Varanasi, hinduernas heliga stad vid Ganges-floden, Indien

Bakgrund - besöket i maj 2000

Vi blev så betagna av Varanasi (Benares) när vi besökte Hinduernas heliga stad i maj 2000. Framför allt att se alla män och kvinnor vandra nedför ghats för deras rituella bad i Gangesfloden. De bär flodvattnet långt bort till sina hembyar. De kommer hit för att dö och nå Nirvana omedelbart. Hinduer som har råd låter sina kroppar brännas på ett begravningsbål och sedan bli saliga när deras aska bärs ner till det heliga vattnet. För fattigare människor bärs deras kroppar ned till floden, insvepta i tyg.

Jag hade besökt Varanasi två gånger innan jag träffade Surain, 1971 och 1974. För den här resan sade jag till henne att det enda ställe som vi absolut måste besöka var den här platsen, och hon höll helt med mig när vi kom hit. Under de tidigare besöken var jag bara en främling till Hinduernas tro och blev chockerad när jag såg människor simma i vad som föreföll vara smutsigt vatten. Men jag hade förändrats nu. Det var mitt sjätte och Surains tredje besök till Indien. Så liksom Hinuerna simmade jag i den heliga floden.

Men Varanasi är mycket mer än bara floden. Staden myllrar av liv, av religioner, av sadhus (heliga män). Det är en labyrint av smala, slingrande gränder och på många ställen kan inte ens en richshaw ta sig fram. Kor och särskilt vattenbufflar har förkörsrätt, när de lufsar genom gatorna och hotar att krossa människor mot närbelägna väggar.

Min plan är att - om Hinduernas seder tillåter det - bränna Surains aska än en gång på ett Hinduisk begravningsbål och sedan bära ned askan till floden. Hon var inte Hinduist, men nära flera av deras trosuppfattningar. Så låt Hinduernas Nirvana ge henne ro.

Spridandet av hennes aska den 13 november, 2002

Väl i Varanasi ändrade jag planerna för att i stället använda hinduiska riter för icke-hinduer (som föreslogs av indier). Elizabeth och jag åkte ut på Ganges-floden i en typisk flodbåt. Vi bar bägge oranga blomsterkransar runt halsen. Jag hade på mig den klassiska indiska klädedräkten för män, en dhoti som jag bundit på typiskt nordindiskt manér, precis som Surain tyckte om det. En båtsman hanterade årorna och rodde ut oss till mitten av floden. Därifrån kunde vi se våra favoritplatser i Varanasi, alla ghats på den norra stranden och de stora sandbankarna på sydsidan. De är täckta med vatten under monsunen.

Jag spred Surains aska på en grön liten miniflotte och omgav kanterna på flotten med vackra, färggranna blomster. Sedan täckte vi askan med mer blommor och lade rökelse på toppen. Jag böjde ned huvudet mot flotten tre gånger. Sedan sänkte jag ned flotten i floden och lät den driva bort. Den togs sakta av strömmen och flöt stilla bort från oss, bort längs Varanasi mot havet.

En annan båt gled förbi för att leverera elva små stearinljusstakar av mässing. Ljusstakarna lades på små pappersflottar och fylldes sedan med ghee (rent smör utan föroreningar, som används i indiska ceremonier). Vi tände sedan ljusen. När alla elva brann, placerade vi dem försiktigt i floden och lät dem också flyta iväg från oss.

Mina nära vänner Jia Song Yuen och Frank James hade givit mig rhododendronblad från Kina att spridas med askan. Så två dagar senare var vi tillbaka på Ganges, men den här gången i solnedgången istället. Vi lade en vacker blomsterkrans på floden och sedan den lilla flotten inne i kransen. Vi spred askan på flotten och rhododendronbladen ovanpå askan. Till slut lade vi rökelse på toppen. Med sällsam känsla tittade vi på ljuset som sken på arrangemenget, medan det drev bort från oss in i mörkret.

Tillbaka 9-13 oktober 2004

Indien är en mycket viktig del av mitt liv. Det var därför naturligt att min nya fru Ghislaine och jag gjorde Indien till målet för vår första stora resa tillsammans. Hon älskar att resa till alla slags kultursamhällen runt om i världen. Bland många andra platser for vi tillbaka till Varanasi (mitt femte besök), den heliga staden där jag hade spritt Surains aska.

Än en gång tog vi en lite flodbåt tidigt i ottan. Den här gången var jag klädd i den mer informella lungin i stället för den formella dhotin. Vi lade blommor i en miniflotte, tände rökelse ovanpå, och lät det hela sedan driva iväg från oss, långsamt ut från Varanasi mot Indiska Oceanen.

Pilgrimsfärden Hemsida