12. Fredmans epistel nr 21

Så lunka vi så småningom, från Bacci buller och tumult
när döden ropar: Granne kom, ditt timglas är nu fullt.
Du gubbe fäll din krycka ner, och du du yngling lyd min lag
den skönsta nymf, som mot dig ler inunder armen tag.
Tycker du att graven är för djup nå välan ta dig då en sup
tag dig sen dito en, dito två, dito tre så dör du nöjdare.

Men du som med en trumpen min
bland riglar, galler, järn och lås
dig vilar på ditt penningskrin
inom ditt stängda bås.
och du som svartsjuk slår i kras
buteljer, speglar och pokal,
bjud nu god natt, drick ur ditt glas,
och hälsa din rival.
Tycker du att...

Men du som med en ärlig min
plär dina vänner häda jämt,
och dem förtalar vid ditt vin,
och det liksom på skämt.
Och du som ej försvarar dem,
fastän ur deras flaskor du,
du kan väl slicka dina fem,
vad svarar du väl nu?
Tycker du att...

Säg, är du nöjd, min granne, säg? Så prisa världen nu till slut!
Och vi har en och samma väg, så följoms åt..... Drick ut!
Men först med vinet , rött och vitt för vår värdinna bugom oss,
och halkom sen i graven fritt vid aftonstjärnans bloss!
Tycker du ...