Surain ansåg sig som en vattnets person. Jag tvivlar på att hon hade någon som helst tvekan på att gå med i drakbåtslaget, när hon hörde att hon kunde paddla OCH vara med i gruppen för cancerstöd. Det var inte likt henne att vara försiktig inför ett nytt äventyr. Hon sa att drakbåtandet "talade till henne". Tjugotvå kvinnor i en båt som alla hört orden "Du har cancere". Hon inspirerades av det faktum att all medlemmar i TSNW drakbåtslaget ger varandra stöd för att handskas med sjukdomen, men att cancer inte är huvudämnet i samtalen.

Hon ville vara en positiv representant inte bara för hur man skall leva efter cancerdiagnos, men också för att det finns en positiv framtid om cancern återkommer. Hon blev besviken att hon inte var denna positiva rollmodell. Jag tycker hon var det. Surain lärde oss alla hur man skall leva och de av oss som var med henne under hennes sista få veckor vet att hon också lärde oss hur man skall dö.

Jag skulle gissa att Surain någon gång under sitt liv hörde William Penns ord "Jag skall passera igenom livet inte mer än en gång. Låt mig visa välvilja nu, eftersom jag inte kommer att passera den här vägen igen." Jag vet att hon förkroppsligade dessa ord.

Åh, Surain, det finns så mycket jag fortfarande vill lära mig från dig. Alla de små frågorna: Hur fick du de söta små tecknen i dina e-post brev? Vilka rekommendationer har du för att samla pengar? Vilka underbara platser upptäckte du i Indien? Vad för utsökt mat smakade du i Indonesien? Kan jag följa med på en av dina underbara resor? Och den Stora: Hur kan du acceptera verkligheten av din död utan ilska eller fruktan? Varifrån kommer ditt inre sinne av fridfullhet? Hur kan du vara borta när det finns så många av oss som fortfarande behöver dig? Jag antar att vi måste tröstas av vad du lämnat bakom dig. Bilderna som Robert så kärleksfullt samlat på hemsidan. Berättelserna från dina många generösa vänner som ger en glimt in i din själ. Det sätt dina ögon fortfarande glänser genom din familj. Livsgåvan du lämnade bakom som visar oss ditt hjärta.

Ja, Surain, du har berört oss alla. Och jag vet nu att vi inte förnimmat din sista beröring. Jag kan bara säga, "Tack, kära vän".

Diane Bowlin

Team Survivor Northwest Drakbåtens Lagkamrat