vid halvettiden. Först till Churchill, som är enkelriktad åt fel håll. "Second hand"-affären har ej kameror men vill gärna köpa Leifs, som jag har i ena handen. Vandrar Ferdowsi upp till vänster på Shah Reza, återvänder sedan till bilen och åker till Pahlavi drygt.
         Vandrar vidare, in och köper en Pepsi. Tilltalas av några persier, som vill sälja Nikon till mig för 2000 toman. De visar mig sedan till stängd kameraaffär, som inte har något av intresse.
         Vandrar sedan mot annan affär, engelsktalande sluter upp. Han och jag i Sniskan mot annan affär, plockar upp kompis på vägen. Parkar, vandrar till bästa kameraaffären i sta'n, stängd, vidare till nästa, persiern osäker om vägen (!), affären öppnar just när vi kommer. Kollar in Practica, verkar inge' bra. Har begagnad Ricoh för 8000, kompis försöker pruta till 6500.
         Går till Bank Melli, stängd. Väntar en kvart, kompisen sticker, upp till Bank Ebebarak, som har öppet. Växlar 7 * 20 dollar för 9420 R. Vankar tillbaka till kameragubben, 7000 R till 6500, men då försvinner blixthållare plus blixt (fantastisk reflektor). Kör till spadaffär (?), badmi..aset (?) för 150 i stället för 180. Blir visad ny väg, ut till Eisenhowers ända, till höger, släpper av, tillbaka (får beröm för det persiska körsättet).
         Snart kö sedan. Lång tid, på sand, över kanten. Frågar polis i rondell, kör runt (kö). Sedan snart framme, 12 kilometer. Rödingen ej kommen. Diskar, sedan syns Rödingen med kass motor. Pratar med några tyskar (Nepal, Ceylon). Sedan till restaurang, Leif omelett och te, jag får inget, stänger. Dricker te och mackor i Rödingen, ej bra för magen, måste upp 2 gånger.

Torsdag den 17 oktober: Teheran
         Ligger rätt länge. Tvättar liksom Henkan och Antoinette. Så småningom till Teheran via nya vägen. Äter på övrigas stamställe, khorresh, mycket gott, plus Canada. Kör sedan till Sepah Salar-mosken, blir slutligen insläppta, får dock ej gå upp i minaret. Fin moske med skön trädgård. Passerar förbi Golestan, där övriga går in, ej i palatset, officiellt.
         Till Zurkhane 5 minuter för sent (gata blockerad av bilar). In, fin lokal, bra träningsuppvisning, musik. Stannar till vid senaten, sedan till campingplatsen, kokar vatten.

Fredag den 18 oktober: Teheran->Amol
         Jag äter gröt och mjölk, gör i ordning klorvatten. Sticker så småningom, har lite svårt hitta ut på grund av ombyggnad.
         3 tjejer i bil vinkar mycket, picnicar med dem [och man som pratar bra tyska]. Öl och cognac och ris och kyckling med gott spad, tryckkokare, lök och potatis. En tjej nästan närgången [mot mig; men ryggar tillbaka när jag på persiska berättar att jag har flickvän]. Tar rätt lång tid.
         Sedan över passet i skymningen, hinner se Damavand, nedför, varmare, ej avbländning, mycket tät trafik. Stannar sedan till vänster uppför backe vid stuga. Militärer med trasig ficklampa, får fickkniv.

Lördag den 19 oktober: Amol->Behshahr
         Ostörda på morgonen. Finns snötäckta berg att se inte så långt bort. Äter kokt potatis och gurka och te.
         Så iväg till Kaspiska. Soligt och varmt. Ca 21 grader i vattnet, Antoinette badar ej på grund av förkylningsrisker. Persier varnar för tjuvar, har vi låst bilarna. Finns massa småfisk och små kräftdjur. Nordost, svag vind.
         Sedan vidare till Sari. 10 toman på snuskig restaurang, åker ut till Mazanderan Hotel. Bara 8 toman, rent och snyggt! Kebab och dricka plus te, kaffe = 420. Forest Office Mr. Hess ej där, ingen kan engelska. Fortsätter till Shahi (mätaren funkar ej).
         Handlar i Nari, förbi Beshahr, till höger till grusarbetsplats. Skriver brev till Maj.

Söndag den 20 oktober: Behshahr->Nationalpark->Robal
         Upp 6, före solen. Potatis och tomater och te. In till Gorgan, postar brev. Till Forest Office via hjälpsam polis. Ingen kan engelska. Telefonsamtal, kommer ej fram, fel nummer, mer snack, får te, ser på fåglar. Tjej rätt intelligent. Ung kille förklarar dilemmat. Just då jänkare på tråden med Leif. Kan åka dit, men vet inget. Tog ca 1½ timme.
         Köpte ost, grönsaker, gurka, marmelad, stack. Passerar Shahpasand, Minar Dasht, vägen klättrar lite, på 4:an dock. Myckert vackert. Ser Ibex-getter på bergssluttning, senare antagligen -får.
         Hittar väg in i parken. Vägen klättrar brant, är smal, sol i ögonen, mycket förvånande natur, buskar, nästan sambil (?), yvigt. Parkar uppe vid hus. Till fots längre upp. Tuvigt, går yvänligt (?). Till vänster syns tält. Ser snart djur uppe på kulle, många samma som förr plus större eftersläntare. Bakom oss mycket vacker vy över persiska berg, långt ner till vägen. Ser senare bortåt 1000 djur mitt över på kulle.
         Tillbaka till bilarna flyttar dem, skymning, ny bil dyker upp. Snack med jänkare, anställd i Iran sedan 3 år plus 1 år. Säger att tigern utdöd sedan 30 år då man byggde vägen, röjde sumpmarker och plöjde upp. Egentligen fick vi inte åka hit upp. Äter potatismos och goulasch och gurka och choklad och bröd. (Åt persiska apelsiner på dagen, nästan mogna, övriga ville inte ha). Kallt ute, ca +3 grader klockan 8.
         Just när vi krupit ner i sovsäckarna kommer militärbil och kör bort oss, snack persiska och engelska med fransman, "Regional Officer". Åker ner grusvägen plus 4 kilometer till bensinmack, sover.

Måndag den 21 oktober: Robal->Quchan->Mashhad
         Iväg på bra vägar. Sniskan åker snålare, 0,83 ca. Enahanda landskap, bra snabb väg. Äter i Quchan, INTO/ställe men ej så dyrt, 8 T. Nära krocka innan. Får påste efteråt.
         Fortsätter till Mashad. Vid infarten snack med mattförsäljare, säger krångligare och dyrare få visum till Afghanistan. Sedan in mot sta'n, ny kille i Rödingen visar vägen till campingplatsen, möte nästa morgon klockan 8. Köper öl. Campingplatsen bara 120 rial.

Tisdag den 22 oktober: Mashhad
         Killen dyker ej upp klockan 8 som utlovat. Fortsätter till Gyllene Mosken, via frågor till polis m fl, rätt. Kille på cykel dirigerar, vill sälja motor, polis utanför konsulatet, så killen måste lyckligtvis sticka. Blir först knappt insläppta på konsulatet, får sedan fylla i formulär och pröjsa $5 var, visana skall vara klara nästa morgon kl 8.
         Sedan till verkstad, Bahar. Väntan. Övriga försvinner. Persier vill tilltala mig, bjuda in mig till sig, har 2 arbeten. Försvinner slutligen när hans bil är klar. Min bil lyfts upp, får kallna, ventiler ställs in och bultar dras åt. 40 Toman. Förfrågan om relät. Får skruva loss det, visar det för ung kille, som säger till mig att köpa nytt, går och frågar, 1300 eller 1800 rial. För dyrt, sätter tillbaks det gamla. GB-VW-buss med dålig ljuddämpare dyker upp, vill ej köpa reservdel för 3500 rial.
         Åker till Gyllene, parkar, fortsätter leta mig fram till dukar men hittar ej. Blir anvisad annan väg, några perser leder mig till sin affär, har dock inget av intresse, råder mig att handla i Afghanistan, bättre och billigare.
         Cyklar, till slut ut till campingplatsen. Käkar tomater. Går och äter sandwich och Canada, köper vykort och 2 pennor. Vid campingplatsen har svenska bilen från igår kommit. Snackar med engelsmännen. Lustigt med skånska. Förskräckligt oljud från Renault. Duschar. Åker in och köper 31 liter olja. Gör grönsaksgryta.

Onsdag den 23 oktober: Mashhad->Tayebad->Strax över gränsen
         In och hämtar visa, jag till posten och lägger på kort, övriga växlar. Tyskar har problem med kopplingen, lämnar dem. Tankar fullt, åker genom enahanda landskap till Tayebad, tankar fullt plus min dunk, ej super. Får 139 rial över. Till gränsen med några liftare. Väntan vid pass, pakistanier med 7 barn. Customs. Sedan iväg. Ny station, flyttad till gränsen.

AFGHANISTAN

         Så in i Afghanistan. Först till tull, får fylla i deklaration. Tjänstemannen vill räkna dollar åt mig. Sedan till passkontroll. Vilka typer, säger vi högt, finns visst dansk bland "typerna". Leif och jag måste återvända för att få "customs finished". Sura miner hos customs, gör klart. Sedan till pass, klart, stänger efter oss. I bilarna. Pakistanierna måste vänta till nästa morgon.
         Växlade 139 rial mot 100 afghani. Stoppas framför bommen, måste ha försäkring. 450 afghani eller $9 per bil. Sedan måste vi gå tillbaka till "doctor". Drogad gubbe i vit rock som inte hajar "740826". Polare. Äntligen får jag min stämpel. Ut ur gränsen.
         Kör 1 mil, lagar "tartarbiff" och ris, sover.

Torsdag den 24 oktober: Strax över gränsen->Herat
         Just när vi gått upp kommer småpojkar ridande på åsnor. Tar tid innan de ger sig iväg. Äldre driver bort dem. Grötfrukost. Ser senare kamelkaravaner, stannar vid en och fotograferar. In till Herat, stängda banker. Växlar på en restaurang, $1 = 52,5 afghani. Tar in på Niagara Hotel, 50 afghani.
         Äter på "lyx"stället. Övriga omelett, jag ris och kött, te. Några persiska ord. Vankar i butikerna, köper så småningom penningbälte. Stängd turistinformation, in ändå. Snack med engelsktalande afghanier, dålig väg till Mazar-e-Sharif.
         Bio halv 6, för sent, tjej river biljetten. Pakistansk film, ej dubbad från urdu. In till sta'n, äter shis kebap (ej ris), övriga omelett. Vankar lite, sedan till hotellet. 4:e teet, indisk musik. Dåliga toaletter.

Fredag den 25 oktober: Herat->Mir Ali->Längs vägen
         Till fots in till sta'n, äter frukost på Behzad. Omelett och te och bröd (12 + 3 afghani). Handlar tomater plus diverse grönsaker. Tankar vid infarten, 8 afghani per liter.
         Via frågor till polis med flera på grusväg till Qala Nau. Stannar vid militärförläggning, snack, dålig väg, militärer kör bort oss, "boro, boro", vänder mot Kandahar.
         Halv 1 från Herat, men kör hela tiden tills det mörknar. Övriga vattenmelon mitt på dagen, jag tomater och apelsin. I mörkningen lagar vi grönsaksgryta, under gång kokning. Första stoppet kom lampa gående. Fortsätter i mörkret.
         Dålig laddning, får ej igång vid 1000-milsstopp, sjungande afghan närmar sig. Tankar i Grishk och sover, polis mycket nyfiken, får ej stå var vi vill.

Lördag den 26 oktober: Längs vägen->Kandahar->Längs vägen
         Mycket tidigt igång, Rödingen knuffar igång Sniskan. Upptäcker snart att 10 liter bensin saknas. Åker in till centrala Kandahar, in på största restaurangen. Jag Kofta Chalaw, andra Breakfast. Dåligt te, kall mat, lite bröd, lång väntan. Flera andra turister. Frukt. Iväg.
         Leif får afghansk liftare 10-15 mil. Äter honungsmelon. Stannar vid 4 och gör grönsaker och te och spaghetti. Sedan iväg, efter ett tag konstigt ljus, dålig laddning. Rödingen kommer ikapp, stannar snart. Te i Sniskan.

Söndag den 27 oktober: Längs vägen->Kabul
         Skjuter igång, hackande gång in till Kabul. Fyller 20 liter. In i Kabul till posten, ingen post. Äter på Khyber, sedan till Behzad, nej Faruq bredvid.
         Relä från Behzad-verkstad, mekanikern vet ej hur det skall kopplas, gör fel, kan inte starta motorn. Fungerar tvekande. 800, ner till 600 plus gamla relät. Jag vägrar, ut med relät, knuffar ut, sabbar lite på hotellet.
         Åker med batteriet för laddning. Arg hotellägare kommer och vill ha pengar av mig, nej. Sedan in till Sigis för mat, kallt ute. Goulasch. Te med socker. På hotellet frågar vi turister om Bamiyan och Band-e-Amir.

Måndag den 28 oktober: Kabul
         Upp rätt tidigt, in till hotellet bredvid, ingen kostym-mekaniker. Går till Sigis och äter frukost, får te utan socker och mint av Sigis.
         Sedan till Rödingen, åker till posten och lägger på, till turistinformationen, får klartecken för Bamiyan och Band-e-Amir. Kollar pakistanska ambassaden, nej till road permit. Buzkashi idag 3:30. Till hotellet, hämtar batteriet, 30 afghani, med ägaren till hans hem vid infarten. Polis säger till oss flytta bilen, ej foto. Med kataol [=cutout, brittiska för relä] till hotellet, skruvar fast det, kollar, funkar.
         Tar Rödingen plus engelsman till Sigis, hämtar övriga 3, kör till Buzkashi via omvägar, pröjsar $1 var (!), tar in på sittande ståplats. Sedan till hotell, ingen på Behzad, åker till utbucklare, som fixar bägge dörrarna, 120 afghani.
         Duschar (kallt, minimalt), går till Sigis, äter wienerschnitzel, lyckas fixa en kopp te utan socker, engelsmannen där läser.

Tisdag den 29 oktober: Kabul->Shibar->Bamiyan
         Frukost på Sigis, kanna te för 10 afghani, svagt (2 ägg och bröd). Växlar i bank, ger hotellägaren 400 afghani, sticker halv 11 [jag och Leif].
         Klättring på asfaltbetongvägen. Köper frukt i by, prutar på tomater och shirini. Hittar vägen till Bamiyan (172 eller 190 kilometer) hoppig men ej urusel. Kör om dammande buss. Efterhand mycket vacker dalgång. Tidvis smal väg, arbeten, dammande lastbilar kör vi om några. Stannar knappt halvvägs och dricker te.
         Drygt halvvägs uppför brant stigning, Shibar pass 9350 fot, mycket vackert, speciellt nerfarten. Mörknar, tänder ljus, snart svagt, dock ej då motorn går.
         Skylt Bamiyan Hotels, kör upp, parkar. In till informationen, hänvisas till restaurangen, dining room med mycket gäster, tvättar händerna, mat 126 afghani soppa + bröd + utsökt kött och potatis och grönsaker + melon + te. Fantastiskt amerikanskt sällskap. Leif pratar med melonsaltande tant. Jag frågade arkeolog om väg från Band-e-Amir till Mazar-e-Sharif, finns ej.
         Skjuter igång, kör till närbelägen backe.

Onsdag den 30 oktober: Bamiyan->Toppen av pass
         Tar kameran och vandrar bort till hotellet, fin utsikt över dalen. Går nedför kullen, genom by till Bamiyan. Massor av affärer, m m. Vänster.
         Ser skylt Buddha, pris 10 respektive 50 afghani. Vakt. Fortsätter gatan rakt fram, rundar sista huset och går till Buddhan. Vakt kommer, får 10 afghani, ej foto. Noga kollade när vi beskådar. Vandrar upp till huvudet, släpps in av vakt. Fantastisk utsikt. Får ta en bild var, ger vakten 10 afghani.
         Ner igen. Via sjaskiga hotell till Marco Polo, jag shis kebap, Leif omelett och yoghurt. Upp bilen med välta batteriet, kör ner till sta'n, köper "Battery Mixture" för 20 afghani, skjuts igång, mot Band-e-Amir.
         Bra, klättrande väg. Uppför brant pass, stannar sedan för vila. Vrider om tändnyckeln, svagt ljus på lamporna, kollar kontakt, fixar med relät. Rullar igång, generatorn laddar ej Fixar mer. Åker ner och vänder, uppför backen, motorn svag. Stannar. Inget hjälper. Byter relä. Några åsnedrivare knuffar igång oss, ny tur nästan uppå krönet. Byter relä.
         Vänder bilen för att sova. Lastbilar stannar, 700 respektive 1000 afghani till Bamiyan. Fixar mer med bilen, startar ej, vänder 2 gånger till. Går och lägger oss högt uppe i passet.

Torsdag den 31 oktober: Toppen av pass->Bamiyan
         Kallt. Tidigt stannar vi schweizare som lovar oss bogsering på kvällen. Tre turistbilar passerar, Peugeot-skåp drar oss upp till krönet. Försöker starta, går ej. Fransk WV-buss stannar, har bara 12 V batteri. Swagman passerar, liksom lastbil från Mashhad.
         Rullar utför, kommer ej upp [i svacka], lyckas lotsa oss ner på genväg för åsnor, dike till riktiga vägen, men kommer över längre ner. Stannar 200 meter från by.
         Vandrar in, hittar restaurang där åsnor och hästar leds in. Te, omelett, soppa. Tilltalas av intelligent afghan [på dari]. Köper karameller. Går tillbaka till bilen. 4 barn ser oss, strömmar till, 3 försvinner efter en stund. Den siste mer tvekande, drar sig bort. Efter en stund kommer en stor hop rusande. Spottar på bilen, jag kastar te tillbaka. Låser bilen och promenerar bort. Några stenar slängs efter oss, men barnen lämnar lyckligtvis bilen ifred.
         Återvänder så småningom, barnen börjar strömma till. Läraren kommer förbi, säger att batteriet kan laddas vid Bamiyan hotell. Ny promenad, återvänder med afghan som påstår sig vara mekaniker. Tittar lite på generatorn. Erbjuder lift, först 600, sedan 1000 ner till 300. Överväger ta anbudet, men för sent.
         Turistbilar strömmar tillbaka, får lift av lastbilen 2½ mil till Bamiyan. Dammigt, mörkt, ser ingenting, linan sliter sig 3 gånger, får god drink. Bromsar på känn. I Bamiyan får vi lift upp till hotellet (3-4 mil respektive 500 meter).
         Går och frågar i informationen om laddningen, nej, mekanikern i Kabul. Tvättar oss, äter, lite folk. Ännu mer rejäla portioner, italienskt vin, betalar i dollar (8). Hovmästaren visar oss till mekanikern, vill ha 300, ner till 250 afghani. Hämtar batteriet. Blir nästan skjutna på vägen. Generatorn går ej under natten. Bestämmer klockan 11 nästa dag.

Fredag den 1 novemer: Bamiyan
         Upp tidigt, till Marco Polo för frukost. Omelett, yoghurt. Lastbilarna till Band-e-Amir redan gått. Går till Work Shop, 300 för generatorn. säger hindi-talande killen. Tillbaka till batteriladdaren. Generatorn avstängd. Gnista från batteriet. Ej fulladdat tror vi. Hetsig diskussion. Dum hovmästare. Får sällskap till bilen som startar. Glädjescener från afghanerna.
         Kör ner till Work Shop. 400 till 300 afghani. Generatorn plockas ut, är bränd. Nya kol för 60, slipas till (15 mela var 500). 450 (500) för att fixa generatorn (250 för ström). Äter ris och kött.
         Vandrar till lilla Buddhan. Kvittot från 2 dagar tidigare gäller. Leds upp via farlig stig till solig nisch vid Buddha-huvud, fin utsikt. Efter en kvart ner igen. Tittar på Buddhan strax efter "kharab"-sällskap. Går ej upp på toppen.
         (I Bamiyan kunde man ej skicka telegram). Försöker via byar slingra oss till hotellen, passerar spång men måste vända. Bjuds till te av tjej. Ser på volleyboll. Telegram i morgon får vi veta.
         Går till Sniskan, där det strax är klart för test. Efter diverse krångel skjuter igång, funkar. Provtur. Binder om plastpåse.
         Går till Marco Polo. Äter Murrie Kebap. Mycket folk. Många afghaner. Pratar med tysk och australienska. Kommer överens om lift till Band-e-Amir. Flottomfamning på afghan-tourist. Tillbaka till bilen.
         Startar men laddningen konstig. Kör upp till vanliga stället. Skall klä av oss då poliser kör bort oss, farligt stå här. Rullar igång. Ljus funkar bara en stund. Bilen stannar i allen, men afghan hjälper oss skjuta igång. Kör på ettan utan ljus. Stannar utanför Work Shop. Sover. Gör grönsaksgryta.

Lördag den 2 novemer: Bamiyan->Längs bergsväg
         Upp 1/2 7. Till Marco Polo. Äter omelett och te. "Liftarna" får ta lastbil till Band-e-Amir (vi måste skicka telegram). Halv 8 kommer indiern, skyller på plastpåsen, fixar det hela. Vi kör upp till posten, 12 afghani för kort telegram. Skall komma om tre timmar. Kostymklädd chef, kan lite engelska, vattenkammad. Kör liten runda, sedan till indiern som säger reläet ej helt just, fixas för 150->100 afghani, OK. Väntar till ca 12, går till stora gen (?) (student).
         Sticker sedan mot Doshi. Äter grytan, som är för stark, diskar, dricker te. Fortsätter vacker bra väg. Plötsligt sticker styrningen. Letar bultar, hittar slutligen däckshållarens. Filar och hugger loss svetsen. Muttern passar ej helt, slår fast den.
         Fortsätter i 20-30 km/tim. Mörknar. Kör på extraljuset. Köper fotogen (vill bara sälja 5 liter för 50 afghani) plus 2 bröd a 2 afghani. 5 kilometer, sedan polsk korvkonserv plus spaghetti plus te. Fortsätter ytterligare 26 kilometer på extraljuset. Mycket vackert i månskenet. Lägger oss i halvskymningen. Ej kamin, varmt.

Söndag den 3 novemer: Längs bergsväg->Doshi->Salang->Kabul
         Några barn utanför halv 7, sticker. Gör välling, 4 cyklister kommer, tittar. Barnhop kommer springande, nyfikna. Gör oss klara. Sniskan svårstartad, barnen skjuter på, start. 4 stycken hänger på kofångaren, kör så att de springande är långt bort, kör bort barnen på kofångaren.
         Efter 77 kilometer sticker styrningen, tar spik som sprint. 14 kilometer till Doshi, polis viftar, hittar oljeschapp, får köra upp på trottoaren. Barn lyckas ej fixa muttern. Vi hissar upp, övertar kommandot. Bult plus liten spik som sprint får vi slutligen på. Sabbar yxan än mer när vi spräcker första bulten. Vi ger 16 afghani, sticker.
         50-60. Efter några mil brant klättring. Torsken. 1,25 liter/mil. Drar åt bultarna. Skatt, 50 afghani. Vi lyckas betala med $1. Mycken klättring, snöklädda berg, frusna bäckar [Salang-passet]. 2600 meter tunnel, kall. Blink från laddningslampan några gånger. Nedåt ej lika vackert.
         Skidrestaurang öppen står det, backar, kör in. Tvättar händerna. Endast potatis och ris och te. Potatis och ris = 50, te = 11 afghani. Vi försöker 2 portioner för 1 trasig dollar, nej. Kör vidare, mycket nedåt. Efter passet syns smog framåt.
         Till hotellet, handskakning. Henkan och Antoinette har 4 liftare, Aeroflot dyrt. Hotellägaren vill jag ha 200 afghani av, tveksamt. Lånar 70 afghani, till Sigis. Roast bread och hamburgare och milkshake. Kaffe i Sniskan. Varm dusch. Henkan har haft 39,5 i feber, legat 2 dagar. Senare (1/2 11) åter till Sigis, chocolate pudding finns ej, tar äppelpannkaka.

Måndag den 4 novemer: Kabul
         Upp vid 8 ca. Tysk med Opel Blitz vill ut om ca 1 timme. Går till banken och växlar, genom 4 människor i stället för 2. På Green Hotel ser vi inte till någon liftare. Äter omelett på Faruq. Tysken vill att jag skall flytta, Sniskan vill ej starta. Skjuter undan henne. Hjälper afghan fylla i visumformuär för Österrike. Trevligt när franska liftare dyker upp, ja till dem. Fortsätter med visat, får hjälp skjuta igång.
         Till Helmand, där det ska kosta 100 afghani. Väntar dryg timme. Ny mutter på plus mutter till däckshållaren. Tar goulasch plus tomatsallad på Sigis. Te på Faruq, pröjsar även för omeletten. Med Rödingen in till centrum. Ingen post till mig, lägger på brev. Brev från Leif Strindberg. Hittar ingen bra växlare, nej indier under hotel Metropol. Droppar Henkan och Antoinette vid Sigis, till hotellet.
         Liftare dyker upp, åker till deras Gulzara Hotel, sedan till busstation, men ingen där. Hämtar Henkan och Antoinette bland svenskar på Sigis, till Steak House. Dålig kurs. Köper 24 [svenska!] sillburkar för 350 afghani. Beslutar hämta liftarna 9 nästa morgon. Kör förbi Mustafa Hotel, där de andra bor, sedan till växlare. Väntar, inga pengar. Till Faruq.
         Leif och jag går till Steak House. Glassaffärskillar vill växla, kan inte räkna. Äter Ashau plus roast beef (bägge med soppa) plus te. Får höra att soppan kostar ca 3,30/liter [i Indien]. Växlaren dyker på oss två gånger, får 8,70 [indiska rupee per $] till slut. $100 plus 10 för pakistanska pengar.

Tisdag den 5 novemer: Kabul->Gränsen Upp strax före 8. Tvättar bilen. Omelett. Liftare dyker upp. Sniskan startar inte, men tänder flera gånger. Andra liftare hämtas. Drar Sniskan till Helmand. Nytt varv och då går det. Tankar och kör till Jalalabad. Köper frukt. Nära gränsen koll, särskilt av liftarnas bagage. Mycket palaver om stilett. Slutligen iväg till bensinmack. Får ej tanka 15 liter, får bara 10. Pengapalaver. Gubben vill ej ha gruset [mynten]. Customs stängd vid gränsen, efter ett tag kollar han dock passen. Då vägrar passpolisen. Måste övernatta. Övriga gillar inte restaurangen. Gör potatis + sill + ägg + meat + te m m. 10 personer (amerikanskt par i NZ-VW-buss, 44 hästkrafter, kommer ej in trots alla papper, har inget indiskt visum).

PAKISTAN

Onsdag den 6 november: Gränsen->Khyber Pass->Rawalpindi
         Köper bröd. Äter bröd, tomater, te (ej liftarna). Stämplar ut passet (visapapper hade jag inte men väl Elisabeth). Knuffar Sniskan. Pakistansk passkontroll, skatt, kör upp bilarna till customs. Jag hämtar övriga som är omgärdade av växelhajar (10,25 i stället för 10,50). Väntan. Sedan customs, eleganta gester, "romantic colour", sweet dish (swedish). Obefintligt letande.
         Uppför Khyber Pass till vänster (höll på att krocka lastbil). Utanför Peshawar ny customs + quarantine. Måste slänga tomater, potatis och vitlök (chemically destroyed, FAO, infected). Letar oss fram till The Mall och hittar välbekant kinesrestaurang. Äter chinese chop suey, sweet and sour chicken, plain rice, lemon soda (som är fruktsoda) plus grönt te (20,25).
         Sedan ut ur Peshawar på de skumpiga vägarna. Stannar i liten stad och köper bananer. Mycket folk kring bilen. 4 rupies/12 stycken. Över Indus. Sedan fotar, pakistanier kommer springande, kör iväg. Stannar sedan och fixar strömtillförseln. Tar senare av relälock och första sladd. Lampan slutar blinka.
         Kör 3 mil i mörkret på hög växel på grund av laddning. Letar. Får guide som inte hittar och är dum i huvudet. Fråga på bensinmack, sedan till Gutmans motell [i Rawalpindi]. Dyrt. Liftarpriset pressas till 55 rupier för ett rum, för oss 6 rupier per person. Vill först låna madrass.
         Till dyra restaurangen. Chicken curry och 2 bröd och 1/2 te = 7,75 rupier. Dricker te inne på rummet. Får klart att SM ej vill upp till Kashmir. Batteriet i Sniskan tog slut i staden, baklänges knuff (ej bra). Knuff in på motellet.

Torsdag den 7 november: Rawalpindi->Gujarat
         Upp tidigt, före andra. Tar kort promenad. Leif in till frukost, sedan jag och Charles och Elisabeth. Får utan omelett. Dåligt med marmelad. Tidningsläsande om det dåliga Indien. Leif pratar med norrman.
         Skjuter igång Sniskan, kör in till Rawalpindis gamla centrum. Filmar lite. Till moderna Islamabad. Charles och Elisabeth växlar och handlar. Sniskan startar på batteriet. Tom väg, bra. Även huvudvägen ganska bra och tom. Stannar i Jhelum vid djurmarknad (2500 till 5000 för en buffel). Stor hord av människor förföljer oss. Väntar i klunga på SM.
         I Gujarat följer vi skylt till "Swedish Pakistani Institute of Technology". Pratar vid grinden, som pekar ut man åt oss, som leder till annan man i rum, som hämtar Vice Principle, som fixar, pratar med Principle. Rum med matta. Sedan visning runt, nästan officiell prägel. Pratar med Principle i dennes rum, får broschyr, får berätta om oss själva. Åker med guide (ej SM) till restaurang i centrum, äter roast chicken och potatis och ärter (ej starkt på grund av guiden). Sedan te, bjuder guiden, alltför starkt. 60 rupier. Leif och Robert tar te i Sniskan. Får blixten laddad under natten.

Fredag den 8 november: Gujarat->Lahore
         Lagar gröt och mjölk. Charles och Elisabeth lagar te. Så iväg. Lämnar nyckeln till grindvakten. Kör in till Lahore. S läser karta, kommer till General Post Office. Stängt till 3. Hämtar SM för att äta på KFUM. Ej bra enligt Henkan och Antoinette med flera, letar efter SM, hittar ej, vandrar ner till Kina-restaurang via frågor. Något dyrare än förra, mycket sämre än förra. Svagt jasminte.
         Vandrar till GPO, där SM väntar mycket sura en bit bredvid. Får kort och brev. Snack. SM har beslutat lämna oss. Kör dem till YMCA, bär upp deras bagage. Letar oss sedan ut till VW. Skall återkomma nästa morgon. Pakistanier vill köpa min bil för $800 (hälften i dollar).
         Åker gatan fram till slumkvarter, väntar, visas till Indus Hotel, erbjuds växla för 11, man visar oss till Swat Hotel, rätt snuskigt. 4 rupier per person. Liftarna till Lahore Hotel. Köper te, dricker, växlar $10 med fransman. Skriver 3 brev.

Lördag den 9 november: Lahore->Wagha Border
         Liftarna kommer 20 över 8. Åker till VW. Lagar gröt. Försöker handla något, köper 8 apelsiner för 1 rupie. Leifs hjulbultar loss efter mycken möda, en går sönder. 62,50 för Sniskan, 115 för Rödingen.
         Åker mot Ferozepur. Busschaufför och senare militär säger att det är fel. Tillbaka till Lahore. Pakistanier cyklar före och visar vägen. Mycket rörig utfart. Smogig. Värst i Batapur. Gränsen stängd sedan 3:30, får sova på polisstation. Lagar soppa (mycket god) och grönsaker och ris, linser. Sover 6 i bilarna.

Söndag den 10 november: Wagha Border->Amritsar
         Lagar gröt och mjölk. Iväg ca 10. Konstigt gnisslande ljud från Sniskans motor. Henkan upptäcker att det är tändfördelararmen, smörjer med lite olja, ljudet försvinner. Åker till pakistanska sidan av gränsen, kort väntan, sedan till customs plus "gate pass" plus pass. Får vänta på iranier.

INDIEN

         Först immigration office (bord i det fria) i Indien. Kortbyxor, brunt, tofs på mössan. Sedan parkering vid stort tullhus. Går till andra gaveln. Passtämplas av äldre nitisk-useende. Andra ändan till customs. Måste hämta kameror, bandspelare, skrivmaskin. Rödingen kommer just. Henkan, Antoinette och Charles växlar i State Bank of India, 7,80 (7,90 för check). Slutligen klara.
         Åker in i Amritsar. Turistinformationen stängd på grund av söndag. Äter på Khayam. Mutton curry, mycket stark och dåligt ris. Bilpark på gård.
         Handlar frukt. Åker mot Gyllene Templet. Stor byggnad. Parkar. Blir tillsagda att inte slänga bananskal. Rätt långt. Slutligen framme vid Sikh Museum. Leds in i "information office" [där vi får sitta och lyssna på ca 1/2 timmes föreläsning om sikhernas religion]. Måste ta av oss skor, ha huvudet täckt och lägga ifrån oss cigaretter. Tvättar fötterna när vi går in.
         I mittbyggnaden måste vi lämna ifrån oss kamerorna. Musik i templet, sitter en stund. Många strömmar förbi och böjer huvudet mot marken. När vi går tillbaka, måste vi gå igenom matutdelningsställe, slänger den sötluktande massan i vattnet. Hämtar kamerorna, går tillbaka. Lång väntan under sikh-utläggning med andra turister. Smiter slutligen ut.
         Tar 3 tongor till bilarna (1 rupie per person, antagligen mycket dyrt). Tar sedan in på Ambassador Hotel, 3 rupier plus 25 för liftarna. Tvättar kläder, duschar. Andra spelar kort. Beställer mat. 2 timmars väntan. Grönsaker, ris, chips, limca. Inte särskilt gott, 7:25. Några vill köpa Henkans bandspelare och klocka. Tar in skjortorna under natten.

Måndag den 11 november: Amritsar->Khanna
         Tvätten ej torr. Vi utom Leif går till Grand Hotel och beställer frukost. Lång väntan, elljuset slocknar, stearin. Ägg, chips, toast, te. 5:50. Tar bilarna till chemists, där Charles & Elisabeth och Henkan & Antoinette köper Jagfyl 50 st/15 R. (Charles dålig sedan tre veckor). Ut ur Amritsar mot Batala. Tankar. Beslutar skippa Kashmir.
         Tar oss ut till Jullundur. Tysktalande. India Hotel. Äter Palak Paneer (gott, men för starkt), vegetable cutlet, chapati. 5:50. Diskussion om räkningen, vi vill betala separat. Fortsätter sedan förbi Ludhiana, där Henkan och Antoinette vill stanna, till Khanna. In till Inspection Bunngalow, där vi får stanna gratis i bilarna. Rum finns ej. Ingen engelsktalande. Äter grönsakssoppa.
         Får whisky i glas, människor till Lyons Show kl 9. Dålig trollkarl rabblar hindi. Vi blir tilltalade av diverse personer. Tombola (för bingo). Sedan mat. Ris, blomkål, tunn kurd, stark mat och ärtor. Gott. Mer snack. Någon pratar om "real India, villages" och senare i bilen att han är "fake". Undras om vi vill "see factories" nästa morgon. Fixas rum åt liftarna. Ingen tomgång efter gamarna.

Tisdag den 12 november: Khanna->Delhi
         Mackor och te. Liftarna ger 5 rupier bakshish. Passerar Ambala. Leif dålig, vill ej köra. Via Old Delhi till Connaught. Till Rambles restaurang (f d Hut). Äter omelett med chips och finger chips plus hamburgare och glass och vatten. Släpper av liftarna vid hotell. Sniskan tjuvstannar och klickar ibland. India vill ha oss till hotell, påstår campingplatsen stängd. Ut till campingplatsen. Hittar Bengt och Karin, får svenskt kaffe.

Onsdag den 13 november: Delhi
         Åker till coffee house, omelett, mackor, 2:30. Hämtar liftarna (rum 40, frukost 25). Till svenska ambassaden stängd för 2 dagar, Indonesiens stängd idag. Posten, som egentligen stängd, men vi får bläddra igenom. Nepals ambassad stängd 3 dagar, Old Delhi-posten öppen. Plockar med förgasaren, tappar viktig pinne. Senare på kvällen till kinesrestaurang (det mesta stängt). Dyrt, sämre än i Peshawar.
         Elisabeth, Leif och Robert till Coffee House (med mjölk och socker). Sedan till bio "hath ki safai". Milkshake med choklad på Ramble. Mycket smällare på grund av Diwali.

Torsdag den 14 november: Delhi
         Jag iväg rätt tidigt med förgasaren, motorcykel till Connaught Place. Diskussion med tre motorcyklar, 10, 6 och 5 rupier för färd till Indonesiens ambassad. Går in med passet men har glömt foton. Några väntande. Frågar gubbe bakom lucka, som säger att man måste ha return ticket för att få visum.
         Vandrar till Yuvak Center, ser inte till någon, frågar i receptionen, men de hänvisar till något annat ungdomsställe bakom Kinas ambassad. Vespataxigubbe vill ta upp mig, 4:80 till Moti Bagh (han vill egentligen köra mig tillbaka också). Först till nästa ungdomsställe. Ej färdigbyggt, finns inte en människa att prata med, återvänder till taxi, som påstår att svenska ambassaden öppen. Stannar där, jag går in och hämtar brev åt alla.
         Sedan i taxi till thailändska ambassaden (taxigubben påstår nepalesiska stängd på lördag). Fyller i visumformulär, kan lämna foton på måndag. Slipper avgift tvärtemot vad taxin sade (25 rupier). Åker sedan till Moti Bagh VW-verkstad, pröjsar arg taxi 6 rupier. Väntar en kvart, går till teställe där det finns turister och indier. Verkstaden stängd torsdagar, får dock adress till Connaught Place. I taxi med de 2 andra men gubben försvinner. Till Connaught Place i vespa, hittar angiven affär, finns ej, i annan affär finns fel pinne, men man fixar något. Engelsktalande ingenjör från Tyskland ger mig råd. Köper munstycke.
         Till campingplatsen. Ej resecheckar. Leif dålig.

Fredag den 15 november: Delhi
         Upp tidigt. Rullar igång Sniskan. Henkan, Antoinette och Robert iväg. Först till Coffee House. Finns ingen sandwich, så Henkan och Antoinette försvinner, men jag äter lite. Till American Express, letar bokhandel, men hittar ingen. Slutligen kommer Henkan och Antoinette. Måste rulla igång (trots att lampan inte lyst).
         Till thailändska ambassaden, fyller i formulär för Henkan, Antoinette och Leif. Behöver ej heller betala. Arg ambassad-gubbe har svårt att komma förbi med bilen. Rullar igång, åker till Mo_ti Bagh, gubbe fixar enkelt tomgången, tar bort en elgrej. Säger generatorn paj, vill ha 35 rupier för montering plus 100-150 för att fixa lindningen. Gör inget (tänker själv ta ut den).
         Åker till SCI, har svårt att hitta, får hjälp. Blå Transit utanför. K-5 svårt att hitta. Tjej snackar med oss, ger oss vatten. Får adressen till alla byar plus vägbeskrivning till den utanför Delhi. På svenska ambassaden frågade vi om doktor.
         Åker och äter på Ramble, sedan till campingplatsen. Leif bättre, behöver ej doktor. Plockar ut generatorn, får hjälp av danskarna, som väntar på sin motor.
         Åker till Kwality med Charles och Elisabeth, äter Chicken Tandoori, gott. Blir nästan utknuffade, fullt i restaurangen. Går förbi The Cellar, verkar som Elisabeth vill dansa med Charles. Motorcykel till campingplatsen.

Lördag den 16 november: Delhi
         Jag ger mig iväg rätt tidigt med generatorn, motorcykel till Coffee House, går sedan till Parliament Street. Anvisas buss 45, kommer nästan genast. Full. Människor strömmar ut, pipblås och sedan är det bara att klänga sig fast. Kommer in, 30 paisa.
         Trångt om fötterna, ingenstans att hålla i sig och endast en dörr, full fart. Till slut vid Mo_ti Bagh ca halv 10. Titt på generatorn, säger lindningarna paj, 200 rupier. Tar buss tillbaka, 710. Får stå men rätt tomt. Sittplats närmare city. Passerar parlamentsbyggnader. Stannar bortom Connaught Place.
         Går till Coffee House och äter lite. Går mot campingplatsen, tar motorcykel. Köper Golden Guide för 10 rupier. Rekognoserar norrut, hittar polisstationen. Letar böcker, köper "Teach Yourself Turkish" för 1 rupie. Finns "Främmande Ord". 6 bananer för 1 rupie.

Söndag den 17 november: Delhi
         Motorcykel till Coffee House, matbit, vandrar mot buss, hittar ingen, lång promenad, får buss åt fel håll men får åka med. Generatorn klar, snurrar som den ska. Tar tom buss tillbaka, stannar vid parlamentet. Får gå med generatorn. Ej samma som förut.
         Lånar verktyg av danskarna och sätter tillbaka den. Duschar varmt. Går mot zoo, men tar vespa-taxi, 4 rupier. 50 paisa i inträde. Långt att vandra, men ser vit tiger, leopard, elefant, noshörning, flodhäst, m m. Tar cykelkille tillbaka, ger honom 2 rupier. Köper bananer.
         Andra kommer tillbaka efter dålig sightseeing. Elisabeth dålig på hotell. Danskarna undrar om vi ska med på kina-restaurang och The Cellar. Endast Cellar, säger vi, har just ätit (jag spagetti och korvkonserv).
         Åker senare med Charles, som smyger från betalning. Henkan och Antoinette till Coffee House, Leif och Robert till Standard. Får felaktigt fisk, gott, plus ostkotlett, dålig. Tar mjukglass. god. Cellar stängd. Snackar med tehusgubben, som säger att det är lätt att sälja bilar i Kathmandu. Hittar Henkan och Antoinette i Rödingen, åker tillbaka.

Måndag den 18 november: Delhi
         Sniskan knuffas igång. Snabbmåltid på Coffee House, vägrar 2 $ för tvätt. Först liten laddrundtur. In på Studentresor, som ger mig adresser till båtar. Pratar med någon som kommer från Nepal. Åker till thailändska ambassaden, kvart över 10, vänta till halv 12 säger de.
         Fyller i American Express-formulären, åker till Mo_ti Bagh, ber dem byta olja. Sedan ut med olja, bortrullning av bilen på grund av platsbrist. Rödingen dyker upp, får bultarna lossade. Pröjsar 36:25, åker till ambassaden, ny väntan, men får så visat, som måste utnyttjas före 15/2.
         Direkt till polisstationen, blir anvisad plats. Lång väntan. Kommer in 3 brottslingar, som misshandlas med käpp och fot. Gråter. Får slutligen skriva ansökan. Mer väntan. Rapport skrives 2 x 4(5) ex plus i liggare. Slutligen får jag gå upp till boss, som säger att jag kan gå. Vill ha kopia, ner igen, mer väntan. Hög boss kommer in, alla utom jag reser sig. Letar, ingen hittar kopia, till slut dålig sådan.
         Åker till American Express, som säger att jag måste ha ambassadens stämpel på formulären plus foto. Till Nepals ambassad, som är stängd. Andra ska få sina visa klockan 3 nästa dag. Äter sill och potatis med Henkan och Antoinette.
         På Cirkus med Sniskan på kvällen. 6:25 för "box". Får ej fota. Massor med försäljare. Tjej ramlar ner på skyddsnät. Dåligt. Lejon- och tigertämjare. Tigrarna har diarré. Grodmannen bra, liksom fåglarna. Henkan dålig efter halva, ger sig av efter halva föreställningen.
         Vid campingplatsen får vi höra att Henkan kan ha fått malaria.

Tisdag den 19 november: Delhi
         9.15 på svenska ambassaden. Inget brev. Får pappren stämplade, men ej legitimationskort. Vid American Express halv 10, öppnar först 10. Snabbt till Coffee House. Lämnar sedan formulär, polisrapport, checkavräkning plus foto till American Express. 10.15 på nepalesiska ambassaden. Kort väntan, pröjsar 25 rupier plus 5 i muta. Skall vara klart 16.00. Åker till posten plus Shipping Corporation. Flott ställe, men negativt. Letar böcker, negativt (Red Fort). Tea House-gubben skall fixa adresser till kvällen. Får bilen tvättad för 10 rupier. Växlar trasig 100-sedel på bank med mycket folk.
         Åker till campingplatsen. Tar lång promenad upp i Old Delhi för att hitta böcker. Köper lexikon för 21:50 och parlör för 4:-. Går tillbaka.
         På morgonen var Henkan på sjukhus och fick en massa piller. Leif gav sig iväg för att äta. Jag tillbaka halv 3, Leif strax efter.
         Jag åker till ambassaden, träffar liftarna, hämtar mitt visum. Tveksamt om Henkan kan åka imorgon. Ger Charles och Elisabeth lift till hotell, åker till Foreigners Registration Office, men nit, sedan upp till Kashmiri Gate. Svårt att förklara att jag vill ha vanlig litteratur, 4 böcker för 17:-. 8 apelsiner för 2. Tillbaka halv 6. Äter upp goda apelsiner plus spagetti-rester.
         Tar taxi till Tea-House (lång tid, chaufför ska ha 25 paisa). Pratar med fixaren, som är upptagen. Möter liftarna vid The Cellar, går in. Leif dyker upp senare. Lång väntan på mat. Försöker köra ut oss, misslyckas. Diskotek och band.

Onsdag den 20 november: Delhi->Bareilly
         Henkan bättre, så vi åker alla. Konserverna slut. Missar rätta vägen över Baroli, så vi tar oss på småvägar. Problem hitta i byar, många frågor. Flera tullar på vägen. Ingenstans att stanna i Bada~u, kör på till Bareilly. Rödingens bromsar börjar bråka, oljan läcker ut. Sniskans relä pajar. Får bo på Inspection Bungalow men ej på Circuit House. Leif, Robert, Charles och Elisabeth i Sniskan till restaurang Payal. Äter fish plus american chop suey. Bullrig luftkonditionering. Henkan och Antoinette bjudna på öl.
         Nära köra på barn.
         Körde på stor kråka i 80 km/tim.
         Råttlort (?) på restaurangen.

Torsdag den 21 november: Bareilly
         Charles och Elisabeth väcktes 5.15. Sniskan svårstartad, till verkstad. Börjar böka med Rödingens bakbultar. Elgubbe tittar på reläet, kortsluter det, men funkar senare. Kör till hans verkstad, löds fast. Rödingens bultar bort. Charles hämtar mig före teet, får tala om hur man backar ner bromsar. Sött te, pröjsar 10 rupier.
         Inne på gården, urusel mekaniker, jag måste visa dem diverse saker. Räkning på 117, Leif betalar 30.
         Till Payal efter knuff. Råttor på golvet. Cantonese chop suey plus coffee shake. Går till ölrestaurang. Henkan och Robert delar öl. Hittar ej de andra, ser heliga kvinnan plus pratsam försäljare. Knuffar slutligen Sniskan, åker till Rest House, gubben vill ej låta oss sova, måste fixa tillstånd först (hotell såg inte bra ut).
         Jag åker till elektrikern, som säger att allt är bra. Leif, Charles och Elisabet syns till. Köper ägg. Snackar mer med elektrikern, som säger att allt är OK plus med annan gubbe. Blir ej bjuden på middag. Äter ägg och mackor i bilen. Henkan och Antoinette bjöds på diverse krafs av familj.
         Leif och Robert skjutsar Charles och Elisabeth till hotell, äter fisk. Leif dricker rom och kola. Hotell Royal har 36-rum, nej. Charles och Elisabeth sover ute. Duschade i fotogenlampans sken. Råttor på Payal.

Fredag den 22 november: Bareilly->Rampur->Delhi
         Liftargröt oätlig. Ingen bakshish på grund av dåligt badrum. Tidigt uppe. Måste dra igång. Just hittat utfarten när Rödingens koppling brakar ihop. Beslutar köra till Delhi.
         Efter tank i Rampur stannar Henkan, Antoinette och Robert för te, mackor, ägg. Ser senare elefant, fotar. Gamar sliter i hund. Nära krocka utanför Delhi.
         Hittar Rödingen i Mo_ti Bagh. Gör mat, potatismos, goulasch och vinblad. Klockan 6 är kopplingen klar, men går sönder igen på provtur. Skall åtgärdas nästa morgon. Charles, Elisabeth och Leif till kinakrog. Liftarna fick sillkonserv, Henkan ville inte dela med sig. Går och köper bananer. Elgubbe kollade relät halv 6, sade att det var perfekt.
         Beslutar åka i förväg med Sniskan. Liftarna sov på macken.