Den här lilla kobben ute i Östersjön fanns inte med på Surains och min ursprungliga lista över platser att sprida hennes aska. Men vi hade paddlat vår franska Nautiraid tvåmans-kajak två gånger i närheten - och vi är så förtjusta i Stockholms fantastiska skärgård. Dessutom hade vi använt pappas eka flera gånger för att brumma ut med motorn till Österskär och vandra omkring bland öarna där.

Det gav mig också tillfälle att dela spridandet av hennes aska med min brorson Carl-Fredrik af Sandeberg.

Vi använde samma lilla eka för att ta oss ut till Österskär. Havet var tämligen lugnt, så vi fortsatte ut mot havet ytterligare drygt en sjömil. Vi lyckades landa på den här lilla kobben omgiven av havet och utan skydd mot vind och storm. Vi hade en fin minnesstund tillsammans. Det var lätt för mig att tänka tillbaka på alla våra fantastiska kajakturer tillsammans, och på hur mycket vi älskade just sådana här situationer.

Fastän vi hade varit tillbaka i Sandhamn många gånger, hade vi inte vågat oss ut till den lilla kobben för att återvända till platsen för Surains aska. Den lilla ön är mycket utsatt för väder och vind och vi ville komma tillbaka i en liten båt eller kajak.

Den 27 juli 2011 var emellertid mycket lugn. Med en annan liten eka körde vi över till några små öar med en fyr, Österskär, där Österskön tar över efter Stockholms Skärgård. Ännu längre ut finns Surains kobbe.